25 år som glaskonstnär

Ebba von Wachenfeldt på Skeppsta Hytta, bjöd till brunch igår för att bl a fira sina första 25 år som glaskonstnär. Tack! Här en bild ur en av hennes nybyggda montrar... spännande med glas.

Foto Olle Q ©

Skorstensfejarna

I skorstenarna runt om oss, dyker de huvudstupa ner och tar sig upp igen, kajorna. (Hur bär dom sig åt egentligen?) Ner med byggnadsmaterial för en knapp månad sedan eller som nu med mat i näbben till vad vi räknat ut, den ruvande partnern.

Men snart får de bägge två jaga mat när ungarna kläckts ur sina ägg, och då blir det dygnet-runt jobb.

Foto: Olle Q ©

Oljesand, vad är det??

Kjell Alekletts blogg: Aleklett´s Energy Mix är intressant, här har jag hämtat hans inlägg om oljesand, frågor kring tillgång och utvinning. Plus lite annat som hör oljesanden till, bla våra pensioner?

Kjell Aleklett, professor på Uppsala Universitet har länge forskat och dokumenterat kring frågor som rör vilka energiresurser som finns kvar under jordskorpan - olja, gas och kol.

Swesif, Sveriges forum för hållbara investeringar, hade bjudit in till ett seminarium om ”Oljesand – en etisk fallgrop?” Anledningen till diskussionen om oljesanden är att norska Statoil skall satsa enorma summor i oljesand och att svenska pensionsfonder satsar på Statoil. Min uppgift var att placera in Kanadas oljesand i det globala energisystemet och diskutera oljesandens betydelse för den globala energiförsörjningen. Mycket grovt kan man säga att den mängd olja som bildades för miljoner år sedan kan delas in i tre fraktioner, light and sweet, sour and heavy. Hur mycket som kan utvinnas utav de olika fraktionerna kan diskuteras, men vi har använt cirka 1000 miljarder fat och av den söta och sura oljan finns det omkring 1000 miljarder till att konsumera. Bottenskrapet, den tunga oljan inklusive oljesanden i Kanada, är ytterligare 1000 miljarder fat. Efter Saudiarabien har Kanada världens näst största ”oljereserv” (några anser att oljesand inte skall behandlas som olja då det är mer likt tjära).

I dag producerar Kanada 3.3 miljoner fat olja om dagen, Mb/d, vilket är 4.1 % av världens totala oljeproduktion (som jämförelse kan nämnas att Norges produktion är 2.56 Mb/d). Oljesandens andel ökar och 2007 utgjorde den 44% eller 1.5 Mb/d. Målsättningen är en fördubbling eller mer. I vår forskningsrapport från 2006 markerar vi att höga produktionstal krävde kärnkraft för att koka vatten. Jag skall återkomma till detta.

Andrew Nikiforuk, journalist och författare till boken Tar Sand, beskrev dagens industri och den miljöpåverkan som finns. Det är svårt för oss att tänka oss hur stort område som berörs. Området i Alberta med oljesand är av samma storlek som delstaten Florida i USA. Oljesanden finns på olika djup och ner till 75 meter kan man ha dagbrott. Det är inte bara domkyrkan i Uppsala som kan placeras i de gropar som grävs utan hela Uppsala och det är inte bara ett hål som man gräver. Ni som vill se verkligheten kan gå till Google och zooma in på Alberta. Då man tvättar ur den tjockflytande oljan blir det stora dammar av avfallsvatten och idag täcker dessa dammar en yta av 130 kvadratkilometer.

Den andra metoden man kan använda då oljesanden ligger djupt kallas för In-Situ. Man kokar vatten till ånga och leder ner ångan i marken för att göra den tunga oljan flytande. Sedan försöker man pumpa upp olja. Infrastrukturen runt varje utvinningsplats förstör miljön och förändrar djurlivet i området.

Det var trevligt att höra att Andrew ansåg att vår forskningsrapport om framtida utvinning av oljesand var mycket bra och att vår ”sanning” var besvärande för myndigheterna. Vårt påstående att man behövde kärnkraftverk för att klara utav framtida produktion var nu bekräftat i och med att man planerar 5 kärnkraftverk för att få en större produktion från oljesanden. För första gången planerar man kärnkraft för att öka koldioxidutsläpp. Då jag säger ja till kärnkraft så är det för att minska CO2-utsläpp.

John O’Connor har arbetat som husläkare för en indianby i närheten av utvinningen av oljesand. Han blev världsberömd då han rapporterade om förhöjda cancerfall i byn. Myndigheterna har på alla sätt försökt att tysta ner riskerna, men man har inte lyckats. Nu börjar bolagen förhandla om åtgärder. Det finns mycket mer att berätta om detta och jag rekommenderar att ni söker på John O’Connor och tar sand/oil sand.

Den klassiska yrkesutövningen i området var jägare och sist ut var en ung dam som bor i en by med 500 personer i nordvästra delen av oljesandsområdet. Man är drabbade av utsläppen. Antalet vilda djur att jaga minskar och flera har elakartade tumörer. Även befolkningen som bor i området är drabbade av ökad tumörfrekvens och hennes mor hade cancer.

Seminariet hade ordnats för att diskutera om det var rätt att placera pengar från Svenska statens pensionsfonder i denna verksamhet. Det kändes inte helt OK.

Fortsatt utvinning och ökad utvinnig är av största vikt för USA. Idag är Kanada det största exportlandet av olja till USA med 1,9 Mb/d. På listan av exportländer finns Saudiarabien med 1.5 Mb/d och Irak med 0.6 Mb/d. Officiell politik från President Obama är att importen från Mellanöstern skall bort. Med tanke på att produktionen i Mexiko, som är näst största exportören till USA, minskar så är en ökad import från Kanada ett måste i framtiden. Det är den amerikanska marknaden som driver på.

Sverige kommer aldrig att få någon nytta av oljesanden i Kanada. Vi kan tjäna pengar och vår pensionsfond kan öka i värde, men det finns andra investeringar för framtiden som vi behöver göra. Visst behöver världen energi och även olja i framtiden. Då jag började diskutera Peak Oil 2001 var det framförallt två personer som ansåg att jag inte förstod något ting. Det var Marian Radetzki och Tommy Nordin, fd VD på Svenska Petroleum Institutet, som framförallt tyckte att jag var tokig och en av anledningarna som man förde fram var de enorma resurserna som fanns i Kanadas oljesand. Det finns resurser, men frågan är om vi skall förstöra en yta av Floridas storlek för att släcka vår törst på olja. I verkligheten kommer oljesanden bara att fukta strupen.

Energi behövs för planetens överlevnad men frågan är om vi måste offra vissa områden för att andra skall ha det bra. Vad det gäller Alberta och oljesanden i Kanada är frågan väl berättigad. Jämfört med 6.7 miljarder är ju 40000 som bor i områden som kan beröras ett litet antal.

Långväga gäster.

I mars 2003 hade vi fint, men oväntat besök, av Lars Erik och hans fru Haruko. Här sitter de i vår utbyggnad och fikar, utsikten var vidsträckt men lite mager, grönskan hade inte vågat sig fram riktigt ännu.

L-E var en av de stöttepelare födda 38 som bokstavligt talat bar annonsbyrån Sveas goda rykte genom konungariket Sverige, min blyghet hindrar mig från att ange mitt eget födelseår, Ove Welander, Bowen, Göran Gunnfors var några andra trettiåttor som höll byrån flytande.

Nu pratar vi om mitten och slutet av sjuttitalet.

Copywriter Lars Eriks arbetsbord på 5 trappor, såg kanske överbelamrat och aningen rörigt ut, men var det någon som pedantiskt och exakt kunde plocka fram det papper eller dokument som efterfrågades så var det Lars Erik. Var det någon som avskydde byråkrati och utläggsredovisningsblanketter så var det Lars Erik.

Respekten för hans kunnande var stort, när han ex var med till BT i Mjölby eller Gislaved satt teknikerna och lyssnade på Lars Erik och inte tvärt om.

Skiftet sjuttio-åttiotal flyttade han till en byrå i Göteborg och träffade australiska Haruko där, de flyttade sedan till Sydney i början av åttitalet.

L-E hamnade på Australiens motsvarighet till Konsumentverket och skrev i deras Råd & Rön. Bor i Hurlstone Park. L-E förser mig med många värdefulla kommentarer, bilder och idéer.

L-E om du läser detta, låt mig ge dig ett råd, fullfölj dina planer, sätt dig på hojen och åk ut och gör dina reportage om utflyttade svenskars öden i Australien.

Om nu DN blåst dig och andra tidningar snott dina förslag, låt dig inte nedslås - det viktiga är att du gör det du vill - innan det är för sent.

Hälsningar från oss i Svea Gubbs.

Provmålningar som aldrig blev verklighet.

Året är 1990, SJ diskuterade ny färgsättning på sina tåg, det rödbruna som syns på vagnarna efter de bäggen loken här, hade haft sina glansdagar.
Överst ser vi RC5 1377, i den klart bästa målning jag sett ett SJ-lok, inklusive dagens varianter av svart, marinblått. Synd att SJ inte vågade göra något så levande och spännande som RC5:an.
Den undre bilden här visar ett RC3-lok 1062, med två blixtar - i mitt tycke lite fantasilöst, blixtarna skulle kanske symbolisera starkströmmen som driver och drar - men vadå, det vet ju alla eller så bryr de sig inte.
Den färgsättning som blev den dominerande, togs i mitten av nittitalet och de oranga loken fasades ut efter hand, tyvärr blev det nya - fortfarande i mina ögon - inte bra, den blå färgen bleknade och ser idag matt och dj-kligt trist ut, utan lyster.
I förrgår åkte jag det marinblå tågsättet till Uppsala, faktiskt riktigt snyggt med en matchande röd rand (åt det blå hållet). Fräscht och långt, långt ifrån det urblekta ljusblå.
Men SJ är SJ och det finns alternativ idag, Hectror Rail är det lysande exemplet, något som förhoppningsvis får SJ att inse betydelsen av grafisk formgivning även på stora plåtschabrak som tåg.

Foto: Olle Q©

Så här glad blir för 700 miljoner

Ledarbänken hos Newcastle United flög upp tre gånger igår kväll, 3-1 mot ärkerivalen och lika- illa-ute-kollegan, tillika grannen, Middlesbrough FC. Ett nordöst-derby eller ett äkta Tyne-Tee derby, efter floderna som rinner igenom de bägge städerna.
Alan Shearer, frälsaren i kostym. Ian Dowey (karismatisk tidigare tränare för Crystal Palace) befinner sig i luften.
700 miljoner är det beräknade värdet att stanna kvar i English Premier League, bägge lagen låg på nedflyttningsplats innan de drygt 50.000 svart-vit-randiga (ej inräknat Boro-fansen) på läktarna fick anledning att andas ut och för ovanlighetens skull fira, jubla, hoppas.
Pubarna var nog fyllda liksom gästerna långt in på natten, Newcastle Brown Ale är inte svårt att hinka i sig efter en lyckans kväll.
Två matcher återstår i EPL, Boro ligger kvar under strecket, Newcastle United puttade ner Hull FC och är just nu på rätt sida 700-miljonervallen.
För NUFC gäller Fulham FC hemma till helgen och Aston Villa FC som avslutning borta.
Hoppas verkligen de hänger kvar.
Newcastle United är mitt lag allra djupast in i hjärtat sedan 1951! Japp 1951. Trofast som Magpie since 1951.

Liten och stor, men ändå kompisar.

Platsen är Capital Airport, Beijing (Peking) i mars 09. På två parallella taxibanor rullar de två in mot flygplatsbyggnadens ultramoderna ankomsthall.
Närmast ser vi Air Chinas Airbus A321 i specialskrud och bakom Singapore Airlines Boeing B777.
Påpassligt fångade av den kinesiske flygplansfotografen Weimeng.

Stockholm och New Sweden, Maine, USA

I gårdagens inlägg handlade det om Stockholm, Maine, USA. Vill man göra en utflykt åker man förslagsvis New Sweden Road från Stockholm, då passerar man bl a vägskyltar som pekar mot Westmanland och Jemtland, för att hamna i New Sweden, en lite större småstad, där man firar midsommar i fin traditionell svensk stil, denna bild är från 2004.
Detta är en bild från Stockholm, Maine. Året är 1925, det är 4 juli-paraden vi ser här, men samtidigt är det också Heyday, vad jag förstår en slags skördefest, full-blom-fest. Rätta mig den som kan, det kan också vara en ren glädjefest - hey ungefär hej. Nu är 4 julifirandet en glädjefest i sig, jag försöker mig inte på någon vidare tolkning än denna.

Dalarna? Nej Stockholm!

Detta är Stockholm! Stockholm, Maine! Stockholm, Maine USA.
I USA:s nordöstligaste stat Maines allra som mest nordöstliga hörna - i en flik som skjuter in i Kanada, i Aroostook County, ligger Stockholm.
Den lilla staden Stockholm började sin tillvaro 1881, men hette först Upsala, innan den av "storhetsambitioner" döptes om till Stockholm.
Dess tidiga historia berättar om skogsbruk, jordbruk och järnvägen var viktig. Madawaskafloden dämdes upp och många mindre sågverk hamnade i Stockholms omedelbara närhet, vid en höjdpunkt i historien så sågades 45.000 fot timmer vid varje skift, det arbetades i tvåskift vid Stockholm Lumber Company.
Skolor, butiker, ett "varuhus", ett hyreshus och många farmer utgjorde Stockholms stomme. Två kyrkor byggdes tidigt, den tredje kom till 1928.
Det fanns ett musikband, ett baseball-lag, Odd Fellows och en annan samlingslokal Grange and Eureka.
En framåtsträvande kommun när det begav sig. Som mest bodde det under tjuogotalet ca 1.300 innevånare i staden.
Men börskraschen 1929 kom och åren därefter slog sågverk efter sågverk igen, innevånarna lämnade staden. De kvarvarande ägnade sig att odla potatis!! En liten del av skogsbruket höll sig också kvar.
Nu närmare 140 år efter Stockholms tillkomst, hittar man här en liten tystlåten stad med sina tre kyrkor, Eureka Hall nyrenoverad. Andersson´s Grocery har också fräshats upp och säljer nu även bensin.
Tyvärr tvingades skolan att stänga 2004 och numera bussas barnen till närmsta skola i New Sweden!
Den första butiken I Stockholm Anderson Brothers ägs numera av Stockholm Historical Society Museum och är listade på the National Register of Historic Places. Massor av historieintresserade kommer årligen till muséet.
Till sist ca 230 personer bor i Stockholm, Maine idag.

Försvinnande fåglar

Strutsen, som köttproducent i Sverige, verkar vara på utdöende, om inte helt så till stora delar. Den uppfattningen får jag efter att ha sett två stora strutsbesättningar helt eller näst intill helt ha utraderats. Uppe hos Notinis i Högboda Värmland återstår bara en reslig jågel, här på bilden.
I Vagnhärad fanns en stor strutsgård, idag betar får och lamm i godan ro innanför stängsel höga som berg. Vårt minne av strutskött är inget man gör allt för att behålla, trots noggranna försök att tillaga och krydda köttet blev det ingen riktig höjdare.
Foto: Olle Q ©

Dyrast, tråkigast......?

Websidan TripAdvisor har frågat 2.400 resenärer om vad de tycker om Europas storstäder.

London stoltserar med flera titlar: dyrast, smutsigast och sämsta maten. Men har bäst night-life, bästa parkerna och mest fria attraktioner som ex muséer.

Paris är den mest överskattade staden, men har bäst restauranger och folk här är de bäst klädda européerna.

Wien är mest romantiskt, men tredje dyrast efter London och Paris.

Prag är en riktig rea-stad, det är billigt där.

Vill man ha upplevelser rekommenderas Barcelona och Warzawa.

Renast är Köpenhamn, trivsammast och vänligast Dublin.

Tråkigast är Bryssel, knappt följt av Zürich.

Stockholm finns inte med, det fanns ingen kategori vackrast.

De vet var de ska landa

Våra flygande vänner vet som sagt var de skall landa - där det vanskas mat i första hand, för att söka skydd i andra och vila i tredje hand.
Överst humlan som slagit sig ner på en tidigt lockande blomma med nektar och på den undra bilden; kajorna som landar på korna där flugorna sitter och dit svansen inte når.
Lägg märke till att på den främre kon sitter det redan två kajor baktill, medans två till är på väg att landa någonstans på hennes rygg. Och hon verkar bara tacksam.

Foto: Olle Q ©

Konstnären Stig Olsson

Har du vägarna förbi Kristinehamn, stanna till och besök Kristinehamns Konstmuseum, en mycket sevärd utställning pågår där - med hemmasonen Stig Olsson.
En upplevelse att se hans verk, de flesta i blandteknik och många självporträtt. Kafferiet vägg i vägg serverar god mat och fika i fin miljö med utsikt över en flik av Vänern.
Stig Olsson var namnet.

Med lite fantasi kan man sätta piff på allt.

Detta är aboriginsk konst, på en av Qantas Boeing 737-838 maskiner här under inflygning till Tullamarine Airport i Melbourne den 20 april 2009. Fotograf Mehdi Nazarinia. Personligen tycker jag denna maskin är riktigt vacker och den väcker samtidigt en beundran för aboriginernas i evigheter utvecklade sätt att kommunicera genom bilder och tecken, ofta då i punkter som bildar en bild av något verkligt och betydelsefullt, i vardagen, för de usprungliga australierna.
Denna bild av en Horizon Air Dash-8 eller DHC-8-401Q på väg in för landning på Los Angeles International Airport är också ett bevis på att man kan göra konst av något så vanligt som ett flygplan, bara man vill. Jag har ingen förklaring till motivvalet på flygplanet, men visst väcker det uppmärksamhet. Thomas Piskol tog fotot den 10 februari i år.

Bra eller dåligt?

Fem klubbar i Elitserien vägrar skriva på ett nytt femårsavtal med SHL (Svenska Hockeyligan).
Sju klubbar är kvar.
Splittring kan man säga utan överdrift.
Gapet mellan de "fyra stora" med urfattiga Djurgården som påhäng och de sju återstående elitklubbarna är i och med detta större än någonsin tidigare.
Min undran är om man inte tar sig lite väl för mycket på allvar bland de fem. Kanske tuppkammarna är lite väl höga nu, solidariteten med de andra lagen lite väl låg.
Att hoppas på att få leka i ryska KHL kräver resurser, stora plånböcker och en övertro på vad göteborgare, smålänningar, värmlänningar och östgötar och några få stockholmare vill se.
Vill de ex se HV71-Brynäs eller HV71-Vladivostok? Eller LHC-Kärpät Finland och inte LHC-Luleå eller FBK-Vålerengen Norge istället för FBK-Modo?
Ja framtiden får utvisa det.
Vill de fem sticka, så bye bye.
Vill de fem verkligen få in andra lag så gör man det bäst genom att stanna i SHL och utveckla elitserien på ett radikalt sätt.
Men sticker de, då är det bara att fylla på med Gnaget, Malmö Babyhawks, Knäfofsar och VIK plus ytterligare någon klubb. Svenska spelare kommer fram, det blir en nystart, lite lägre kvalitet i början men den nya elitserien kan bli stark på sikt.
HV, LHC, FBK, DIF och Frölunda får väl kuska till Irkutsk, Hammerfest eller Randers om de så vill. Säsongen 10-11 vet vi om de vill/vågar fullfölja sina idéer.
Spännande tider är att vänta, skyttegravarna är öppnade och avundsjukan, föraktet och självgodheten är goda ammunitionsdepåer för bägge sidor.
Själv? Jag ser hellre Skellefteå AIK på besök än Yekaterinenburg.

Premiärkossor

Igår den 27 april höjdes ögonbrynen på oss här i Blackstaby, vårens första primörer dök plötsligt upp - två, kanske tre veckor tidigare än det allmänna kosläppet.
Men dessa två är ute i det fria redan nu, fullt friska mjölkkor. Varför undrade jag och frågade ansvarig lagårdsdörrvakt Arne, tillika landbrukaren med ytterligare 70 kor som väntar på att få vädra ben och juver om några veckor, "jo det beror till en viss del på vällevnad"!?!
"De behövde ut och röra på sig, hade lite balansproblem efter en vinter inomhus", väl ute är de, vad jag kan se, stabila och tryggt förankrade i marken som kossor oftast är.

Glas och båtbottnar

Kontraster, det transparenta glaset, så sensusellt, med sina speglingar, reflexer och färgsensationer.
Båtbottnarna - kan man komma längre bort från glaset - kompakta, ogenomträngliga men ändå med färger som överraskar och strukturvariationer man inte väntar sig.
Glaset såg jag idag på Skeppsta glashytta nå´n kilometer härifrån, Ebba von Wachenfeldt står för härligheten.
Båtbottnar är från igår, Södra Finnö i Östergötlands skärgård.

Vår verklighet är verkligen abstrakt.

Foto: Olle Q ©

PP och PL i SSK

Här är dom, Peter Popoviv och Peter Larsson, som alla vi som har Södertälje SK närmast i våra hockeyhjärtan, väntat på i några veckor nu. De spelade ihop i SSK, Poppe som back och Peter som klurig forward. Nu blir de ansvariga för tränarsysslan i vår anrika klubb, Peter Larsson blir assisterande efter några framgångsrika säsonger som ansvarig för A20-juniorerna. Poppe kommer från en assistenttränarroll i Västerås IK.
Det här är ett nytt grepp - två helt nya ansikten i Elitseriesverige - inte de gamla vanliga som vandrar runt bland klubbarna.
Min uppfattning är att bägge kommer att få spelare som lyssnar och följer de planer som dessa rutinerade fd spelare lägger upp för klubben.
Väntar nu med viss hjärtklappning på vilket lag de kan formera och vilka spelare de kan locka till sig. SSK är inte ute ur leken som en viss Wennerholm i Pravda (AB) hävdade för 10 dagar sedan, han kommer säkert att få äta upp sin hatt och undertröja när nästa säsong är slut.

Semesterbild som värmer

Med stor stolthet vill jag visa denna bild, familjen Qvennerstedt-Rådlund, tagen underas semester i Spanien för ett tag sedan. Med skumpan sonen Anton, hustru Maria tv, Jessica längst ut på vänsterflajern, Emmy th om Anton och Eddie på högerflanken.
Mitt hjärta klappar för er alla, ni är en av de bärande stommarna i mitt liv.

Promenad i april

När vi gör våra turer längs sjökanter och över åkrar, dyker vi på motiv som är svåra att motstå, kanske speciellt så här års när naturen ännu inte är allt för inbäddad i grönska. Kanske just denna tid, innan allt spricker ut, är den allra finaste? Det finns så mycket förhoppning och förväntan nu.

Foto: Olle Q ©

Nya Slussen

Stadshuset har bestämt sig, detta blir det nya Slussen. Tycka vad man vill, men det ser öppnare ut, vattnet för större plats, fotgängarna till eller från Gamla Stan slipper bilar och bilisterna slipper snurra i klöversvängar, Stadsgårdskajen och förlängningen in mot Mälaren byggs över med hus och gör det mänskligare. Det är mina åsikter genom att titta på denna bild.

Säkert finns det andra med andra åsikter, förresten åsikter - va skönt att så tydligt separera Södermalm från södra Norrlands inland, ja Gamla Stan och fjälltrakterna norr därom.

Mänsklig mosaik!

Jag upphör aldrig att förundras över det stalinistiskt auktoritära och näst intill hermetiskt slutna landet Nordkoreas "förmåga" att drilla sina undersåtar till tifon som detta.
Här har massor av folk på en jättestadion övat, diciplinärt fogat sig för att på dagen T framföra detta skådespel. Häpnadsväckande. Att med målade skyltar åstadkomma detta kräver som sagt diciplin och även en noggrant planerad logistik. Lägg märke till tredimentionaliteten, på schatteringarna, på detaljerna. Att man bara orkar.
Klicka på bilden och se detaljerna.

Java, ja va fan säger man?

Ibland slår man i väggen, huvudet i väggen alltså. Sen står man där och dunkar huvudet i väggen. En syssla som jag ägnat en hel del tid, under de senaste månaderna.
Jag och Mia skall skaffa ett bank-id på nätet, hos Swedbank, för att få det krävs en senare version av mjukvaran Java.
Och Java och vår Mac vill inte bli kompisar, i vår förra Mac var det bästisar, men inte i den här iMacen.
Jag hämtar hem olika versioner av Java, försöker ladda ner dem och ställa in det nya som gällande program. Men jag fastnar alltid på ett obegripligt meddelande, antingen har datorn programmet redan och det nya går inte att ersätta det gamla med eller så är det tvärtom eller ett tredje eller fjärde förslag.
Nu sitter jag nedlusad med Java-releaser och vet vare sig ut eller in, inget bank-id får vi. Jag är med i diskussionsforumet 99mac och där får jag bra tips från folk som kan, men hindren är högre än deras förslag.

Java, ja va fan säger man?

Hjältemod?

En bild säger mer än.....................ja den klyschan stämmer verkligen i detta fall. Min egen kommentar, vilka hjältar de tycker sig vara, att kapa en segelbåt, hur lågt får man hamna som pirat? Fattiga fiskare? Gangsters? Dåligt betalda "legopirater"?

Mia hos Mimmi i Grums

Min kära Mia visar färgglädje hos Mimmi i Pikenberg i norra delarna av Grums, hade vernissage Påskafton i soligt och fint väder, många besökare. Mias bilder finns kvar på väggarna, i Mimmis och Kjell-Åkes fina nybyggda butik/ateljé/galleri, till den 30 april. Missa inte det tillfället.
Mia hos Mimmi.

Världens 10 bästa, Europa i skamvrån.

Så här ser listan ut över världens 10 bästa flygbolag enligt en undersökning av Skytrax bland tiotusentals flygresenärer år 2008.
Det är bara att konstatera, i år igen, Asien/Australien/Nya Zeeland och Emiraten ligger i topp.
Europa, Nord-och Sydamerika finns inte med. Och inte Afrika. Grattis Nya världen.

Airline of the Year 2009
1. Cathay Pacific, Hongkong
2. Singapore Airlines, Singapore
3. Asiana Airlines, Korea
4. Qatar Airways, Emiraten
5. Emirates, Emiraten
6. Qantas, Australien
7. Etihad Airways, Emiraten
8. Air New Zealand, Nya Zeeland
9. Malaysia Airlines, Malaysia
10. Thai Airways, Thailand

I huvudet på en pirat.

