Fortsättning på Stockholm med 370 innevånare

Ur detta perspektiv kan man se rikedomen lastas på tåg - vetet på väg till omlastning till de långa tågen och vidare ut i världen (som nämns i förra inlägget). Detta är i hjärtat av svenskbygderna runt Stockholm. Slutet av åttitalet. Silot närmast tillhör det kooperativt ägda Saskatchewan Wheat Pool.
På Stockholm Hotel fanns en toaborste som jag aldrig set maken eller makan till. En pudel i cerisfärgad plast. Ur sin undanskymda plats bakom toastolen har den här lyfts fram i ljuset för full exponering. Lilla fina vovven.......
Septembermörkret la sig över prärien, när horisonten är vid och öppen, blir himlen och dess molnformationer så nära och påtagliga. Observera det fallfärdiga huset, inget tecken på fattigdom utan snarare ovilja att riva när man byggt nytt.
Ludde visar upp en Konsumkasse i Saskatchewan, kooperationen i Kanada arbetar på en rad områden - lantbruk, fiske, bostäder, försäkringar, bankverksamhet, hälsovård, energi, dagligvaruhandel mm mm. En riktigt stark kooperation alltså, vi vill ju så gärna förhäva oss här i Skandinavien över det mesta, men de har på andra sidan Atlanten också.

Hör här. Nästan 43% av den vuxna befolkningen tillhör något kooperativ - total drygt 12 miljoner medlemmar. Den kooperativa delen av spannmålsmarknaden är nästan 70%!!

En liten brasklapp, jag är inte uppdaterad, men detta var siffror som gällde vid vårt besök, men jag tror att de i stort sätt gäller fortfarande, om inte, så får de nog en och annan av oss att ändå höja ögonbrynen och utbrista....å vi som trodde vi var bäst...

Foto: Olle Q

Ett Stockholm med 370 innevånare.

I andra hälften av åttitalet var vi stockholmare, Ludde och jag i Stockholm - men inte vilket Stockholm som helst.

Utan Stockholm, Saskatchewan, Kanada.

Vi ville se och dokumentera hur en liten ort med många svenskättade levde och även hur de förvaltade sitt svenska ursprung. Ludde skrev och jag tecknade och fotade för tidningen Vi och tidningen Stockholm, vår huvudstads tidning till alla sina innevånare.

Hittade dessa dior i några karuseller och ville dela med mig lite av de minnen jag har från denna minst sagt minnesvärda resa.

Sällan har två personer blivit så varmt välkomnade som vi blev. Alla ville träffa oss, alla ville bjuda, visa, berätta och fråga om allt de hade i sina bagage. Lucia, jul, midsommar firades enligt svensk tradition, de sydde folkdräkter och gjorde kroppkakor med lingonsylt till oss. Flera gånger. Vi bjöds på lutfiskfest, trots att det var i september. Vi fick se deras stora gårdar och fält, höra deras historier, strapatser och minnen från krig och svåra tider.

Orville och Laura Paulson kom på besök till Ludde och mig här hemma några år senare, tyvärr har kontakten med Stockholm helt upphört. Men jag bevarar minnena och de rörande berättelser vi fick ta del av för alla mina återstående dagar på denna jord.

Har man 370 innevånare måste man visa för passerande tågresenärer att här ligger Stockholm, Saskatchewan.
Tre jättelika vetesilos utgör Stockholms "skyline". Två privata och ett kooperativt silo.
Hela södra delarna av Alberta, Saskatchewan och Manitoba är platt prärie, med megastora odlade fält, mest vete men även oljeväxter och bönväxter av olika slag. De flesta svenskättlingarna är storbönder och lever ett gott liv här, på hösten när jag var där och veten skördades kom de ofantligt långa vetetågen och fyllde sina 120 vagnar med råge för vidare transport till Vancouver eller Montreal och utskeppning till något spannmålsfattigare land någonstans i världen.
De första svenskarna slog sig ner här på den kanadensiska prärien i början av 1890-talet, när jag var där fanns bara ättlingar kvar, en av de cirka 370 innevånarna var född i Sverige.

