Är ett förbud rätt väg?

I Belgien har ett förbud mot burka och niqab (heltäckande klädesdräkter) införts på offentliga platser, på transportmedel, banker, skolor och andra samhälleliga inrättningar.

Fler europeiska länder diskuterar ett förbud, frågan lär komma upp i Nederländerna, Frankrike, England, Danmark och eventuellt i Tyskland.

I princip är jag också för ett förbud av all slags maskering, alltså även i denna, men frågan återstår - hjälper det de hårt trängda och förtryckta kvinnor som tvingas av hävd, tradition och religion - att bära sina beslöjande klädesplagg?

Blir de genom ett förbud i själva verket inte ännu mer isolerade och hänvisade till hemmets otrygga vrå?

För hur skall de kunna vistas utomhus nu, när de inte får bära heltäckande slöjor?

Ingen tror väl att de genom ett förbud skulle kasta sina täckande plagg och komma ut som vilken fri kvinna som helst?

Never ever, you can forget that. Sorgligt nog.

Jag tror inte att någon kvinna ställd inför det absolut fria valet att bära burka eller inte bära burka skulle välja det förstnämnda alternativet, om det inte vore för trycket från man, familj, klan, tradition och den förlegade del av sin religion som placerat dem i stora svarta heltäckande tygstycken.

Det är ett grovt kvinnoförtryck de är utsatta för, en förnedrande syn av kvinnan, ett förnekande av kvinnans rätt att få bestämma över sitt eget, liv, klädsel, yttrandefrihet, sexualitet, vilja och val av skola, yrke, man och bostadsplats - helt enkelt de mänskliga rättigheter som vi själva erkänner oss till - kvinnor som män.

Varför skall vi tillåta en symbol som kränker i stort sett halva vår jords befolkning?

Heltäckande burka, niqab är förtryck - men kan bli till ett än värre förtryck om ett förbud införs - så vad gör vi?

Att vädja om diskussion, från berörda och förtryckande parter, kring ämnet är lika otänkbart att det skulle bära frukt, som att det finns intelligenta varelser på månen.

Nej, sätt alla män på skolbänken för att lära sig lite om jämställdhet, respekt och framför allt kärlek till sin kvinna och att stening, misshandel, förtryck, skolförbud inte gagnar dem själva som män, för för eller senare kommer den dag då även de förtryckta kommer att vara fria.

Hur det skall gå till vet jag inte, jag bara lider med dem och hoppas på att någon förstår att detta är ett allvarligt problem i vårt land, likväl som runt om i världen.

En sista vädjan - ett mångkulturellt Sverige mår bäst av kvinnors frihet, rättigheter och frihet från religiösa brott.