Dornier Wal - ful eller bara fult fascinerande?

Här är Dornier Wal, I-DIAR, italienregistrerad. Byggd i Marina di Pisa av ett dotterbolag till tyska Dornier.

Denna skapelse, flygande skapelse, en amfibiemaskin tar inte plats i flygets skönhetssalonger.

Snarare tvärtom. Skamvrån när det gäller formgivning och design.

Men fullt flygduglig i många år, så ingen skugga över ingenjörskonsten, däremot, designfolket var säkert på dåligt humör under dess tillblivelse.

Dornier Wal byggdes i drygt 20 olika versioner och utföranden.

I Italien fram till 1932, detta då tyskarna genom Versaillesfördraget var förbjudna att bygga inom sina egna gränser.

Totalt byggdes cirkus 300 flygplan.

Dornier Wal flög från 1925 Stockholm-Danzig, med mellanlandning, av alla ställen, i Slite på Gotland. Det tog 8-10 passagerare i två kabiner, en framför- och en bakom de vingliknande pontonerna. Mitt emellan i öppen kabin satt piloterna, bakom propellern, i luftdraget.

Hur kul var det?

Redan 1926 fick Luft Hansa alla rättigheter till utlandsflygningarna från Tyskland, så Deutsche Aero Lloyd var kvickt ute ur bilden. Alla Wal-kärror fick LH-beteckning från det året.

Wal sägs vara föregångare till Junker F-13 och blev populär inte bara i Europa utan även i Sydamerika.

Tyska flygpionjärer med post i lasten valde också Walmaskinen när de korsade Sydatlanten.

Jösses att sitta 1,5 meter bakom en propeller i vinddrag och oljud över Atlanten, de måste förutom hörselskador och lung-/andningsproblem även blivit rikligt uppskattade och belönade - hoppas man.

Som sagt, i mitt tycke är nog detta historiens fulaste passagerarmaskin, det är dock av mindre betydelse, den gjorde sitt jobb trots utseendet.

Och det var det som räknades.

Den lever vidare i minnet hos många.

Jag inkluderad.