Hur många i Sverige är det som alternativt; inte känner till, inte bryr sig, i tysthet gläds åt - eller på annat sätt undviker att ta i - trakasserierna av judar i Malmö?
Jag rekommenderar detta utmärkta inlägg av Dilsa Demirbag-Sten: Var det så här det gick till före Förintelsen?
http://www.dn.se/nyheter/dilsa-demirbag-sten-var-det-sa-har-det-gick-till-fore-forintelsen
För detta är ett smygande gift som sprider sig, väcker latenta känslor och fördomar till liv, legitimerar våld och hot, infekterar de mest oengagerade av oss och hotar att svälla till en böld som när den spricker kan vara för sent att få bukt med.
Jag personligen har upprörts över tystnaden kring judarnas utsatthet, speciellt i Malmö. Där har t o m ledande politiker hävdat "att de har sig själva att skylla."
Idag när Israel, som egentligen inte bör förknippas med judarna i Malmö, som stat i Mellanöstern "hamnat i skuggan" av den arabiska våren och den våldsamma utvecklingen i Syrien.
Samtidigt så har förföljelserna, attackerna i Malmö fortsatt och till och med ökat.
Den israeliska politiken i sig, kan man därmed kanske delvis avskriva som direkt orsak till föraktet och hatet?
Och då återstår endast den hemska slutsatsen att; bara det faktum att en människa är av judisk börd blir hon eller han en legitim måltavla, en bekräftelse på att man kan bli hotad, trakasserad eller behandlad hur som helst.
Var är vi i Europa på väg?
Håller vi än en gång på att välja hatets och föraktets spår?
Idag kanske omedvetna om att vi styrs, om vi inte ser upp, av obskyra och ljusskygga viljor, vars mål vi i denna stund vet så litet om.
Vet så lite om därför att vi vänder bort våra blickar, stänger av våra öron och stryper våra medmänskliga reflexer.
Tänk efter - nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar