Rapa Nui - Påskön.

Hörni!
Vad är det som är trekantigt, är 164 kvadratkilometer stort, ligger på rätt sida (dvs söder om) ekvatorn, på ett avstånd av cirka 370 mil från Chiles kust?
Jo Rapa Nui?
Vad är Rapa Nui?
Det är Påskön, mer bekant va?
Eller på spanska Isla de Pasqua.
Ön tillhör Chile, men har en lång historia bakom sig. Den tros ha befolkats ca 400 f Kr.
Av europeerna blev det en holländare (vilka annars?) Jakob Rogeveen som kom först, året var 1722.

Rapa Nui finns med på Unescos världsarvslista för att kulturen, utan inverkan utifrån, är så unik.
Ön är ju mest känd för sina enorma stenskulpturer som står placerade runt ön, i långa led, de allra flesta faktiskt vända inåt ön, vilket förvånar men saknar förklaring.
De tros ha tillverkats för runt tusen år sedan och varför är också oklart.
Liksom anledningen till varför flera bara är halvfärdiga och varför de mycket abrupt tycks ha övergivits.
Namnet Påskön fick den alltså av holländaren Rogeveen som landsteg 1722 just på påskdagen.
Då tros de ha bott mellan 3 - 4 000 människor där, idag är det cirka 3 700, varav hälften beräknas ha chilenskt ursprung, vilket inneburit att det polynesiska inflytandet avtagit i samma takt.
Närmare 1 800 polynesier från Rapa Nui bor idag i Chile, det har blivit en slags folkligt kulturell rokad här. Spanska gäller som språk på ön, vissa pratar fortfarande rapa nui.

Klimatet, till sist, är behagligt, en genomsnittstemperatur på +22 C talar för att ett besök kan vara att tänka på om du befinner dig i Santiago de Chile, därifrån går det en daglig flygning till Rapa Nui.

Jo, vad får du se, jo mest förutom stenstatyerna då, stenslätter och en viss vegetaion, bergsformationer, kratrar och vill du nå högt är högsta punkten 507 meter över havet.
Det tidigare avskogade påsköträdet håller nu på att återinföras på ön, som i övrigt är ganska kal.
Vi kanske ses där - på Rapa Nui.

Gör vi inte, det kan du kanske gå och titta på Rapa Nui FK (fotbollsklubb) som spelar i de lite lägre Stockholmsdivisionerna. Stockholms fotbollsförbund har spelschemat.

Trängselskatten

Centerledaren Annie Lööf med det knarrigt sköna skorrandet har hoppat på trängselskattetåget. Hon föreslår idag att Uppsala och Linköping skall bli nästa städer till galgen. En KD- kvinna tyckte i Ekot nyss att detta påminner om gamla tiders tullar som hästskjutsar och andra fick betala för att få komma innanför stadsmurarna. Alliansen är inte enad, slår vad om att Mp och Vänsterfolket jublar över detta - ju högre pålagor och skatter dess bättre - utan att man alltid tänker på vilka som drabbas. Typiskt.
Jag väntar nu på att Sigtuna, Söderköping och Hjo utöver Piteå skall få de trängselskatter de så länge suktat efter.
Go Annie go....

Vindkraft - eller inte vindkraft.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/meningslos-satsning-pa-vindkraft_7075891.svd

Meningslös satsning på vindkraft

Denna  utmanande rubrik hittar man på Svenska Dagbladets Brännpunkt idag den 22 april 2012.
Vore det ett politiskt parti eller en påtryckargrupp, miljögrupp eller någon annan opinionsbildande gruppering hade jag inte brytt mig om att lägga upp detta på min blogg.

Men när Kungliga Vetenskapsakademiens Energiutskott med 13 tunga namn som undertecknare går ut med detta är det allvar och att det sannolikt finns belägg för vad de påstår, i min uppfattning är det så.

Jag rekommenderar alla som är intresserade att kopiera länken ovan och sedan klistra in den i sin webbläsare för att få ta del av hela debattinlägget.
Det är för långt för att riktigt kunna motiveras här.
OBS! Läs också alla kommentarer (fn 646) som lämnats på sidan. Säger en hel del.

Vill bara garnera med deras slutformulering:

"Den sammanlagda extrakostnaden av den förda politiken drabbar till syvende och sist elkonsumenterna. Den försvagar landets konkurrenskraft vilket är det mest allvarliga och utgör också ett mått på det paradoxala i den så kallade gröna skatteväxlingen. Slutresultatet, om denna utveckling tillåts fortsätta, blir ett elöverskott med åtföljande subventionerad elexport från Sverige.

Att sådana gigantiska energiinvesteringar håller på att genom föras i vårt land som redan har ett väl fungerande och fossilfritt elsystem är obegripligt. Om avsikten vore att minska koldioxidutsläppen borde investeringarna på hundratals miljarder i stället riktas mot transportsektorn där cirka 35 procent av de fossila utsläppen sker i dag." 

Trädtoppsrestaurangen

Vill du äta lite exklusivare? I tropisk regnskogsmiljö dessutom?
Ja då får du beställa bord 5 meter upp i ett träd på thailändska Koh Kood, ekoturistorten Soneva Kiri på denna ö har bla denna exklusiva upplevelse att erbjuda.
Observera hur servitören tar sig till- och från gästerna med sina brickor.
Bara det värt att betala lite extra för.

Hårda och mjuka vågor.

Vågrörelser upplevs på så olika sätt, de hårda vi möter som genom årmiljonerna veckats, formats och stelnat i bergsformationer. Och de mjuka som, fortfarande är kanske bäst att tillägga, är i ständig rörelse, vattnet, havet. De är föränderliga, de kan bli hotfulla och dödliga, nästa dag mjukt smeksamma och lena som sammet.
Vågor som vågor, vi möter dem hela tiden, tiden rör sig, vågorna rör sig, även de hårda, men långsamt millimeter för millimeter.
Visst är vi små inför naturens under.

Erland Cullberg död, en färgklick i svenskt konstliv är borta.

Konstnären Erland Cullberg är död, han dog för några dagar sedan 81 år gammal.

Sjuk på sista tiden, när han besökte Mia på hennes utställning på Edsvik konsthall i september förra året, satt han i rullstol, märkt och hade svårt att prata.

Men konstintresset var det inget fel på, han hade synpunkter - positiva sådana - om Mias koloristiska måleri. Han köpte en katalog och bläddrade i.

Det var sista gången vi såg Erland.

Erland var biskopssonen som växte upp på biskopsgården i Västerås, tillsammans med sina syskon.

Han började måla som tonåring och utbildade sig på Konstakademien i Stockholm och Valands konsthögskola i Göteborg.

Debuterade 1961 och fick sitt stora genombrott 1986, i samband med sin utställning på Moderna museet i Stockholm.

Tror det var 2008 som han hade en stor och uppskattad retrospektiv utställning på Konstakademien i Stockholm, vi passade på att köpa en litografi som hänger i vardagsrummet sen dess.

Låt oss återvända till biskopsgården i Västerås ett tag, den började renoveras 2008 och där hittades under tapeterna i ett av rummen, barndomsbilder gjorda av Erland.

Han lämnade spår efter sig den gode Erland.

Rörliga minnesbilder inte minst, koloristen som blev kan man säga, färgklicken i svenskt konstnärsliv under många decennier.

Inte minst genom sitt flödiga måleri, han kallades "övermålaren" av vissa, han gav sig aldrig, blev han inte nöjd så målade han över, lager på lager tills han sa stopp.

Hans ateljé var belamrad med färgtuber med olja, färgburkar med akryl, sällan satte han på locken eller hattarna, han klämde ur dem direkt på penseln eller duken, han var spontanisten, han var den frie och obekymrade och han träffade så ofta rätt i betraktarnas hjärtan.

Jag minns honom på Stockholm Art Fair i Sollentuna, tror det var 06, då kom han vandrande genom hallen där Mia och jag ställde ut.

Ensam, såg så övergiven ut, liksom utanför, med färg från topp till tå, i håret, ansiktet, på kläder och skor.

Inte för att han ville briljera med att vara konstnär, utan att han gav blanka sjutton i vad folk tyckte, ville han avbryta eller ta en paus i sitt eviga målande och ta en titt på vad andra gjorde, ja då gjorde han det på direkten.

Inga duschar och finkläder här inte, utan rakt ut som han var från staffliet.

Erland Cullberg lämnar ett stort tomrum efter sig, han var en stor konstnär, det syntes kanske lite mycket på utsidan, men va attan betyder det om han samtidigt hade kvaliteter - och det hade han den gode Erland.

TV gjorde för knappt tjugotalet år sedan en dokumentär med Erland Cullberg, där de placerade vinflaskor och några fagra damer runt honom, bland penslar och färger, dukar, stafflier och färgklicksnedsölade fåtöljer och soffor, precis som att man ville ge konstnären den kliché som folk tror att konstnärer bär på genom livet.

Inget kan vara mer fel.

Erland var genuin och sann.

Erland var färgklicken.

Vila i frid.

Tant Ju, en Junker 52.

Tant Ju är en tysk Junker 52, just den här är byggd 1936.

En rundtursmaskin, bland många världen runt, det känns kult kring en Junker 52.

Tremotorig, korrigerad plåtkänsla, brummig som attan, men trygg och säker i luften.

Ernst Zindel är mannen bakom konstruktionen, den flög för första gången i oktober 1930.

4. 845 maskiner byggdes, dels som civila men även under andra världskriget som militära transportversioner för Luftwaffe.

Mitt bästa minne av Junker 52 är en dag, troligen 1951 ev 52, då jag bjöds in (!) att sitta på telegrafiststolen bakom cockpit i en av Ahrenbergs Junkers som transporterade Expresssen till Jönköping från Bromma.

Den turen glömmer jag aldrig, bullrig, men hisnande för en ung grabb. Återresan gick fort, då flög vi bokstavligt hem utan tonvis med tidningar ombord. Det var livets andra flygning för min del.

De här bilderna är hämtade ur ett reportage i Der Spiegel och visar vilken välpolerad och omsorgsfullt utrustad skapelse Tant Ju är.

Den övre bilden visar en MIG 15 i förgrunden, en gammal östtysk miltärkärra.

Ljuva minnen.

Kärnvapennaivisten Thomas K Jones.

Han som trodde man kunde vinna ett kärnvapenkrig.

Det finns en bok om den mannen, som jag läser, med möda och med aldrig tynande förfäran eller stigande förvåning.

Jag pratar om Thomas K Jones i Robert Sheers bok "Bara spadarna räcker" som utkom 1983 och handlar om Reagan- och Bush administrationernas tro att ett fullskaligt kärnvapenkrig med Sovjetunionen skulle kunna vinnas och med minimal skada på folk och samhälle - i USA - förstås.

Men kallsvettigt är det att läsa boken, för mannen bakom teorin att nukleära bomber är "ofarliga", hade en hög post i Reagans närmaste stab, hans namn, som sagt och värt att repetera, var Thomas K Jones och hans titel biträdande statssekreterare i USA:s försvarsdepartement.

Jag har sökt på nätet i närmare en timme på jakt efter en bild på mannen, men misslyckats.

Det räcker kanske att citera honom:

"Gräv ett hål, täck över med ett par dörrar och släng sedan ett tre fot tjockt lager med jord över så är du skyddad.... det är jorden som gör det. Bara spadarna räcker så kommer alla att klara sig."

Läs dessa rader igen, tänk och förfasas.

Så lättvindigt tar en högt uppsatt rådgivare till USA:s president på ett atomvapenkrig med Sovjetunionen.

Jag tänker inte trötta er med citat, men detta är också värt att fundera kring, här är det bokens författare Robert Scheer som intervjuar Jones:

Sheer: Hur lång tid skulle det ta att åter få Los Angeles att återvända i gamla banor?

Jones: Om vi inte skyddar vår befolkning ett par generationer.....men om vi skulle använda ryssarnas sätt att gräva ner sig med en meter jord över huvudet, skulle återhämtningstiden bli mellan 2-4 år.

2-4 år!

Hur kunde denne Jones få en nation att tro på helt galna teorier om radioaktivitetens "näst intill betydelselösa" fara?

Eller var TK Jones en fritänkande avvikare, en ensam excentriker som på udda vägar hamnat i Pentagon?

Tur att vare sig Reagan eller Bush d ä, fullt ut tog honom på allvar.

Zeppelinare över London.

De här bilderna, rena konstverk, visar dramatiken i luftrummet över London, mitt under under ett brinnande första världskrig.

Tyska jättelika zeppelinare, med bomblaster ombord.

Bilden överst visar hur de kraftiga strålkastarna söker sitt mål och under hur luftvärnsartilleriet har träffat en zeppelinare, som i ett eldhav förgörs innan det når marken, nästan i alla fall, stålskelettet blev väl kvar.

Dokument från runt 1915 som lever kvar tack vare fotograferna och arkivarier av olika slag.

Boken - en tvåårig berättelse.

För två år sedan fick Kjell ett samtal från Springer Verlag i Dortrecht, Holland.
Liesbeth Mol frågade om Kjell med ville skriva en bok om oljan, den sinande oljan.
Begreppet Peak Oil skulle bli grundstommen i boken.
Jag tillfrågades om jag ville illustrera den och Michael Lardelli i Adelaide, svensktalande, om han ville översätta.
Vi tackade ja och Kjell började sammanfatta år av forskning i kapitel efter kapitel.
Michael på andra sidan jordklotet översatte och jag tecknade.
Det blev en två års resa in i en omtumlande värld där fysik och geologi styrde mina uppdrag. Min geografisk resa blev lika upplyftande den.

Igår kom provtrycket från tryckeriet i Indien. I elektronisk form förstås. Nu korrläser Kjell o Michael så ögonen blöder.
Några teckningar kräver ändra texter.
I maj kommer den sen, boken alltså, världen över.
Springer har resurser, kontakter, kanaler för att få genomslag.

Jag är stolt att få ha gjort denna tripp, att få vara med och berätta om att oljan är en ändlig resurs som vi nu måste fundera kring hur den skall ersättas den dag då tillgången inte längre kan möta efterfrågan.
Och den dagen är inte avlägsen.

Glädje i snöblasket.

En annandag i gråslask och onödigt snöfall, blev i mitt tycke
en solig dag - rent idrottsligt sett.
Ingen, som följt mina rader här, kan ha undgått att Bajen
eller Hammarby IF och engelska Newcastle United är mina lag i fotbollens förtrollande värld.
Sen kan ni komma stickandes med Barcelona, Bayern M eller nåt av Manchesterlagen.
Jag bryr mig inte ett dyft om dem, bara mina lag håller ställningarna.
Och de gjorde de idag.
Bägge vann och snömoddet blev till gyllene ljummen sand.
Visst är livet ljuvligt.
Bara man hamnar på rätt sida.
Idag befinner jag mig där.

Rätt dag....

....ja egentligen är det så.
Det är idag, påskdagen vi ska önska varandra en Glad Påsk.
Dagen då Jesus återuppstod och glädjen var stor i hans kretsar.
Men det är några år sedan och vi sekulariserade varelser säger Glad Påsk närhelst vi träffar någon.
Bekant eller ganska ofta som i andra helgsammanhang - även till tillfälliga "bekantskaper".
För bara något årtionde sedan och längre bakåt möttes man av glada gula påskkort när brevbäraren kom.
Numera är det Facebooktillrop redan klockan 6 på skärtorsdagsmorgonen.
Hur som haver barnen kär, det är påsk alldeles oavsett när vi hälsar varandra Glad Påsk.
Glad Påsk.

Glad Påsk

Denna lilla pipande kyckling för symbolisera min hälsning om en riktigt Glad Påsk till alla er som följer mina inlägg här i Diversehandeln.

Tack för att ni gör det, titta på räknaren längst uppe till vänster. På tre år, inte så illa.

Glad Påsk

Lindström och Jesus

Påsken är här, Tecknare Lindström är, som alltid, i högform och Jesus är otålig på de klantiga romarna som shoppat på IKEA.

Kan en satirisk teckning bli bättre?

Knappast!

Man behöver vare sig vara troende eller hedning för att uppskatta den här träffsäkra, råa tolkningen av Jesu korsfästelse, oavsett vad man nu än är så sprider sig ett leende på läpparna.

Eller hur...erkänn.

Glad Påsk!

Teckning - blandteknik

Den upprymde, teckning - blandteknik

I balans, teckning - blandteknik.

Att uttrycka sig i bild, som alltid varit mitt yrke, kan egentligen varieras i det oändliga.

Men två huvudlinjer, där teckningen är grundstenen, är som det låter - teckning.

Bara linjer eller linjer med "skuggade" och färglagda ytor kort sagt.

Teckning med andra media inbladat, som collage, akryl, olja, torrpasteller, fetkritor och annat kallas lite vanvördigt - blandteknik.

Egentligen är det teckning där man målat eller tonat med annat än de konventionella akvarellfärgerna eller färgpennorna.

Jag brukar kalla dem teckning - blandteknik.

Två exempel ser du här ovan. Teckning med blyerts, krita, kol, sedan tusch, fetkrita, torrpastell och lite collage plus vit akrylfärg.

En salig blandning, men i botten en teckning, den uppfattas som teckning.

Slut på dagens lektion.

Klicka på bilderna om du vill se dem lite mer i detalj.

Peak Oil: Risk för oljebrist är ett reellt hot.

Detta hävdas av professor Kjell Aleklett och universitetslektor Mikael Höök, Globala energissytem, Institutionen för Geovetenskaper, Uppsala universitet i dagens artikel i Svenska Daglbladets nätupplaga:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/risk-for-oljebrist-ar-ett-reellt-hot_6970903.svd

Jag citerar ett stycke ur artikeln, som är ett bemötande av Øystein Norengs debattartikel i SvD.

Noreng är en norsk professor i oljeekonomi.

Kjell Aleklett och Michael Höök har forskat kring begreppet Peak Oil under de senaste tio åren.

".......Det finns runt 70 000 oljefält i världen. Dock varierar deras storlek kraftigt och det mesta av oljan är koncentrerat till ett fåtal stora oljefält. Omkring 45 procent av den olja vi använder kommer från bara 100 fält och då produktionen minskar i dessa giganter runt om i världen, ja då behövs det två nya Mellanöstern för att täcka upp tappet. Om man studerar de databaser som finns tillgängliga inom oljeindustrin finns det inget som indikerar att man kommer att kunna få upp produktionsnivån med dessa volymer inom den överskådliga framtiden. Oljan i marken må finnas, men det är flödet som är avgörande och det enda som bidrar till samhällets energiförsörjning. Storleken på tanken och storleken på kranen är faktiskt två olika saker........."

Jag rekommenderar alla som är intresserade av hur vår och våra barns framtid kan tänkas bli, att verkligen klicka sig in på Svenskan och ta del av Kjell och Michaels debattinlägg.

Där hittar ni också resten av den långa artikeln.

Armé av spindlar flyr översvämningar.

Det här huset ligger nära Cartwright Hill i Wagga Wagga, New South Wales i Australien.

Här och i områdena runt Wagga Wagga har svåra översvämningar fått till följd att inte bara människor flyr till torrare terräng utan även spindlar i miljontals försöker rädda sina liv.

Det här fenomenet som ni ser på bilden kan förklaras, när de små bruna spindlarna, som i Australien kallas wolf spiders vill förflytta sig, vandrar de och spinner en tunn tråd efter sig i hopp om att vinden skall fånga tråden och spindeln och förflytta den längre bort.

När miljiontals spindlar gör samma sak och vinden inte kommer då blir det som ett hav av vävd silke som lägger sig på marken.

De boende i trakterna har besvär av spindlarna, det går inte att stanna upp utan att få en smärre armé av spindlar krälande upp för benen.

Obehagligt men ofarligt, för de med spindelfobi är kanske inte Wagga Wagga det första resmålet man skall välja i dessa dagar.

Spindlarna är tämligen harmlösa och inte som vissa andra, mer giftiga australiska varianter direkt livshotande eller näst intill.

Tilläggas bör att jag tillbringat närmare tre år i Australien utan att bli vare sig angripen än mindre biten av någon spindel, ingen orm heller för den delen.

Newcastle United - behöver jag säga mer?

Efter dagens 2-0 vinst för Newcastle United mot gästande Liverpool ser jag i tidningarnas spalter att mängder av frustrerade anhängare till Liverpool försöker skylla förlusten på domarna, man radar upp misstag som de anses ha begått och som gjort att deras röda djävlar förlorade.

Kanske man borde erkänna att motståndarna var bättre, att de dessutom gjorde två mål och att domarmisstag i långa loppet under en match jämnar ut sig.

Men icke, de är som alltid oförbätterliga de kära Poolanhängarna.

Grattis Newcastle United, ni marscherar på och alla är så häpna, varför kan man fråga sig? Det är dags att ni tar the Magpies på allvar.

Howay the lads.

En explosiv målare

Jarl Ingvarsson kommer till Liljevalchs i Stockholm 14 april - 13 maj.

I ett crescendo av färgkaskader ser jag framför mig publiken vandra fram mellan salarna, ingen gör oberörd förbi Jarls konstverk.

Jarl Ingvarsson är född 1955 och sedan 80-talet en av Sveriges mest expressiva målare, hans färgexplosioner må vara energiska men man anar ett färggehör som är nästan unikt.

Här trängs gubbar, gatuvyer, bokstäver, abstrakta former och de outtalade om varandra, Jarl lyckas bemästra mångfalden, så styr ni som har chans, era steg mot Djurgårdens vackra konsthall i april och maj.

Peak Oil - en ekonomisk analys

Viktigt seminarium i Rosenbad sänds via webben fredag kl 13.00. Ett seminarium om när oljeproduktionen när så maximum - dvs Peak Oil.

Vad inträffar då.

Vilka ekonomiska, sociala och politiska konsekvenser följer när efterfrågan blir större än tillgången?

En rapport som presenteras av professor Øystein Noreng vid Handelshögskolan BI i Norge.

Professor Kjell Aleklett vid Uppsala universitet kommer att debattera och bemöta Norengs

rapport.

Kjell Aleklett som leder världens ledande forskargrupp, Globala energisystem, vid universitetet i Uppsala, lär han en hel del att komma med.

Jag som illustratör och djupt involverad i Kjells nya bok Peeking at Peak Oil ser fram emot något alldeles extra när forskning ställs mot teorier.

I seminariet medverkar också Torbjörn Iwarsson, chef för SEB:s råvaruhandel.

Klicka er in på http://www.ems.expertgrupp.se

Finanasdepartementets Expertgruppen för Miljöstudier står som arrangör.

Bänka er vid datorn och se, lyssna och lär.

Kyrkan som galleri

I söndags, Marie Bebådelsedag, togs ett för oss ovanligt steg från Svenska kyrkan.

Då den visade upp vår konst i Gryts kyrka, i Stjärnhov.

Här poserar Mia och jag runt Lars Göran Lannergård komminister i Daga församling som redan i december inbjöd oss tillsammans med tre andra lokala konstnärer till en annorlunda vernissage.

Mitt under predikan som rörde sig kring själva det abstrakta ämnet Marias välsignade tillstånd, så uppmanade Lars Göran plötsligt besökarna att bese den abstrakta konsten som hängde på kyrkorummets väggar. De runt 60 besökarna rörde sig runt och tisslade och tasslade och fotade och tyckte och tyckte inte.

Därefter återupptogs gudstjänsten med en kort betraktelse, körsång och psalmsång.

Efter själva gudstjänsten slut blev det mer snurr och surr i kyrkan då alla öppnade upp sina strupar lite mer och tisslandet blev till ett sorl.

I församlingshemmet hade det dukats upp med våfflor, sylt, vispgrädde och glass, samt kaffe, te och saft. Jag åt tre frasiga och Mia två.

Känns som en milstolpe detta.

Lars Göran har provat detta tidigare i Norbergs församling med gott resultat.

I sommar är det ganska troligt att vi hänger i Svärta sommarkyrka, öppen hela juli. Den ligger strax innan Nyköping längs väg 223.

I Gryts kyrka hänger våra verk tills Påsken passerat.

Estelle Hogan

Utan titel, 136 x109 cm, syntetisk polymer på linne.

Baltatjara, 120 x 90 cm, syntetisk polymer på linneduk.

Estelle Hogan föddes och växte upp i trakterna av Tjintirrkara nära gränsen mellan Western- och South Australia.

Estelle är gift med Simon Hogan, som kommer från Spinifex country, vars folk traumatiserades av atombombstesterna i närliggande Maralinga och som flydde in mot Cundeelee Mission på femtiotalet. Under åttiotalet återvände de till sina gamla hemtrakter.

En konstnärsgrupp formerades och i slutet av nittiotalet så hade den åstadkommit tio stora målningar som överlämnades till folket i Western Australia som ett symboliskt byte av målningar mot land.

Estelle Hogan var en av de ledande konstnärerna och drivkrafterna bakom detta projekt.

Alternative Hair Show 2011

Londonbaserade Alternative Hair Show visade sina skapelser för första gången i Ryssland, närmare bestämt Moskva i oktober 2011.

Det här är inte bara ett event med obegripligt skulpterade hårformer, det är också en välgörenhets-föreställning där hälften går till Storbritanniens Leukaemia & Lymphoma Research charity. De har så här långt genom de tidigare tjugoåtta internationella hårvisningarna samlat in runt 90 millioner svenska kronor. Inte illa.

Den här ryska showen i Kreml, av alla ställen, lockade de största stylisterna inom hårindustrin, kan man säga hår industrin?, ja jag gör det.

Vad händer när det plötsligt blåser upp till kuling? De verkar vara ganska hårt sprejade så det går nog bra, men värre lär det bli när det skall gå och lägga sig. En extra lång säng krävs.

Njaaa, kul att se ialla fall.

Helene Schjerfbeck

En mästare i självporträttens konst är onekligen Helene Schjerfbeck.

Hon såg sin egen spegelbild, hon såg sitt egna åldrande och mot slutet förfall, hon skydde inte att visa verklighetens kranka ansikte.

Helens nakna porträtt griper tag i var och en som möter henne, ett enkelt renskalat måleri som få kan undgå att beröras av. Helene målade med känsla och undvek detaljer och annat som kunde störa det hon ville berätta om - sin egna själ i sitt skal.

Helene Scherfbeck kan man skriva hela böcker om, för min del räcker det att titta på hennes bilder av sig själv, innerligt skildrade, som berör och läggs på minnet.

"OK Tom, close your eyes...

....because I am Jerry and you might get scared if you open your eyes up. My claws have been sharpened and I could easily give you some nasty scratches on your nose Tom, so just keep them closed."

Det var bättre förr....

Visst var det, ta bara del av dessa siffror så förstår du att allt inte är bättre eller snabbare nu för tiden.

År 1890 tog det 55 minuter att bekvämt ta en hästdroska från centrum av Sydney till den på den tiden viktigaste förorten Parramatta.

Parramatta Road var på den tiden inte mycket mer än en kostig.

1996, alltså 106 år senare tog det 15 minuter längre, alltså 70 minuter att ta sig till Parramatta, men det kan förstås bero på de 68 trafikljusen!!

Nu finns motorvägen M4 - med avgift - som man kan svänga av när man är halvvägs, det blir då dött lopp med hästdroskan, d v s 55 minuter!!

Och hör här, utan motorvägen tar det 90 minuter, 35 minuter längre än hästdroskan år 1890!!

Det finns tåg också, då får man räkna med en timme.

Detta meddelar The Daily Telegraph, tack Lars Erik i Sydney för tipset.

Nu slänger vi ut vintern för den här gången.

Med hundratals vaggande gäss av olika arter, sångsvanar trumpetande, flockar av kvicka starar trippandes, så är det väl ändå dags att förklara att våren är här.

Murkna, grå rester av is finns kvar på sjön, men även den börjar ge vika, inga snöfläckar i dolda skuggpartier så långt ögat kan nå.

Nu är vintern utsläpad skulle man kunna säga....eller blir det måhända ett bakslag?

Neddragen från taket blir den här snöskottaren när hustrun glömt att säkerhetslinan var fäst i bilen, så kan det gå.

En illustration för en tidning, vilken minns jag inte.

Illustration Olle Q

Tiger Airways, en förebild för Ryanair?

Vi har lärt en sak, lita aldrig på Ryanair. Bra flygplan, men utmattade piloter.

Flyger till landsortshålar långt från storstäderna, med tröttsamma och dyra bussresor som följd. Lägg därtill alla tillägg som staplas på lockpriserna, men där är de nog lika dåliga kålsupare som exempelvis Tiger Airways i Australien.

De (Tiger) hade problem med folks bristande tilltro till säkerheten och bolaget vägrade flyga på Sydney Airport för att det var för dyrt.

Men skam den som inte kan tänka om, nu kommer de att stationera tre Airbus A-320 som en start och fylla på med ytterligare ett dussin senare.

Och liksom Ryanair, kommer punktligheten att vara nummer ett på deras agenda. I Ryanairs fall lägger de på en halvtimme eller mer för att hålla sig inom "punktlighetsmarginalerna", fult men genomskådat av få. Deras hurtiga signal efter landning är en plåga. Självgodheten är pinsam.

Tiger får det svårare, deras huvudlinje Sydney-Melbourne tar bara lite drygt en timme och där går det inte addera många minuter. Här är också konkurrensen med Jetstar och Virgin Australia allt för tuff för att trixa med tider.

Perth, Brisbane, Gold Coast blir också destinationer under året.

Kanske Ryanair skulle ta sig en titt på ett vitaliserat och mer kundvänligt lågprisbolag - Tiger Airways.

Och tänka sig, man kan boka sittplats i förväg!!!!

Har du sett på maken Michael O´Leary, vilka inovationer?

Charlie Chaplin i kväll på tv.

En riktig höjdare visar SVT 2 ikväll kl 19.30 - Lugna gatan.

Med Charlie Chaplin som huvudrollsinnehavare, han struttar omkring som polis i ett schabbigt kvarter och stöter på busar som på olika sätt försöker ta kål på den vingliga polisen.

Ni som läser detta - missa inte chansen att få se en Chaplin-kortis av klass.

Stumfilm från 1917. En pärla.

Tsunamins offer hedras

En bild säger mer än tusen, i detta fall, ganska meningslösa ord.

Vi minns, vi känner med alla de som drabbades.

Den 11 mars 2011 kom vågorna...

Frustrerade kvinnor

Som alltid, i gömmorna finns mycket att återupptäcka, speciellt i mina fyllda illustrationslådor.

Som dessa två, kvinnor med rätt att visa temperament och ilska, de som alltid skall vara så resonerande och jämkande, alldeles oavsett de själva är trängda eller orättvist behandlade.

Dessa två gjorde jag för Året Runt för några år sedan.

Värda att vädras igen.

Sydney vadar i vatten

Sensommaren i Sydney är sig inte lik.

Det vilda vädret som härskat ett tag och väntas stanna i veckor, innebär regn, regn och åter regn, med åtföljande översvämningar och besvär för boende och resande.

Bl a så är Parramatta floden tjock, smutsig och bred och svämmar över inne i Sydney, längre västerut i Wagga Wagga är det kaos och folk tvingas lämna sina hem, evakueringen är för många ett faktum.

Här hemma läser vi mest om vargspindlarnas flykt undan regnen, men än värre är det för folk och fä.

Sydney är mest känd för att presenteras med evigt blå himmel, men det ska gudarna veta att det inte alltid stämmer, det kan bli riktigt grått, vått och trist i denna vackra stad långt där borta i Australien.

Överhängande fara

I sydöstra England, en bra bit från London ligger London Southend airport.

Ungefär som Nyköping kallar sin flygplats till Stockholm Skavsta flygplats, trots att den ligger modiga 10-12 mil söder om Stockholm.

Bilden här ovan visar en maskin från Channel Airways som smeker taket på en buss under inflygningen, året är 1964.

Vad jag tror så är det en bullig och fet Vickers 627 Viking 1B Tradair som syns på bilden.

Southend airport genomgår nu en ansiktslyftning för stora slantar, flygledartornet från vilket, man tidigare, inte såg hela start-/landningsbanorna har numera fri sikt.

Alltid nå´t.

Men namnet London Southend är kvar.

Två grafiska blad, collografier.

So what? Grafik/collografi

Uppåtsträvare. Grafik/collografi

Armar utåt sträck, rena gymnastiken kan det verka.

I min grafiska mapp, som måste det medges, inte fylls på varje vecka, finns några blad med en för mig ganska ny teknik - collografi.

Mia, min kära hustru, har jobbat i den diciplinen i över tjugo år, framgångsrikt.

Kort går det ut på att använda kartong i stället för kopparplåt.

I kartongen kan man både rista, karva, skära, rispa, bygga och göra i princip vad som helst.

Därefter behövs det några lager schellack för att härda- och spara det man gjort med kartongen.

Sedan på med färg, in i pressen och vips är grafikpappret prytt med ditt motiv.

Lite matolja gör rent kartongen plus en skvätt miljövänlig djupgrävande rengöringsvätska efter en dags arbete.

Jag gillar den här metoden, som vi lärde av oss av Ruth Goldmann och Hasse Hasselgren under en kurs i Röda villan i Nyköping i slutet av åttiotalet.

De hade återvänt från några grafikkurser i Tanzania, där det var svårt med koppar och de då använde sig av kartongtekniken utvecklad en gång i tiden av Grödingegruppen.

Collo betyder lim. Collografi är ett av flera namn. Papptryck, pappografik andra.

Jag har mött positiva reaktioner på mina collografitryck, sålt en del och tänker fortsätta med dem, visst - det är motiven som avgör - inte tekniken. Men viss betydelse har den för oss som kan välja mellan olika sätt att mångfaldiga våra bilder.

Spegelbild - Reflections

Spegelbild heter detta verk, gjord i blandteknik, den hänger här framför mig på väggen och jag påminns om den dagligen. Vill nu dela med mig av vad jag ser.
Visst skulle jag kunna byta ut den, men jag vill inte, jag tycker den är är förbaskat bra.

The titel of this piece is Reflections, mixed media, it´s hanging on the wall in front of me every day reminding me of it´s excistance. Now I want to to share it with you.
Sure I could replace anytime, but I don´t want to, I think it´s damn good.