Hus som ser övergivna ut, är övergivna, men intill har ägarna ofta byggt ett helt nytt och modernt hus utan att bry sig om att riva det gamla. Det finns gott om utrymme i världens till ytan näst största land.

Utan för CO-OP Stockholm står Stuart Stevenson med hustrun Darlene och sonen Dean.

Stuarts farfar hette Alex Stenberg och var den förste som slog sig ner här, han döpte platsen efter sin hemstad, Stockholm.

CO-OP är inte likt Coop Nära eller Coop Konsum här hemma precis, mer likt en diversehandel med tonvikt på specialvaror för lantbruken runt omkring, hydralslangar, skiftnycklar, packningar mm mm.

Konsumbutiken i Stockholm ligger i hörnan av Ohlen Avenue och Railway street.

Ohlen Avenue döptes efter den öländske immigranten Öhlen, prickarna försvann, men han lever kvar.

Foto: Olle Q

Boka rum under vattnet

Nästa år öppnar Poseidon Resort på Fijiöarna. 24 sviter under vattnet i den bästa av tropisk undervattensmiljö, tror att man kan förhandsboka redan nu.

Fördel? Jo du slipper alla oljud, du slipper solens irriterande ljus.

Nackdel? Jo det privata känns ligga lite väl öppet och avslöjande för omgivningen, fiskar har ögon dom också.

I kvällslampans sken

Visst märker man att det är mitten av augusti. Kvällsmörkret kommer tidigare och lampor som vilat under sommaren får åter träda in i mänsklighetens tjänst och fromma.

Inget som stör mig direkt, tvärtom kan det vara mysigt och kura lite i lampans sken. Att slås ned av mörkrets upptäckt av våra breddgrader igen, ligger inte för mig och mitt kynne.

Jag har ofta, vad mörkret anbelangat, hävdat att den mysigaste tiden på året, är oktober och november - då kan man krypa in i mörkret och slå sig till ro, med en bok, ett tv-program, ett korsord eller en varm kvinnas närhet.

Därefter väcks man upp av julmånadens grälla ljusflimmer.

Foto: Olle Q

Blomman för dagen

Hur långt är ett liv? Eller hur kort?

För oss tvåbenta varelser räknar vi med 80-85 år, universum kräver en betydligt längre räknesticka. Sköldpaddan och redwoodträdet räknar sina många och långa år.

Dagsländan ser dagen som oändlig och blommorna här på bilden nöjer sig med en förmiddag.

En förmiddag - ett liv - en förmiddag!

Så sköra, så fredliga, öppna och oangripbara.

Att fånga stunden, inte vänta på eftermiddagen.

Blomman för dagen återkommer förvisso, varje dag, men inte från samma knoppar.

Den stora ljusare heter Clarks blue eller Ipomea tricolor, i bakgrunden ser vi Purpurvindan, Ipomea purpurea.

Foto: Olle Q

Kära hus.

Du käre gamle hus, där uppe på höjden bakom oss, Bleckbacken. Tänk om du kunde berätta din historia.

Alla de du hyst inom dina väggar, deras vedermödor och öden, barnens gråt och glada skratt, trötta kroppar efter långa arbetsdagar, grytorna på den glödrödgade spisen, bullarna som gräddades i ugnen. I tidiga år, fotogenlampornas os från lågan som ändå gav ljus.

Flugorna mot fönstren, vägglössens jakt efter blod, tapeter som spricker, golvtiljor som knarrar under människors tyngd. Suckar och snarkningar. Dofter. Ljud.

Du har så mycket att ge oss kära hus, tyvärr kan vi inte varandras språk, men vi förstår och anar din långa levnadsberättelse.

Nu är du sned och trasig, livet snart till ända, gisten och angripen av mögel, fukt och skadeinsekter som förtär dig - en icke rättfärdigande ålderdom. Men vad är rättvist?

Vi ser dig och noterar, detta är vårt sätt att ge dig tillbaka lite av din heder.

Foto: Olle Q. ©.

Skuggbild

Den här stora målningen på 2 m x 1,80 m, som Mia betraktar som oavslutad, rent av bara "en grundning", fick en extra dimension, när den utsläpad ur ett förråd, plötsligt såg lite mer färdig ut, efter att skuggan "fallit på plats."

Kanske något nytt inom konsten, skuggmotiv, skuggbilder, skuggor av ett flyende jag, skuggor av nära anförvanter - eller vänner?

Får se vad det blir av den ofullbordade....

Foto: Olle Q. ©.

Vem har sagt att kor ser likadana ut?

Roade mig med att fånga några porträtt av mjölkkossorna i hagarna nedanför oss.

Vissa av oss människor vill kanske påstå att en ko är en ko, inte till utseende och beteende i alla fall.

Ta en titt på denna oktett, en brokig samling minst sagt. Fredliga dessutom. Nyfikna men med ett revir man inte kommer inom på en dryg meter. Men håll med, personliga.

För den som undrar vad den översta har i näsan/nosen - en ring för att förhindra henne från att dricka mjölk från sitt eget juver.

Diplomatin segrade

Nästan alltid, det finns undantag, men nästan alltid går diplomatin segrande ur en ett motsatsförhållande, en konflikt eller en till synes simpel dispyt.

Bill Clinton for till Nordkorea, som inte är kända för att välja diplomatins väg och lyckades få två tillfångatagna amerikanska kvinnliga journalister fria. De lämnade tillsammans Pyongyang för några timmar sedan.

Kim Jong Il vars hälsa varit på världens läppar syns här på bilden från Christian Science Monitor, betydligt tunnare och mer avmagrad, men ändå inte helt slut. Sittandes själv!

Kanske det var ett av syftena med att ta emot Clinton - att få visa världen att "den käre ledaren" är på benen.

Diplomati skulle många militanta och aggressiva rörelser i världen lära sig av, men det är klart då skulle själva grundvalen för deras existens falla samman.

Halkigt i regnstorm

Denna turboprop Bangkok Air ATR 72-500 halk-kraschde i miserabelt väder rakt in i kontrolltornet på flygplatsbyggnaden, detta på ön Koh Samui i Thailand idag. Piloten omkom tyvärr och runt tio personer skadades.

Nu är hon dess värre demolerad, men vackert högvingad i sin praktfulla skrud när det begav sig.

Mums! Va?

Jo faktiskt, det du ser här är toppen att smaska i sig en härlig sommarmorgon. Svarta vinbär och mild vaniljyoghurt. Mia tycker det ser lite "fläskigt" ut, rent av smått äckligt, men vet man vad det är så vattnas det i mun. Och nu vet också du vad frukosten består av - hos oss.

Foto: Olle Q. ©.

EXTRA: Ryanair ger mig rysningar.

Ryanair har lämnat 186 svenskar i sticket på Mallorca.

Nu har de mage att kräva att svenska staten skall flyga hem deras passagerare !?!, vilka samtliga betalt för ner- och hemresa.

Men bombdådet utanför Palma i förrgår gjorde att flygtrafiken låg nere i några timmar och vips så hade Ryanair skickat "svenskplanet" till någon annan destination.

Vilka andra bolag har likt Ryanair lämnat sina passagerare kvar med uppgift att själva ta sig hem? Inget!!

Den svenska staten tänker inte ställa upp.

Rätt.

Ryanair har en av Europas största och modernaste flygplansflottor, visst har de kapacitet att frakta 186 betalande resenärer till Sverige från Palma de Mallorca.

Nonchalans, girighet, förakt och likgiltighet präglar mer och mer detta bolag.

Det finns mycket att skriva om deras policy gentemot sina passagerare, men det tar jag i ett senare skede. Tills dess ryser jag vidare.

Apropå tak, varför inte halmtak?

Gillar inte att publicera bilder av mig själv, men eftersom vi var inne på ämnet tak, se inlägget om Globen under, så föll denna bild in som en pusselbit.

Men här är det halm- eller basttak, på såväl parasoll som på mitt huvud, behagligt när solen gassar på lite extra en junidag på en Medelhavsö.

Lilla huset på Globens tak.

Sitter man på Söderstadion, vilket man gör ibland, ser man det lilla huset på Globens tak ur ett perfekt perspektiv.

Mikael Genberg heter en konstnär vars påstådda ambition är att placera en röd liten svensk stuga på månen, han tyckte att börja på Globen var en bra idé i det långsiktiga projektet.

Stugan mäter 3x4 meter och är 3,5 meter hög och helt tillverkad i aluminium utanpå en stabil konstruktion av stålbalkar. Måste tåla hårt väder.

Vana klättrare från Jämtland gjorde installationen/fastsättandet, med hjälp av en helikopter, själva fästandet av huset tog bara fem minuter, men förberedelserna säkerligen hundratalet timmar, bla krävdes förstärkning på insidan av taket.

Snacka om maximal exponering.

Nyligen var det fyrtio år sedan Neal Armstrong tog de första stegen på månen, Genbergs röda stuga lär dröja ett tag till.

Foto: Olle Q ©.

Är svart rätt färg?

Det vet´e sjutton om det är. Visst kan man hävda att det ger pondus, power och till och med ser elegant ut. Men är det meningen med en järnvägslok?

Här står RC6 1415 på Stockholm C i spetsen på ett Intercity-tåg till Malmö C, första vagnen är också svart, följd av en blaskig blå och ytterligare en svart cefeteria-vagn plus en radda blåblaskiga.

Jag vill se ett lok i en frän design, med färger som gör att det syns av trafiksäkerhetsskäl och för själva uppmärksamhetens skull. Och det får gärna skilja sig från hur vagnarna ser ut. Kanske finns det åsikter därute?

Foto: Olle Q ©.

Tillräckligt med skydd.

Securitas släng er väggen - och det med ett brak.

Här hos oss har ni inget att hämta, eller installera. Vi har skydd tillräckligt för att avskräcka en hel invaderande pansardivision.

Tack spindeln för att du vakar och fångar oönskade inkräktare och för att du gör det tyst och utan att väcka hela byn.

Foto: Olle Q ©

Kan eller vill någon förklara detta?

Ett flygfoto från Wiltshire i England, närmare bestämt East Field, Alton Barnes.

Det du ser är sk sädescirklar, som är så exakta i sina cirkelformer att ingen mänsklig hand (eller fot) kan ha åstadkommit dem.

De finns i ganska stort antal i framför allt Wiltshire, i sädesfält med höga strån, strån som aldrig är brutna bara vikta, vikta åt samma håll dessutom.

Hur skall man då förklara hur dessa formationer kommit till?

Förslag mottages gärna.

Om du tror att det är humbug, kolla och framför allt läs då först på

www.cropcirclesweden.org

Vilken skönhet

Den österrikiske fotografen Mathias Krewfeld tog denna bild från ett annat flygplan, det är Finnairs Airbus A320-214 på väg in mot Innsbrucks flygplats i Österrike, bilden togs tidigare i år.
Många hävdar, utan vidare eftertanke, att flygmaskiner är stora klumpiga döda ting, måhända det finns något i det påståendet, men det finns också en skönhet, smäckra former, vackra färger att njuta av hos dessa fåglar av stål. Eller hur...?

Visas här för första gången.

Den här målning blev klar för några dagar sedan, efter en del försök och ansatser, lyckades jag till slut komma i mål. Plötsligt sa det, stopp - den är klar!

Titeln Utan titel - grå är bara ett arbetsnamn tills vidare, kommer nog på en bättre idé.

Storlek 90x140 cm.

Tekniken är akryl, Windsor & Newtons Galeria Flow Formula-färger tilltalar mig, sedan många år tror jag mig veta alla dess nyckfullheter, men så är det naturligtvis inte. Blir fortfarande överraskad av nya nyanser och hur blandade färger uppträder.

Jag letar och letar, och letar efter den perfekta gula färgen, nära är jag ofta, men aldrig mitt i prick. Den finns inte på tub eller i burk, den finns bara i mitt huvud. Den dag jag når det gula ultimata målet blir jag nog galen i gult ett tag.

Foto och måleri: Olle Q ©. All rights reserved. Klicka om du vill se bilden större.

Läs om kossan som har astma?

Ko 745 är gammal, vad jag hört äldst i Arnes stora mjölkdjursbesättning. Ko 745 har bekymmer, hon lider av låt oss kalla det astma, titta på hennes utvidgade näsborrar. Utspärrade för att hon ska få luft. Hennes andhämtning är grovt hes, hon hörs stönande över åkrarna, ja krampaktigt grymtstönande för att få luft. Det verkar dock som om hon i övrigt är kurant, äter som en häst... förlåt ko, idisslar och lämnar överblivet efter sig i stora lass.
Skulle hon lägga sig för natten utanför vårt sovrumsfönster, blir det öronproppar för oss och ett minimalt öppet fönster. Så högljudd är hon.
Idag låg hon alldeles ensam på en av tre åkrar som kossorna har att välja på, alla andra låg i de andra hagarna. Tyckte lite synd om henne, så det blev ett samtal och några bilder med och av 745. Gammelmormor.
Till råga på allt har hon förmodligen kobesättningens största och tyngsta juver, som svänger som en stor cementsäck så fort hon försöker gå med lite fart, nu får det bli slow-motion-gång för att hon inte skall swinga omkull.
Ja, även en ko kan drabbas av knarrighet, ålderskrämpor och övervikt på ålderns höst. Hon är ju inte mer än människa.
Förmodligen är 745 en riktigt mjölkko. Astman spelar ingen roll så länge hon levererar, så krasst är det nog här i mjölkkossans värld.
Muuuuuu.

Foto Olle Q @. Klicka om du vill se bilderna större.

Glasögon

I Skeppsta glashytta möts man av Ebbas vackert formade glas.

Några skålar drog ögonen till sig, bottnarna som ögon spanandes på alla betraktare - eller kanske bortom dem? Låt oss kort och gott kalla dem för glasögon.

Glaskonst: Ebba von Wachenfeldt. Foto: Olle Q ©. Klicka om du vill se bilderna större.

Tänk vad man kan göra med lite fantasi och färg.

Här lyfter en Malaysia Airlines Boeing 747-400 "Malaysia - An experience redefined" från Sydney International Airport, fantastiskt fångad ur ett fågelperspektiv av en av världens bättre flygplansfotografer - Sam Chui.

Alla flygplan i ett bolags flotta behöver inte se lika ut, här har man använt färg och fantasi och vips är det ett konstverk som här strävar mot högre höjder.

Notera gärna att skuggan under planet ger bilden ett djup som annars kan vara svårt att fånga - i hastigheten.

Världens äldste man död.

Här sitter Henry Allingham, född 6 juni 1896, som igår avled på ett vårdhem i Brighton, vid den engelska kanalen. Världens äldste man, 113 år gammal är död.

Han var en veteran från första världskriget, tjänstgjorde i flottans flygdivision, bla i slaget om Jylland, där tyskarna drevs bort år 1916. Medlem av grundarna till Royal Air Force.

Jag hittar många varma ord om Henry, humorist återkommer hos många, han tackar också på ett ställe, "cigaretter, whisky och vilda kvinnor" för sitt långa liv.

Det finns hopp för oss, som visserligen inte var med i första världskriget, men som ändå haft olika duster, fått törnar, men framför allt haft roligt, glatt och haft förmånen av att få se oss om i vår vida värld.

R I P

Mönstrat

Mönster möter vi överallt, på allt.

Som på Mias grafiska gummivals, där avtrycket av plåtens bild syns så vackert.

Eller så finns mönstret oväntat på kossan, här betandes igår kväll strax före 22, hennes mönster är överraskande - som om någon stämplat henne med några slags stora snöstjärnor.

Foto: Olle Q. ©. Klicka på bilderna om du vill se dem större.

Nagelfilande och ögonbrynsplockande.

Lars-Erik i Sydney skickade även detta i morse, hans registrerande och betraktande, är väl allt som behöver sägas.

Tack L-E.

Bild från Ashfield, 3 km härifrån.

Marknaden för ytlighet, sanslös lyx, narcissism, etc verkar bättre än någonsin. Förra veckan såg jag en man, ca 50, i nagelfilar-shoppen i Ashfield Mall. Han fick sina tånaglar filade.

Kanske har jag blivit insnöad och ur takt med tiden...men kunde inte folk spendera sina slantar på att rädda en tiger, ett lejon eller något annat utrotningshotat, t ex en Saab?

Krympt i tvätten?

Ibland funderar man, är det man ser i en direktsändning en del av verkligheten, på riktigt liksom? Som när Anders Lundin häromkvällen uppträdde i denna förkrympta kavaj. Jag reagerade med ett spontant "va fan har karn på sig?"

Okej, modet är trångt och tajt idag, men detta tycker jag slår alla rekord. Har dom ingen på SvT som kan ge små tips om vad som gör sig bäst inför dryga två miljoner tittare?

Sorry Anders, men samtliga medlemmar i det gamla Klädmoderådet måste rotera som grillspett i sina gravar.

Jag fotade av TV-skärmens bild, om nu någon skulle undra.

Vadslagning.

Detta är ett intressant avsnitt som jag saxar ur Alekletts Energy Mix, en blogg om vår framtid med en minskande tillgång på fossila bränslen, främst olja. Så här skriver Kjell:

Sedan ett år tillbaka finns det ett officiellt vad mellan BP:s VD Tony Hayward och undertecknad. För ett år sedan träffades vi på en konferens i Malaysia och till min förvåning sa han att ”jag slår vad om att världen om 10 år kommer att producera mer olja än vad vi gör idag”. Då jag frågade hur stor insatsen var blev svaret priset på ett fat olja 2018. Självfallet accepterade jag vadet och om Carl-Henric Svanberg då finns kvar som styrelseordförande hoppas jag att han finns med då jag mottar summan. Han är också välkommen att vara med på vadet, men BP riskerar naturligtvis att göra yttrligare en förlust.

Idag är de parametrar som styr framtida oljeproduktion ganska välbestämda och avgörande är att produktion från dagens oljefält minskar med ca 6 % om året. Samma verklighet gäller även för BP. Visst finns det möjlighet att hitta nya fält men det blir svårare för varje år. En viktig siffra i ett oljebolags årsredovisning är att man kan visa att årets produktion kan kompenseras med nya oljefält. Genom det rapportsystem som man har av reserver har det fram till för några år sedan varit ganska lätt att göra detta. Nu klarar inte de stora internationella oljebolagen utav detta, men man har kommit på en lösning. Istället för att diskutera oljereserver diskuterar man numera oljeekvivalenter. En noggrannare granskning visar att delen råolja minskar.

Don´t walk up Uluru

5 minuter innan solen går ner, bröt den igenom molntäcket och tände upp Uluru för oss alla förväntansfulla besökare

Jubel hördes och vi skålade alla i bubbelvin. Paret till höger är franska turister med i vår lilla buss som gjorde en tredagarsutflykt till the red centre of Australia.
Påföljande morgon stod vi där uppe, 368 meter upp, leden upp är dryga 1600 meter lång, i början var det riktigt scary, 30 graders lutning!! och en kätting att hålla i sig i. Precis till höger om min vänstra axel kan man skymta konturerna av Kata Tjuta (the Olgas) också en helig plats.
Innan vi klättrade upp, tidigt på morgonen (titta bara på de långa skuggorna) gick vi en bit av den tre kilometer långa leden runt Uluru.

