Det kändes praktiskt taget omöjligt att hitta öppningen till det slutkapitlet, som krävdes för att få den som jag ville ha den.
Åtskilliga övermålningar, stönanden och betraktande funderingar i stolen framför den 140x100 cm stora målningen, blev ändå det sista penseldraget pålagt, tyckte det kändes som en praktfull trumpetfanfar, som den slutliga bekräftelse på en bilds tillblivelse.
Idag pryder den en vägg på Hälsohuset i Gnesta. Ur svett blev den till, i svett lever den vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar