Gnagare är också människor.

Det är inte lätt det här ämnet.
Det handlar om rivalitet och konkurrens, som ibland tar sig lite ondskefulla och bisarra uttryck, men som i denna bild är snällheten självt.
Att slippa släpa på bagaget att vara Gnagare, dvs AIK-are är för de allra flesta en befrielse, ett privilegium. En lättnad.
Då kan man hacka, häckla och driva med dom, när helst man själv vill och behagar och det kan bli ganska ofta, ibland utan anledning, bara själva odet eller företeelsen AIK lockar till motattack.
Men, det skall betonas, min bäste kompis, den tyvärr numera bortgångne Matte, var en ur-AIK:are, vi trivdes alltis kanon ihop, det blev väl lite lättare pajkastning då och då. Mest mest skratt.
Matte var hela sitt liv Solna-bo, så vad hade han för val?
Gnagare, Råttor är väl inte de mest romantiska namn man kan ge ett lags anhängare, men kallar man sig själva för Gnaget så får man skylla sig själva.
Alltnog, alla gör vi våra val här i livet, val vi själva får stå för.
Även så Gnagare.