Med lite fantasi kan man sätta piff på allt.

Detta är aboriginsk konst, på en av Qantas Boeing 737-838 maskiner här under inflygning till Tullamarine Airport i Melbourne den 20 april 2009. Fotograf Mehdi Nazarinia. Personligen tycker jag denna maskin är riktigt vacker och den väcker samtidigt en beundran för aboriginernas i evigheter utvecklade sätt att kommunicera genom bilder och tecken, ofta då i punkter som bildar en bild av något verkligt och betydelsefullt, i vardagen, för de usprungliga australierna.
Denna bild av en Horizon Air Dash-8 eller DHC-8-401Q på väg in för landning på Los Angeles International Airport är också ett bevis på att man kan göra konst av något så vanligt som ett flygplan, bara man vill. Jag har ingen förklaring till motivvalet på flygplanet, men visst väcker det uppmärksamhet. Thomas Piskol tog fotot den 10 februari i år.

Bra eller dåligt?

Fem klubbar i Elitserien vägrar skriva på ett nytt femårsavtal med SHL (Svenska Hockeyligan).
Sju klubbar är kvar.
Splittring kan man säga utan överdrift.
Gapet mellan de "fyra stora" med urfattiga Djurgården som påhäng och de sju återstående elitklubbarna är i och med detta större än någonsin tidigare.
Min undran är om man inte tar sig lite väl för mycket på allvar bland de fem. Kanske tuppkammarna är lite väl höga nu, solidariteten med de andra lagen lite väl låg.
Att hoppas på att få leka i ryska KHL kräver resurser, stora plånböcker och en övertro på vad göteborgare, smålänningar, värmlänningar och östgötar och några få stockholmare vill se.
Vill de ex se HV71-Brynäs eller HV71-Vladivostok? Eller LHC-Kärpät Finland och inte LHC-Luleå eller FBK-Vålerengen Norge istället för FBK-Modo?
Ja framtiden får utvisa det.
Vill de fem sticka, så bye bye.
Vill de fem verkligen få in andra lag så gör man det bäst genom att stanna i SHL och utveckla elitserien på ett radikalt sätt.
Men sticker de, då är det bara att fylla på med Gnaget, Malmö Babyhawks, Knäfofsar och VIK plus ytterligare någon klubb. Svenska spelare kommer fram, det blir en nystart, lite lägre kvalitet i början men den nya elitserien kan bli stark på sikt.
HV, LHC, FBK, DIF och Frölunda får väl kuska till Irkutsk, Hammerfest eller Randers om de så vill. Säsongen 10-11 vet vi om de vill/vågar fullfölja sina idéer.
Spännande tider är att vänta, skyttegravarna är öppnade och avundsjukan, föraktet och självgodheten är goda ammunitionsdepåer för bägge sidor.
Själv? Jag ser hellre Skellefteå AIK på besök än Yekaterinenburg.

Premiärkossor

Igår den 27 april höjdes ögonbrynen på oss här i Blackstaby, vårens första primörer dök plötsligt upp - två, kanske tre veckor tidigare än det allmänna kosläppet.
Men dessa två är ute i det fria redan nu, fullt friska mjölkkor. Varför undrade jag och frågade ansvarig lagårdsdörrvakt Arne, tillika landbrukaren med ytterligare 70 kor som väntar på att få vädra ben och juver om några veckor, "jo det beror till en viss del på vällevnad"!?!
"De behövde ut och röra på sig, hade lite balansproblem efter en vinter inomhus", väl ute är de, vad jag kan se, stabila och tryggt förankrade i marken som kossor oftast är.

Glas och båtbottnar

Kontraster, det transparenta glaset, så sensusellt, med sina speglingar, reflexer och färgsensationer.
Båtbottnarna - kan man komma längre bort från glaset - kompakta, ogenomträngliga men ändå med färger som överraskar och strukturvariationer man inte väntar sig.
Glaset såg jag idag på Skeppsta glashytta nå´n kilometer härifrån, Ebba von Wachenfeldt står för härligheten.
Båtbottnar är från igår, Södra Finnö i Östergötlands skärgård.

Vår verklighet är verkligen abstrakt.

Foto: Olle Q ©

PP och PL i SSK

Här är dom, Peter Popoviv och Peter Larsson, som alla vi som har Södertälje SK närmast i våra hockeyhjärtan, väntat på i några veckor nu. De spelade ihop i SSK, Poppe som back och Peter som klurig forward. Nu blir de ansvariga för tränarsysslan i vår anrika klubb, Peter Larsson blir assisterande efter några framgångsrika säsonger som ansvarig för A20-juniorerna. Poppe kommer från en assistenttränarroll i Västerås IK.
Det här är ett nytt grepp - två helt nya ansikten i Elitseriesverige - inte de gamla vanliga som vandrar runt bland klubbarna.
Min uppfattning är att bägge kommer att få spelare som lyssnar och följer de planer som dessa rutinerade fd spelare lägger upp för klubben.
Väntar nu med viss hjärtklappning på vilket lag de kan formera och vilka spelare de kan locka till sig. SSK är inte ute ur leken som en viss Wennerholm i Pravda (AB) hävdade för 10 dagar sedan, han kommer säkert att få äta upp sin hatt och undertröja när nästa säsong är slut.

Semesterbild som värmer

Med stor stolthet vill jag visa denna bild, familjen Qvennerstedt-Rådlund, tagen underas semester i Spanien för ett tag sedan. Med skumpan sonen Anton, hustru Maria tv, Jessica längst ut på vänsterflajern, Emmy th om Anton och Eddie på högerflanken.
Mitt hjärta klappar för er alla, ni är en av de bärande stommarna i mitt liv.

Promenad i april

När vi gör våra turer längs sjökanter och över åkrar, dyker vi på motiv som är svåra att motstå, kanske speciellt så här års när naturen ännu inte är allt för inbäddad i grönska. Kanske just denna tid, innan allt spricker ut, är den allra finaste? Det finns så mycket förhoppning och förväntan nu.

Foto: Olle Q ©

Nya Slussen

Stadshuset har bestämt sig, detta blir det nya Slussen. Tycka vad man vill, men det ser öppnare ut, vattnet för större plats, fotgängarna till eller från Gamla Stan slipper bilar och bilisterna slipper snurra i klöversvängar, Stadsgårdskajen och förlängningen in mot Mälaren byggs över med hus och gör det mänskligare. Det är mina åsikter genom att titta på denna bild.

Säkert finns det andra med andra åsikter, förresten åsikter - va skönt att så tydligt separera Södermalm från södra Norrlands inland, ja Gamla Stan och fjälltrakterna norr därom.

Mänsklig mosaik!

Jag upphör aldrig att förundras över det stalinistiskt auktoritära och näst intill hermetiskt slutna landet Nordkoreas "förmåga" att drilla sina undersåtar till tifon som detta.
Här har massor av folk på en jättestadion övat, diciplinärt fogat sig för att på dagen T framföra detta skådespel. Häpnadsväckande. Att med målade skyltar åstadkomma detta kräver som sagt diciplin och även en noggrant planerad logistik. Lägg märke till tredimentionaliteten, på schatteringarna, på detaljerna. Att man bara orkar.
Klicka på bilden och se detaljerna.

Java, ja va fan säger man?

Ibland slår man i väggen, huvudet i väggen alltså. Sen står man där och dunkar huvudet i väggen. En syssla som jag ägnat en hel del tid, under de senaste månaderna.
Jag och Mia skall skaffa ett bank-id på nätet, hos Swedbank, för att få det krävs en senare version av mjukvaran Java.
Och Java och vår Mac vill inte bli kompisar, i vår förra Mac var det bästisar, men inte i den här iMacen.
Jag hämtar hem olika versioner av Java, försöker ladda ner dem och ställa in det nya som gällande program. Men jag fastnar alltid på ett obegripligt meddelande, antingen har datorn programmet redan och det nya går inte att ersätta det gamla med eller så är det tvärtom eller ett tredje eller fjärde förslag.
Nu sitter jag nedlusad med Java-releaser och vet vare sig ut eller in, inget bank-id får vi. Jag är med i diskussionsforumet 99mac och där får jag bra tips från folk som kan, men hindren är högre än deras förslag.

Java, ja va fan säger man?

Hjältemod?

En bild säger mer än.....................ja den klyschan stämmer verkligen i detta fall. Min egen kommentar, vilka hjältar de tycker sig vara, att kapa en segelbåt, hur lågt får man hamna som pirat? Fattiga fiskare? Gangsters? Dåligt betalda "legopirater"?

Mia hos Mimmi i Grums

Min kära Mia visar färgglädje hos Mimmi i Pikenberg i norra delarna av Grums, hade vernissage Påskafton i soligt och fint väder, många besökare. Mias bilder finns kvar på väggarna, i Mimmis och Kjell-Åkes fina nybyggda butik/ateljé/galleri, till den 30 april. Missa inte det tillfället.
Mia hos Mimmi.

Världens 10 bästa, Europa i skamvrån.

Så här ser listan ut över världens 10 bästa flygbolag enligt en undersökning av Skytrax bland tiotusentals flygresenärer år 2008.
Det är bara att konstatera, i år igen, Asien/Australien/Nya Zeeland och Emiraten ligger i topp.
Europa, Nord-och Sydamerika finns inte med. Och inte Afrika. Grattis Nya världen.

Airline of the Year 2009
1. Cathay Pacific, Hongkong
2. Singapore Airlines, Singapore
3. Asiana Airlines, Korea
4. Qatar Airways, Emiraten
5. Emirates, Emiraten
6. Qantas, Australien
7. Etihad Airways, Emiraten
8. Air New Zealand, Nya Zeeland
9. Malaysia Airlines, Malaysia
10. Thai Airways, Thailand

I huvudet på en pirat.

Vad de "stackars" före detta fiskare utanför Somalias kust, som nu lockas till att utföra piratattacker, bör iakta i framtiden, om de nu tänker fortsätta med sina kapningar, är att undvika vissa mål.
Speciellt amerikanska, israeliska, brittiska och ryska fartyg, i något mindre grad gäller varningarna andra nationers skepp, även om internationella örlogsfartyg numera patrullerar farvattnen i Adenviken och utanför Somalias kust. Sitter du i en liten båt med din gisslan, beväpnad med några AK-47-or och kilometervis med ammunitionsband runt halsen, kan du ändå inte vara säker om du har med amerikaner att göra.
De smyger upp ur vattnet i skydd av mörkret och pang och vips är gisslan fri och du som kapare fimpad eller tillfångatagen. Samma öde möter du om israeler, britter eller ryssar sitter som gisslan - återigen,vips och är allt över (!!!) Och du har missat lösensumman på USD 2 miljoner (som är standardbeloppet).
Piraterna må komma ur hur fattiga förhållanden som helst, de är aningslösa hantlangare som får några ynka cent av de lösensummor som betalas ut, de feta bitarna går till kallhamrade och skrupellösa figurer, med små privatarméer, belägrade i lyxmiljöer någonstans i Somalia, Kenya eller annorstädes. De skor sig, precis som knarkhandlare, människosmugglare världen runt, på något av det mest ohederliga som finns och "alla" de i Sverige som tycker att, som i detta fallet, piraterna har det svårt och inte borde klandras så hårt, akta er för att bejaka "de stackars priraterna" - nästa gång kan det vara grannens dotter som förts bort eller grannens son som hamnat i knarkträsket.

Helgfrid

En dag kvar av påsken, va´ skönt, då kan vi slappa ett tag till, tids nog kommer vardagens bekymmer vällandes över en igen.

Påsken och korsfästelsen.

Lindström, den fantastiske cartoonisten, har gjort denna teckning med anledning av den stundande helgen. Rå? ja, men det var ju verkligheten också, om den verkligen var verklig.

http://www.bonton.se/sv/ där hittar du mer Lindström, verkligen värt ett besök.

R-Q på besök

I söndags dök de upp, äntligen. Jessica, Anton, Emmy och Maria, här syns de på promenad i en för dagen ganska kylig blåst. Vi grillade och åt så vi höll på att spricka, avspända och trevliga timmar.

Glad Påsk på er fyra och alla andra av våra nära och kära.

Balansen

Balansen är viktig när det står och väger, annars faller man eller det man engagerat sig i, eller båda.

Det kan vara allt från kärlek till små triviala ting som om man skall köpa nya tomatfrön eller satsa på de som köptes förra året. Det kan gälla vilka prioriteringar man gör ekonomiskt i sort som smått, vilka val i levnadssätt man gör, vilka lag man håller på, vilken ideologi man ligger närmast.

Med dålig balans, faller man och mycket kan dras med. Visst vacklar jag då och då men tycker mig ändå med ett långt livs erfarenheter bakom mig ändå ha funnit rätt plats på plankan.

Öva din balans, ställ dig just på en plankbit ovanpå en sten och fixera en punkt långt bort.

Då tänker du fritt och står där lite vinglig med med balans.

Då får man mer balans i allt.

Teckning: "Övervägande" av Olle Q ©

Snart dags

Med gräsklipparsäsongen snart här så plockade jag fram klipparen för översyn och en kortare testkörning. Allt fungerade väl. Höstens gamla löv skämmer bilden, men dom försvinner snart bland gröna strån.

Mor och döttrar?

Detta är förmodligen mor med två döttrar, kanske två fäder? Vem vet?
Allt nog, bilden har förmedlats av min kompis Lars-Erik i Hurlstone Park, NSW. Tack! Du har humor L-E. Uppskattas.

Enligt L-E är bilden hämtat från världens största dog show - Crufts i Birmingham. I år var det 28.000 hundar som levde loppan med hussar och mattar i en salig röra. Deras hemsida säger: "there´s no better place than Crufts to experience and learn about the wonderful world of dogs."
Nästa år, 11-14 mars, är det dags för mattarna att visa upp sina avkommor igen.

Brytningstid

Visst märker vi hur vi är på väg bort från den blå tiden, isen bryter upp och snön sugs upp av solstrålarna och rinner bort. Ljuset återvänder, de varma färgerna börjar synas, den skira tiden närmar sig. Vi går våren till mötes. Och vi varelser följer med på denna alltid så omtumlande resa, som växlingar och brytningar varje år bjuder oss på.

Foto Olle Q ©

Vi är inte ett dugg bättre...

...än de vi hela tiden rackar ner på i totalitärt styrda länder, inte om vi får tro de rapporter som når oss från London och det stundande G-20 mötet där.

Jag blir stelfrusen av skräck när jag hör och läser om att folk som arbetar i centrala London under de närmaste dagarna då mötet pågår skall "dress down" - klä ner sig - för att slippa bli attackerade och misshandlade!?! Att gå klädd i kostym, att bära dräkt och högklackat går inte, det provocerar demonstranterna till angrepp.

Detta påminner om hur vissa människor, i länder som vi stämplar som diktaturer eller styrda av religiösa grupperingar, angrips för att de på något sätt ser annorlunda ut, tycker olika eller genom sin klädsel avviker.
Vi är alltså inte ett dugg bättre. Vissa av oss, kvar på stenåldersstadiet eller på ruta ett, utan förmåga till självkritik, empati eller insikt.
Att angripa folk pga av deras klädsel, arbetsgivare eller yrkesutbildning är lågt, riktigt lågt.
I Europa? Jag ryser och kokar av ilska.

Får inte ledarna för världens 20 största länder mötas för att diskutera de problem vi har och som de till viss del kan anklagas för att vara orsak till, kan de inte få mötas för att återupprätta förtroendet, att lätta på kreditflödet, att återge folk en gnutta hopp om framtiden, utan att mötas av en mobb som hotar och förstör?

Demokrati är ett vackert ord, som jag värnar och vill bevara till mina barn och barnbarn.
Hur illa det än ser ut i världen så måste demokratins fana vaja högst, det fria ordet, dialogen och viljan till samförstånd vara ledstjärnan.
Inte våld, hot och vandalism, inte besinningslösa vildar som hotar oskyldiga på väg till sina arbeten. Vart är vi på väg?

Svajig fastighetsmarknad.

Att sänkta räntor lockar tillbaka en del till visningar och köp av fastigheter kan aldrig skymma det faktum att branschen befinner sig på ostadig mark.

Många håller i sina plånböcker, för man vet aldrig när man dras med i ett nytt ras, en kollaps någonstans och ens besparingar och köpförmåga krymper.

Lars-Erik i Hurlstone Park, Sydney försåg mig med denna illustrativa bild tagen i en ort som heter Whistler någonstans, kanske i blivande OS-byn utanför Vancouver? Måhända, iså fall, att det ryska skidskyttelaget bokat huset redan nu, de brukar ju falla offer vid dopingstester inför stora mästerskap och kanske har garderat sig här?

Pile O´Bones, Saskatchewan.

Runt 1880 då denna bild togs var staplarna, ja högarna av buffelben fortfarande både långa och höga. Platsen där dessa ben samlades kallades fram till 1862 för Benhögen, Pile O´Bones. Järnvägen drogs fram här och ett samhälle började växa fram. För att blidka den engelska överhögheten så byttes Pile of Bones mot det mer royalistiskt klingande Regina (drottning på latin). England förvärvade hela Saskatchewan år 1869, men redan året därpå blev det Canada men som en del av Northwest Territories. Sask. blev egen självstyrande provins i den federala nationen Canada år 1905.
Idag ser Regina i Saskatchewan ut så här, huvudstad i den jättelika provinsen som är näst intill dubbelt så stor som hela vårt land- Sverige!!!


Regina är centrum för handel, framför allt det jordbruksrika slättlandskapet förser järnvägsknuten med vete, två tredjedelar av Kanadas totala produktion, dessutom oljeväxter som raps, plus havre och korn. Boskapsskötseln är också viktig för området.
Den adminstrativa centralorten i Saskatchewan fick sitt universitet grundat 1974.
Här syns de ofantliga slätterna runt Regina, lite längre norr ut finns naturgas, olja, uran och stora tillgångar på pottaska, kanske de största i hela världen.
Utöver den ursprungliga befolkningen med majoriteten från First Nation- och Mestis indianer är faktiskt de flesta europeiska invandrarna från Tyskland, följda av England, Skottland, Irland, Ukrania, Frankrike, Polen och Norge!!!
Men även svenskarna har hittat hit, det finns en stad som heter Stockholm, den återkommer jag till.
Stadens enda sport med nationella mått mätt är Saskatchewan Roughriders som spelar en form av amerikansk fotboll men i Canadian Football League.
Kalla vintrar, rekordet är -49,9C är 1880 och sommarna varma, med plus 43,0C under fyrtitalet som högst uppmätta.

Saskatchewan är cree-språk. Kommer från Kisiskatchewani sipi (den mycket snabbt flytande floden), dvs Saskatchewan River.
Största stad i Sask. (officiell förkortning SK) är inte Regina utan Saskatoon, vid Saskatchewan River med ca 250.000 innevånare mot Reginas ca 200.000. Hela provinsen har ca 1 miljon innevånare.

Till sist, kanske bra att de inte behöll sitt ursprungliga namn på Regina, då hade vi ständigt påmints om hur ytterst nära vi invandrande européer var att utrota den nordamerikanska buffeln.

Det syns

Ja verkligen, det börjar synas lite här och där att den ekonomiska krisen är här och kanske djupare än vi befarat. Lite till mans och kvinns så ser vi med vemod tillbaka på tider då flotta butiken utövade en avsevärt starkare dragningskraft än både Myrorna och Läkarmissionen.

Tokyo är dyrt och smalt.

Att det är dyrt i Tokyo vet vi alla, oavsett om vi varit där eller ej. Att köpa tomtmark, om det nu finns någon, är som dessa bilder visar riktigt, riktigt dyrt.
Nu undrar jag som bor i 340 kvm hur det känns att klämma sig in i dessa smala tårtbitar och hur ser trappan ut och hur är hissfunktionen utformad? En säng eller soffa kan inte stå på tvärs i huset, badkar likaså. Nä, jag bor nog kvar i Blackstaby med tranor, tofsvipor, sångsvan och sånglärkor i högform under dessa dagar, har har vi alla rum att bre´ut oss.

Vad ska man säga?

Detta är ett klipp ur SvDs kulturdel den 22 mars.
Höstmöte heter ett helt uppslag som handlar om det kommande höstmodet.
En modeskapare heter Marc Jacobs hos Louis Vuitton, han bjuder här enligt bildtexten, på "80-talsextravaganza."
Ingen kommentar till de modeller som bär Jacobs extravaganza stod att läsa, vare sig från SvD-reportern Susanna Strömquist eller i övrigt.
Ni ser säkert det jag ser, och jag tycker inte om det jag ser.
Och jag pratar nu inte om kreationerna.
Vi är nog några få som reagerar, man blir med tiden allt mer avtrubbad av alla dessa anorektiska stackars fotomodeller som lever på vatten och skorpor.

Men de här får mig att reagera.
Det är så jädrans tråkigt att sitta och gnälla om sånt här, rena rama gubbgnället, men jag måste, har en sondotter som är 17 snart, vilka intryck tar inte tjejer i den åldern?

Inte alla, men många, inte Jessica men andra.


Vad tycker du?

Allianser

Japan Airlines med frisk Oneworld dekor

Qantas Airways med torftig Oneworld dekor

Oneworld är världens tredje största flygallians efter Star Alliance där bla SAS ingår och Skyteam Alliance där bla KLM/Air France ingår och så Oneworld.
I Oneworld ingår bla Qantas, American Airlines, British Airways, Cathay pacific, Japan Airlines, Finnair plus ytterligare några bolag.
I varje allians har varje ingående flygbolag minst en maskin målad i alliansens färger.
Som här ovan, Qantas Boeing 747-400, VH-OEB, "Phillip Island".
I samma veva som denna maskin målades även en Airbus 330-300 i Onworld-skrud, den flyger medeldistans för QF.
Star Alliance har enhetligt målade maskiner i de olika flygbolagen, medans Oneworld bara håller sig till själva logon.
Jag tycker att Qantas i det här fallet gjort ett halvtaffligt jobb, lite mer krut hade man kunnat lägga ner, när man ändå fullgjorde "sin plikt" med ommålningen, här har man blaffat på med en logga och flyttat lite på sin egen profil.
Överst ser man ett exempel på motsatsen, Japan Airlines Boeing 777-246 ER på Capital Airport i Beijing i en vacker Oneworld utsmyckning. Motsatsen till blaffa.

Vintern gör sina försök

I går kväll försökte den igen - vintern - i ett nytt försök att pudra vår tillvaro med snö.
Men ack va´illa tajmat det blev, solen, och plusgraderna har nu lite drygt tolv timmar senare smält bort det mesta, det är bara på sjön och i dikesrenarna som nattens snö ligger kvar.
Några minnen innan det började rinna smältvatten hann det dock bli, varsågoda.

Foto: Olle Q ©

Djupkyssen på hög nivå.

Ja säga va´man vill, men visst var det härligt på den gamla hederliga tiden också? Då var öst öst och väst väst, alla visste vad skåpen stod. Man strök sina egna medhårs, stack till dom lite robotar och kanoner, trygga i sina pakter.

Den här bilden tycker jag är häpnadsväckande faktiskt, titta på den noga. Observera på sättet de kysser varandra, en riktigt tung-slask variant, deep throat nästan.
Och det är inte vilka homosnubbar som helst, det är Sovjetunionens mäktige ledare Leonid Breshnev tv som tungkysser DDR:s Erich Honecker. Detta skedde inför hänförda ledare från övriga delar av östblocket, aningen upphetsade som de som åskådare säkert blev, hittade dom inget annat sätt att uttrycka sitt gillande än att energiskt applådera de båda turturduvorna.
Den som tittar noga ser att inte en enda kvinna finns bland de uppradade. Detta i ett av jämställdhetens och socialismens paradis, DDR.
Året är 1979 och DDR firade sitt 30-års jubileum som nation. Tio år senare, då det var dags för jubileum igen, kramades Honecker och Gorbatov, på hösten 1989 föll muren och en dyster period i Europas historia var över.

Kanadagåsen i Wawa.

På åkrarna utanför vårat hus ner mot sjön, betar, vaggar, sjunger och flyger hundratals och åter hundratals kanadagäss och grågäss, med ett övertag för grågässen, i antal räknat.
De äter upp sig, samlar energi för vidare färd till sina häckningsplatser.

En jättelik kanadagås möter man om man kommer Trans Canada Highway 17 norröver från Sault St. Marie mot Marathon i Ontario, då har man färdats 20 mil längs Lake Superiors ( Stora sjöns) östra strand, med, på höger sida en näst intill obeskrivbart vacker natur, vattenfall, skogar, berg och den vida öppna horisonten ut över sjön, där vatten och himmel möts, hela tiden på vänster sida.
I Chinookindianernas nationer här uppe ligger Wawa, och den jättelika gåsen är symbolen för alla på highway 17, att nu är Wawa nära, den lilla staden på cirka 5.000 ligger på en avstickare från väg 17, men gåsen lockar in folk till en bit mat och kanske en titt på det magnifika Magpie waterfalls (Skatfallet) i Michopicoten River.
Ytterligare en bit bort ligger Hawk Junction, med en bar som jag minns med stampat jordgolv, skogshuggare i rutiga skjortor och gott Labatt´s Blue öl.
Något mer än baren, en bensinstation och en korsning var det nog inte Hawk Junction kunde bjuda på, men minnesvärt var det. Jo, ett motell, där jag övernattade, det blev osäkert att köra tillbaka till Michopicoten nere vid Stora sjön, efter alla öl och oförglömliga samtal med öppenhjärtiga kanadensare. I Michopicoten jag hade min bas för några dygn.
Sedan bil till Sault St Marie och flyg tillbaka till Toronto.
Wawa va´namnet.

Koo Wee Rup

Koo Wee Rup är Bunurong-aboriginska för "plenty of blackfish", ungefär många svartfiskar.

Den lilla staden med ca 2.800 innevånare ligger lite drygt 60 km sydväst om Melbourne i delstaten Victoria, Australien.

Hela området där nu Koo Wee Rup ligger var från början sumpmark, men under 1880-talet när Great Southern Railway drogs fram här byggdes broar, det dikades ut, en kanal byggdes och man bestämde sig för att dränera delar av de stora sumpområdena.

Men två svåra översvämningar åren 1891 och 1893 försenade "återtagandet" av land.

Nya immigranter, främst från Holland och Italien erbjöds land och möjligheterna att odla marken. De lyckades, för idag är det ett mycket bördigt och rikt område med rotfrukt- och grönsaksodlingar. Fram till för några år sedan hade man en begivenhet här som kallades Potatisfestivalen, men potatisens betydelse har minskat och festivalen fick vika ner sig för bl a sparris. Precis som närbelägna Lang Land (se inlägg nedan) ligger Koo Wee Rup i Australiens största sparrisodlings distrikt. Här kan den som vill få en guidad tur under säsongen september till februari för att se och höra berättelsen om sparrisens förträffligheter.

Som sagt det finns delar av den ursprungliga sumpmarken kvar, i ett utsiktstorn kan man beskåda den.

Koo Wee Rup har ett Australian Rules fotbollslag, två skolor och ett gymnasium, ligger intill South Gippsland Highway, nära järnvägen och nära till storstaden Melbourne med sina 3,5 miljoner innevånare.

Har jag varit i Koo Wee Rup, svaret är ja.

Udda är nog rätta ordet

En enhjulig motorcykel tillhör nog det mer udda jag stött på, den finns uppenbarligen, här serverad dig i sin prydliga utrustning och kanske kryddat med frågan hur man klarar balansen.

Ön

Ön - fler ord än så kanske inte behövs, bilden togs för cirkus en vecka sedan. Sjö? Nyckelsjön.

Några minnesbilder

Det har varit mest grått och ljusfattigt under den senaste tiden, visst dagarna blir längre men utan sol blir det ändå murrigt och tämligen kontrastlöst. Här är några minnen från dagar som gått, speglandes de motiv som inbjöd till närkontakt. Det undre fotot är medvetet lite oskarpt och bör bjuda in till mer funderingar då, liksom att den övre bilden kanske få någon att rynka pannan.

Foto: Olle Q ©