I min värld är det viktigt att vara ärlig och uppriktig. Det tänker jag bli nu, utan att mässa och predika, bara lyfta fram mina tankar och djupaste känslor i ett ämne som vi så ofta undviker.
Det handlar om kvinnans utsatthet, inte bara hos oss, utan tyvärr i betydligt större utsträckning i andra länder och kulturer.
Efter att ha lyssnat på talboken "Tusen strålande solar" av den afganske författaren Khaled Hosseinis berättelse om två kvinnors öden i Afganistan under tiden från 1975 fram till ca 2004-05, har jag bara en sak jag vill säga till dig som läser mina rader:
Läs boken, lyssna på den som talbok, köp den eller låna den.
Berättelsen är gripande och ytterst berörande, skriven av en exilafgan, som tidvis återvänt till sitt gamla hemland, bla under talibanernas skräckvälde där.
Den här boken väcker både oro, vrede, förtvivlan men också befriande glädje och lättnad.
Varför är det så få i vår kultur som reagerar mot det våld, förtryck och hopplöshet som så många, många kvinnor är utsatta för i dessa kulturer. Inte alla, men många, många.
Det är faktiskt vi män, vissa av oss, som av gammal hävd och i religionens namn, tror att vi har rätten att totalt dominera, tysta och diktera en annan människas liv, ve och förfärande fasa den som inte lyder.
Detta är mitt sätt, enda sätt, att sprida kunskapen om de grymheter som kvinnan utsätts för, men också det hopp som spirar och med tiden kanske kan få männen att inse ett de lever i en värld där den ena halvan inte kan betrakta den andra som sämre än hundar. Utan som jämlikar.
Läs eller lyssna på denna bok. Jag tror du känner en lättnad när du väl gjort det. Att undvika verkligheten är mer plågsamt än att ta del av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar