Visst blir man påverkad, visst hör och läser man. Men detta är dock min åsikt - det finns visst en segrare i valet.
Alldeles självklart en segrare, förlorarna vägrade erkänna det, men de finns.
Eftersom det var två block som stred om makten blev ett block större än det andra, det större är alltså segrarna.
Enkel matematik.
Att de dessutom utökat avståndet till förlorarna med närmare 3 procent är väl ytterligare ett bevis på att något av blocken blivit störst?
Eller?
Å andra sidan fick de inte egen majoritet, men slutresultatet kommer kanske på torsdag.
Alldeles oavsett det, så är och förblir de störst. Och skall därmed kallas segrare.
Ett ord som förlorarna använder.
Jag skulle snarare kalla segrarna regeringsbildare.
Förlorarna var synnerligen sura och bittra, dock inte det största partiets ledare Mona Sahlin, som var ödmjuk och öppet erkände nederlaget. All heder till henne.
Ris åt de andra två.
När Ohly, som kysst Erich Honecker, kramat kamrat Leonid Breshnjev och gullat med Nikolae Ceausesko, hyser beundran för Fidel Castro, vägrar att sätta sig i samma smink som Åkesson, ja då går verkligen skam på torra land.
Bägge har ett ursprung i regimer som byggt sin makt på tyranni och förtryck.
Så kära förlorare, vinnarna kommer att regera i minoritetsställning precis som förlorarna tidigare gjort i trefjärdedelar av sitt maktinnehav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar