Vet du vad en passbit är?

I en tidning är en passbit en utfyllnad.
När det inte finns någon annons som passar i ett utrymme lägger man in en passbit - oftast en reklamsnutt om sin egen tidning.
Åren 1970-1974 var jag anställd på DN:s tecknarstuga, som hus-illustratör. Jag gjorde teckningar till externa kunder och internt för DN.
Under de åren gjorde jag ett femtital illustrationer, viss dagar fanns en illis andra upp till tio stycken olika bland DN:s eftertextannonser.
Året 1983 fick jag av Helena Mohlin som jobbade på DN:s tecknarstuga då, på nytt i uppdrag att göra 150 nya illustrationer till eftertexten.
Jag skulle själv läsa, titta och plocka i tidningen och variera motiv-kompotten, så att alla eftertextområden fanns intäckta med fem-tio olika varianter.
Helena var generös nog att när hon sedan hade alla illustrationer framför sig, ja först då började hon skriva ett kort text till dem, gärna med en rubrik som hjälpte till.
En av alla dessa ser du här intill till vänster, rubrik: Yrkes- och hantverkshjälp (tror jag).
Det här klippet är från 2004, alltså dryga tjugo år efter de första publicerades.
Det finns nog få illustratörer som haft så många illustrationer, i så stora upplagor publicerade som jag. Tänk själv; fem-tio teckningar i 300.000 ex spridda över landet dagligen!!! Sju dagar i veckan desutom!!!
Hade jag på den tiden lyckats förhandla fram ett royaltyavtal, hade jag idag, ekonomiskt, varit i Bill Gates-klassen eller varför inte Ingvar Kamprads division.
Men icke, DN var benhårda, första gången var det den vanliga lönen som utgick, andra som frilansare fick jag begära ett arvode, som jag också fick.
Men det står ju inte alls i proportion till antalet publicerade illustrationer, ljusår därifrån.
Men jag har synts. Och varit stolt över dem, mycket stolt, ärligt talat ger jag fasingen i både Gates och Kamprad, stoltheten är viktigare, Och de flesta höll, i mina ögon, under alla tjugo åren.

Ill. Olle Q. Klicka om du vill se bilden något större.