A400M den mångsidiga arbetshästen

Just i dagarna påminns vi om hur stora, rymliga, mångsidiga arbetshästar behövs för att flyga in material till områden som drabbats av naturkatastrofer, som den nu aktuella i Filippinerna.

Herculesmaskiner står fortfarande för den största delen av dessa transporter, Globemasters och en och annan rysk tungviktare deltar också. 

Men även Airbus stora A400M finns med och kommer mer och mer att ersätta den äldre generationen Hercules som ex det svenska flygvapnet har och som har två av dem i Filippinerna just nu.

A400M är en militär maskin som testas i de mest extrema klimat, den har 174 order liggande och är en turboprop-maskin, där de två propellrarna på respektive vinge snurrar med- resp motsols, detta för att ge stabilitet och och mindre påfrestning av materialet under flygningen.

Första testflygningen gjordes i december 2009 och för att nämna en siffra så är kroppens bredd 5.64 meter, viktigt för i-lastning av tyngre fordon och större maskiner. 

Några siffror till, lastkapacitet 340 kubikmeter med en maxvikt av 37 ton. 

116 personer räddningspersonal, trupp eller vad det nu vara månde får plats. 

8.700 kilometer når den som mest och som högst ca 11.300 meter.

Bilder från airbus.com

Etosha National Park i Nambia, där lever djuren skyddat.

Under mars månad i år hade jag och Mia glädjen, att tillsammans med en trevlig grupp från Umeå, få resa runt i ett fint land, det heter Namibia i sydvästra Afrika. 

Det blev närmare tre hundra mil genom detta stora öppna land fyllt med trevliga och gästfria människor, en vacker natur och nya bekantskaper ur djurens värld.

Visar här några av de foton jag tog av djuren i Etosha National Park i norra delen av landet, nära Angola. Plus några bilder från Gnoche Ghanas söder om Windhoek.

Etosha NP är stort, över 22 200 kvadratkilometer stort erbjuder parken bete och skydd för alla dess djur. Där finns en enormt stor platt gryta, som en vibrerande saltöken ungefär, oerhört fascinerande att se, men här finns även kuperad terräng med träd och grässlätter. 

Bland de många fördelar som Namiba har, kommer jag att ägna mig åt speciellt en - omtanken om de vilda djuren. 

Här finns nationalparker och här finns Nature Reserves, inhägnade områden där också de vilda är skyddade, i majoriteten av dessa reservat är endast fotografering tillåten, i vissa med myndigheternas godkännande får man jaga viltet.

Detta år 2013 har varit extremt torrt, med vissa områden som katastrofklassade, vilket inneburit att del djur måste skjutas av för att undslippa en plågsam död.

Vid vattenhållet i Etosha på morgon kom mängder av bl a gnu, en av dem poserar här i profil. 

Med en mankhöjd på upp till 120 cm och en vikt på 270 kilo är det knappast en önskan att hamna mitt i galopperande flock av gnuer, som ibland kan uppgå till hisnande 100 000 djur. 

Detta är en kudu, stolt benämnd Större kudu, det är Afrikas näst största antilop. Hanar kan komma upp i en vikt på över 300 kilo och nå en mankhöjd på 150 cm. Notera de typiskt spiralformade hornen som kan bli upp till imponerande 120 cm liksom den vitrandiga teckningen på sidorna.

I Etosha, fick jag ovetandes ett foto av en svarthövdad impala, black-faced Impala. Så detta foto är ganska unikt har jag förstått. I början av sjuttiotalet fanns det bara ca 300 djur kvar, då de förflyttades till Etosha för att få en chans att bygga upp en livskraftig stam igen, idag lär det finnas runt ett tusen av dessa impalor, tack vara denna nationalparks skydd. Man blir rörd.

Vid vår visit i nationalparken var det hett som i en bastu och torrt, elefanterna stod dagtid i skydd av träden och därför var de svåra att upptäcka, inte ens vid de få vattenhålen stod de och sörplade. Det fick vänta till den svala natten kom, då kom också elefanterna fram och drack. 

Sebror skyr inte hetta och sol, de går där och betar i lugn och ro, men alltid vaksamma och blixtsnabba om en fara dyker upp. Vid vattenhålet i Etosha där vi spenderade några timmar kom de stora flockar under morgontimmarna och drack sig otörstiga. 

Men det är klart, är man ung och med mamma intill så finns ju drickbart att tillgå på närmare håll.

Oryx heter denna vackert tecknade antilopart, som passar utmärkt i norra Namibias hetta, oryxen har liksom kamelen den utmärkande egenskapen att den kan uthärda törst under långa perioder. Hannar blir upp till 180 cm i mankhöjd och kan nå en vikt på ca 200 kilo.

Nu är vi söder om Windhoek, i mitten av Namibia, i natur-reservatet Goche Ghanas på cirka 6000 hektars storlek. Inhägnat är det och här lever och skyddas 25 olika arter av Afrikas djur. Denna noshörningshona med sin tämligen vuxna unge kom vi väldigt nära utan att de lät sig skrämmas.

Mäktigast, stoltast och värdigast och med en hållning och gång som får Mikael Persbrandt att se ut som en hösäck, rör sig de fantastiska girafferna i Goche Ghanas. De har det ganska knöligt att nå ner till vatten när de törstar, det tar en tid att sära på frambenen och justera balansen, men ner kommer de.

Svarta gnuer kom vi inte närmare än så här, kanske för att noshörningarna stod några hundra meter bort och allas intresse var riktade mot dom. Goche Ghanas här också.

Visst, jag har inte visat fåglar och några insekter vi också stötte på, vilda lejon missade vi, men inte springbock och struts som fanns i överflöd. Insekter, grodor och fisk lämnar jag för tillfället där hän. 

Vill avslutningsvis nämna att WWF World Wildlife Fund för en kort tid sedan överlämnade ett pris till nationen Namibia för dess insatser att bevara och skydda sina hotade djurarter, presidenten fick under högtidliga former mottaga utmärkelsen, som fått stor uppmärksamhet och erkännande världen över, i tider då tjuvjakt på elefanter och noshörningar rapporteras dagligen. 

Etosha National Park är ett exempel på hur man kan om man vill, detsamma gäller för alla natur-reservat i Namibia. Visserligen blir de vilda djuren mer vana vid att möta oss människor, lite mindre rädda, men hellre det än att de skjuts och blir till troféer på väggarna, eller utsnidade brevöppnare.

All heder åt den unga nationen Namibia.

Foto: Olle Qvennerstedt. Hör av dig till mig om du vill dela några bilder. olle@omart.se. Tack!

Colourful licenseplates - a true work of art.

You all have to admit, this is true art, look at them individually, click on the green, black or blue one and study the variety of different colours, matching each other so perfectly.

As an artist, I am very inspired by these plates, they are nothing but a plate with numbers on them, but together they weave a magic pattern.

Visst måste ni medge att detta är ren och skär konst, titta på någon av bildern, klicka på den gröna, svarta eller blå och se sedan alla fina variationer av olika färger, som matchar varandra så fulländat.

Som konstnär, blir jag väldigt inspirerad av dessa skyltar, som egentligen bara är en plåt med nummer på, men som tillsammans bildar, ja väver nästan ett fulländat mönster. 

Mäktiga tåg i ett ännu mäktigare landskap

Den helt hänförande och storslagna naturen i de kanadensiska provinserna British Columbia och Alberta är mångomtalad.

Nu kan man se naturens mäktighet på många sätt, genom att titta på detaljer exempelvis. Då slås man av hur dessa detaljer, som i mina valda fall är vanligtvis stora och långa (mäktiga) tåg, blir små i jämförelse med de skogs- och snöbeklädda bergen.

Klippiga bergen brummar, dånar och ekar, när kilometerlånga tåg mödosamt tar sig uppför eller nedför under sina färder till eller från kusten. 

Martin Oscarssons bilder som här visas är kända vida omkring, de fanns publicerade i tidningen Tåg för snart fyra år sedan, men är för den delen inte bortglömda.

De blandade godstågen, spannmålstågen, koltågen, oljetågen eller persontågen tillhör i de flesta fallen Canadian Pacific eller Canadian National, ofta löper deras spår parallellt, ibland där det är extra trångt samsas de om samma spår.

På gränsen mellan BC och Alberta ligger den kända Kicking Horse Spiral Tunnel precis efter Kicking Horse Pass passerats eller precis innan passet beroende på riktning.

Mer om detta pass senare.

Det bör tilläggas, för er som intresserade att jag själv färdats på dessa spår! Från Vancouver och österut genom hela Klippiga Bergen och Edmonton ner på prärien, en hisnande och oförglömlig färd. Att sitta i en vagn med utsiktskupe en halv trappa upp, eller en s k  domecar, sitter för alltid på mina näthinnor.

Black and White Hart Lane

Gamla anrika White Hart Lane från 1899, hemma-arena för Tottenham Hotspurs trodde säkert att det bara var att ställa in skorna på gräsmatta för att matchen mot Newcastle United i går skulle vara vunnen.

Men icke sa Nicke. 

White Hart Lane blev Black and White Hart Lane.

De svartvit randiga skatorna från Tyneside, för dagen klädda i sitt bortaställ nummer två, d v s blå brallor och gula tröjor, tog en tidig ledning i 13 minuten genom Loic Remy, en ledning man behöll matchen igenom.

Idag försöker media, fram för allt engelska och då Londonbaserade, hitta en (bort)förklaring till att Hotspurs kunde förlora. 

Och då blev målvakten i Newcastle United nederländaren Tim Krul utpekade som "den store syndaren".

Han gjorde enligt egen utsago sitt livs bästa match, och vad är det med det då???

Även målvakten ingår i laget om elva spelare, hans uppgift är att förhindra motståndarlaget att göra mål, då med hjälp av det egna lagets försvar i första hand.

Tim Krul fick hjälp och sprattlade vigt mellan stolparna och stoppade alla Tottenhams bollar, visst är det en bedrift, men behöver inte och skall inte förklaras som varande hela orsaken.

Tvärtom det blev en del av framgången för Newcastle United, men huvudorsaken att hemmalaget förlorade, var Tottenhams oförmåga att luckra upp motståndarförsvaret och överlista målvakten. 

So put the bloody blame on yourselves Tottenham Hotspurs.

Tim Krul må hedras, men hela lagets insats är värt att skrivas om i denna blogg, förra veckan stöp Chelsea på St James Park i Newcastle.

Newcastle United som nu har två fina Londonskalper i sitt bälte.

Howay the lads.

  

Bearskin Airlines - something to bear in mind!

The airline with it´s roots deep in the soil of Northern Ontario in Canada are celebrating 50 years of service in 2013!

Have you missed that? Thought so!

It´s never to late to celebrate, which I am doing now, even though I´ve never flown with them.

Anyway this airline is a proud company, founded in 1963, being named after Bearskin Lake a remote First Nations community located some 435 km northeast of Sioux Lookout (take a look at the map).

Note that a so called bush pilot named Otto John Hegland, which to me sounds very Norwegian, strated operations in July of 1963.

Bush flying is pilots flying their aircrafts in remote, inhospitable regions. It also involves operations in rough terrain with no prepared landing- and take-off strips.

Bearskin Airlines is based in Sioux Lookout and as you see they operate services into northern Ontario and Manitoba.

Another maintenance and pilot base is located in Thunder Bay, Ontario.

The company today operates one type of aircraft, the Fairchild Metroliner, currently 16 Metroliners are in service. Equipped with twin turbine engines, the aircraft says to offer "exceptional speed and range".

It carries 19 passengers.

Remember, always bear in mind to fly Bearskin Airlines.

Sculpture by the Sea, Sydney.

Nu på söndag är sista dagen för alla som vill se årets upplaga av Sculpture by the Sea längs strandpromenaden mellan Bondi- och Tamarama beach i Sydney.

Den 24 oktober var det storlagen vernissage och sedan dess kan man räkna besökarantalet i fem- om inte sexsiffriga tal?

Cirka 105 skulptörer har fått visa sina skulpturer, de flesta är inhemska konstnärer, men flera kommer från Europa (bl a Danmark), Nya Zeeland, Japan, USA och några andra länder.

