Groote Eylandt

Uppe i nordöstra Australien ligger inne i den stora bukten Gulf of Carpenteria - Groote Eylandt.

Anindilyakwa folkets hemland, som fortfarande talar sitt isolerade Anindilyakwaspråk.

Ön ligger ca 50 km ut från Northern Territorys fastland och dess östkust med Arnhems Land.

Avståndet till Darwin, huvudstad i NT är 630 km.

Groote Eylandt är ungefärligen 50 km bred från öst till väst och 60 från norr till syd. Totalytan är 2326 kvm.

Genomsnittligt är ön låg, med en medelhöjd på 15 meter över havsytan. Högsta punkt är Central Hill på 219 meter.

Ön namngavs av upptäcktsresanden Abel Tasman år 1644, namnet betyder Stor Ö på holländska. En vanlig stavning idag är också Groot Eiland.

Administration är lokal, Anindilyakwas distrikt av East Arnhems grevskap och ingår i Arnhem Land Aboriginal Reserve.

Det australiska gruvbolaget BHP Billiton utvinner magnesium på ön, imponerande 3,8 miljoner ton per år. En fjärdedel av hela världens produktion.

De som har tillstånd kan besöka ön, någon aktiv turistsatsning vill inte de inhemska satsa på. Det finns ett sportfiskehotell ET Escape, fiskbeståndet är rikt - en dröm för sportfiskare.

Känd är också ön för sina fina aboriginska klippmålningar.

Lite historia: När européerna första gången siktade ön var år 1623 då skeppet Arnhem seglade förbi utan att någon landsteg. Det gjorde som nämnts redan Abel Tasman som första europé år 1644 och det var han som namngav ön. De första eropéerna som bosatte sig "dröjde" ända till år 1921 då på en plats som heter Emerald River.

Det asutraliska flygvapnet RAAF använde öns airstrip under andra världskriget, något som även flygbolaget Qantas gjorde under en period något senare.

Groote Eylandt överfördes in under aboriginskt styre år 1976.

I maj 2008 hyrde den federala regeringen en del av ön, i gengäld (som hyra) skjuter regeringen till medel för hälsovård, skola och bostäder.

Var fjortonde dag utkommer the Eylandt Echo.

Sammanfattningsvis, det är svårt att få besöka ön, försök genom att kontakta the Northern Region of Northern Territory. Lycka till.

Det finns nästan inga foton jag kan lägga upp. Men medge att flygfotobilden (ovan) av ön är himmelskt vacker.

Störst går först

Det ringde när vi satt på födelsedagsfest.

Det var Ricardo. Han sökte Mia på min telefon.

Mia strålade, fick bekräftat från Edsviks konsthall och dess energiske chef Ricardo Donoso, att den stora utställning Viva la Vida (Leve livet) har vernissage den 24 januri 2010.

Väl hemma igen, morgonen efter, fick koloristen Mia fart på benen då hon också fått beskedet att hon skulle komma med stora målningar, upp till 2x 2 meter sa Ricardo.

OK sa Mia och plockade fram en samling 200x180 cm och några 100x120 för att se vad som kanske behövdes målas över, målas nytt, kompletteras med, ändras eller putsas på.

Det blir 10 konstnärer, två från Berlin, resten svenska som får äran att fylla de magnifika hallarna ute i Edsvik, någon dryg mil norr om centrala Stockholm.

Härligt Mia.

Foto: Olle Q

Snacka om sandslott

På en strand i Oregon USA har man en årlig sandskulpturtävling, ett av bidragen är dessa magnifika skapelser. Tänk vad man kan åstadkomma med sand, vatten och en stor portion kreativitet och envishet.

Idag smäller det i Söderort!

Vernissage idag lördag, klockan 12.

Plats Högdalens Centrum, bakom Expertbutiken.

Pågår till klockan 16.

Arrangör Vantörs konstförening.

Följ skyltar från T-banan.

Lite snacks och dryck utöver god konst.

Välkomna!

Vi har vernissage på lördag i Bandhagen.

Mia Jarnsjö och Olle Qvennerstedt

visar måleri, teckning/blandteknik och grafik

VERNISSAGE LÖRDAG 19 SEPT KL 12-16.00

Arrangör: Vantörs Konstförening

Adress: Högdalens Centrum, följ skyltningen utanför T-banan.

Lokalen ligger bakom Expert-butiken.

Utställningen pågår till 27 september öppet 12-16.00. Måndag stängt.

Välkomna.

Olle och Mia

Gränsfall

Ibland hamnar man i tvivel om sin egen förmåga att se. När jag gjorde denna, osedvanligt, realistiska teckning tänkte jag i banor om "tänk om man kunde flyga, den här tänker flyga" eller något i den stilen.

Den fick också titeln "Mannen som försökte flyga" och jag nöjde mig med detta.

Men så under konstrundan fick jag flera frågor om mina religiösa motiv och tankarna bakom dem. Inte, jag tog inte illa vid mig på något sätt, utan reflekterade kanske mer än en gång att bilder kommunicerar budskap på olika sätt till de betraktare som ser dem.

Korsfästelse, Jesus, lidande och andra frågor ställdes. Jag svarade som det var, att jag mer såg en typ av Ikaros än en Jesus i bilden och att det var min tanke när jag gjorde den.

Intressant dock att uppfattningarna spretar så.

Teckning: Olle Q ©

En skymning i mitten av september

Vi åt surströmming härom kvällen, jag fann anledning att gå ut för att få lite frisk luft.

Min hunger efter den jästa fisken är lika med noll, då förstår ni resten.

Bryggan intill den fina gamla bod vi satt i, nere vid Avlasjöns strand bjöd på denna magnifika stämning.

Klockan är någon minut i sju och som sagt stilla och tyst, fridfullt näst intill magiskt. Stunden är kort, den blå skymning sänker sig snabbt.

Kameran var min lilla Canon Ixus.

Foto: Olle Q ©

Det kom ett vykort från Berlin.

Som sagt några goda vänner, på besök i Berlin i helgen, hade den goda smaken att välja detta vykort och skicka det till oss. Tack, det fick minnena att blomma upp.

Bilden visar DDR:s ledare Erich Honecker hålla ett tal till en grupp utvalda kamrater, soldater. Förmodligen, av väggarna att döma, sker detta i Palats der Republik nära Alexanderplats.

Nog är det en munter samling som står här - i skenet av den uppburne ledaren - man tycker sig nästan höra hur det fingras på partiböckerna.

Avvikaren

Att vara udda, avvika från mängden, sticka ut, synas, "störa ordningen", göra sig märkvärdig eller helt enkelt vara egen - de´ska´gudarna veta inte är lätt.

Inte ens i vårt, som det så ofta beskrivs, generösa och öppensinniga land.

Det räcker att öppna tidningen, att lyssna till kommentarer, se reaktioner för att man skall förstå att vi är som de flesta andra - intoleranta, ifrågasättande och fyllda av fördomar.

Men avvikelsen kan vara vacker, skön och så välkommen i den grå massan.

Titta på detta lingon som smugit sig in i högen av blåbär.

Visst blir det en bild, något att titta på.

Låt oss se på människor på samma sätt, de som skiljer ut sig i olika sammanhang, vilken rikedom de utgör för oss - på alla plan. Leve de särpräglade.

Foto: Olle Q ©

Vi kör en mjukis igen

Efter stål kommer mjuka skuggor och luddiga blad.

Låt mig berätta kort: De grå skuggorna är blad som avtecknar sig mot ett lakan på tork, ljuset som bildar skuggorna är den reflekterande solens ljus som kastas från ett fönster bakom min rygg rakt mot lakanet. Gröna oskarpa äppelblad syns till höger. Fascinerande va?

Foto: Olle Q ©

Dags för byte

Efter en serie med mjuka bilder i mina senare inlägg behövs definitivt ett byte - till stålet.

Här illustrerat genom Tågabs RC2 009 i Kil den 9 september, för fyra dagar sedan.

Foto: Olle Q ©

Ljusspel

Så här års, på eftermiddagarna är ljusets spel lite speciellt, inte så intensivt som en högsommardag. Solens lite lägre ljus gör övergångarna mellan ljus och skugga mindre skarpa, finns det något som heter lagom kontrast så passar det in nu.

Foto: Olle Q ©

Bara att tacka och ta emot

En morgon som denna, stilla, vilande dimma, solen som sipprar igenom - vem kan undgå att fångas av brittsommarens vackra täcke. För visst är det en brytningstid vi befinner oss i, en ljuvlig tid egentligen, trots att vi lämnar den korta svenska sommaren bakom oss.

På väg ut att hämta tidningarna kl 08.00 tog jag kameran med, avståndet till brevlådan är kanske 150 meter, men jag hann ta ett femtontal bilder, tre som jag lägger upp här.

Njut av årstiden, njut av dagen, njut av livet - det goda.

Foto: Olle Q ©.

Närhet

Mias stora fria, kanske ofullbordade, kräver ett närmare betraktande.

Temperamålningen som ännu inte fått någon titel, blir om man lägger den under, näst intill, lupp dramatiskt österländsk. Vibrerande. Med dans och rytm.

Kalligrafin är påtaglig och rytmisk i bägge - kanske inte lika mättad som den kinesiska. Färgvalet österländskt i den övre bilden. Den undre känner jag som sökande - men ändå klart bestämd i både uttryck som färg.

Tänk vilken lycka att få röra sig med verk som detta ständigt närvarande.

Mia Jarnsjö, om du bara visste vilken målare du är.

Foto: Olle Q ©. All rights reserved.

Fotfolket har gjort sitt - tack!

Tack alla ni tappra konstintresserade som vandrade upp vår långa trappa, som vore det till en tandläkarmottagning.
Men bättre än så - vi uppfattar att alla våra besökare var öppna och glada, intresserade och hungriga på tips och villiga att ställa frågor. Fotfolket - kulturfolket som kommer på konstrundorna är värda ett stort tack - ni gjorde helgen till en upplevelse även för oss.
Vi ses igen.

250

Kort, några ord om dagen: 90 besökare.

Totalt 250 på två dagar, precis som förra året.

Ungefär lika mycket som det köptes för förra året som i år!

Underligt. Ganska lika år efter år.

Småspaka nu.

I morgon in i kaklet igen.

Konstrundans dag 2.

Här har vi några av gårdagens ca 160 besökare. Mia berättar om kaseintemperans emulsion och pigment och alla fördelar den har i en måleriprocess.

Om en liten stund slår vi upp portarna för dagens intresserade.

Konstrundan idag.

Vi flaggar och skyltar så att ni skall hitta och känna er varmt välkomna till vårt hus. Nummer 3 på skyltarna, hoppas vi ses.

Gnesta Konstrunda startar i morgon.

I natt regnade det som attan, i ottan regnade det fortfarande som attan och nu kommer ett riktigt skyfall. Bra för svampen. Bra för oss...för så här kan det inte hålla på till helgen va?
Det börjar ta form, snyggt ska det vara, inte tapetserat och inget Elgiganten eller Rusta. Så här ser en av mina hörnor ut. Blandteknikbilder enbart, kör bara det plus teckningar denna runda, en enda målning sitter uppe.
Inte hos Mia ser det nybonat ut. Snyggt, men fortfarande en aktiv ateljémiljö man kommer till som besökare, nästan klart här också. Färger som möter besökarna brukar också dra de största klungorna in i detta härliga rum.
Som sagt, här inne hos mig blir det inte mycket bättre, ett varv med dammsugaren är väl allt som återstår. Intressant ock så vad frånvaron av mitt måleri får för kommentarer - om några?
Mia har redan tankarna i nästa utställning i Sölvesborgs konsthall den 10 oktober, här får Karin ett e-post om hängningsdagarna där nere. Här vilar inga halta löss......
T o m grafikateljén har fått en uppryckning om än inte helt klar. Pressen imponerar på våra besökare, en tung sate på 350 kg. Finskt bygge med italiensk motor. Går som tåget sedan 10 år tillbaka. Mias grafikurval för hugade spekulanter denna runda är imponerande.
Våra skyltar som skall ut till infarten, staffliet som välkomnar vid entrédörren, nytextade och välkomnande. Lars Berg har formgett, sitter med i vår arbetsgrupp.

Jahaa, så är det bara att vänta och möta våra besökare med öppna armar i morgon, vi har haft ca 250 under senare rundor. Hoppas på ny anstormning. Håll tummarna. Och ni som styr kosan hitåt - välkomna.

Gnesta Konstrunda nu till helgen. 2 dagar kvar.

Här i Mias ateljé har det börjat bli ordning (!?), ja bilder står på golvet och väntar på vilka av dem som hamnar på väggen, åker in i ett förråd eller får stå kvar på golvet. Bistra fakta för många fina verk.
Konst på hög när det i morse begav sig, nu är det tomt här, det mesta har flyttats tillfälligt. Några kommer som sagt att upphöjas till väggnivå.
För den stora väggen måste rollas om, den var fläckig av färg efter Mias sökande penslar eller färgattacker och utfall. Visst måste man väl som konstnär måla upp sig innan de stora begivenheterna tar fart?
Det här kommer att bli kanon. Koloristen Mias målningar kommer att kontrastera och lysa som färgpaletter mot den ljusa väggen.

I morgon, om inget nämnvärt händer idag, kommer några interiöer från vår grafikverkstad och från min ateljé.

Gnesta Konstrunda nu till helgen. 3 dagar kvar.

Inför Konstrundan hade vi besök av journalisten Karina Frölund från tidningen Sörmlandsbygden häromdagen.

Redan idag, tidningen kommer ut i morgon torsdag, kan du läsa hennes artikel från besöket:

http://sormlandsbygden.se/default.asp?contentID=768

Lördag-söndag är Konstrundans dagar. www.egenart.info/konstrundan

Välkomna!

Gnesta konstrunda nu till helgen. 4 dagar kvar.

10 år sedan starten 1999 är det nu dags igen för Gnesta konstrunda, kommande lördag 5 september kl 11-17 och söndag 6 september kl 11-16. Titta efter de röda skyltarna, markerade med ett stort G och texten Gnesta Konstrunda, så hittar du till oss, Mia och Olle, här i Blacksta.

Inne på Café Gnesta Strand finns en samlingsutställning där deltagande konstnärer visar ett verk var under perioden 31 august - 12 september.
Lite mer detaljer om deltagarna, tekniker, telefonnummer och kartor hittar du på webben www.egenart.info/konstrundan
Här hos Mia och mig är det som alltid en uppsjö av konst. Måleri, grafik, teckningar och blandteknikalster i en aldrig sinande ström brukar röna uppskattning. Hoppas så även i år.
Våra ateljéer är öppna - välkomna på Gnesta Konstrunda till Mia och Olle i Blacksta, det stora grå huset på sjösidan av vägen. P-plats finns för alla.

Musiktips!

När vi jobbar här upp i våra ateljéer så är musiken en källa till inspiration.

Inne i mitt rum ofta P2 med sina spännande program, men, Sade snurrar just nu, också jäkligt spännande och nydanande musik (jor´å jag känner igen hennes stil) men nu på nya upptäcktsresor.

Tips till er som funderar på att skotta ut Torleifs och Lill-Babs för en stund.

Sade är världsmusik.

Duffy är också en liten hint, en röst som får en att fundera.

Både på det ena och det andra.

Om ett år gungar kanske vårt land?

Då den 31 augusti 2010 har vi bara några veckor kvar till riksdagsvalet och vilka pennor kommer då att få skissa, skriva och underteckna agendan för de kommande fyra åren?

Opinionsmätningarna duggar då tätt som hagel, debatter och anföranden på varje torg, braskande annonser i media.

Vi har haft det ganska tryggt och säkert under alla tidigare val, man har kunnat lägga sin röst i en av två korgar, lite grovt förenklat, den borgerliga eller den socialistiska.

Men så lär det inte se ut om ett år, jag tror att både Piratpartiet och Sverigedemokraterna kommer att finnas med ovan fyraprocentspärren ända fram till valdagen. Vad som då händer under galgen är något annat.

Man kan redan nu tänka sig de skalv som kommer att skaka vår kära nation, avståndstagandet från SD kommer alla unisont och bestämt att deklarera och enfrågepartiet Piraterna kommer mer eller mindre att negligeras, de är ju, trots allt, lite mer rumsrena.

Men så enkelt lär det inte bli, ett av dem kommer med säkerhet att väljas in i vårt parlament och därmed få rollen som vågmästare, med all medial bevakning riktad mot sig, något som de inget annat önskar än att få.

Därmed som ofta i svensk pressdebatt kommer vågmästarrollen att dominera under lång tid efter valet. Enfrågedebatterandet är så typiskt svenskt, vi leker nog på en bakgård trots allt?

Den viktiga och verkliga frågan om vilka som skall ta ansvar för landets styrande framöver, kommer att vara skyfflat åt sidan och Sverige gå på halvfart i några månader.

Detta är det scenario jag ser framför mig.

Då M inte längre attraherar ungdomen, och inte S. Utan PP och MP, så kommer det att blir andra bullar än de två som alltid funnits och jäst sig till olika storlekar vid olika tillfälle,

Katt och hund.

Kattla, inomhuskatten är en smart katt, sover inte alls utan hon blundar helt enkelt för att hon inte vill ha en jäkla fotoblixt mitt i nian. Smart katt.

Har ett alldeles eget sätt att förhålla sig till besökare, inte alltid så välkomnande, men visst överraskar hon ibland. I övrigt som katt - självständig - alltså som alla katter.
Den här vovven tog sig både ett dopp och en slurk vatten, när det var varmt i torsdags inne i parken vid Bofills båge på Söder. Svalkande skönt ser det ut.

Foto: Olle Q. ©

Som en kristall...

...eller kanske en veckad spetsduk?

Men det är simplare än så, det är St James´s Park i Newcastle, hemmaarenan för Newcastle United Football Club. Tar ca 54.000 åskådare, medge ändå att det är en vacker skapelse, från ovan i alla fall.

Olympisk specialdesign på ett lok.

Stephen Rees tog denna bild så sent den 17 augusti i år. Framgår inte var.

Ganska nyligen har Canadian Pacific försett tjugo av sina stora dieslar med ett diagonalt band runt buken, detta för att påminna om det stundande vinter-OS som hålls i Vancouver BC.

Så det är inte bara flygplan som är budbärare, utan även tåg. CP har utöver sitt hemland även stora bandelar i USA som de täcker.

Jag brukar alltid tycka om Special liveries.

Om detta tycker jag, för tycka ska jag;

En poäng av fem och det är en poäng för att man gör det man gjort. Den tråkiga designen får noll.

Strån och blad

Man ger sig ju aldrig tid att titta på detaljer i vår vackra natur. Inte förrän man stannat upp och börjat reflektera över de konstverk som bjuds oss inser man i vilken oändlig mångfald de finns, överallt, var vi än vänder våra blickar.

Kanske kameraögat är den ingång som krävs för att få vissa av oss att se det vi ser, men ändå inte ser. Som vad några skuggblad och solbelysta strån har skapat?

Foto: Olle Q ©

I ljuset

Den här stora målningen i tempera hänger på Nyköpings lasarett, när man gått upp en trappa och landar på ett stort plan med soffa, stolar och fint infallande ljus, så sitter Mias värmande bild och ger alla besökande lite extra känsla, och kanske mod, för att de skall klara sina besök, besked, provtagningar, röntgenplåtningar, frågor och besked på ett positivt och bra sätt.

200 x 180 cm stor. "I ljuset" heter målningen, tempera är tekniken. Av Mia Jarnsjö. Värt att ses och spridas även över nätet.

Ceasar i juryfunderingar.

Att få det ansvarsfulla uppdraget att vara en i en jury kräver såväl bildseende, färgkänsla, variationstänkande som ansvarstagande.

Ceasar besitter alla dessa kvaliteter, han har vanan inne, matten Fia är konstnär och Ceasar rör sig obehindrat bland målningar, tryck, färger och omslagspapper - såväl fysiskt som mentalt.

Han gjorde sitt arbete igår, dessa bilder han här funderar kring skall till Konstfrämjandet i Malmö på onsdag. De blev alla antagna av oss tre.

Vi bisittare önskar Fia lycka till där nere och tackar samtidigt Ceasar för hans medverkan och ovärderliga hjälp.
Det tar på krafterna att ha vässat sina intryck och åsikter, en vila är det bästa som finns för alla, oavsett vi har två- eller fyra ben.

Ceasar är en basset, med rutin och ett lugn som inger respekt, 6 år ung, sina rynkor till trots.

Foto: Olle Q ©

Jag lyckades till slut.

Det vill säga, jag lyckades brotta mig ur det grepp som denna målning hade om mig under en längre period. Jo, den stod undangömd och lurade i några år. Dök upp och ställdes undan igen.

Det kändes praktiskt taget omöjligt att hitta öppningen till det slutkapitlet, som krävdes för att få den som jag ville ha den.

Åtskilliga övermålningar, stönanden och betraktande funderingar i stolen framför den 140x100 cm stora målningen, blev ändå det sista penseldraget pålagt, tyckte det kändes som en praktfull trumpetfanfar, som den slutliga bekräftelse på en bilds tillblivelse.

Idag pryder den en vägg på Hälsohuset i Gnesta. Ur svett blev den till, i svett lever den vidare.