Kära hus.

Du käre gamle hus, där uppe på höjden bakom oss, Bleckbacken. Tänk om du kunde berätta din historia.

Alla de du hyst inom dina väggar, deras vedermödor och öden, barnens gråt och glada skratt, trötta kroppar efter långa arbetsdagar, grytorna på den glödrödgade spisen, bullarna som gräddades i ugnen. I tidiga år, fotogenlampornas os från lågan som ändå gav ljus.

Flugorna mot fönstren, vägglössens jakt efter blod, tapeter som spricker, golvtiljor som knarrar under människors tyngd. Suckar och snarkningar. Dofter. Ljud.

Du har så mycket att ge oss kära hus, tyvärr kan vi inte varandras språk, men vi förstår och anar din långa levnadsberättelse.

Nu är du sned och trasig, livet snart till ända, gisten och angripen av mögel, fukt och skadeinsekter som förtär dig - en icke rättfärdigande ålderdom. Men vad är rättvist?

Vi ser dig och noterar, detta är vårt sätt att ge dig tillbaka lite av din heder.

Foto: Olle Q. ©.