Kjell Alekletts blogg: Aleklett´s Energy Mix är intressant, här har jag hämtat hans inlägg om oljesand, frågor kring tillgång och utvinning. Plus lite annat som hör oljesanden till, bla våra pensioner?Kjell Aleklett, professor på Uppsala Universitet har länge forskat och dokumenterat kring frågor som rör vilka energiresurser som finns kvar under jordskorpan - olja, gas och kol.
Swesif, Sveriges forum för hållbara investeringar, hade bjudit in till ett seminarium om ”Oljesand – en etisk fallgrop?” Anledningen till diskussionen om oljesanden är att norska Statoil skall satsa enorma summor i oljesand och att svenska pensionsfonder satsar på Statoil. Min uppgift var att placera in Kanadas oljesand i det globala energisystemet och diskutera oljesandens betydelse för den globala energiförsörjningen. Mycket grovt kan man säga att den mängd olja som bildades för miljoner år sedan kan delas in i tre fraktioner, light and sweet, sour and heavy. Hur mycket som kan utvinnas utav de olika fraktionerna kan diskuteras, men vi har använt cirka 1000 miljarder fat och av den söta och sura oljan finns det omkring 1000 miljarder till att konsumera. Bottenskrapet, den tunga oljan inklusive oljesanden i Kanada, är ytterligare 1000 miljarder fat. Efter Saudiarabien har Kanada världens näst största ”oljereserv” (några anser att oljesand inte skall behandlas som olja då det är mer likt tjära).
I dag producerar Kanada 3.3 miljoner fat olja om dagen, Mb/d, vilket är 4.1 % av världens totala oljeproduktion (som jämförelse kan nämnas att Norges produktion är 2.56 Mb/d). Oljesandens andel ökar och 2007 utgjorde den 44% eller 1.5 Mb/d. Målsättningen är en fördubbling eller mer. I vår forskningsrapport från 2006 markerar vi att höga produktionstal krävde kärnkraft för att koka vatten. Jag skall återkomma till detta.
Andrew Nikiforuk, journalist och författare till boken Tar Sand, beskrev dagens industri och den miljöpåverkan som finns. Det är svårt för oss att tänka oss hur stort område som berörs. Området i Alberta med oljesand är av samma storlek som delstaten Florida i USA. Oljesanden finns på olika djup och ner till 75 meter kan man ha dagbrott. Det är inte bara domkyrkan i Uppsala som kan placeras i de gropar som grävs utan hela Uppsala och det är inte bara ett hål som man gräver. Ni som vill se verkligheten kan gå till Google och zooma in på Alberta. Då man tvättar ur den tjockflytande oljan blir det stora dammar av avfallsvatten och idag täcker dessa dammar en yta av 130 kvadratkilometer.
Den andra metoden man kan använda då oljesanden ligger djupt kallas för In-Situ. Man kokar vatten till ånga och leder ner ångan i marken för att göra den tunga oljan flytande. Sedan försöker man pumpa upp olja. Infrastrukturen runt varje utvinningsplats förstör miljön och förändrar djurlivet i området.
Det var trevligt att höra att Andrew ansåg att vår forskningsrapport om framtida utvinning av oljesand var mycket bra och att vår ”sanning” var besvärande för myndigheterna. Vårt påstående att man behövde kärnkraftverk för att klara utav framtida produktion var nu bekräftat i och med att man planerar 5 kärnkraftverk för att få en större produktion från oljesanden. För första gången planerar man kärnkraft för att öka koldioxidutsläpp. Då jag säger ja till kärnkraft så är det för att minska CO2-utsläpp.
John O’Connor har arbetat som husläkare för en indianby i närheten av utvinningen av oljesand. Han blev världsberömd då han rapporterade om förhöjda cancerfall i byn. Myndigheterna har på alla sätt försökt att tysta ner riskerna, men man har inte lyckats. Nu börjar bolagen förhandla om åtgärder. Det finns mycket mer att berätta om detta och jag rekommenderar att ni söker på John O’Connor och tar sand/oil sand.