"Bubble no:5" av Qian Sihua, Kina

"The Cheshire´s grin" av Matthew Harding, Australien

Diminish and ascend av David McCracken, Nya Zeeland

"Fallout" av Stephen King, Australien. Den här konstnären belönades med det hedersvärda 

Macquarie Group Sculpture Prize på 60,000 australiska dollar, närmare 400,000 SEK. 

"Red center" av Carl Billingsley, USA

Sculpture by the Sea fortsätter med nya skulpturer i Cottesloe, Western Australia 7-24 mars 2014.

Århus i Danmark har haft detta storslagna evengemang åren 2009, 2011 och 2013 och har då räknat in ungefär en halv million besökare, årets utställning omfattade sextiotalet skulptörer från hela världen.

Calves and cows. Kalvar och kor.

Close to where I live there is a new cow-shed or -barn if you so wish.

Had a look inside today, many months since I was there last, it looks the same, it smells the same, it sounds the same. Almost the same all over, but not really, the new-borns keep coming, day after day.

The young ones are jumpy and playful, while the older ones eat and eat and eat.

The daily life in the cow-shed goes on.

Det var ganska länge sen jag besökte den närbelägna jättela´gårn, nybyggd och pampig.

Tittade in idag, konstaterar att det ser likadant ut, luktar likadant, låter likadant, nästan som alltid - med ett undantag - de nyfödda. Som anländer dag efter dag.

De yngre är småbusiga, pigga och kvicka, medan de äldre bara äter och äter.

Det dagliga livet i en la´gård rullar på.

Brandberg, Namibia - en palett av färger.

Väg D2342 grusig, men bred, hela vägen mellan Uis och Henties Bay

The White Lady, klippmålningar.

Här vandrar vi i Sverige omkring, stolta och raka i ryggen och tror att Kebenekaise, troligen bara slaget av Mt Everest, är den högsta toppen i världen.

Men de flesta länder, tyvärr kära svenskar, med möjligt undantag av Maldiverna har högre berg än vår nationalklenod.

Så även det magiska Namibia nere i sydvästra hörnan av Afrika, norr om Sydafrika och med Botswana som granne i öster och Angola i norr.

Tittar vi bara på ett av deras bergsmassiv eller bergstoppar, så har jag valt Brandberg i Damaraland, uppe i den nordvästra delen av Namiböknen. 

Bergsmassivet har en yta av ca 650 kvadratkilometer och högsta toppen bär ett tyskt namn - Köningstein - Kungsstenen är 2573 meter högt och kan beskådas vida omkring i det platta öknenlandskapet. 

Närmaste samhälle heter Uis, nordost ut ca 30 kilometer, ett hett och lite slumrande ställe där det finns en livsmedelsbutik med post och bankomat + några mindre butiker, ett motell, en bensinstation, en skola, en liten idrottsanläggning och hus som gömmer sig i skuggorna, om de nu finns? 

Brandberg är ett massiv av granit, granitklippor stående eller liggande huller om buller, eroderade klippor och skrevor, och högst upp en domformad platå.

Ovan på bild nummer 3 ser du the White Lady, klippmålningar målade under ett klippöverhäng och som naturligtvis har blivit en turistattraktion. 

Bland de över tusentals klippöverhängen som finns i Brandberg döljs massor av klippmålningar, totalt närmare 45 000. Jo det är faktiskt sant. 

The White Lady-målningarna, som bl a föreställer antiloper och andra djur samt människor beräknas vara något över 20 000 år gamla.

Längre upp i Twyfelfountain finns ännu fler och mer berömda klippmålningar.

Chinese calligraphy? No, Swedish homemade.

First of all, sorry all you people in China, Taiwan and possibly Korea if you don´t understand these characters. They are not meant to mean anything, but they gave me lot´s of pleasure to make.

Bought myself a big bottle of Chinese black ink in Beijing together with a number of brushes, and I finally got to the stage when I thought it was time to try them when the mood was there.

I put simple white sheets of paper on a table, and standing with my eyes almost shut completely I let my arm and hand move in a rythmic, dance-like way, with no other aim then trying to find the flow.

And, I must also mention that I´ve all my long life been an illustrator and graphic designer, which may explain the rather "look-a-like" characters. Made in Sweden.   

Strange houses - ovanliga hus.

Modern architecture has brought many amazing and exciting buildings to the world, we owe these architects respect for their quirky shapes, ambitious designs, new materials and foremost the different styles they constantly come up with. Thank´s.

Modern arkitektur har gett oss många uppseendeväckande byggnader världen runt, vi bör visa vördnad och respekt för dessa arkitekter för deras vridna former, ambitiösa design, nya material och fram för allt deras förmåga att hitta på nya stilar hela tiden. Tack.

These Cubic houses are to be found in Rotterdam and Helmond in The Netherlands, the brave architects name is Piet Blom. The concept in this case is "living as an urban roof".

Dessa Cubic houses hittar man i Rotterdam och Helmond i Nederländerna, den järve arkitektens namn är Piet Blom. Konceptet i det det här fallet är "att bo som ett urbant tak".

Habitat 67 in Montreal Canada is a housing complex designed by Israeli-Canadian architect Moshe Safdie. It is considered to be an architectural landmark and it resembles an interesting arrangement of cubes that kids play with.

Habitat 67 i Montreal Kanada är ett huskomplex ritat av den israelisk-kanadensiske arkitekten Moshe Safdie. Det är betraktat som ett arkitektoniskt landmärke och påminner om spännande konstruktioner med klossar som barn gör.

This almost crazy construction is to be found in Sopot, Poland. And understandably it´s named 

The Crooked House. Irregularly-shaped it was bulit in 2004 and designed by Szotynscy & Zaleski. 

It is said they were inspired by fairytale illustrations and drawings.

Den här helt galna byggnaden hittar du i Polen i Sopot. Och inte överraskande heter huset just Det böjda huset. Oregelbundet format, byggdes det 2004 och har ritats av Szotynscy & Zaleski. De lär ha inspirerats av sagoillustrationer och teckningar.

OK let´s rock it, this stone house in Portugal really resembles the famous stone-home of the Flintstones.

It is a construction between two giant stones and linked with concrete mix. This very unusual house attracts thousands of tourists each year.

Det här stenhuset finns i Portugal och påminner verkligen om det kända stenhuset som familjen Flinta bodde i. Det är en byggnadskonstruktion mellan två stora stenblock som fogats samman med cement.

Tusentals turister lockas årligen till detta mycket ovanliga hus.

Trees - träd

Is there anything more to say - no. The trees are telling the story themselves, oak- birch- and asptrees.

Photos shot a mild Saturday in early November 2013 some 70 kilometers southwest of Stockholm.

Finns det så mycket mer att säga - knappast. Träden berättar själva. ek, björk och asp. Bilderna tagna en mild lördag i tidiga november 2013. Runt 70 km sydväst Stockholm i Sörmland så klart.

Photos: Olle Qvennerstedt

Bävern - en fritänkare med bett.

Jag har sett träden tvärs över sjön från köksfönstret, att bävern varit/är framme.

Så idag, låg den ena av de två ekarna, på den undre bilden ser du vilket jobb de haft. Bedömer diametern till ca 45 cm.

Bävern springer inte till markägaren och frågar om den får vässa tänderna på det eller det andra trädet, utan de tar för sig, liberala och frisinnade som de är.

Ingen svansviftning här inte, utan bjuds och serveras det, så bugar och tackar bävern, och sätter tänderna i vilka stammar som helst.

Jag har inte läst eller fördjupat mig i varför de väljer träd som de aldrig kommer att kunna använda till sina dammbyggen, utan misstänker att de behöver gnaga för slipa och vässa sina tänder?

Rätta mig om jag har fel.

Att de sedan fäller några träd här och där må så vara, jag gillar deras framfusighet och energi. Vi människor raserar och förstör minsann också, hur många tusentals kvadratkilometer regnskog fäller vi årligen? Utan att återplantera?

Nä, bävern är ett föredöme för oss som tänker fritt och ser positivt på omgivningen, det finns alldeles för många regelryttare och stelbenta byråkrater i tillvaron, så det behövs lite bävrar som tar för sig.