Elefantön.

Elefantön fotograferad från ovan. En elefants huvud ser man tydligt, det behövs inte så mycket fantasi att se det.
För de som trodde att mina "upptäcktsresor" till mer eller mindre okända öar söder om ekvatorn upphört, kommer här besked - icke alls.

Låt mig presentera Elefantön, bergig is-täckt ö precis utanför kusten till till den antarktiska kontinenten. En kontinent som har en lång halvö skjutandes upp mot det sydamerikanska fastlandet, denna halvö, som man idag pratar en del om, då stora ismassor ibland lossnar från själva berggrunden och driver iväg. Det varmare klimatet anses vara anledningen till det? Alltnog, i förlängningen av denna halvö dyker Elefantön upp ur havet.

125 mil västsydväst om Sydgeorgien, 94 mil syd om Falklandsöarna och 89 mil söder om Kap Horn.

Ön ligger inom den antarktiska delen som Argentina, Chile och Storbritannien anser vara sin.

Högsta punkt är Pardo Ridge 852 meter över havet. Endurance Glacier är den största glasiären på ön.

Klimatet är svårt, mycket snö, is och dimma. Stormar är mer vanliga än ovanliga.

Några säkra ankringsplatser finns inte, därför är det troligt att ön av den anledningen inte befolkats av bofasta. Men forskarlag som studerar fiske, valaktiviteter och andra marina fenomen landar då och då på Elefantön.

Ön är mest känd för Ernst Shackelton och hans besättning på Endurance som förliste i ismassorna i Weddell Sea, sydväst om Elefantön. Året var 1916. De drev iland på Elefantön på isflak. De upptäckte att det inte fanns någon möjlighet till räddning från passerande fartyg. Shackelton beslutade att ge sig av till Sydgeorgien drygt nittio mil norrut, tillsammans med fem män i en livbåt tog det två veckor att nå Sydgeorgien. Livbåtarna fann man på ön efter tidigare besökare.

Kvar på Elefantön fanns "befälhavaren" John "Frank" Wild med de återstående 21 männen. Av de två återstående livbåtarna lyckades man med några presenningar bygga ett vindskydd, man jagade pingviner och sälar för att äta.

Efter drygt fyra och en halv månad lyckades Shackelton till slut nå de strandsatta männen i fartyget Yelcho, en lånad bogserbåt från Punta Arenas i Chile.

Under den långa väntan på Elefantön skrev fysikern Reginald James dessa verser i tacksamhet för Frank Wilds goda lederskap.

My name is Frankie Wild-o.
Me hut's on Elephant Isle.
The wall's without a single brick
And the roof's without a tile.
Nevertheless I must confess,
By many and many a mile,
It's the most palatial dwelling place
You'll find on Elephant Isle.
It's the most palatial dwelling place
You'll find on Elephant Isle.