Mannen utan vänsterhandske?

Detta är tre terrorister, minuterna innan de två mörk-klädda spränger sig själva och ett nästan tjugotal oskyldiga flygresenärer i bitar.
Vi känner alla till illdåden igår i Bryssel, på flygplatsen där CCTV-kameran fångade denna trio och senare även i tunnelbanan.
Vad som av experter beskrivs som anledningen till att två av de tre bär handskar på vänster hand, är att de på det sättet döljer en utlösningsmekanism förbunden med en tråd till spikbomben gömd i väskan på bagagevagnen.
Varför den tredje mannen i ljus jacka och hatt inte har samma mekanism vet jag inte, men han utlöste inte sin bomb, anledningen till det lyckliga misslyckandet vet jag inte.
Men, han undkom, och rapporterades tidigare idag ha gripits i Anderlecht men detta förnekades senare av polisen i Bryssel.
Mannen i ljust lär ha svenska kontakter?
Han jagas och lär trycka någonstans, men dyker för eller senare upp ur sina gömslen och då blir det klippt även för honom.

Vad dessa två män i sina vänsterhandskar nu gjort är - att upplysa vakt- och polispersonal på flygplatser världen över, att män i handske på ena handen är att betrakta som ytterst suspekta.

De får hitta på något annat bombutlösarknep framöver, att de inte skulle lyckas med det står utom allt tvivel, de onda makterna ligger alltid stegen före de goda.

Hoppas mannen utan vänsterhandske åker dit fortare än kvickt.

Bryssel, Belgien, Europa den 22 mars 2016.

Idag har det hänt igen, den grymma, obarmhärtiga ondskan har slagit till mot oskyldiga människor i Europas hjärta -  Bryssel.
Om det nu är ni förvirrade själar i Daesh (IS) som utfört även dessa terrorattacker, så kan ni vara helt förvissade om att dessa dåd snarare svetsar samman det öppna och demokratiska samhället som vi européer har lyckan att leva i, än motsatsen, som ni vilsna jihadister hoppas på.
Jag och vi viker inte en tum, inte en tum, hör ni det Daesh?
Ingen av oss, som lever i frihet tänker ge upp den, oavsett hur många illgärningar ni utför.
Aldrig.
Vi står stolta, enade, omaskerade och frisinnade framför er, som en oöverstiglig mur av ljus, hopp och  ljuvlig lust att leva.
Vi är ljuset, glädjen, lusten, frimodigheten, nyfikenheten, öppenheten och optimismen.
Ni motsatsen.
En dag finns ni bara där som sår och ärr i våra medvetanden.

Etosha National Park, Namibia

Som tillfällig besökare i Etosha National Park i norra delen av Namibia, upptäcker man ganska snabbt att man är som en dagsslända som plötsligt dyker upp för att sedan försvinna.

Medan de djur man ser komma för att släcka sin törst kommer från de vidsträckta och snustorra områdena runt detta nästan unika vattenhål alldeles intill parken och dess lodge. 

De kommer en och en, eller nästan i hjordar, sebrorna hade mest bråttom, medan både kuduantilopen överst och oryxantilopen under tog det lite lugnare och möjligen försiktigare.

En upplevelse var det, dessa bilder är från ganska tidig morgon, kvällen innan kom både elefanter och noshörningar för att få sig en rejäl klunk vatten.

Vernissage på lördag i Linköping.

Spännande utställning väntar er som är i Linköping på lördag eller dyker upp lite senare.

Möt Mias lekande färger, hennes frihet och glädje som ställs mot lite mer av en svart-vit värld, min blandning av olika tekniker. Mias bilder är en blandning av grafik och måleri.

Vernissage på lördag kl 11 - 15, adressen är Nygatan 42, Linköping, t o m den 6 april.

Hoppas vi ses.

Rafa Benitez, Newcastle Uniteds räddare?

Rafa Benitez blir ny manager och ansvarig för de stolta Skatorna.

Detta meddelades för bara några minuter sedan, Steve McClaren fick som väntat foten idag, nästan en vecka efter debaclet hemma mot Bournemouth.
Många hade nog väntat att han skulle fotas ut redan dagen efter, men sökandet efter en ny lite mer karismatisk tränare tog säkerligen tid.

Nu har laget i mitt hjärta, mitt engelska hjärta, ett antal matcher kvar för att resa sig ur träsket.
Rafa ansvaret vilar delvis på dig och på spelarna, vars förtroende verkar ha varit lågt för McClaren?
Jag kan inte veta hur klubben har behandlat Steve, han kanske inte kände rätt förtroende, vad vet jag, gör man inte det presterar man inte heller på topp, vilket i sin tur smittar av sig på spelarna.

Jag håller näbbar och klor.
Vilken skalp det skulle vara om Leicester, ledarlaget fick känna på att Newcastle United inte är att leka med när det verkligen gäller med rätt (?) man vid rodret.
Hoppas det är rätt man nu, the Magpies har bytt tränare som många byter kallingar.

Howay the lads.

Mina tre favoritklubbar.......

Alla får vi våra favoriter, vissa falnar eller slocknar helt med tiden, andra sätter sig i märg och ben. Och sitter där för evigt.
Mina tre som jag nu vill presentera heter i bokstavsordning: Hammarby IF, Newcastle United och Södertälje SK.
Det är mina lag, kanske inte era, men mina.
En kort bakgrund?
Hammarby IF, jag är född i Maria Magdalena församling på Söder och då kan man inte bli vare sig AIK-are eller Djurgårdare. Men Bajare är jag liksom min son Anton och sonson Eddie också är födda i samma församling på Södermalm. Vi ses, oavsett var vårt lag ligger i seriesystemet, och äter en bit innan, snackar och får en stund av gemenskap. Därefter match med ett leende eller sammanbitna käkar. Efter fem i år i Superettan är det numera fest och folkligt på Nya Söderstadion, Tele2 Arena, dit MFF, Blåvitt och andra storheter kommer på besök.

Newcastle United, ett lag som i min ungdom i början av femtiotalet var vad Arsenal, Chelsea och Man City är idag, och givetvis blev det då framgångsrika laget mitt favoritlag efter några cupsegrar.
Nu hankar de sig under urusel ledning knappt framlänges i Premier League.
En mer trogen supporterskara, än Newcastles, får man leta efter, deras och mitt tålamod är dock tänjt till bristningsgränsen. Ägare och hela hans skara av nickedockor i ledningen för laget borde kastas ut och ersättas med de som har känslor och engagemang i NUFC. Men hjärtat finns kvar och därmed hoppet.

Södertälje SK, blev mitt lag utan att jag kände något för hockey, när jag i början av sjuttiotalet var med med min son Anton och hans kompis Stellan på en match mellan Djurgården och SSK på Hovet.
Laget, SSK, hade så jäkligt snygga tröjor, ja hela matchstället, det stora tuffa S:et på bröstet och färger marin, rött och vitt. Anton föll och när han, trots egen hockeykarriär och skola började åka pendel till Södertälje från Älvsjö och kom hem klockan halvera på kvällarna, beslutade jag mig för att skjutsa honom till matcherna på Scaniarinken. Och efter några månader blev jag också fast som supporter. Idag rosar de inte marknaden, kämpar i ett kval för att nå näst högsta divisionen, men hjärtat är kvar hos dem.

Mycket snack, men jag ville dela med mig av hur det är att uppleva evig kärlek och lojalitet med något som inte är en nära anförvant eller god vän, men som är en del av mig, en källa till både glädje och sorg, men alltid med hoppets stjärna lysande.

Tack för att ni finns HIF, NUFC och SSK.

Oljan, ja den ändliga oljan....

Oljan är billig nu. Vissa oljeberoende producentländer knäar. Venezuela är väl det mest drastiska exemplet idag. Men de är fler där oljans betydelse visar sig i sinande statskassor. 

Och sinar gör även orsaken till de sinande ekonomierna, nämligen själva oljan, detta alldeles oavsett vad som sker nu med dumpade priser på oljemarknaden. Den konventionella råoljan har nått sin absoluta produktionsstopp, det är oljesand, skifferolja och andra okonventionella oljor som håller produktionsnivån något sånär uppe. Men eftersom det är kostsamt att utvinna den okonventionella oljan, så sjunker produktionstakten även där i allt snabbare takt. 

Bilden du ser här gjorde jag till Kjell Aleklett och hans bok Peeking at Peak Oil som släpptes 2012, ungefär precis i skarven till Fracking-boomen i USA. Boken tappade något i betydelse för den ytlige betraktaren, medans Kjell och hans forskarteam vid Uppsala universitet lade fram nya rön som visade på det faktum att oljan faktiskt är en ändlig råvara. Som vi måste acceptera och anpassa oss till. 

I Kjells nya bok, En värld drogad av olja, som jag också illustrerar, läggs ytterligare belägg fram som visar nedgången av råoljenivån i vår värld. Illustration här uppe passar bra till ämnet, timglaset bara sipprar och sipprar. 

Senare i höst kommer boken som en engelsk utgåva med titeln "A world addicted to Oil". Utgiven av Springer. 

Under tiden håller Kjell dig informerad på sin blogg: Aleklett's Enegy Mix.

Hermann Göring, ingen liten kelgris precis....

 

Så här frodig var riksmarskalken Hermann Göring efter många år i partitoppen, inte speciellt lång till växten, något under dåtida medellängds-mått. 

 

1932 togs denna bild, perfekt ljussatt, förskönande var nog avsikten.

Det finns egentligen ingen anledning att spilla för många ord om denne man, en av nazitidens värsta förbrytare, men det är aldrig fel att påminna om den tid som var så plågsam för miljoner och åter miljoner människor i ett sargat Europa. 

Jag tänker både på de som stupade, tvingades fly, dog under bomber eller svalt alternativt frös ihjäl under kalla krigsvintrar, men vad som fram för allt gör att jag med några rader till vill lyfta fram denne skurk är: 

Hans ansvar för de som pinades och dog i koncentrationslägren. 

Efter att Göring grundat Gestapo blev han också ansvarig för inrättandet av de första koncentrationslägren i Tyskland.

1941 fick han, av Reinhard Heydrich,  de föga hedrande uppdraget att organisera det som kom att kallas "den slutgiltiga lösningen".

Resten vet vi - 6 miljoner människor mötte döden under vidriga förhållande, på grund av denne mans blinda tilltro till att den ariska rasen var övermänniskor och alla andra inte värda att leva. 

Vi får aldrig glömma de som bidrog till ett av historiens värsta krigsbrott - de tyska nazisterna.

Göring tog det rätta beslutet, hans svalde en cyanidkapsel i fängelset i Nürnberg den 24 april 1945.