Berlin Hauptbahnhof - ett mästerverk.

En bild från invigningen den 26 maj 2006, ett par veckor innan fotbolls-VM.

Europas största centralstation, Berlin Hauptbahnhof är ett mästerverk som knutpunkt men för en tillfällig besökare även mer ur arkitektonisk och logistisk synvinkel.

Jag nästan tappade andan när vi klev på tunnelbaneplanet efter en kort tur från Brandenburger Tor. Är det sant? En järnvägsstation?

Stationen har fem våningar. Allra längst ner går fjärr- och regionaltågen från åtta spår norr- och söderut och pendeltågen S-bahn. Ovanför tre våningar med butiker, biljettkontor, restauranger och tunnelbanespår U-bahn. Överst ett plan med S-bahn och de genomgående öst-västliga fjärr- och reginaltågen på sex spår.

Som jag nämnt är denna luftiga och ljusa byggnad ett under av byggnadsteknik och tillgänglighet, trots alla resande med rullväskor och kartor i händerna blir det aldrig riktigt trångt och risk för irritationer.

Skyltningen är exemplarisk, tydlig i färg och utformning, ett rent typsnitt Helvetica gör att alla kan läsa vad som står i ett nafs.

Högtalarna dånar inte genom hela stationen, utan är riktade till den plattform som är aktuell för ankomstutrop eller avgångsbesked, bara det!

Inget klotter, inte nedlusat med reklam - den har sin plats men inte överallt.

Mest glas och stål. Ljus som sagts och luft. Det är förvånansvärt tyst.

Stationen låg innan murens fall precis intill den i ett ganska outvecklat område, den hette då Lehrter Bahnhof.

Eftersom de nya regeringsbyggnaderna uppfördes intill i början av nittiotalet valde man att bygga den nya centralstationen just här eftersom både Bahnhof Zoo och Ostbahnhof hade storbrist på kapacitet. Detta plus att den genomgående järnvägen redan gick här.

Den som ritade detta mästerverk skall hedras, namnet är Meinhard von Gerkan.

Ägare till anläggningen är Deutsche Bahn.

Foto (utom det översta) Olle Q ©