Stadiga sveaiter av stål.

Det här gänget får ni se upp för. Stålmän som sirligt men stadigt och stabilt slipats på Svea och DN under år som gått. Män som styr utvecklingen utan att anstränga sig eller helt enkelt är beviset för den karismatiska kraftens betydelse.
Män som sett världskrig börja och sluta, fortfarande kan Aina Erlanders skonummer, snurrat till Seymour Österwall, hört Leonid Bresnjev mullra, stått på Hovärkens topp utan syrgas, med noll rädsla passerat aggressiva apor på Gibraltarklippans sluttningar.
Män som informerat vilsna svenskar om vad de skall äta, dricka, tanka, tycka och torka sig med både här och där.
Som var en skalpellens virituoser, aldrig satt fast i one-coat, visste att Garamond inte är ett vin, gärna köpte Blommans försäljningsknep och när det drog ihop sig till fest alltid grundade rejält innan Fontainbleu, Gåshaga, Berns eller Hasselbacken.
Män som regelbundet möts, som fortfarande bildar ett block av granit och stål, trots att Svea eroderat till sand och DN tonar bort allt mer.
Män som trivs tillsammans och uppför sig som mogna föredömen för vilsna, fjuniga ungtjurar med klipp i blicken.
Män som skär som varma knivar genom det svenska smöret.
Dessa föredömen för en stolt nation träffades igår, på Obamas installationsdag, för att svettas, tvagas och vässa på nya idéer för allas vårt bästa, fortlevnad och tradition.
Från vänster Matte Mattsson, Ove Welander, Göran Gunnfors och Bosse Miller.
Kaj Nenning var förhindrad att delta och fotografen heter Olle Q.
Svea Gubbs - med ryggrad av stål.