Den klassiska yrkesutövningen i området var jägare och sist ut var en ung dam som bor i en by med 500 personer i nordvästra delen av oljesandsområdet. Man är drabbade av utsläppen. Antalet vilda djur att jaga minskar och flera har elakartade tumörer. Även befolkningen som bor i området är drabbade av ökad tumörfrekvens och hennes mor hade cancer.
Seminariet hade ordnats för att diskutera om det var rätt att placera pengar från Svenska statens pensionsfonder i denna verksamhet. Det kändes inte helt OK.
Fortsatt utvinning och ökad utvinnig är av största vikt för USA. Idag är Kanada det största exportlandet av olja till USA med 1,9 Mb/d. På listan av exportländer finns Saudiarabien med 1.5 Mb/d och Irak med 0.6 Mb/d. Officiell politik från President Obama är att importen från Mellanöstern skall bort. Med tanke på att produktionen i Mexiko, som är näst största exportören till USA, minskar så är en ökad import från Kanada ett måste i framtiden. Det är den amerikanska marknaden som driver på.
Sverige kommer aldrig att få någon nytta av oljesanden i Kanada. Vi kan tjäna pengar och vår pensionsfond kan öka i värde, men det finns andra investeringar för framtiden som vi behöver göra. Visst behöver världen energi och även olja i framtiden. Då jag började diskutera Peak Oil 2001 var det framförallt två personer som ansåg att jag inte förstod något ting. Det var Marian Radetzki och Tommy Nordin, fd VD på Svenska Petroleum Institutet, som framförallt tyckte att jag var tokig och en av anledningarna som man förde fram var de enorma resurserna som fanns i Kanadas oljesand. Det finns resurser, men frågan är om vi skall förstöra en yta av Floridas storlek för att släcka vår törst på olja. I verkligheten kommer oljesanden bara att fukta strupen.
Energi behövs för planetens överlevnad men frågan är om vi måste offra vissa områden för att andra skall ha det bra. Vad det gäller Alberta och oljesanden i Kanada är frågan väl berättigad. Jämfört med 6.7 miljarder är ju 40000 som bor i områden som kan beröras ett litet antal.
Swesif, Sveriges forum för hållbara investeringar, hade bjudit in till ett seminarium om ”Oljesand – en etisk fallgrop?” Anledningen till diskussionen om oljesanden är att norska Statoil skall satsa enorma summor i oljesand och att svenska pensionsfonder satsar på Statoil. Min uppgift var att placera in Kanadas oljesand i det globala energisystemet och diskutera oljesandens betydelse för den globala energiförsörjningen. Mycket grovt kan man säga att den mängd olja som bildades för miljoner år sedan kan delas in i tre fraktioner, light and sweet, sour and heavy. Hur mycket som kan utvinnas utav de olika fraktionerna kan diskuteras, men vi har använt cirka 1000 miljarder fat och av den söta och sura oljan finns det omkring 1000 miljarder till att konsumera. Bottenskrapet, den tunga oljan inklusive oljesanden i Kanada, är ytterligare 1000 miljarder fat. Efter Saudiarabien har Kanada världens näst största ”oljereserv” (några anser att oljesand inte skall behandlas som olja då det är mer likt tjära).
I dag producerar Kanada 3.3 miljoner fat olja om dagen, Mb/d, vilket är 4.1 % av världens totala oljeproduktion (som jämförelse kan nämnas att Norges produktion är 2.56 Mb/d). Oljesandens andel ökar och 2007 utgjorde den 44% eller 1.5 Mb/d. Målsättningen är en fördubbling eller mer. I vår forskningsrapport från 2006 markerar vi att höga produktionstal krävde kärnkraft för att koka vatten. Jag skall återkomma till detta.
Andrew Nikiforuk, journalist och författare till boken Tar Sand, beskrev dagens industri och den miljöpåverkan som finns. Det är svårt för oss att tänka oss hur stort område som berörs. Området i Alberta med oljesand är av samma storlek som delstaten Florida i USA. Oljesanden finns på olika djup och ner till 75 meter kan man ha dagbrott. Det är inte bara domkyrkan i Uppsala som kan placeras i de gropar som grävs utan hela Uppsala och det är inte bara ett hål som man gräver. Ni som vill se verkligheten kan gå till Google och zooma in på Alberta. Då man tvättar ur den tjockflytande oljan blir det stora dammar av avfallsvatten och idag täcker dessa dammar en yta av 130 kvadratkilometer.
Den andra metoden man kan använda då oljesanden ligger djupt kallas för In-Situ. Man kokar vatten till ånga och leder ner ångan i marken för att göra den tunga oljan flytande. Sedan försöker man pumpa upp olja. Infrastrukturen runt varje utvinningsplats förstör miljön och förändrar djurlivet i området.
Det var trevligt att höra att Andrew ansåg att vår forskningsrapport om framtida utvinning av oljesand var mycket bra och att vår ”sanning” var besvärande för myndigheterna. Vårt påstående att man behövde kärnkraftverk för att klara utav framtida produktion var nu bekräftat i och med att man planerar 5 kärnkraftverk för att få en större produktion från oljesanden. För första gången planerar man kärnkraft för att öka koldioxidutsläpp. Då jag säger ja till kärnkraft så är det för att minska CO2-utsläpp.
John O’Connor har arbetat som husläkare för en indianby i närheten av utvinningen av oljesand. Han blev världsberömd då han rapporterade om förhöjda cancerfall i byn. Myndigheterna har på alla sätt försökt att tysta ner riskerna, men man har inte lyckats. Nu börjar bolagen förhandla om åtgärder. Det finns mycket mer att berätta om detta och jag rekommenderar att ni söker på John O’Connor och tar sand/oil sand.
Den klassiska yrkesutövningen i området var jägare och sist ut var en ung dam som bor i en by med 500 personer i nordvästra delen av oljesandsområdet. Man är drabbade av utsläppen. Antalet vilda djur att jaga minskar och flera har elakartade tumörer. Även befolkningen som bor i området är drabbade av ökad tumörfrekvens och hennes mor hade cancer.
Seminariet hade ordnats för att diskutera om det var rätt att placera pengar från Svenska statens pensionsfonder i denna verksamhet. Det kändes inte helt OK.
Fortsatt utvinning och ökad utvinnig är av största vikt för USA. Idag är Kanada det största exportlandet av olja till USA med 1,9 Mb/d. På listan av exportländer finns Saudiarabien med 1.5 Mb/d och Irak med 0.6 Mb/d. Officiell politik från President Obama är att importen från Mellanöstern skall bort. Med tanke på att produktionen i Mexiko, som är näst största exportören till USA, minskar så är en ökad import från Kanada ett måste i framtiden. Det är den amerikanska marknaden som driver på.
Sverige kommer aldrig att få någon nytta av oljesanden i Kanada. Vi kan tjäna pengar och vår pensionsfond kan öka i värde, men det finns andra investeringar för framtiden som vi behöver göra. Visst behöver världen energi och även olja i framtiden. Då jag började diskutera Peak Oil 2001 var det framförallt två personer som ansåg att jag inte förstod något ting. Det var Marian Radetzki och Tommy Nordin, fd VD på Svenska Petroleum Institutet, som framförallt tyckte att jag var tokig och en av anledningarna som man förde fram var de enorma resurserna som fanns i Kanadas oljesand. Det finns resurser, men frågan är om vi skall förstöra en yta av Floridas storlek för att släcka vår törst på olja. I verkligheten kommer oljesanden bara att fukta strupen.
Energi behövs för planetens överlevnad men frågan är om vi måste offra vissa områden för att andra skall ha det bra. Vad det gäller Alberta och oljesanden i Kanada är frågan väl berättigad. Jämfört med 6.7 miljarder är ju 40000 som bor i områden som kan beröras ett litet antal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar