Summa sidvisningar

tisdag, augusti 18, 2009

Ett Stockholm med 370 innevånare.

I andra hälften av åttitalet var vi stockholmare, Ludde och jag i Stockholm - men inte vilket Stockholm som helst.
Utan Stockholm, Saskatchewan, Kanada.
Vi ville se och dokumentera hur en liten ort med många svenskättade levde och även hur de förvaltade sitt svenska ursprung. Ludde skrev och jag tecknade och fotade för tidningen Vi och tidningen Stockholm, vår huvudstads tidning till alla sina innevånare.
Hittade dessa dior i några karuseller och ville dela med mig lite av de minnen jag har från denna minst sagt minnesvärda resa.
Sällan har två personer blivit så varmt välkomnade som vi blev. Alla ville träffa oss, alla ville bjuda, visa, berätta och fråga om allt de hade i sina bagage. Lucia, jul, midsommar firades enligt svensk tradition, de sydde folkdräkter och gjorde kroppkakor med lingonsylt till oss. Flera gånger. Vi bjöds på lutfiskfest, trots att det var i september. Vi fick se deras stora gårdar och fält, höra deras historier, strapatser och minnen från krig och svåra tider.
Orville och Laura Paulson kom på besök till Ludde och mig här hemma några år senare, tyvärr har kontakten med Stockholm helt upphört. Men jag bevarar minnena och de rörande berättelser vi fick ta del av för alla mina återstående dagar på denna jord.
Har man 370 innevånare måste man visa för passerande tågresenärer att här ligger Stockholm, Saskatchewan.
Tre jättelika vetesilos utgör Stockholms "skyline". Två privata och ett kooperativt silo.
Hela södra delarna av Alberta, Saskatchewan och Manitoba är platt prärie, med megastora odlade fält, mest vete men även oljeväxter och bönväxter av olika slag. De flesta svenskättlingarna är storbönder och lever ett gott liv här, på hösten när jag var där och veten skördades kom de ofantligt långa vetetågen och fyllde sina 120 vagnar med råge för vidare transport till Vancouver eller Montreal och utskeppning till något spannmålsfattigare land någonstans i världen.
De första svenskarna slog sig ner här på den kanadensiska prärien i början av 1890-talet, när jag var där fanns bara ättlingar kvar, en av de cirka 370 innevånarna var född i Sverige.
Hus som ser övergivna ut, är övergivna, men intill har ägarna ofta byggt ett helt nytt och modernt hus utan att bry sig om att riva det gamla. Det finns gott om utrymme i världens till ytan näst största land.
Utan för CO-OP Stockholm står Stuart Stevenson med hustrun Darlene och sonen Dean.
Stuarts farfar hette Alex Stenberg och var den förste som slog sig ner här, han döpte platsen efter sin hemstad, Stockholm.
CO-OP är inte likt Coop Nära eller Coop Konsum här hemma precis, mer likt en diversehandel med tonvikt på specialvaror för lantbruken runt omkring, hydralslangar, skiftnycklar, packningar mm mm.
Konsumbutiken i Stockholm ligger i hörnan av Ohlen Avenue och Railway street.
Ohlen Avenue döptes efter den öländske immigranten Öhlen, prickarna försvann, men han lever kvar.

Foto: Olle Q

1 kommentar:

Äla sa...

Hej Olle,
Hela mitt ansikte har delats i ett enda stort, brett leende. Så vackert. Jag var i Prince Albert nord öst om Stockholm för några år sedan. Kanadensarna...alltid lika gästvänliga. Jag blev behandlad som en prinsessa, likaså i Toronto i våras. Inte undra på att jag höll på att bli gift på prärien. Intressant inslag om alla dessa små orter. Jag ler fortfarande.//EvaLena i Portila