Hur skall vi nå varandra?

Iskyla kan sägas råda i relationerna mellan Lars Vilks och de som opponerar mot hans rondellhund.

Hur skall två så oförenliga uppfattningar om vad som är rätt och fel, vad som är personlig och konstnärlig frihet och vad som är respekt och vördnad för andra människors religion och trosuppfattning kunna nå varandra?

Min personliga uppfattning som uppvuxen i ett samhälle byggt på demokrati och yttrandefrihet är naturligtvis ett klart stöd för Lars Vilks och hans rätt att teckna vad han vill och sedan försöka nå allmänheten med sitt alster.

Ingen eller inget skall kunna stoppa honom, han har rätten på sin sida.

Å andra sidan har de som försvarar sina religiösa ståndpunktstagande sin fulla rätt att hävda att Lars Vilks stör, hädar eller på annat sätt trampar på deras tro.

De får hävda det, de får debattera det, de får demonstrera, de får visa vad de tycker.

Men...att gå så långt som att sätta ett pris på Lars Vilks huvud, att hota med mord, förbereda mord eller utfärda en fatwa är enligt mitt synsätt helt oförsvarbart.

Det är förkastligt och måste fördömas.

DN, Sydsvenskan och Expressen publicerar idag Lars Vilks teckning, det gör de fullkomligt rätt i, de reser sig i försvar för konstnärens rätt att teckna vad han vill.

I försvar för samhällets demokratiska principer, för motståndet mot den underkastelse som visades från vissa i våra länder i samband med Muhammedteckningarna i Jyllandsposten år 2005.

Tänk ändå om dessa motpoler kunde förenas i en diskussion istället för under mordhot.

Vilken vinst man skulle nå, vilket genombrott i laddade frågor.

Alltså, Lars Vilks, du har mitt stöd, jag hoppas (men tror inte) på en dialog, jag fördömer de som utfärdat en fatwa på dig Lars.