Idag ser jag att Australiens regering föreslagit, men inte beslutat, om att förklara Uluru/Ayers Rock som en helig plats och därmed ett förbud att klättra upp på den ofantliga och så vackert röda överjästa jättelimpan.

"The local Anangu people, who jointly manage the site along with Parks Australia, presently request visitors dont´t walk up Uluru - concidered a sacred site"

När vi var där kände vi inte till dessa tankar kring platsens heliga betydelse för urbefolkningen, inte förrän vi kom ner då John från Sydney berättade att han föredrog att inte klättra med respekt för aborginernas känslor för berget.

Admiralty Islands - Amiralitetsöarna

Precis norr om Papua Nya Guinea, i Bismarckarkipelagen ligger de - Amiralitetsöarna. Idag kanske mer kända som Manusöarna efter huvudöns namn. Du ser dom röda högst upp på kartan.

Manusöarna, sug på det namnet en stund och tänk, vilken drömö, för alla gamla radaktörer, redigerare, korrekturläsare, copywriters m fl, att få dra sig tillbaka till.

Ögruppen består av ca 40 öar, varav 18 är större och de har en total area av ca 2.170 km2.

Alin, Lon, Los Negros, Manus, Ndrolowa, Nihon, Tong, Pak, Rambuyto, St Andrews är alla från 1 km2 till huvudön Manus på .020 km2.

Lägg till mindre öar och atoller som Ripi, Kali, Salien, Seleheu och Sisi så blir kartbilden nästan komplett.

Man tror att för 8-10 miljoner år sedan sköt öarna, som har ett vulkaniskt ursprung, upp genom havsytan. Idag finns mängder av ilandspolade korallrester som täcker delar av den vulkaniska berggrunden.

Alla dessa, utgörande Amiralitetsöarna ligger ca 300 km norr om Papua Nya Guineas kust och dryga 850 km norr om dess huvudstad Port Moresby.

På öarna bor i runda tal 33.000 innevånare, huvudorten heter Lorengau och ligger på Manus.

Till stor del täcks öarna av regnskog och är boplats för en rad unika växter och fåglar (bl a storfotshöns) och många sorts fladdermöss bland däggdjuren.

Troligen bodde melanesier här redan 1.500 år f Kr.

Förste europé att landstiga var den nederländske Willem Schouten år 1616. År 1767 namngav Philip Carteret ögruppen, tillägget att han titulerades kapten är väl onödigt?

Området hamnade 1885 under tysk överhöghet och införlivades 1899 i området Tyska Nya Guinea och förvaltades av handelsbolaget Neuguinea-Compagnie.

Under första världskriget erövrade Australien ögruppen 1914 och senare även under officiellt förvaltningsmandat för hela Bismarckakipelagen av FN.

1942 ockuperade Japan under sin erövringsperiod av andra världskriget öarna för att förlora dem 1944 till USA, som under Operation Brewer ledd av Douglas MacArthur blev nya herrar.

De avlöstes 1949, då Amiralitetsöarna återgick till ett australiskt förvaltningsmandat fram tills Papua Nya Guinea blev självständigt 1975.

Klimatet är behagligt, ganska likartat året runt. 30-32C dagtid och ca 20-24C nattetid.

Genomsnittligt faller 3.380 mm regn per år, med den blötaste perioden juni - augusti.

Vill ni se ett sällsynt djur, unikt för öarna, den mosaikmönstrade svansråttan (Melomys matambuai) då är Amiralitetsöarna ert resmål.

Det finns många andra skäl också, bla för gamla manusförfattare, som nämndes ovan.

Varför har ingen tänkt på det här förut?

David C på yssyforum tog denna bild igår, påpassligt när Emirates A380 från Dubai just gick in för landning på Sydney International Airport.

Min fråga är enkel och kort, varför har inget annat bolag tänkt på att utnyttja buken på en stor passagerarmaskin, det är ju mest den man ser vid in- och överflygningar till och från flygplatser?

Ett ord - säger allt.