Vad de "stackars" före detta fiskare utanför Somalias kust, som nu lockas till att utföra piratattacker, bör iakta i framtiden, om de nu tänker fortsätta med sina kapningar, är att undvika vissa mål.
Speciellt amerikanska, israeliska, brittiska och ryska fartyg, i något mindre grad gäller varningarna andra nationers skepp, även om internationella örlogsfartyg numera patrullerar farvattnen i Adenviken och utanför Somalias kust. Sitter du i en liten båt med din gisslan, beväpnad med några AK-47-or och kilometervis med ammunitionsband runt halsen, kan du ändå inte vara säker om du har med amerikaner att göra.
De smyger upp ur vattnet i skydd av mörkret och pang och vips är gisslan fri och du som kapare fimpad eller tillfångatagen. Samma öde möter du om israeler, britter eller ryssar sitter som gisslan - återigen,vips och är allt över (!!!) Och du har missat lösensumman på USD 2 miljoner (som är standardbeloppet).
Piraterna må komma ur hur fattiga förhållanden som helst, de är aningslösa hantlangare som får några ynka cent av de lösensummor som betalas ut, de feta bitarna går till kallhamrade och skrupellösa figurer, med små privatarméer, belägrade i lyxmiljöer någonstans i Somalia, Kenya eller annorstädes. De skor sig, precis som knarkhandlare, människosmugglare världen runt, på något av det mest ohederliga som finns och "alla" de i Sverige som tycker att, som i detta fallet, piraterna har det svårt och inte borde klandras så hårt, akta er för att bejaka "de stackars priraterna" - nästa gång kan det vara grannens dotter som förts bort eller grannens son som hamnat i knarkträsket.

Helgfrid

En dag kvar av påsken, va´ skönt, då kan vi slappa ett tag till, tids nog kommer vardagens bekymmer vällandes över en igen.

Påsken och korsfästelsen.

Lindström, den fantastiske cartoonisten, har gjort denna teckning med anledning av den stundande helgen. Rå? ja, men det var ju verkligheten också, om den verkligen var verklig.

http://www.bonton.se/sv/ där hittar du mer Lindström, verkligen värt ett besök.

R-Q på besök

I söndags dök de upp, äntligen. Jessica, Anton, Emmy och Maria, här syns de på promenad i en för dagen ganska kylig blåst. Vi grillade och åt så vi höll på att spricka, avspända och trevliga timmar.

Glad Påsk på er fyra och alla andra av våra nära och kära.

Balansen

Balansen är viktig när det står och väger, annars faller man eller det man engagerat sig i, eller båda.

Det kan vara allt från kärlek till små triviala ting som om man skall köpa nya tomatfrön eller satsa på de som köptes förra året. Det kan gälla vilka prioriteringar man gör ekonomiskt i sort som smått, vilka val i levnadssätt man gör, vilka lag man håller på, vilken ideologi man ligger närmast.

Med dålig balans, faller man och mycket kan dras med. Visst vacklar jag då och då men tycker mig ändå med ett långt livs erfarenheter bakom mig ändå ha funnit rätt plats på plankan.

Öva din balans, ställ dig just på en plankbit ovanpå en sten och fixera en punkt långt bort.

Då tänker du fritt och står där lite vinglig med med balans.

Då får man mer balans i allt.

Teckning: "Övervägande" av Olle Q ©

Snart dags

Med gräsklipparsäsongen snart här så plockade jag fram klipparen för översyn och en kortare testkörning. Allt fungerade väl. Höstens gamla löv skämmer bilden, men dom försvinner snart bland gröna strån.

Mor och döttrar?

Detta är förmodligen mor med två döttrar, kanske två fäder? Vem vet?
Allt nog, bilden har förmedlats av min kompis Lars-Erik i Hurlstone Park, NSW. Tack! Du har humor L-E. Uppskattas.

Enligt L-E är bilden hämtat från världens största dog show - Crufts i Birmingham. I år var det 28.000 hundar som levde loppan med hussar och mattar i en salig röra. Deras hemsida säger: "there´s no better place than Crufts to experience and learn about the wonderful world of dogs."
Nästa år, 11-14 mars, är det dags för mattarna att visa upp sina avkommor igen.

Brytningstid

Visst märker vi hur vi är på väg bort från den blå tiden, isen bryter upp och snön sugs upp av solstrålarna och rinner bort. Ljuset återvänder, de varma färgerna börjar synas, den skira tiden närmar sig. Vi går våren till mötes. Och vi varelser följer med på denna alltid så omtumlande resa, som växlingar och brytningar varje år bjuder oss på.

Foto Olle Q ©

Vi är inte ett dugg bättre...

...än de vi hela tiden rackar ner på i totalitärt styrda länder, inte om vi får tro de rapporter som når oss från London och det stundande G-20 mötet där.

Jag blir stelfrusen av skräck när jag hör och läser om att folk som arbetar i centrala London under de närmaste dagarna då mötet pågår skall "dress down" - klä ner sig - för att slippa bli attackerade och misshandlade!?! Att gå klädd i kostym, att bära dräkt och högklackat går inte, det provocerar demonstranterna till angrepp.

Detta påminner om hur vissa människor, i länder som vi stämplar som diktaturer eller styrda av religiösa grupperingar, angrips för att de på något sätt ser annorlunda ut, tycker olika eller genom sin klädsel avviker.
Vi är alltså inte ett dugg bättre. Vissa av oss, kvar på stenåldersstadiet eller på ruta ett, utan förmåga till självkritik, empati eller insikt.
Att angripa folk pga av deras klädsel, arbetsgivare eller yrkesutbildning är lågt, riktigt lågt.
I Europa? Jag ryser och kokar av ilska.

Får inte ledarna för världens 20 största länder mötas för att diskutera de problem vi har och som de till viss del kan anklagas för att vara orsak till, kan de inte få mötas för att återupprätta förtroendet, att lätta på kreditflödet, att återge folk en gnutta hopp om framtiden, utan att mötas av en mobb som hotar och förstör?

Demokrati är ett vackert ord, som jag värnar och vill bevara till mina barn och barnbarn.
Hur illa det än ser ut i världen så måste demokratins fana vaja högst, det fria ordet, dialogen och viljan till samförstånd vara ledstjärnan.
Inte våld, hot och vandalism, inte besinningslösa vildar som hotar oskyldiga på väg till sina arbeten. Vart är vi på väg?

Svajig fastighetsmarknad.

Att sänkta räntor lockar tillbaka en del till visningar och köp av fastigheter kan aldrig skymma det faktum att branschen befinner sig på ostadig mark.

Många håller i sina plånböcker, för man vet aldrig när man dras med i ett nytt ras, en kollaps någonstans och ens besparingar och köpförmåga krymper.

Lars-Erik i Hurlstone Park, Sydney försåg mig med denna illustrativa bild tagen i en ort som heter Whistler någonstans, kanske i blivande OS-byn utanför Vancouver? Måhända, iså fall, att det ryska skidskyttelaget bokat huset redan nu, de brukar ju falla offer vid dopingstester inför stora mästerskap och kanske har garderat sig här?

Pile O´Bones, Saskatchewan.

Runt 1880 då denna bild togs var staplarna, ja högarna av buffelben fortfarande både långa och höga. Platsen där dessa ben samlades kallades fram till 1862 för Benhögen, Pile O´Bones. Järnvägen drogs fram här och ett samhälle började växa fram. För att blidka den engelska överhögheten så byttes Pile of Bones mot det mer royalistiskt klingande Regina (drottning på latin). England förvärvade hela Saskatchewan år 1869, men redan året därpå blev det Canada men som en del av Northwest Territories. Sask. blev egen självstyrande provins i den federala nationen Canada år 1905.
Idag ser Regina i Saskatchewan ut så här, huvudstad i den jättelika provinsen som är näst intill dubbelt så stor som hela vårt land- Sverige!!!


Regina är centrum för handel, framför allt det jordbruksrika slättlandskapet förser järnvägsknuten med vete, två tredjedelar av Kanadas totala produktion, dessutom oljeväxter som raps, plus havre och korn. Boskapsskötseln är också viktig för området.
Den adminstrativa centralorten i Saskatchewan fick sitt universitet grundat 1974.
Här syns de ofantliga slätterna runt Regina, lite längre norr ut finns naturgas, olja, uran och stora tillgångar på pottaska, kanske de största i hela världen.
Utöver den ursprungliga befolkningen med majoriteten från First Nation- och Mestis indianer är faktiskt de flesta europeiska invandrarna från Tyskland, följda av England, Skottland, Irland, Ukrania, Frankrike, Polen och Norge!!!
Men även svenskarna har hittat hit, det finns en stad som heter Stockholm, den återkommer jag till.
Stadens enda sport med nationella mått mätt är Saskatchewan Roughriders som spelar en form av amerikansk fotboll men i Canadian Football League.
Kalla vintrar, rekordet är -49,9C är 1880 och sommarna varma, med plus 43,0C under fyrtitalet som högst uppmätta.

Saskatchewan är cree-språk. Kommer från Kisiskatchewani sipi (den mycket snabbt flytande floden), dvs Saskatchewan River.
Största stad i Sask. (officiell förkortning SK) är inte Regina utan Saskatoon, vid Saskatchewan River med ca 250.000 innevånare mot Reginas ca 200.000. Hela provinsen har ca 1 miljon innevånare.

Till sist, kanske bra att de inte behöll sitt ursprungliga namn på Regina, då hade vi ständigt påmints om hur ytterst nära vi invandrande européer var att utrota den nordamerikanska buffeln.

Det syns

Ja verkligen, det börjar synas lite här och där att den ekonomiska krisen är här och kanske djupare än vi befarat. Lite till mans och kvinns så ser vi med vemod tillbaka på tider då flotta butiken utövade en avsevärt starkare dragningskraft än både Myrorna och Läkarmissionen.