Roy Lichtenstein goes for US$ 43 million.

Popkonstnären Roy Lichtenstein lever vidare, som åtråvärd på konstmarknaden i alla fall.

Christie´s i New York sålde hans verk "I can see the whole room" för en Lichtensteinsk rekordsumma. 43 miljoner amerikanska dollar, ungefär tre hundra miljoner svenska riksdaler.

Finanskrisen till trots så finns det pengar att spendera - på konst i alla fall.

De här verken som är som hämtade ur serier kostar alltså stora slantar, vissa gillar inte det här utan fnyser åt det, jag pratar då om folk som "förstår sig på" konst.

Jag delar inte deras uppfattningar, popkonståldern var oerhört inspirerande för alla med lite vidare blick på konsten, jag tillhör den kretsen.

Roy Lichtenstein gick bort 1997, då 73 år ung.

Sanningens ord till slut.

Ärlighet varar längst. Så tycker den träffsäkre norske cartoonisten Frode Øverli. Jag är beredd att tro honom.

Regnstorm över Sydney.

Vilken fantastisk bild, ett sk shelf cloud, ett hyllmoln kanske vi kan säga, det ser ut som det.

Hotfullt, aggresivt som en gigantisk tsunami rullar moln, stormvindar och kraftigt regn in över Sydney, till höger i horisonten kan man skymta the city skyline.

Bilden är tagen från Queens Park och är som sagt dramatisk, ser kanske ut att kunna orsaka mer skada än den gjorde, men det räcker med blotta anblicken.

Sydney är vana vid stormar av den här magnituden, regnet förstör och drar med sig massor av sådant som man helst vill ha kvar i sina trädgårdar, men livet är nu en gång för alla inte bara regnstormar på dessa breddgrader.

Gillard gjorde det.

Julia Gillard som lever på majoritetsmarginalen i det australiska parlamentet svajade.

Men nu har hon lyckats med att få igenom koldioxidskatteförslaget, med 36 röster för och 32 emot i senaten i Canberra.

Detta är en milstolpe i australisk miljöpolitik, som är värd applåder, Australien är en av världens värsta förorenare av miljön, men nu blir det bättring.

Hon säger "En historisk omröstning som vänder år av diskussioner till verklighet."

Med detta lagförslag som lägger extra skatter på de stora miljöbovarna, så kommer man att skära ned utsläppen med ca 160 miljoner ton årligen.

De stora miljöbovarna? Ja framförallt den gigantiska kolindustrin, men även andra inom mineralnäringarna, stålindustrin m fl.

Men även lantbruket är bovar, och de små bovarna, vanliga hushåll med bilar och andra maskiner som pyser.

Grattis Australien.

Oppositionsledaren Tony Abbott som höll högljudd profil emot detta förslag, stack svansen mellan benen och for till London dagen innan omröstningen.

Pedra Branca, Tasmanien, Australien.

Pedra Branca är portugisiska och betyder vit klippa.

Cirka 25 km sydost om Tasmaniens South East Cape ligger denna vinpinade lilla ö.

Ön har en del kännetecken, dels för svårigheterna att ta sig iland på ön, säger jag sedan också känt för sina stora vågor - ja då förstår ni också svårigheterna. Att ta sig iland.

Vågor betyder vindar, ofta kraftiga, ofta regn och blött väder, the roaring fourties snuddar vid ön, det säger väl allt.

Men till fördelarna hör ett rikt marint liv, liksom fågelliv, bla så kan albatrossen om den för ovanlighetens skull för för sig att landa - landa just här.

Och så har vi The Storm Surfers, de vilda surfarna som i värmande våtdräkter far hit med hjälp av helikoptrar och tar sig an vågor höga som berg.

Lite kuriosa:

Det var år 1642 i slutet av november som upptäcktsresande Abel Tasman först siktade klippön. 1973 gick ett japanskt fiskefartyg på grund och sjönk, tragiskt nog lyckades bara en enda av tjugotvå ombord rädda sig genom att klättra upp på klippan.

En annan sorglig händelse där Pedra Branca står i centrum är när oceanografen Hamish Saunders sveptes bort av en jättevåg, året var 2003, det sägs att vågor på upp till 14 meters höjd denna dag slog in mot ön, vattenskaskader eller kraftigt sprej nådde 45 meters höjd, kraftigt nog att svepa bort allt som försökte skydda sig eller satt löst.

Så nog har denna obebodda lilla ö på 270 x100 meter sin historia. Höjden på klippan är ca 60 meter, tänk då på vattnet som slår upp vid hög sjö. 45 meter upp!!

Fy fasen.

Tecknare Lindström. Nu i färg.

Är det någon som snuddar vid min egen humor, så är det teckanre Lindström.

Denna bild är inte bara kanon som bild, texten är mitt i planeten.

Så träffsäkert, så mycket humor och glimt i ögat.

Det hade kunnat stå Håkan Juholt lika väl eller varför inte Andreas Papandreou.

Sculpture by the Sea in Sydney.

This is the header of Sculpture by the Sea´s website.

What you see is a group of heads by Steve Croquett from NSW, "Heads up".

On Eastern Islands off the Equadorian coast you´ll find many giant stone statues, which must have inspired Steve do do these sculptures in his own interpetation.

Sculpture by the sea on Bondi will close on November 20.

SJ S1 nr 1921.

För någon knapp timme sedan kom det gamla tåget, med ånglok och vagnar som minde om barndomen.

Stockholm Ångloks Sällskap SÅS, arrangerade en tur till Katrineholm och här i Kolke mellan Gnesta och Björnlunda väntade man in ett passerande regionaltåg (bild 3).

Här kollades lyktorna fram, det smörjdes lite extra och personalen vårdade ömt sin kelgris medans snabbtågen susade förbi i svindlande farter.

Loket är av littera S1 och bär nummer 1921, byggt av Nohab i Trollhättan 1952. Faktiskt den sista ångloksserien som byggdes i Sverige.

I eftermiddag runt 16-tiden kommer det stånkande tillbaka på väg mot Stockholm C.

Varsågoda håll till goda med dessa godbitar.

Ian Thorpe i vattnet igen.

Ian Thorpe, mannen med jättefötterna, nästan som extra simfenor, slutade oväntat redan som 24-åring efter the Commonwealth Games 2006.

Den något tillbakahållne australiensaren förklarade lika överraskande för ett halvår sedan att han nu gör en comeback och en satsning mot OS i London nästa år.

I går i Singapore, blev han tvåa i sitt kvalheat på den ovanliga distansen 100 meter medley.

Det var en bekräftelse som visar på plus, han har helt tydligt inte tappat sina gamla finesser som alla simmare måste besitta för att ta sig fram fort som attan i simbassängerna.

Ringrosten har spolats bort.

Välkommen tillbaka Ian, vi är många som gillar dig.

Two drawings - 40x56 cm - Två teckningar.

From paintings to drawings.

These figurative images was made a few years ago and came suddenly up to the surface, and I liked what I saw, for that reason I want to share them with you.

Vi byter måleri mot teckning.

De här föreställande bilderna som jag gjorde för några år sedan dök plötsligt upp, jag gillade då vad jag såg, vill därför gärna dela den upplevelse med er.

Top: The winged

Below: On the toe

Överst: Bevingad

Under: På tå

Two paintings. 90x140 cm. Två målningar.

Thought I should, for a change, show you a few pieces of my own artwork.

Two acrylic paintings, with the respectful (?) size of 90x140 centimetres.

They are not fresh out of the oven, they have matured through a couple of exhibitions, but in my own view, very much representing my way of painting.

För en gångs skull, fick jag tanken att visa några av mina målningar.

Två akrylmålningar, med ganska respektabla mått, 90x140 cm.

Inte direkt rykande färska, de har mognat via ett par utställningar, men är ändå i mitt tycke fullt representativa för mitt måleri.

Top: Figure

Below: Strong form

Överst: Gestalt

Under: Stark form

Kakaduan serverar spaghetti.

Spaghettifest för jycken, kakaduan serverar mer än gärna sin vän.

Spaghetti Night kallas inslaget som i vanlig ordning kommer från Lars Erik i Sydney som har näsa för allt som man kan dra på munnen åt.

Tack!

Klicka på pilen och filmsnutten startar.

Är detta en bild av Qantas?

Kära Qantas, är detta den bild ni vill att alla vi som från hjärtat rekommenderar Australienresenärer att välja just er, skall förmedla i stället?

Ni är ett australiskt flygbolag, ni känns, ni låter och agerar genuint australiska, det finns ett lugn bland er rutinerade och mogna personal ombord era flygningar.

Det är därför jag/vi alltid valt Qantas, där de funnits som alternativ.

Vi har alltid rekommenderat er som det bästa bolaget.

Nu verkar det dock som att ledningen är på väg att knapra på varumärket Qantas, genom att satsa mer på Asien och det innebär även att besättningarna blir asiatiska i större utsträckning.

För att spara pengar.

Precis som man gör från Singapore till London, där engelsk ombord-personal tyvärr inte är samma sak som den australiska.

Det jag noterat med förfäran.

Detta kan verka rasistiskt och fördomsfullt, men det är inte alls det är frågan om.

Den australiska atmosfären ombord försvinner helt enkelt med personal som inte är australisk , sen må de som australier vara av vilket etniskt ursprung som helst.

Qantas, skrota inte den image ni har hos oss icke-australier av er som ett australiskt bolag.

Tänk om, gör det i tid, annars blir ni långflygningarnas Ryanair.

Boeing 80 från 1928

Det ser inte mycket ut för världen, för att vara en Boeing.

Men betänk då att den 27 juli 1928 lyfte denna maskin, en tremotorig dubbeldäckare för första gången.

Toppfarten var 222 kilometer i timmen, blygsamt, likaledes klent, i nutida mått, med 18 passagerare, tre i besättningen och 408 kilo last ombord. 74 mil nådde den på en tank.

Men 1928 var 1928.

Som sagt den ser inte mycket ut och det sägas att det inte var mer bekvämt än att hoppa omkring på en kamel över gropig terräng, men icke dessdå mindre - detta var ett flygplansbygge avsett för att frakta passagerare, oavsett om de trodde att de red kamel eller flög i en dånande maskin.

Skillnaden från kamelritten var bl a läderstolar, läslampor, varm och kallt vatten. Inte illa för den tiden.

Världens första flygvärdinna flög denna maskin, hon hette Ellen Church och tjänade ett 100 US-dollars för 100 timmars tjänstgöring. Bra betalt för den tiden.

Boeing 80 blev ända den plog som satte Boeing i fronten av flygplnastillverkare både för den civila som militära sidan.

Senaste tillskottet är 787, Dreamlinern som premiärflög kommersiellt i onsdags.

"Den blonde dödsängeln" Alfredo Astiz

I slutet av sjuttiotalet var denne man och hans kollegor i Esma - marinens tekniska högskola - en av militärjuntans förlängda armar.

De grep, kidnappade, torterade, våldtog och mördade sina offer.

Bara på den förhörscentral där Astiz var verksam förlorade runt 5000 människor sina liv. De drogades först, packades på flygplan och kastades levande ut i Atlanten.

Idag är Astiz närmare 60 år, rättvisan har hunnit ikapp honom, efter många år i amnesti så har Kirchner-presidenterna sett till att denna man och ett stort antal av hans medbrottslingar fick sina livstidsdomar i veckan. Ytterligare några fick mellan 18-25 år bakom galler.

Alfredo Astiz är mest känd för oss svenskar för att han var den som ledde kommandogruppen som bla tillfångatog den sjuttonåriga svenskan Dagmar Hagelin i Buenos Aires 1977, hennes öde är okänt, men hon har aldrig hörts av sedan dess, det har inga andra som fördes till marinens tekniska skola heller gjort.

Astiz dömdes för morden på två franska nunnor, en argentinsk journalist och tre kvinnor som bildade gruppen Mödrarna på Plaza de Mayo.

Fallet Dagmar Hagelin tas upp vid en senare rättegång.

Det här var smutsiga år i Argentinas historia, militärdiktaturer är alltid smutsiga och oförsonliga, Argentinas inget undantag.

Bäst att tillägga är väl att inga diktaturer är rumsrena, utan lika fula, grymma och hänsynslösa oavsett uniform eller utan uniform.

Men med uniform på, ser de mer skräckinjagande ut.

Världens största guldmynt.

Australien har visat upp världens i särklass största guldmynt.

The Perth Mint har producerat myntet i tid för det stora samväldesmötet som skall hållas i staden.

Högsta hönset för Perth Mint säger "Det var en otrolig utmaning, som få andra myntverk skulle ens ha övervägt att anta."

Mynet är fem gånger tyngre än det tidigare största guldmyntet, som Royal Canadian Mint hade gjort.

"Syftet med att göra det så stort var att få det att förbli störst i världen för lång tid framöver."

99,99% rent guld, 80 cm i diameter och 12 cm tjockt. Vikt: ett drygt ton.

En känguru, the Red Kangaroo (den största arten) pryder den ena sidan och med Drottningens porträtt på den andra.

What a couple!

Det nominella värdet är en miljon australiska dollar, lite över sju miljoner kronor.

Guldet i sig är värt mer än femtiotre miljoner australiska dollar.

Säkerheten torde bli ganska massiv runt myntet när det presenteras.

Första Dreamliner-flygningen

Med kepsarna på, ta en titt på instrumentbrädet, dataskärmar på rad, precis som på Airbusmaskinerna, som oförtjänt fått ryktet bland piloter att det är tråkigt att flyga, då man inte själv kan göra annat än att övervaka.

Nu är Boeing där också.

Tuff design på inredningen, till vänster businessklass och till höger economy.

Så äntligen, tre års försening utmynnade till sist i att ANA All Nippon fick genomföra sin allra första kommersiella flygning, ja med riktiga passagerare alltså.

Detta skedde för någon dag sedan och här ser vi Boeing 787 Dreamliner efter landningen i Hongkong.

En suck av lättnad hos Boeing, ANA och alla andra bolag att detta moment äntligen var avklarat.

Hawaii traffic situation

A picture from Hawaii, with a sign saying the road is closed.

Was it really necessary to put it there at all?

Katoomba bushfire

Tyvärr, så börjar den del av året då Australien drabbas av bushfires, skogsbränder ofta svåra att bemästra. Men i dagens skogsbrand runt Katoomba i Blue Mountains, NSW lyckades man med att bränna brandgator och därmed få kontroll över eldens framfart.

Som alltid misstänker man att branden är anlagd av någon mindre tänkande person, så även i detta fall.

Någon risk för skogsbrand runt våra trakter är det inte, dimman ligger våt och tät. Som i England.

Jobs did a good job.

It´s in the papers today that Steve Jobs was a lousy leader, I cant´t worry so much about that, to me his ideas and products has lead me into a new and easier world.

Australiens flagga idag och i morgon?

Det sägs, en skröna kanske, att Australiens nuvarande flagga med Union Jack uppe till vänster, hör nu och häpna, var ett av fem förslag och det vinnande förslaget som valdes 1901, i en designtävling.

Verkar som ett modernt ord, men det fanns redan då. Och betydde samma sak då som nu.

Och som inte detta var nog, ryktet säger att det inlämnades av en nyzeeländare (!!!), som dessutom sägs ha varit ett fartygsbefäl med fallenhet för grafisk utformning.

O milda australiska makter, en nyzeeländare har designat nationens flagga.

Måhända är det fel, men mannens namn var William Stevens och han liksom övriga fyra tävlanden fick 40 pund var.

Förutom Södra korsets stjärnbild till höger finns den sex-uddiga stjärnan, som symboliserar de australiska staterna plus en extra sjunde udd för "framtida territorier".

Den för ett antal år sedan så aktuella debatten om republik och ny flagga har falnat, idag hänger den frågan slak på flaggstången, tycks det.

Monarkin tycks hålla som ett gångbart koncept, förunderligt nog, med ett kungahus på andra sidan jordklotet!

Här är några exempel på förslag som jag plockat fram och som i mitt tycke är skapliga.

Alla med Södra korsets stjärnbild med, en viktig del av den australiska identiteten, så vitt jag förstår, viktigare än både bumerang, känguru och koala.

Inom idrotten har Australien hävdat en egen profil, guld (ockragult) och grönt, konsekvent och

eget, möjligen med konkurrens från Sydafrika. Brasilien och Jamaica snuddar också vid the Aussies, men ändå inte.

Kommer frågan upp igen, måste landet engagera de allra yppersta av designers inom konsten och även, naturligtvis, inom den rent grafiska sektorn.

Amatörer, skeppsbefäl eller liknande torde idag inte klara av den konkurrensen.

Titta på Kanada, identitet, enkelhet och den unika bilden som deras flagga har, gör att den syns i ett hav av andra länders flaggor.

Jag ser ingen av de förslag som finns här i detta inlägg som kan tävla med lönnlövet, men blir det aktuellt så kommer det säkert något som symboliserar denna stora nation som Australien är.

Good on you.

Sitt vackert Tony Abbott, du är väl ingen lantis.

Hur sitter man vackert med en drottning i fåtöljen intill?

Jag tycker att Tony Abbott, ser ovanligt stel och obekväm ut i sin roll som samtalspartenr med den besökande drottning Elizabeth.

Abbott är ledare för oppositionen i Canberra och även ledare för the Liberal party.

Men som sagt hur sitter man så att man inte ser hafsig eller nonchalant ut?

Ja inte bakåtlutad med ena benet slängt över det andra, inte skrevande som ett hamnilopp, inte med korslagda armar, inte med knäppta händer - hur farao bär man sig åt?

Får säga vad du vill, skulle du hamna i Tony Abbotts roll, så skulle du också se ut som en klädhängare eller gärs´gård, eller att du hade ett krampanfall, även du.

Abbott fällde bla denna intelligenta kommentar "We like to think we´re the happening place, Your Majesty."

Drottningens svar blev "A minority goverment is always a difficult thing to organise."

Också det en synnerligen klok kommentar.

En äkta irländsk frukost

God morgon!

Irländarna startar dagen med en stadig frukost. Som sig bör.

Att stå emot de starka vindarna som sveper in från Atlanten måste du grunda ordentligt.

Ägg, bacon, korv, blodkorv, bönor, bröd, tomater och gärna lite ost. Det mesta irländska produkter. Kaffe eller te, juice går också bra.

Och din dag är räddad, du står stadigt kvar på jorden..

Grekisk tomte i Rom?

I lördags då vissa delar av Rom var packade med demonstranter, vilade fortfarande friden över Piazza del Popolo, på trapporna i solgasset runt den stora egyptiska obelisken mitt på torget, satt vi och njöt av historiens vingslag.

Plötsligt, utkristalliserar sig en udda figur, som med raska steg diagonalar över piazzan.

En man i röd fotsid kappa och sandaler!

Jag tänkte tomte, Mia tänkte tomte, men skägget saknades och vad gjorde de gröna olivkransen runt hjässan?

Allt var över på några sekunder, få av turisterna brydde sig om att vrida på huvudet, inga frågor ställdes, romarna är kanske blasé?

Senare under dagen då vi kom närmare vårt hotell, så briserade några mindre brandbomber, en bil stod i brand och de sedvanliga huliganerna, maskerade förstås, förstörde demonstranternas manifestation.

"Vår" lilla stadsdel var belägrat av karabinjärer och poliser, helikoptrar surrade i luften och Berloscounis olycksalige och osedliga ande svävade över staden, undan de jagande helikoptrarna.

Slaget om Rom blev en del av vår lördag där, liksom den grekiske tomten.

Mumbai men inte Beijing?

Så här skriver Carl Bildt på sin blogg:

BRYSSEL: Strax sätter jag mig på flyget här för att flyga till det Bombay på den indiska östkusten som numera heter Mumbai.

Tänker inte prata Lundin Oil nu, utan frågan om varför vi i Sverige säger Peking och inte Beijing när vi numera säger Mumbai och inte Bombay.

Frågan är berättigad. Jag kan utan att ha tittat närmare på det tro att Bombay säkerligen är en kvarleva från kolonialtiden och att Mumbai idag är ett mer politiskt korrekt namn på megastaden.

Men det som förbryllar mig är Peking och Beijing.

Idag använder vi (media) oss av Nanjing för Nanking (den södra huvudstaden) men inte Beijing för Peking (den norra huvudstaden).

Detta övergår mitt logiska förstånd.

Nu är detta med sanning ingen stor fråga, det finns värre problem, men ibland reagerar man på de små detaljerna.

Det har jag gjort i detta fall, en längre tid och kommer att fortsätta förvånas, tills jag får en, för mig, acceptabel förklaring till detta haltande.

Kom gärna och hälsa hos farmaren i Tweebuffelsmeteenskootmorsdoodgeskietfontein

Men. Först måste du ta dig till Sydafrika.

Inga problem, det finns flyg och det finns båt.

Sen får du söka dig upp till Nordvästprovinsen cirka 20 mil väster om Pretoria, några mil öster om Lichtenburg.

Det 44 bokstäver långa namnet är Afrikaans och betyder ungefär "Källan där två bufflar dödades med ett enda skott."

Vi pratar om en farm, farmen med Syafrikas längsta namn.

Namnet är också titeln på en sång, skriven av Fanus Rautenbach, undrar hur sångarna som sjunger den låten klarar av uttalet.

All Blacks till final.

Vår "lilla" antipod, Nya Zeeland är i ett rus av lycka, på hemmaplan dessutom.

De slog tillbaka storebror the Wallabies (Australien) med marginal i semin och får nu ta sig an Frankrike, ej att underskatta i rugby-sammanhang åtminstone.

Mina önskningar vill jag inte dölja, jag ser helst att arrangörslandet får trona överst på VM-pallen när finalen är till ända.

Blev det inte Australien eller Wales, så blir det Nya Zeeland.

Titta lite extra på logon här ovan, visst är den mighty, så jädra grafiskt ren och välbalanserad att man smått ryser.

Cy Twombly på Moderna.

Cy är i stan, på Moderna museet i Stockholm vill säga.

Inte personligen, han avled i somras i Rom och museets önskan att få ha honom på plats när den stora utställningen tillsammans med Claude Monet och William Turner blev inte av.

Tråkigt, denne amerikan, som in i det sista var lika lekfull och full av spratt, fri från hängslen och svångremmar hade säkerligen tyckt om att få dela salar med Monet och Turner.

Tre mästare under samma tak.

Nu får han från sin plats i himlen lyssna till ljuv musik från alla konstälskare som låter sig hänföras av dessa mästares anslag på duken.

En liten notis bara, förnamnet Cy är hämtat från baseboll-ligan i USA och en stjärna som hette Cy Young. Cy Twombly döptes till Edwin Parker, men blev Cy. Det var hans basebollälskande far som kom på det, vem annars i familjen skulle ha kommit på tanken?

Cy. Föredömligt kort, bestämt.

Bestämd var också Twombly, vek aldrig från sin viljekraft och ofta kritiserade konst, hans måleri betraktades av många som kladd, kludd och barnklotter.

Andra, dit hör jag, är stora beundrare av hans lekfulla konst, som får ens sinnen av vibrera och undra, han tränger in och är inte bara en ögats fröjd, utan även själens och hela ens väsens berikande konstnär.

Gå och Cy, Claude och William, de hänger kvar tills i januari.

Gröna ön är grön.

Gröna ön - som ett samlande namn för Irland, gör verkligen skäl för sitt namn.

Många turistslogans slår fel och känns ibland överdrivna, men den Gröna ön stämmer verkligen till och punkt och pricka in på Irland.

Längts nere i sydväst, så långt västerut man kan komma på det europeiska "fastlandet", Island och Azorerna undantagna, ligger Mizen Head och Crookhaven, de här bilderna är därifrån, en dag i mitten av september.

På andra sidan havet man här ser ligger Nordamerika.

Landskapet här nere är garnerat med främst kor och även en del får.

Välskött, inrutat, stenmurar, mindre jordbruk, lokalt känns det. Närproducerat likaså.

Det fungerar uppenbarligen, hur lönsamt det är vet jag inte, kanske EU har ett bidragsfinger med i lantbrukarens överlevnadskonto. Men det må så vara, hellre det än att allt läggs ner och blir öde och dött.

Irland bör ses, där är det alltid grönt ljus.

Försök till lyft på 1800-talet

Dessa bilder är historiska och än mer fantastiska att se idag, då vi bara tar för givet att en kropp, några vingar och motorer skall ta oss dit vi vill.

Alla de som klurade, experimenterade, testade och provflög med livet som insats, vissa lyckades, andra strök med.

Tack vare dessa pionjärer flyger vi idag kors och tvärs, som vilka fåglar som helst.

Detta är ett glidarplan, som Otto Lilliethal, en tysk, demonstrerar uppenbarligen stående på marken. Årtalet är okänt men han levde mellan 1849 och 1896.

Den här smått fantastiska uppenbarelsen är skapad efter inspiration av kinesiska lanternor, en fransman markisen dÉcquevilley kallde det för multiflyplan. Har inte hittat något om han lyckades eller ej, att få skapelsen att lyfta alltså.

Vi avslutar med detta "multiplane Venetian Blind", som troligen var den första luftburna maskinen i Storbritannien. Bara att gratulera, det verkar med mina ögon omöjligt att en gång ha fått denna kombination av ribb- och vävstol att flyga.

But good on you. Skaparen hette Horatio Phillips.

Nästa gång du sjunker ner i en flygplansstol tänk då en liten stund på dessa pionjärer. De är värda dina tankar, de klöv luften åt dig.

William, Claude och Cy - på samma ställe.

Idag är det grand opening av Turner, Monet och Twombly på Moderna i Stockholm.

Tror att detta blir Modernas återintåg in i de fina museirummen efter sekler ute i kylan, uppfattningen är min egen, men med tanke på trion de ställer ut och hur de gör det, talar mycket för stor internationell uppmärksamhet. Och erkännande.

Tänk själva, William Turner föddes 1775, Claude Monet 1840 och Cy Twombly 1928.

Tre målare - tre århundranden.

Vad jag förstått av informationen, så hängs de inte i separata rum, utan blandas efter olika teman, som det sublima, årstiderna, myterna och erotiken.

Bara detta sätt att hänga bådar gott.

Och vad jag förstått så fungerar det.

En annan viktig sak tror jag är att det är konst ur respektive konstnärs senare fas i livet som visas, inga retros med andra ord.

Kan tänka mig att tre år var kort tid att planera en utställning som denna, men nu är den igång.

Försäkringssummor, säkerhetsarrangemang drar säkert en del ur kontot hos Moderna.

Synd bara att Cy dog i somras, säkert var det planerat att han skulle vara på plats (igår på förhandsvisningen) och idag.

Du förbättrade min värld Steve.

Idag, som alltid, står denna klenod som ett minne av den tid då min värld förändrades och förbättrades.

På övre bilden en Macintosh Classic från senare halvan av åttiotalet.

Den öppnade upp dörrarna till en värld som då var outforskad och för mig både pirrande och aningen skrämmande.

Att det blev Macintosh var ganska enkelt, i annonsbyråvärlden använde man Mac, snett emot gamla Svea annonsbyrå på Hornsgatan låg en av deras butiker.

De var annorlunda, innovativa, designmedvetna och framåt, men samtidigt känsliga för att vanliga människor skulle kunna köpa och använda deras prylar, titta till höger på bilden, mellan datorn och väggen, där står deras Handbok, lika snyggt förpackad som allt annat.

Apple införde begreppet - användarvänligt!

Sedan kom iMac, eMac, iMac igen, Macbook Pro i min ägo.

Övrigt i Appleväg då? iPhone ja, men inte iPad och iPod.

Världen är idag annorlunda för mig, som trots begynnande ålderdom vågade ta steget in i datorvärlden, det var nära att jag fegade ur, inte kunde en dator hjälpa mig som satt med penna, kritor och papper. Men se det kunde den.

Ålderdom? Ja detta var ju något för de yngre i branschen, vi med några år på nacken skulle ju stanna där vi satt.

Dessa tankar kommer nu när min dörröppnare till den nya världen Steve Jobs stängt sin dörr.

Tack ska du ha!

Du är vär(l)d dessa mina ord.

BHP Billiton med 26,000 ton på kroken.

LKAB:s malmtåg må vara långa, men de är korta i jämförelse med detta maffiga tågsätt som just passerar 250-kilometersmarkeringen på Mount Newman-banan i Western Australia.

BHP Billitons järnmalmståg är ofta långa och tunga, detta exempel är modiga 3,75 kilometer långt.

Fyra lok, två i spetsen och två ungefär mitt i kämpar med 208 fyllda vagnar, var och en vägandes 125 ton, vilket totalt blir i runda slängar 26,000 ton.

Gäller att kroken håller sitt släp.

Loken är av typen GE CM40-8M för den som är intresserad.

Folkhälsan och fjärrkontrollen

Har Danmark infört en fettskatt för att få folk att mer bekymra sig för sin hälsa, tycker jag Sverige ska kontra.

Radikalt.

Inga nya skatter - men förbud och piskor.

Förbjud fjärrkontrollerna, få fart på fläsket.

Upp ur soffan eller fåtöljen när du skall ändra kanal, höja ljud eller bläddra på text-tv sidorna.

Varje gång.

Det blir motion som heter duga det. Våra ungdomar och äldre för den delen, som mer eller mindre stannat av i sina rörelser skulle protestera, men låt förbudspiskan vina.

Upp med er, ung som äldre.

Undantag?

Nja, möjligtvis de som lider av någon form av rörelsehinder.

Hur skall förbudet efterlevas?

Staten betalar de cirka 6% av vår befolkning som är arbetslösa, för att knacka dörr och konfiskera alla fjärrkontroller. De får en lön och ett ur folkhälsosynpunkt meningsfullt arbete.

Det kostar initialt, men i längden är en nation av slanka personer lönsam och det hela kommer att sluta på plus.

Riksmarchernas tid är förbi - nu blir det rikslyftet - upp ur soffor och fåtöljer.

Framåt Slanka Sverige - en nation med kondition.

Hajar får skyddszon

Marshallöarna, en ögrupp i Stilla havet blir den plats där hajarna kan dra sig tillbaka för att få lugn och ro.

Jakten på haj är industrialiserad, speciellt i Stilla havet så när Marshallöarna nu ger dem ett skyddat område rör det sig om cirka två millioner kvadratkilometer, vilket ger plats för en ansenlig mängd. Om vi omsätter området till begripligheter så är det åtta gånger större än Storbritannien. Inte illa.

Hur man skall få hajarna att haja att de är i säkert vatten, vet jag inte, det lär bli svårt.

Bahamas och Palau tog liknande beslut för två år sedan och häpnadsväckande nog har nationer som Mexico, Honduras och Maldiverna tagit steg för att skydda hajen.

Ett fredligt land som Costa Rica, där de stora fiskefartygen med sina hajfångster landar borde följa sina grannländer. Industrierna i Costa Rica, som mer eller mindre göms och hålls hemliga blev uppmärksammade för några år sedan då ett kanadensiskt team tog sig in och avslöjade vad som försiggick och i vilken skala och den var skrämmande hög.

Har du ätit hajfenssoppa på någon semester?

Gör inte det.