När vi parkerat och vänder oss om så stor hon plötsligt där, med sina vemodiga ögon och uppgivna kroppshållning - åsnan med stort Å.
Jag pratade med henne en stund och klappade henne på ryggen, det dammade ordentligt, det var torrt och livet verkade inget vidare. Men kanske bättre än att släpa på fyra kubikmeter ved och med en gubbe ridandes högst upp.
Nu hedrar vi hennes tillvaro med att låta henne sväva ut över världen i detta fantastiska media.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar