Leve livet - Viva la vida. Bilder från gårdagen.

Igår lördag var det vernissage i Edsvik konsthallar, både östra och västra galleriet.

När Mia och jag kom strax efter öppningen klockan 11 var det kallt, kalt och ödsligt, vi tänkte nog att det här blir en lång, ganska tom som deppig dag.

Men icke, redan klockan 12, ringlade sig köerna till fika- och lunchserveringen, i de bägge gallerierna blev det livligare, varmare och gladare allt efter att tiden gick.

Mia höjde sina ögonbryn många gånger, oväntade besökare dök upp. Leve livet gjorde skäl för sitt namn, skratt, kramar och rosiga kinder kompletterade väggarnas läckerheter.

Invigningen blev välbesökt, de närvarande konstnärerna sa några ord om sina konstverk och Ricardo visade sin glädje över uppslutningen av både publik och konstnärer.
Kafeterian var fullspikad, långa köer och väntetider. Odd, Kersti, Ruth, Titti och Britta i förgrunden.
Strax innan stängningsdags fick jag tillfälle att fånga en bild där man kan se lite av Mias del i det västra galleriet. De gula och orange målningarna till vänster och längst bort till höger de blå. Nio inlämnade målningar - nio kom med.
Fia, Mia och Kersti. Kollegor och kompisar.
Motorn bakom Edsvik konsthalls återupprättade rykte, mannen som lyft konsthallen och skapat rubriker i riksmedia, med "vanlig enkel traditionell" bildkonst heter Ricardo Donoso.

Motorn som gjorde Väsby konsthall till ett begrepp, tog för några år sedan Edsvik under sina vingar och lyckades vända en hall i fritt fall till en raket på konsthimlen.

Foto: Olle Q ©

Kallt och varmt

För de som särskådar språket skulle rubriken Kallt och varmt kunna uppfattas som en negativ ordföljd, för visst säger man oftast Varmt och kallt?

Men nu är det kallt, i mitten av januari. Därför börjar jag med Kallt före varmt. Och jag är inte negativ.

Sen får bilderna här säga resten.

Den övre, den kalla, skulle jag gärna kalla Blåljus över Blacksta, ett foto taget i sen skymning igår den 14 januari. Bilden blev både kornig och oskarp, men beskriver ändå temperaturen.

Den undre bilden är varm, en het sommarkväll i Nürnberg, nästan ökenhet, i förgrunden flygledartornet (ATC-tower) varifrån man guidar in en Boeing 747-400 från transportbolaget Air Bridge.

Kall bild: Olle Q ©- Varm bild:Mathias Henig ©

Med eller utan färg

Två bilder av det som omger oss.

Landskapet utan färg, vitpudrat, blåtonat, riktigt kargt faktiskt.

Eller temperamålningen av Mia "Glöd" 125x100 cm, som idag hängs på Edsviks konsthall.

Bilder av livet idag.

Med eller utan färg.

Foto: Olle Q ©

Om snö, frost och is handlar mitt 500:e inlägg!

Med början i mitten av maj 2008 har jag idag nått en prestigefylld nivå av egna inlägg. Femhundra. Ja, femhundra. Nästan ett om dagen.

Då har jag inte räknat högerspaltens kommentarer som säkerligen är uppe i nästan samma siffra.

Inte utan att jag själv blir förvånad över att det aldrig tycks saknas ämnen att skriva om och illustrera i bilder. Eller också är man mindre nogräknad.

I alla fall är väldigt få av de femhundra enbart textinlägg. Den egna bilden har oftast fått garnera mina ord och tankar.

Idag inget undantag, åter en dag då naturen tar andan ur en, man måste bara ut på skidorna och få vara mitt i det storslagna.

Foto: Olle Q ©

En av livets höjdpunkter...

...upplevde vi idag, på skidor i minus 5-6 grader. Solen låg där, nästan synlig och spred sitt ljus genom dim- och dismoln. Så gudomligt vackert. Så exotiskt.

Vi sa i korus - detta är himmelriket - så exotiskt. Fullt i klass med världens mest spektakulära naturlandskap, varthän de än uppträder, på alla kontinenter.

Blått, blått, vitt och lite värmande ockra i vassen och sedan solens blekgula, knappt skönjbara, strålar.

Bilderna togs med en mobilkamera, inte illa. Mias Sony Ericsson W508 kan få lite reklam här.

Livet är värt att leva - leve livet.

Leve livet - Viva la vida.

På lördag är det vernissage på Edsvik konsthall i Solletuna någon dryg mil norr om Stockholm. I en av de vackert belägna gamla lokalerna - Galleri Öst - ställer tio konstnärer, där ibland Mia Jarnsjö ut i en utställning som hyllar livet. En kavalkad av färger. Färger som väcker associationer till det positiva i vår existens.

Den pågår till den 7 februari, vernissage lördag den 16 januari kl 11.00 - 17.00.

Välkomna, Mia är på plats och sprider värme i kylan.

Ni kan läsa lite mer på www.edsvik.com

Målningen av Mia heter "Hetta", tempera, storlek 110x113 cm.

Vinterbilden

Ibland blir man lite överraskad själv, över att det "mediokra" motivet man valt att knäppa, blir en kanonbild. Som denna bild.

Vadå?

Vinter, färglöst, ingen rörelse, ingen spänning. Hur kan det va´bra?

Jo, det är just det som är poängen, vinterns lugn och tysthet, det karga, kalla och skalade kan ibland visa sig i rätt kombinationer.

Jag personligen tycker att denna bild är kyla och vinter. Skönhet.

Titta på den svala röda färgen, utan den skulle detta foto varit mer ordinärt.

Vassen i neapelockra, den tunna blå himlen och det vita, med grå skuggor - en komposition som naturen själv lagt i rätt pusselbitar.

Jag hade tur att kameran min sparat motivet, som jag nu delar med mig.

Bilden togs på S. Finnö i Östergötlands skärgård, nyårsfton klockan 14, i ca -8C och lite blåst. Snålblåst.

24 timmar av flygrörelser

Denna fantastiska lilla videosnutt visar komprimerat alla flygrörelser runt vår jord under 24 timmar. Bara mellan Europa och Nordamerika flyger ca 800 passagerarplan varje dygn.

Man ser också ljusets vandring från öst mot väst och att flygtrafiken, som sig bör, är som mest intensiv under den ljusa delen av dygnet.

Isgatan och Hornsgatan med olika villkor.

Dubbdäckens betydelse har diskuterats.

Innerstadspolitiker i Stockholm har beslutat att förbjuda alla bilister med dubbdäck på hela Hornsgatans längd. Ett beslut som jag hyser viss förståelse för, men ändå inte.

Det gäller då alla som bor utanför Stockholms innerstad, som jag då tänker lite mer på, ur rent praktiska perspektiv.

Sedan den 19 december har vi ren, hårdpackad snö-isgata i 15 km för att nå en renplogad motorväg. Dessutom 15 km till Gnesta där vi handlar, även på ren isgata för att nå dit.

Det krävs dubbdäck, inte friktionsdäck, utan dubbdäck.

Dubbdäcken är vår livförsäkring och säkerhet i en hård vintermiljö.

Hornsgatan hade vi kunnat lämna därhän om det inte vore för att vi två gånger inom en månad skall till Mosebacketorg där Centralköpet ligger, vi köper vårt konstnärsmaterial där.

Färgtuber skickar vi efter, när vi åker in dit krävs det bil.

Försök att bära två 50-förpackningar silkboardkartonger i formatet 70x100 i famnen och på T-banan.

Vi kan nå Mosebacketorg via omvägar, där våra dubbdäck slits mer och avger fler ohälsosamma partiklar än om vi åkt Hornsgatan rakt fram.

Lägg därtill mer avgaser, störande trafikbuller och slutresultatet hamnar på negativ miljövinst.

Jag repeterar:

För att nå Mosebacketorg åker vi 3-4 kilometer extra på Södermalms gator, avger mer avgaser, bullrar mer och sprider fler metall- och asfaltspartiklar än om Hornsgatan fått vara utan förbud.

Att byta däck vid Liljeholmen skulle vara ett alternativ, men om flera hundra gör det samtidigt, blir det totalstopp.

Kanske vi skulle ha det franska kynnet och visa vad vi tycker.

Utan fleecetröja

Idag, när det var som kallast ute, sitter kylans besökare - domherren - som sig bör på första parkett utanför fönstret. Hans harem idag, två honor, satt tyvärr lite skymda och i en annan buske och kom därför inte med på bild.

Men visst är de tappra, bulliga och till synes oberörda av temperatur och bistra förhållanden.

Optimistiskt pickar de i sig de stackars frön som sitter kvar i sina kapslar och de tycks räcka för den energi de små behöver för att hålla värme, flyga och överleva i största allmänhet.

Den här filuren har burrat upp sig, dragit in fötter och ben och konstaterar att livet går vidare oavsett vad SMHI säger.

Så nära, men så fjärran.

Denna sportbild är från Sydafrika.

En ny fotbollsarena lyser som en diamant i bakgrunden. VM i fotboll börjar i sommar.

I landet där president Zuma i går "tog sig en tredje hustru" är skillnaderna mellan den globala fotbollen och den, för många sydafrikaner, ytterst närvarande verkligheten stor.

Jag vill inte strö något salt i Sydafrikas möjligheter att få visa upp sig, utan redovisar bara en bild ur verkligheten, som den gestaltar sig även där.

Protestera

Tänk att man måste börja året med utfällda klor och huggtänderna blottade.

Här sparkar DN, efter 15 års tjänst, tecknaren Lindström pga av att ekonomin så kräver.

Jag har skrivit till gunilla.herlitz@dn.se och protesterat.

Gör det du också.

Apropå protest, titta på denna träffsäkra (förlåt) bild, där Lindström skildrar den totala jägarorgasmen som sköljde över vårt land igår.

Klicka på bilden får du se den större med all dess små finurligheter.

I Rumänien och Spanien har de fler vargar än vad vi har, utan dessa utbrott av skjutglädje.

Jag har tillbringat vintermånader i mellersta Ontario i Kanada (väster om Ottawa i Carleton Place), där folk berättar om sitt naturliga och mycket mindre hatiska förhållande till ett djur som är som ett djur.

Här i Sörmland skadas och dödas många tamhundar - av vildsvin.

2010

Ett nytt år.

Vi hoppas på ett bra år, alla gör vi det.

Det vore konstigt annars.

Vi hoppas att världen förskonas från svåra katastrofer, skapade av naturen själv eller av onda och illasinnade människor, spelar ingen roll.

Att få leva i fred och harmoni är allas stora dröm och förhoppning.

Personlig framgång, lycka och erkännande är naturligtvis en viktig ingrediens för att vara optimist, men fred för oss alla är ändå det som avgör hur lyckligt vårt nya år blir.

Vi kan alla bidra genom att på vårt egna lilla sätt göra världen bättre.

Lycka till, ditt strå till stacken är viktigt.

2010 - öppna ditt år för oss.

Nyårstankar

Nyårsaftonen är inne på sin nittonde timme.
Jag tänker gubbgnälla ett tag.

Sitter som sagts i högerspalten intill i Södra Finnö, cirka 4,5 mil från Söderköping rakt ut mot Harstena i stora svängar, man passerar avfarten mot St Anna, därefter Börrum och sedan blir det lite ödsligare innan man når Finnkroken.
Södra Finnö är sista hållplatsen innan havet tar vid.

Det var isgata, snörök och allmänt livsfarligt att färdas den fyra och halvmilen hit ut.
Rena isgata!!
Hör ni det alla ni som vurmar för friktionsdäck och sitter i innerstäderna med buss, spårvagn och t-bana inom 3 minuters avstånd.

För alla som bor i dessa trakter är vardagen en helt annan.

Verklighetens vardag är här; kall, naken och sann, här vurmas och dröms det inte om dubbfritt och busstransporter, här finns bara dubbdäck och inga bussar.
Punkt slut.

Mina ord när vi kröp fram i fyrti till femti kilometer på en snirklig väg föll ungefär så här: "välkomna alla ni som förordar friktionsdäck, kom hit och kör dessa 45 kilometer, kan garantera er att ni legat i diket inom 5 minuter."

Det här är allvar, det går inte att i detta vinterväglag utan dubbdäck.


Trevligt nytt 2010, med dubbdäck.

Metallhunden

Besök www.jamescorbettart.com så hamnar du i en fantastisk värld av metallskrot-skulpturer av högsta konstnärliga klass.

Australiern James Corbett har såväl idé, rörelse, form som humor i sina verk.

Den här nyfikne, lite avvaktande terrierns kroppsspråk känns bekant.

Lars Erik i Sydney, tack för ditt tips om denne konstnär.

Glöm inte titta in på James Corbetts hemsida, där ingenting är omöjligt - tvärtom - allt är möjligt.

Det svåra valet av barnvagn.

Mias systerson Magnus och hans Malin väntar i dagarna sitt första lilla barn. De har köpt ny barnvagn, dock inte denna, som kunde varit ett alternativ för den lite mer krigiskt inställda familjen. Magnus och Malin valde en trehjuling.

Den kinesiske konstruktören heter Shi Jinsong. Man kan tycka att den här vagnen ser lite obekväm ut och saknar sol- och regnskydd - men varför inte - den har två kulsprutepistoler för barnets säkerhet.

Julaftons-bilder

Julafton i år bjöd på allt - snö, lite kyla, sol och förhoppningar.

Kameran var med Mia och mig ute på promenad i solen. Och när jag nu efter två dagars snöande tittar igenom helgens bilder är det just dessa naturupplevelser som jag vill dela med mig av. Nog kan en julafton bjuda på mer än skinka, klappar och anhöriga när den sätter den sidan till.

Foto: Olle Q ©

Gårdagen - juldagen

Jessica, Anton, Emmy och Maria (från vänster till höger) var på välkommet besök igår - juldagen. Eddie hade stannat hemma med halsont, han saknades.

Snön yrde och ven, så jag valde en bild från ett tidigare besök, men vill ändå visa de fyra i full fägring och prakt.

Glögg, kalkon, tv och pussel stod bland mycket annat på programmet. En fin och lugn dag som sig bör. Det var kallt och grå-vitt ute men dess då varmare i gemenskapen med de nära.

God Jul

Skuggornas språk

Tänka sig, vanliga slitna rödfärgade utomhusväggar har meddelanden till oss, ett eget språk, bara vi uppfattar, läser eller tolkar dem. Skuggornas hemliga språk. Konkretistiskt eller kalligrafiskt, spelar ingen roll, det finns där, överallt.

Foto: Olle Q ©

Fyra dagar till julafton

Kan det bli bättre? Julafton på torsdag, alla blir lyckliga av en vit jul. Här i östra Svealand snöar det ganska kraftigt just nu. Håller temperaturen på en bra nivå, för tillfället -3,2C. När vi var i värmländska Kil i går visade termometern på -13C. Lite väl burrigt.

Foto: från ett "fegt" inomhus och fönster-perspektiv, Olle Q @

Konst i Helsingfors

Raili Tang, en finländska född 50, ställde ut på Galerie Forsblom, mycket expressiva och energiska målningar i olja, en konstupplevelse blev det, lite överraskande, vi var ju inställda på Picasso-utställningen, som naturligtvis även den uppfyllde ställda förväntningar. Där rådde som förväntat fotoförbud, vakter som kom fram och varnade Aino när hon pekade på detaljer i ett av hans konstverk, hennes finger får inte vara närmare än 50 cm (!!!!) för då kan larmet gå. det gick inte, trots att hennes pekfinger var riktigt nära.

Helsingfors nya moderna konstmuseum Kiasma, mellan Centralstationen och Riksdagsbyggnaden, är till sitt interiöra att direkt jämföra med Arken i Köpenhamn. Pågående utställning var intressant, men den man på förhand man kan känna man skall möta i ett modernt museum, senaste konsttrenderna i ett koncentrat.

Tiden i Helsingfors är bara 7 timmar mellan båtens ankomst och avgång, vi slank i sista minuten in på ett grafikgalleri, med enbart finska grafiker. Jag hann knäppa denna bild, men inte notera vem som gjort bilderna och i vilken teknik. Det kanske räcker att titta på dem, de är fina i sina enkla former och sparsamma färghållning.

Foto: Olle Q

Smäcker och vacker...

... något annat finns inte att säga om denna skönhet. Boeings kraftigt försenade B787, Dreamliner, kommer att ge våra förutfattade meningar om hur en flygmaskin "ska se ut" en riktig törn i smakfullkomlighetens riktning.

Betänk att detta är ett fraktfordon, egentligen inget annat.

Ändå har designfolket i Seattle bemödat sig att inte bara tänka på aerodynamik, bränsleeffektivitet, återvinningsbart material och mycket annat i miljötänkandets tidevarv, utan faktiskt också tänkt på det yttre, förvisso sammankopplat med aerodynamiken, men inte enbart.

Tycker att Boeing gjort en riktig diamant här, fullt jämförbar med Airbus A340-400 och 500.

Smäckra europeiska skönheter som redan smeker luftvägarna sedan några år tillbaka.

Och tack Lars-Erik i Sydney som förser mig med flyguppslag från Der Spiegel.

Bilden är en ritbordsprodukt, när första provflygningen skall ske vet ingen.

En dag i Helsingfors

Vi for på en minikryssning till Helsingfors med Aino och Jussi. Havet låg spegelblankt, livat och glatt ombord, lite snöglopp i Helsingfors, men hör och häpna - ingen blåst!

Man blir glad av att möta en väggmålning, ännu gladare när den fått den här fria och ohämmade utformningen. Varför inte?

Troligen skulle diverse höga hinder rests i Sverige om man ville göra en vägg som denna, tänk bara rubriker som "det kan väl vem som helst göra...barnkladd...oseriöst...skämma ut vår stad...näh, tacka vettja Bruno Liljefors...osv".

I nästa ögonblick, på väg in mot centrum, passerade vi den gamla magasinsbyggnaden som nu blivit hotell, utanför stod tankbilen - slangandes öl, Koff öl.

Som svensk måste jag naturligtvis tillägga - det finns alkoholfria drycker också.

Foto: Olle Q ©

Att äta eller ätas?

Flygplanskannibalism är säkert ett inte så ofta använt ord, men här kommer det ganska väl till pass. Ett Airbus Beluga transportflygplan slukar en bakdel till en blivande maskin i A300-serien för transport mellan Sevilla och Bremen. Airbus har spritt ut sina hopsättningshallar i Europa, förmodligen kostsamt, men vad kräver inte ett europeiskt samarbete?

Zaha Hadid

Den i London boende, irakiskfödde arkitekten Zaha Hadid gör så vackra svepande saker att man blir hänförd bortom alla gränser. Just nu är hon aktuell med MAXXI i Rom, där färgskalan är begränsad till grått, svart och vitt.

Jag tycker hennes ganska tunga formspråk inte alls är klumpigt utan snarare mjukt, svepande och som sagts ovan - hänförande. Betong när den är som bäst. Orientalisk är väl kanske att ta i, men visst finns hennes ursprung närvarande, jag ser nästan mer Japan.

Besök hennes officiella hemsida och njut.

http://www.zaha-hadid.com/

Rödkålstider

Vi är mitt inne i rödkålens tidevarv - december.

Personligen älskar jag rödkål, en jul utan rödkål är ingen jul.

Ett rödkålshuvud är vackert, med sina ådriga blad, sitt smakrika årsringsliknande inre.

Rödkålen är värd att hyllas med en blomma.

Foto: Olle Q ©

Trådar

Tråden finns överallt, oftast ser eller tänker vi inte på den när den hamnar i våra synfält.

Inte förrän man möter den så vackert spunna spindelväven i motljus eller med daggdroppar på. Spindelns ömsinta vävnad mot människans hårt spända trådar är kontraster som gör tillvaron värd att betrakta och fundera kring, bägge behövs för vår överlevnad.

Foto: Olle Q ©

Frostiga motiv

En frostig morgon, hur kan man då motstå frestelsen att föreviga det svaga ljuset mot den blå frosten?

Omöjligt!

Här är något av vad jag fångade runt knutarna. Inte sjutton behöver man, sitta i en hydda i sju dygn och avvakta rätt tillfälle, det är tillfället som kommer till dig och då gäller det att vara beredd.

Det var jag denna morgon.

Jo Mattias Klum och alla ni andra, visst gäller kojan om man väntar på djur och kryp, men inte den lilla stund då frosten återvänt med solsken i släp.

Foto. Olle Q ©