Ko 745 är gammal, vad jag hört äldst i Arnes stora mjölkdjursbesättning. Ko 745 har bekymmer, hon lider av låt oss kalla det astma, titta på hennes utvidgade näsborrar. Utspärrade för att hon ska få luft. Hennes andhämtning är grovt hes, hon hörs stönande över åkrarna, ja krampaktigt grymtstönande för att få luft. Det verkar dock som om hon i övrigt är kurant, äter som en häst... förlåt ko, idisslar och lämnar överblivet efter sig i stora lass.
Skulle hon lägga sig för natten utanför vårt sovrumsfönster, blir det öronproppar för oss och ett minimalt öppet fönster. Så högljudd är hon.
Idag låg hon alldeles ensam på en av tre åkrar som kossorna har att välja på, alla andra låg i de andra hagarna. Tyckte lite synd om henne, så det blev ett samtal och några bilder med och av 745. Gammelmormor.
Till råga på allt har hon förmodligen kobesättningens största och tyngsta juver, som svänger som en stor cementsäck så fort hon försöker gå med lite fart, nu får det bli slow-motion-gång för att hon inte skall swinga omkull.
Ja, även en ko kan drabbas av knarrighet, ålderskrämpor och övervikt på ålderns höst. Hon är ju inte mer än människa.
Förmodligen är 745 en riktigt mjölkko. Astman spelar ingen roll så länge hon levererar, så krasst är det nog här i mjölkkossans värld.
Muuuuuu.
Foto Olle Q @. Klicka om du vill se bilderna större.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar