The big gas flare off in North Dakota

Do as I do follow Aleklett´s Energy Mix. Always in the frontline when it comes serious business as energy, environment, peak oil and the future fossil non-renewable fuel resources: www.aleklett.wordpress.com

Uppe till vänster (inringat) ser man ljuset från the Bakken Formation i North Dakota och de brinnande gaslågorna.

This NASA satellite image shows how the gas being burned off at the Bakken oil field in North Dakota is almost as bright as the light emitted from major U.S. cities such as Minneapolis-St Paul and Chicago

The rapid increase in shale oil production means it is now often more economical to 'flare off' unwanted gas than to sell it.
As a result, one field in North Dakota, the state leading the energy revolution, is now burning off enough gas to power all the homes in Chicago and Washington D.C. combined.

In a recently released satellite image from NASA, the light being given off at the Bakken formation, almost twice the size of Wales, easily competes in intensity with that being emitted from those cities.

The volume of gas going up in flames at the plant rose by around 50 per cent last year alone in a practice that is causing growing concern about the waste of resources and the impact on the environment, according to the Financial Times.

This flaring off-trend has spread to Texas and made the US one of the world´s worst offenders.

Skifferolja produceras i stora mängder i North Dakota närmare 660 000 fat om dagen, men även i Texas är produktionen stor. Skiffergasen kan ses som en parallell biprodukt vid oljeutvinningen och har blivit så stor att det inte längre finns någon lönsamhet att ta vara på den, inte ens för inhemsk produktion.                     

Därför bränner man av den, eller eldar upp den med konsekvenser för miljön då det bildas koldioxid när man eldar naturgas. 

Men, nu börjar ändå de borrande oljebolagen så sakta att vakna upp och ta till vara på naturgasen. Ett steg i rätt riktning är väl ett understatement.

SSK är på väg...

...mot kvalserien?
Såg att SvT Text hade den rubriken idag. Livsfarligt!

Det är tio matcher kvar, d v s 30 poäng att spela om. SSK ligger idag tvåa, 11 poäng före Djurgården.
Bl a Västerås, Karlskoga, Leksand, Malmö är kvar att möta.
Några kullerbyttor och poängförsprånget är uppätet, snälla rubrikmakare i media, skriv inte något som ni inte vet, förrän ni vet.

Nu tror jag Södertälje SK kan klara av denna press, som ju finns för de andra lagen också, och än värre nästan eftersom de måste vinna nästan allt för att komma ikapp. Något lite lättare att vara jagad.

Min analys av årets upplaga av SSK är mycket enkel - de har lyckats med det ingen trodde dem om.
Kloka värvningar, unga nya spelare ofta från de egna leden, sammanhållning och vinnarskalle hos alla och inte minst teamet bakom laget med Per Nygårds i spetsen har en stor del att känna sig stolta över.

Lycka till framöver SSK, ni har alltid funnits i mitt hjärta och kommer att finnas kvar så länge det slår.


Bilden är från: Idrottsfoto.com

Rasist! Ett laddat ord.

Man bör nog vara lite försiktig innan man kastar ur sig ord som Rasist.
Tycker det är ett missbrukat ord idag, risken är att man blir kallad det när man skall svara på vilken färg ishockeypucken eller solen har.

Tålamod, tolerans och vidsynthet är goda ting att ta till sig och bejaka.
Och tänk efter innan, om du måste galla ur dig ett nedsättande ord om en annan person.


Jädrans tölp.......

26 000 sköldpaddor anländer samma dygn!

Jo det är faktiskt sant, världens i särklass största sköldpaddsäggläggning sker ungefär samtidigt på Raine Island i utkanten av den allra nordligaste delen av Stora Barriärrevet i Australien.
Under ett dygn!
Då kravlar och hasar 26 000 tunga och otympliga gröna sköldpaddor eller soppsköldpaddor i land på denna korallö med idealiska sandstränder runt om. Detta sker framåt skymningen.
Här uppe heter de Green turtles.
Ön är ömsint skyddad, inga människor finns här, bara sköldpaddor och sjöfåglar i mängder, innanför sandstränderna finns vegetation som binder sand och "skyddar ön" vid de tropiska cykloner som brukar hamra in mot Queenslands kust.
För det är allra längst upp på Cape York Peninsula i den allra mest nordöstliga delen av Queensland, i utkanten av revet som denna fristad för sköldpaddor och fåglar ligger.
Mödosamt gräver sköldpaddorna sina gropar med skovlar till framben, för att innan själva äggläggningen med bakbenen "skruva upp" sanden för att bilda ett ännu djupare, men smalare hål, i vilket de sedan lägger sina ägg. Äggen är mjuka och slås därför inte sönder i fallet mot redan lagda ägg.
Naturen är fiffig.
Det är trångt på stränderna, sanden behöver vara lite fuktig och alla har inte turen att hitta just fuktig sand vid den första provgrävningen, då gäller det att baxa och tränga sig fram till nästa plätt och börja om på nytt.
Den i vattnet så graciöst simmande sköldpaddan är sannerligen näst intill hjälplös på land, tung som sten och saktfärdig.
Efter äggläggningen är det dags att återvända till havet, är det ebb blir det krisigt, nu har revet blottats med vassa och taggiga partier där en del sköldpaddor fastnar i väntan på flod igen.
Är solen sedan stekande het, kan det gå riktigt illa, många stryker med.
Och gör de det inte på stranden, så kan det gå illa i vattnet, för hajen vet när det är äggläggningsdags och patrullerar vattnen när de tusentals soppsköldpaddorna återvänder till sitt rätta element igen.

De sjöfåglar som häckar på ön är bl a rödstjärtad tropikfågel, skräntärnor, fregattfåglar och rödfotade sulor. Detta gör Raine Island även till den fågelrikaste ön i hela Barriär revet.

Andra stora simmare som trivs här är vikvalen och knölvalen.

Detta är Barriärrevet då det är som bäst, fritt från störande människor.

Åtta diesellok ute ur garderoben för vädring.

2004 var året då det begav sig, året då beredskapsloken i Kilvamma, strax norr om Hoting i Jämtlands län, fick komma ut ur sina täta platsförpackningar och vädras och för att åter se dagens ljus.

Och pratar vi Hoting så pratar vi också Inlandsbanan.

Under Kristihimmelfärdshelgen 2004 rullade Green Cargos T44 263 norröver från Östersund med några vagnar, i vilka det inte bara satt järnvägspersonal utan också en hel del tillresta tågentusiaster.

Man skulle alltså till Kilvamma och lokskjulet, inget arkitektoniskt mästerverk utan ett vanligt plåtskjul.

Där inne stod T21:orna på rad, inplastade och som det heter torrluftskonserverade för att undvika rostskador, plasten hade svetsats ihop för att hålla helt tätt.

T21 är ett äldre diesellok byggt av MAK i Tyskland, om jag inte har fel så i Kiel. 

Det användes som växellok av SJ, nu stod de här i beredskap om dieselkraft skulle behövas vid ett skarpt läge.

Men de måste ut med några års mellanrum, tankas (150 liter diesel), provköras, besiktigas, justeras, mätas och repareras. Efter det avgörs deras vidare öden.

När allt genom personalen var klart kopplade den kraftiga T44:an helt enkelt på de åtta loken och krokade dessutom på personvagnarna och startade resan söderöver igen. Alla åtta släplok hängde med till Hoting.

Här splittrades nu de åtta och for i olika riktningar, som museilok, beredskapslok eller dragkraft på nytt.

På bilden överst ser vi en ganska unik syn för Sverige, nio lok i rad.

6 kilometer långa malmtåg i Western Australia kan ha upp till sju urstarka dieslar, men då som gemensam och parallellkopplad dragkraft. 

Här i Jämtland handlade det bara om en 16 km kort transport, men ändå, låt oss glädja oss åt det.

The shortest flight in Japan.

If you visit Okinawa in Japan and plan a trip between the islands of Kita-Daito and Minamidaito, why don´t you hop on a plane, it will only take you three minutes!!
This Ryukyo Air Commuter Bombardier Dash 8 is ready every day of the week, just book the 12 km long (or rather) short trip via Japan Airlines.
The price will probably surprise you a bit, a roundtrip is somewhere around 5 500 Japanese Yen.
Or even more?
60 US Dollars or 380 Swedish Crowns for two three-minute flights.

Fem maratonlopp på fem dagar....

Fem maror på fem dagar låter lite mastigt minst sagt.
Men är man vältränad och tål sand, strapatser, hetta och mycken smärta - så varför inte?
Årets utmaning startar den 25 mars och lär vad jag förstår vara fullbokad.
De tar max 80 löpare.
Men 2014 ligger vidöppen för anmälningar.

Loppet? Heter Nabib Desert Challenge i Namibia i Södra Afrika.

Det betraktas som en världens i särklass tuffast löptävlingar.
Sand, sten, upp och ner och åter sand.
Du skall springa 228 km på fem dagar, bärandes på ett s k överlevnadspaket (survival kit), i en minst sagt ogästvänlig ökenterräng.
Temperaturen på höstkanten i Namibia kan gå upp till 35-40 plusgrader, men man kan även överraskas av några dagars skyfall som sveper in från Atlanten.
Efter fullbordad dagsetapp, inför nattvilan, möter arrangörerna med vätska, mat och som sagt tältövernattning.

Innan du kastar dig på www.namibdesertchallenge.com så tänk på att detta kräver en fysisk kapacitet utöver det omänskliga, plus att din mentala uthållighet måste vara oändlig.
Här får du pressa/tvinga dig genom smärtbarriärer som du inte visste fanns.

När du vilat ut efter loppet passa på och titta på världens högsta sanddynor (300 m) i Sussousvlei, där finns också  stora uttorkade saltplatåer och förstelnade träd. Ett spektakulärt landskap minst sagt.
Loppet går i trakterna kring det stora sand- och ökenområdet Sussousvlei, så det ligger bekvämt till.

Träna nu först ordentligt, anmäl dig och lycka till...

Den första Airbus A320 med Sharklets

För två dagar sedan, den 21 januari, lyfte den från Toulouse i Frankrike, Airbus första A320 med energisparande vingar, s k Sharklets.
Winglets har funnits och finns tidigare, Boeing 737-800 har ungefärligen samma typ av uppåtvikta vingspetsar.
Här är den första leveransen på väg uppåt, mot Filippinerna och det, för oss, föga kända Cebu Pacific Air.
Men Cebu Pacific flyger över hela Asien med en flotta på 41 flygplan (42 nu kanske?) och med 52 olika destinationer i sin tidtabell. De hävdar att de Asiens snabbaste växande flygbolag.
Det är Filippinernas andra s k  flagcarrier, jämte Philippines Airlines.

Femstjärnigt hotell?

Det hände sig en gång att den från Schweiz återvändande svensken å de brutalaste fick erfara hur det svenska språket förflackats och vulgariserats.

Efter nitton års bortavaro, hade nu de svenska skattemyndigheterna gett honom skatteamnesti, dvs han hade gjort rätt för sig och såg då chansen att åter få bekanta sig med det gamla hemlandet.

Här möttes han, förutom av klotter, skräp och tiggare, av att det mesta som tidigare hade kännetecknat hyfs och fason var som bortblåst, även på det femstjärniga hotellet. 

Inte ens de äldre i tjänst hade undgått nedmonteringen av det egna språket, som skett i en rasande takt. Utan tvärtom hade de lättvindigt och i tron att vara mer folkliga, låtit sig ryckas med av de yngres allt grövre och fattigare ordförråd.

Kamelhårsulstern och den flottiga klotletten upptill, till trots, så bokade han motvilligt in sig på det flotta hotellet vid Nybroviken, för att dagen efter checka ut och återvände till det trygga och stabila Schweiz.

Kossorna eldar för kråkorna...

När det biter i näsan, knakar i stugknutarna då visar sig ofta naturens dimma, eller kossornas värme i sina allra fagraste slöjor och svepningar.

Överst har den finurliga automatiken i den nya la´gårn öppnat lite på de långa ventilationsluckorna som på bägge sidor om nocken löper längs takets längd eller näst intill.
De över 200 kor, kvigor och kalvar som mår gott där inne alstrar värme och kondens som när det stiger till väders blir det så vackert skirt.
Utan brummande fläktars hjälp, stiger det lättsamt rakt upp och fyller samtidigt de näsor som finns i närheten med de ljuvligaste av dofter - den från varma nötkreatur.
Möjligen är det att elda för kråkorna?

Nästa morgon är det ännu kallare, då smyger kalla slöjor, lågt, längs den snötäckta marken, men i det varma solljuset så förvandlas det till något trevande mjukt och omslutande.

Som vi inte kan ta på, fånga eller skingra - det är samtidigt så uppenbart, rörligt och mystiskt.

Norskt lönnlöv på kanadensiska sedlar.

Ännu en gång: Jag publicerade detta inlägg innan DN, som idag har det i sin web-upplaga.
Jaha, så har även SvT text-tv lagt upp nyheten på sin första sida. 
Ett dygn efter mitt, jag är den grävande murveln med andra ord :-)

De nya plastsedlarna som Bank of Canada nu ger ut, har botanister (av alla) upptäckt ha ett felaktigt lönnlöv under Canada på den 20 dollars-sedel som bilden visar.
Det är inte ett blad från ett kanadensisk lönnträd, utan, ve och fasa, från en norsk lönn.
Det kanadensiska lövet har fler och fram för allt spetsigare flikar.
Visserligen finns denna norska lönn i centrala och östra Kanada också, importerad från Europa.
Vilken skam för lönnlövets land att inte ens ha ett tvättäkta lönnlöv från de egna arterna.

Förutom denna fadäs, som alltså botanister avslöjade så har det också avslöjats att plastsedlarna inte fungerar i ex varuautomater.

Utöver detta, tycker jag personligen att sedeln ser urbota tråkig ut, stelbent, gammalmodig med ett tämligen ointressant porträtt av en drottning från ett annat land som blickfång.
Jo jag vet att Kanada tillhör Samväldet, men inte behöver man krypa så här lågt.

Och trodde Kanada var duktigt på grafisk formgivning.

Men med ett norskt lönnlöv och en engelsk drottning?

TV4 och reklamen, del II

Jag ger mig på nytt ut i sumpmarkerna runt TV4, en kanal som tidigare fick mig att vända dem ryggen, men som idag fått mig att göra heltom.

Göra ett lappkast, en helomvändning med lov om bot och bättring.

Nu har jag insett att sanningen var tvärtom, d v s att det är programmen som är plågan och som irriterande bryter in i kanalens skönt långa och ljuvligt klingande reklaminslag. 

Förlåt mig så mycket...

....nu lär det bli Kungsängen, Mediamarkt, Audi och ICA för hela slanten resten av mina dagar.

Norge stryper rysk gas.

Idag publicerar den ryska tidningen Kommersant en intressant artikel om att Gazprom, det mäktiga monopolföretaget som förser Europa med gas, har fått problem.
Det är Norge som är problemet för Gazprom, det är inte helt obekant att under kalla vintrar stryper Gazprom ibland sina leveranser, främst till sina grannar, för att tvinga dem att acceptera högre priser.
Den tiden är förbi om ni läser artikeln här under, hämtad från Kommersant.
Anledningen är att Norge styr över sina gasleveranser från Snøvit-fältet till Europa, till ett lägre pris än ryssarnas, den gas som från början var tänkt för USA.
USA har nu en egen gasproduktion som de kan tacka skiffergasen för, priserna är låga på inhemsk gas och USA behöver inte importera.
Norge behövde en större marknad när USA föll bort och Europa låg bra till.
Gazproms mäktighet och tuffa utpressningstaktik under köldperioder är över för de delar av Europa som är gasberoende.
Följ gärna Aleklett´s Energy Mix för ytterligare information.
http://aleklett.wordpress.com

Norway is squeezing Russia out of European gas market

Published: 17 January, 2013, 13:40

Norway, Russia’s closest rival in the European gas market, seems to overtaking Russia’s Gazprom. Norway boasted record high exports in 2012, while Gazprom suffered the worst numbers in 10 years.

Norway increased its exports 16% in 2012 to reach 107.6bn cubic metres, according to Europe’s key statistics office Eurostat. This is “a record level, close to the Russian gas exports to Europe,” Michael Korchyomkin, head of East European Gas Analysis, told Kommersant daily.

During the same period, Russia’s gas giant Gazprom cut sales to Europe and Turkey by 8%, according to the company’s head Aleksey Miller. That’s the lowest export level for the last decade, Korchyomkin said.

At the moment Norway is breathing down Russia’s neck in its key European market – Germany. In 2011 Gazprom supplied 30bln cubic meters out of the total 80bn cubic meters of gas Germany consumes annually. Norway sold just a bit less – 28bn cubic meters. Norway’s Statoil accounts for about 70% of the country’s exports and in 2012 signed a 10 year contract to supply gas to Germany’s Wintershall.

Norway’s lower gas prices are another tool to win customers. The country’s Petroleum Ministry is suggesting charges for gas transportation in new contracts should be significantly cut, according to Reuters citing Norwegian Petroleum Minister Ola Borten Moe.The exact price cut remains unclear, with Kommersant daily assessing it at 7%.

Competitive pricing has become a crucial issue at a time when crisis – stricken Europe can’t afford huge bills.

On Thursday Gazprom 9M 2012 IFRS results showed things are not that rosy for Russia’s’ gas monopoly. The company’s profit for the period was down 12% year on year to $27.1bn, with the net sales of gas decreasing by 8% year on year, to about $61.4bn.

Net sales exclude the amounts paid by the company in form of value added tax and customs duties.

Earlier in the week Fitch rating agency predicted a further fall of sales for Gazprom in 2013, referring to weak economic conditions and slack demand.

Kim Jong Un - dikterar världens hårmode.

Detta är väl bildbevis om några? 

Nordkoreas ledare Kim Jong Un får resten av världen att dansa efter sin pipa - i alla fall när det kommer till att sätta nya frisörtrender.

Överst snyggt skalad på sidan står han och håller sitt nyårstal, i Pyongyang, till sitt andäktigt lyssnade folk och under syns den omedelbara reaktionen här i väst, alla vill se ut som Kim Jong Un.

Utom jag då, jag är också mer eller mindre skalad, men upptill då, sorry Kim.

Undrar om inte trendknutten Kim Jong Un också är på väg att styra upp den vilt hysteriska modevärlden, jag tycker hans kavaj/jacka i sin enkelhet borde räcka för oss alla. 

Möjligen skulle man kunna tänka sig några färgvarianter till, som marinblått, svart eller kanske ljusare grå, någon beigebrungrå som fadern hade kan också tänkas.

Lavrentij Beria - Stalins bestialiske bödel.

Lavrentij Beria var precis som Josef Stalin av georgiskt ursprung. 

Föddes 1899.

Efter en tid som chef för säkerhetspolisen, den sk chekan i Georgien och Transkaukasien, blev han partisekreterare i Transkaukasien 1931-36. Här visade han för första gången sina hörntänder och blev ansvarig överordnad för de politiska utrensningarna i regionen.

Men innan dess gick han med i kommunistpartiet redan 1917, alltså 18 år gammal. Omgående drogs han in i revolutionär verksamhet med dragning åt säkerhetsfrågor och spaningsverksamhet på s k folkfiender.

Stalins skoningslösa utrensningar som skördade miljontals offer bara under åren 1936-38 blev till slut ett allt för stort lockbete för den blodtörstige Berija, som när Stalin kallade omedelbart år 1938 skyndade till Moskva för att slipa sin knivar och få användning av dem.

Han utnämndes till folkkommisarie för inrikes ärenden och fick till delikat uppgift att reorganisera den sovjetiska säkerhetspolisen, som brandskattats på dugligt folk efter Stalins utrensningar.

Avrätta de gamla - in med nya.

Berija hjälpte gladeligen till.

Den sovjetiska säkerhetspolisen, NKVD, och dess chef Nikolaij Jezhov undgick, som sagts, inte ens själva utrensningarna och Jezhov arresterades, plågades och sköts, varpå Beria klev upp högst på tronen för NKVD.

Den terror som NKVD bedrev, satte skräck i hela befolkningen, alla visste, ingen vågade knysta om något som kunde uppfattas som kritik eller en mindre ifrågasättande av kommunistpartiets maktposition med Josef Stalin vid rodret. Makar anmälde varandra, barn sina föräldrar för att komma i bättre dager hos säkerhetspolisen. S k folkfiender avrättades på löpande band.

Lavrentij Beria var nu i sitt esse, med den hänsynslöse och maniske Stalin bakom sig kunde han organisera upp de jättelika arbetslägren i Sibirien, som fick namnet GULAG.

De som inte torterades och mördades i Moskva eller Leningrad, transporterades undernärda och tunt klädda till den oändliga tundrans kyla och säkra död.

Omänskliga arbetsförhållanden, undernäring, köld och bestialiska vakter, gjorde att få levande återvände till friheten. Miljontals gick under och få är vi som ens minns att det ens skedde.

Berias rykte är fläckat, rykten och myter finns beskrivna, men vad skulle det vara för nytta att spä på dem i denna blogg, när han ändå framstår som Stalins Henrich Himmler? 

Med oskyldigas blod upp över axlarna.

Han avgick 1946 som folkkommissarie och satt kvar i ministerrådet, Stalin dog 1953 och ganska snabbt efter det framstod Beria som ett svårt hot mot den lite mer reformvänliga troikan Malenkov, Molotov och Chrustjov. 

Beria med sitt förflutna kunde mycket väl ha blivit Stalins efterträdare.

Men trojkan fick överhanden och NKVD (av alla) arresterade Beria, som anklagades för en rad påhittade brott, plus alla de verkliga, vilket naturligtvis i riktig sovjetisk anda, endast kunde leda till ett enda straff - ja just det, avrättning.

Sedan blev Beria, han skulle bara veta, en s k ickeperson. D v s han raderades i den sovjetiska encyklopedin, retuscherades på bilder och försvann under årtionden.

Och nu har jag grävt upp mannen som var Stalins bödel, var det verkligen nödvändigt?

Ja det var det.

Allt för många av oss glömmer vår nutida historia, eller stoppar huvudet i sanden.

Vilken -ism de vara månde som fick världen att lida, måste upp till ytan och dess fula trynen visas.

Alla de miljontals människor som led, plågades och dog under denna tid får aldrig glömmas bort.

Aldrig.

Hej´rå Lasse Werner.

Lars Werner, söderkisen och Bajaren, har gått ur tiden.

Säga vad man säga vill om Lasse Werner, men han var en kille som stod med fötterna på jorden.
Född i Sofia församling på Södermalm, platsar han genast in i rätt lag - de som är födda på rätt sida Slussen.
Utöver detta har vi Bajen gemensamt, har svårt att se mig Werner som djurgårdare eller gnagare, det vore att förråda sig själv.
Politiskt delade vi långt ifrån allt, men hans patos och glöd för rättvisa och kamp mot girighet och rofferitendenser placerar oss på samma planhalva.
De metoder som han ville genomföra sin form av socialism lockade inte mig så där direkt, även om jag må det medges, inte alltid förfäktade demokratiska metoder för att få bukt med orättvisor och maktmissbruk.
Med åren har jag slätats ut och blivit mer övertygad om att, skall man stöpa om ett samhälle, måste det ske med stöd av- och i samklang med vårt lands befolkning.
Lasses vurm för sovjetkommunismens alla avarter fläckar delvis minnet av honom, men om man ser bortom dem, vilket jag helst vill göra i en stund som denna, och ser honom som människa, var han en ovanligt rakryggad politiker, med i grunden ärliga avsikter och med en genuin folklighet som gick hem i alla läger.

Vem minns inte hans dräpande svar på välklingande stockholmska och ironiska gliringar när någon opponent hoppat på honom. Flera hade nog helst av allt velat försvinna genom riksdagshusets golv när den wernerska retoriken träffade mitt i prick.

Han var stor i ett litet parti, han var reformist i ett stelbent parti.

Han lever kvar i mitt minne, som söderkisen med hjärtat hos Bajen.
Det räcker långt.

Vila i frid, vi ses där uppe framöver....


Övre bilden. Lars Werner förstamajtalar sent åttiotal.
Undre bilden. Lars Werner gullar med Erich Honecker i Östberlin.

Birdsville Queensland, ett definitivt val för mig.

Först av allt, detta publicerade jag innan inslaget i kvällens Rapport.

Birdsville, ligger 160 svenska mil väster om huvudstaden Brisbane i delstaten Queensland, Australien. På gränsen till South Australia och till Simpson Desert. Rakt norr ut, det är 72 mil dit, ligger Mt Isa.

Knappt 350 personer är bofasta här, 1887 fick man stadsrättigheter. Då livnärde de flesta sig på att ta ut tullavgifter av de stora boskapshjordar som drevs/förflyttades över gränsen mellan QLD och SA.

Självklart resmål för en europé, man flyger in, flygplatsen ligger till vänster i bilden, man slipper ett nedsmutsat Medelhav, machokörande bilister, försäljare och torftiga frukostar. Värmen här är garanterad, solskenet likaså. Den lilla intima stad bjuder på mycket, sand, hetta, öl, flugor och trevliga människor. Vill man bo bekvämt finns hotell. Kommer man med bil finns en Caravan Park.

I hotellets bar samlas de flesta, i värmen behövs vätskepåfyllnad. Här inne frodas vänskap, gemenskap, historieberättande och skummande öl, XXXX Gold, Queenslands "eget" öl regerar här. Den som inte varit på en australisk pub på landsbygden är bara en halv människa, här möter man folk av alla de slag och ursprung, med livshistorier som griper tag i en och fängslar. 

Inga glättade och sminkade ytor, utan varm mänsklig kärlek utan krusiduller och titlar. Du slipper fejkade Gucciväskor och Gantskjortor tillverkade av den italienska maffian.

Australiern är avspänd och i de här trakterna aldrig på sin vakt. Den svenska Janten har aldrig satt sin fot på denna kontinent. 

Visst kan det vara svårt att ta sig hit efter en storm i Simpsonöknen, men med fyrhjulsdrift och några extradunkar med bensin och vatten klarar man det mesta.

Birdsville hotell. Mitt ute i den röda tomheten.

Den här lilla staden är ett populärt turistmål, här finns det mesta som i en svensk motsvarighet skulle saknas. Ex en polisstation, tre hotell, två butiker, ett kontor för inter-statlig handel, turistinformation, bibliotek, museum och ett litet sjukhus. Några flygbolag har etablerat sig här och kör turister på flygutflykter till bl a Lake Eyre. Royal Flying Doctor Service of Australia? Ja givetvis.

En termisk kraftstation finns med 98-gradigt vatten, hämtat från djupet, förser staden med energi. 

Den genomsnittliga nederbördsmängden är 133 mm. Igår, idag och i morgon rapporteras +48,5 C.

Släpp greppet om trånga Europa och dess packade stränder, kom till Birdsville och träffa människor av kött och blod, ta en pilsner och njut av en natur som är annorlunda. Välkomna.

Sven Hedin och Adolf Hitlers vänskap.

Sven Hedins uppmärksammade expeditioner till platser långt bortom västerlänningens vetskap, platser som Tibet, Himalaya, västliga Kina gjorde stora avtryck och fångade mångas fantasi och drömmar om det stora okända bakom den egna stugknuten.
Sven Hedin, upptäcktsresanden som fick en så stor beundrarskara världen runt - för sina orädda äventyr och nyfikna forskning i andra kulturer -  hade även fångat en ung Adolf Hitlers beundran.
En, skulle det visa sig några årtionden senare, fullt utvecklad ömsesidig vänskap, beundran, respekt och tillit.

Innan jul läste jag ut Axel Odelbergs bok "Vi som beundrade varandra så mycket. Sven Hedin och Adolf Hitler."
Sven Hedins egentliga Tysklandsvänskap grundade sig i hans övertygelse om att Tyskland behandlats orättvist i samband med Versaillesfredens undertecknande. Då Tyskland tvingades avstå stora delar av sitt territorium.
Detta kunde Sven Hedin aldrig acceptera, här stod han helt på Tysklands sida och detta ända fram till att Tyskland förlorat sin militära kamp för att vinna tillbaka förlorade Stortyskland.
Ett Tyskland som dessutom gått över till ockupationskrig på flera fronter.

Sven Hedin svalde hela processen då nazismen växte fram, Hitler tillträdde, upprustningen skenade och gav tyskarna arbetstillfällen och inkomster, vidare över krigsutbrottet, de stora slagen, utrotningslägrens avslöjanden och Tysklands slutgiltiga sammanbrott.

Den här boken är byggd på de dagboksanteckningar som Hedin gjorde efter alla sina möten med Hitler, Himmler, von Ribbentrop, Borman, Göring, Goebbles m fl.
Hedin blev Sveriges sändebud när det gällde snabba kontakter, med förslag, förfrågningar och trevanden med någon eller flera av dessa nazitoppar.
När Hedin kom till Berlin behövde han aldrig vänta, utan den röda (eller var den brun?) mattan rullades ut och leende möttes han av sina vänner.
När han kom hem igen skrev han långa rapporter till den svenska regeringen, som tacksamt utnyttjade hans kontakter rakt in i hjärterummet hos de nazistiska ledarna.

Sven Hedin var tyskvän, en blind beundrare av Hitler, men chockades över folkmord, övergrepp av tyska trupper i öster och rapporterna om utrotningslägren.
Av boken framgår det inte om han i djupet var en renodlad nazist, men gråzonen är bred mellan beundran och svuren hängivenhet.
Sven Hedin gjorde flera försök att rädda judiska vänner undan nazisternas illdåd, lyckades i några fall och detta samtidigt som han kallade Hitler för en av världshistoriens största män, hur han fick det att gå ihop är svårbegripligt?
Hedin var rädd för kommunismen och såg den som en betydligt större fara än nazismen och som sagt den djupt förolämpande Versaillefreden gjorde honom till den bespottade tyskvän han var fram till sin död 1952.

För er som ännu söker svar på frågor kring det obegripliga.
Läs gärna denna bok, den ger en sida av av den prisma av obegripligheter som vår nutidshistoria planterat inom oss.

Australisk hetta i nya färger.

Ingen kan väl ha undgått nyheterna om vad hetta och vindar kan åstadkomma.
Australien drabbas hårt så här års, ABC (Australian Broadcasting Corporation) visar en animerad karta där utsikterna för de närmaste dagarna visas.
Överst ser ni den australiska kontinenten som kartkonstruktörerna på den nationella väderlekstjänsten nu fått använda nya färgpennor för att markera temperaturer mellan +50 och +54C.
I mitten av kontinenten ser ni ett område som är lila/magenta, där förväntas temperaturen idag onsdag nå +52 till + 54C. I skuggan.
Det omgivande svartbruna området får lite lägre temp, +48 till +52C.
De här områdena ligger i norra delarna av delstaten South Australia och in i västligaste New South Wales.

Tasmanien som drabbades förra veckan har nu +12 till +14 C, uthärdligt, för att inte säga kyligt.

Den undre bilden är från den lite mer skogsbeklädda delen av östra New South Wales ca 200 km söder om Sydney. Helikoptrar vattenbombar antända träd och galopperande gräsbränder.

Mo Yan - i ord och mening.

Som julklapp fick jag nobelpristagaren Mo Yans bok Det röda fältet.
Det är första gången jag läser kinesisk litteratur på denna nivå, 483 tätskrivna sidor om de turbulenta 1920- och 1930-talen.
Fattigdomen var utbredd, banditer och rövare härjade och inte minst den japanska ockupationen gjorde fälten röda av blod.
I Gaomi växer ett sädesslag som vi kallar durra, men som på latin heter sorghum, det är snarare från de oändliga fälten med mörkröd sorghum som Mo Yan hämtat sin titel.
Den här boken gavs ut i slutet av åttiotalet och blev Mo Yans internationella genombrottsroman.

Hans språk är till att börja med främmande och nästan "frånstötande" om jag uttrycker mig lite vanvördigt. Men det gäller som alltid när man hugger in i en ny bok att gripas och känna lusten att läsa vidare, det kan jag inte säga att kände.
Jag la ifrån mig boken och lät den ligga ett par dagar.
När jag på nytt öppnade den för att göra ett nytt försök, lossnade det snabbt. Sedan dess har det varit svårt att lägga den åt sidan.
Rekommenderas varmt.

Språket är som jag sa lite främmande och omskrivningarna är poetiska, naturskildringarna är närvarande och luktar fukt och mognad, för att i nästa stycke väldigt noggrant beskriva hur ett skott från ett gevär sliter sönder ett huvudet på en soldat eller tjuv. Kasten ä tvära.

Mo Yan har beskyllts för att vara medlem av kommunistpartiet och regimtrogen, må så vara, inget av det har avspeglat sig i boken hittills och då är jag halvvägs.
Jag tycker han är bra, läsvärd och omtumlande för en obekant västerlänning.

Längre från Maos lila röda kan man kanppast komma.

Koalabehovet är stort.

Luften är våt, vit, ja rå.
Långkalsonger och fleece, åtsittande på.
Svensk vinter, ogästvänlig och föga inbjudande att kliva ut i.

Kan man då annat än att längta till värme och prasslande eukalyptuslöv?
Och där uppe i en klyka sitter koalan, slött och lojt, men tryggt, förankrad med sina klor, sovandes på sin kanske nittonde timme detta dygn.
Jag sluter också mina ögon och far iväg, långt bort...
...till koalans förlovade land.
Drömmer att jag också hör löven prassla och barken falla, med ryggen mot stammen och den snarkande koalakompisen lite högre upp.

Och ingen av oss förstår tjusningen med en råkall vinterdag.

PS! Jo jag vet att det nu är rekordvarmt och att det brinner i delar av Australien. Men landet är stort.

TV4 och reklamen

Vissa vänjer sig.

Jag tillhör inte den kategorin, trots decennier i reklambranschen.

I förrgår kväll visades en dokumentär på tv, i TV1 är det bäst att tillägga, där det första programmet om Jan Stenbecks liv i en serie av tre visades.

Möjligen skulle Jan Stenbecks alltid återkommande kommentar till ett problem; "men tänk om det är tvärtom..." gälla även tv-reklamen, kanske det är den man skall njuta av och stänga av dokumentärer, sport och underhållning när de bryter in?

Knappast i mitt fall.

Ditt möjligen?

Extradunk ombord på Ryanair?

Ryanair som snålar och gnetar, har som bekant flera gånger tvingats till nödlandningar i södra Europa när väderleksförhållandena ändrats och akut bränslebrist uppstått.
Spanien (bland några länder) har reagerat väldigt negativt på detta, med den påföljd att Ryanair valt att lägga ner flera linjer till och från Spanien.

Min gode vän Lars-Erik i Sydney kom med den synnerligen goda idéen att de som verkligen vill försäkra sig om en flygning utan nödmellanlandning, skall få ta med sig extradunkar med flygfotogen.

Vid ett akut läge kan så den personal som inte säljer lotter ombord, fylla på soppan i någon tratt ovanför vingen, lämpligen placerad under en stol vid mittgången.
Passageraren som sitter där ombedes mot en avgift att resa sig tills bränslepåfyllningen är klar.

Michael O´Leary i Dublin, vad säger du om denna idé? Jag är säker på att du tar den så fort den kommit till din kännedom.

Gneta inte nu Michael, utan ge Lars-Erik en valfri fribiljett när han kommer till Europa igen.

Ateljébesök.

2013 är ännu i babystadiet, idag den andra dagen på året, är vi uppe i ateljén och förbereder och plockar inför ett nytt arbetsår.
Jag känner mig laddad och hungrig, efter en period av dästhet och julstök.
Vill visa några bilder som sonen Anton tog av vår skapande verkstad, på den undre bilden syns Eddie, mitt kära barnbarn, vuxen, fyllde 23 dagen efter.
Likt förväntan på ljus, värme och fred, väntar vi på att få hugga in i burkar och kritor redan i morgon.

Foto: Anton Qvennerstedt

Happy New Year - Gott Nytt År

To all readers of my blog, I hope the New Year 2013 will bring you luck, love and adventure.
I promise you a mixture of mostly trivial material, sometimes worth reading.

Till alla som läser min blogg, jag hoppas att det Nya året 2013 blir lyckligt, kärleksfullt och äventyrligt.
Jag kan lova en fortsatt blandning av trivialt material, som ibland kan vara läsvärt.

So please stay with me - snälla stanna hos  mig.


Picture: Kjell Aleklett