Foto: David C, yssyforum. Klicka på bilden om du vill se den större.

Livet är ingen dans på rosor

Plötsligt stod hon bara där, vi hade beslutat oss för att ta en titt på en insjö, strax efter vi lämnat Lluc på västkusten av Mallorca, högt, högt upp på slingriga vägar hittade vi alltså sjön.

När vi parkerat och vänder oss om så stor hon plötsligt där, med sina vemodiga ögon och uppgivna kroppshållning - åsnan med stort Å.

Jag pratade med henne en stund och klappade henne på ryggen, det dammade ordentligt, det var torrt och livet verkade inget vidare. Men kanske bättre än att släpa på fyra kubikmeter ved och med en gubbe ridandes högst upp.

Nu hedrar vi hennes tillvaro med att låta henne sväva ut över världen i detta fantastiska media.

Lycklig återkomst

När den tropiska regnstormen höll på att bedarra, 2 minuter in i andra halvlek lyfter Patrik Gerrbrand och får en klockren träff med pannan - och pang 2-0 till Bajen inför ca 9.400 på Söderstadion (en riktigt skaplig siffra med tanke på att halva Stockholm var på semester utanför stan).

Vilken återkomst, Patrik bidrog till lugn och stabilitet i mittfält och försvar, mot ett Trelleborg som inte kom nå´n vart alls. De fick ett oförtjänt mål i slutminuterna då en av få markeringsmissar i det grönvita bakre försvaret resulterade.

Fest på läktarna. Och Chainsmoker var tillbaka, han som Anton och jag trodde hade flyttat till Dalarna för gott, dök plötsligt upp i sitt ordinarie revir på ståplats, med nytvättat och utslaget midjelångt hår gled han in, efter en stund dök hans blonda donna upp och livet var som det alltid varit där uppe under taket. Han rökte, drack några bärs och hans röstresurser var opåverkade av luften i Dalarna, nog hade väl hans kagge lagt ut något?

Vi fick inget tillfälle att kolla om han flyttat tillbaks, men Anton hade inte sett honom på Söderstadion tidigare under säsongen, Eddie såg honom i alla fall på premiären i Borås.

Det svänger om Bajen - tomt i kassakistan, ledare får gå - men trogna fans och ett uppoffrande och bra spel av laget (idag) lovar gott inför återstoden.

I OS-skrud

Detta är färska nyheter.

Air Canadas Boeing 777-300ER på Everettflygfältet i Seattle WA, USA.

Hon är klädd i Vancouver 2010:s nya skrud, vinter-OS närmar sig och flera av AC:s maskiner kommer att göra folk världen över påminda om att den vackra staden Vancouver står som värd när det beger sig i februari 2010.

Min åsikt är att det ser mer ut som sim-VM på håll, men tittar man närmare så finns vinterinslag som motsäger min reaktion. Klicka och kolla själv.

Sveriges logga

Detta är Sveriges visuella identitet, logga helt kort och gott, som skall visas i alla officiella sammanhang där Sverige som ordförandeland i Europeiska Unionen under det närmaste halvåret har ansvar och för dess talan.

Den lär ha kostat 1,3 miljoner att ta fram, ledord sägs ha varit bl a öppenhet, dialog, klimat och ljus.

Personligen tror jag att Stålmannen haft en inverkan på den grafiske formgivare som gjort logotypen, tennisturneringen Stockholm Open lär han/hon troligen också besökt.

Sen hade jag gärna sett en gul stjärna i det nedre blå fältet av den rundade formen, som en liten asterisk ungefär - kunde ha skapat en nyfikenhet. Eller hämtad från EU-flaggan?

Logon får godkänt och jämfört med den tjeckiske motsvarigheten för perioden januari-juni blir den ännu bättre.

Air New Zeeland utan en tråd på kroppen

http://www.telegraph.co.uk/news/newsvideo/?bcpid=4464161001&bctid=28280211001

Titta på denna ombord-säkerhets-film, något för SAS för att höja uppmärksamheten och antalet passagerare kanske?