Vem kommer ihåg Blackpool? Jag!

Bara vi oldtimers minns ärorika lag som Blackpool, Huddersfield, QPR, Preston, Derby, Brighton och en hel del andra lag som rosade marknaden på femti-och sextitalet.

Ikväll såg jag andra halvlek av en väldigt spännande match mellan Nottingham Forest och Blackpool FC, i en avgörande fajt om vilket lag som skall spela en kvalficeringsmatch till Premier League på Wembley till helgen.

På bilden här ovan är det DJ Campbell som är på väg igenom för att fullborda sitt formidabla hattrick.

Blackpool vann hemma med 2-1 och ikväll stod det 2-1 till Forest en bit in i andra halvlek - alltså lika 3-3. Men tre snabba Blackpoolmål för dem till Wembley där Leicester eller Cardiff står för motståndet, vilket lag det blir avgörs onsdagkväll.

Tänkte några av er skulle le när gamla hederliga klubbar som Blackpool knackar på dörren till finrummet där jäsande och övergödda klubbar som Chelsea, Manchester United, Arsenal och några andra tror att de i evighet skall härska och styra.

Se upp där uppe, än lever de gamla...

Marknaden och kossorna.

Som av en slump, eller så var det beräknad tajming, så släpptes Arnes kossor och EU:s stabiliseringspaket samtidigt i morse.

Kossorna kom ut som skjutna ur en kanon, hoppandes, skuttandes, råmandes och glädjen att slippa innelivet visade inga gränser.

Marknaden släpptes ut på nytt färskt bete, nya snabba hoppiga klipp, med ett råmande media i släptåg. Greklandsoron "är över" och risken för att Spanien och Portugal skulle drabbas har nu balanserats av paketet.

Man må säga och tycka vad man vill om marknaden - med massor av brister, men inget annat samhällsbärande system har visat sig bättre.

Visst finns där likheter - flockmentaliteten, flykten, glädjen, "följa-John", oron, sekundbeslut, nyser-en-blir-alla-förkylda.

Intressanta fenomen som jag personligen gläds åt i bägge fallen, för vem hade velat se korna instängda under sommardelen, vem skulle vilja se euron krascha och Grekland gå bankrupt?

Ingen hoppas jag.

Ingen gagnas av andras lidande och olycka, möjligtvis grupper längst ut på politikens ytterkanter, vars enda möjlighet att nå fram till gemene man är genom just kaos, oro och destruktiv anarkism.

Ingen gagnas heller av kossors instängdhet, inte vi mjölkproduktsberoende människor i alla fall.

Leve kossorna - leve marknaden.

United´s tail strike.

Tony G, medlem av Yssyforum i Sydney var på plats. Det gäller att ha kameran i högsta beredskap för att få med det som sker här.

En sk tail strike, stjärtträff låter inte så aptitligt, men det händer vid något enstaka tillfälle att vid take off, att stjärten/bakdelen som är vinklad för att undvika att träffa banan, ändå gör det.

Tony var som sagt på plats igår när en United Boeing 747-400 lyfter mot Johannesburg efter en mellanlandning i Sydney från Los Angeles.

Planet skrapade i, fick göra en non-normal departure route och dumpade bränsle, vilket lämnar en mörk strimma efter sig.

En pilot från Etihad rapporterade till tornet, markpersonal konstaterade metallspån på 34L som runwayen heter. Dessa metallföremål måste sopas bort innan banan på nytt kan användas.

Tänk vilka katastrofala följder det fick på Charles de Gaulle i Paris år 2000, då en Air France Concorde vid starten körde på ett metallstycke som slog upp och in i en av bränsletankarna, detta efter att en Continentalmaskin skrapat i och tappat en bit. Concorden störtade efter några minuters desperat kamp i luften och alla ombord omkom.

Allt nog, här gick allt lyckligt. United fortsatte mot Jo-burg och banan är ren som ett salsgolv.

Tack Tony G för bilden - den är ganska unik.

Berlinische Galeri

Vi tog en tur med buss 100 och hamnade mitt i smeten i forna Västs centrum, bytte till 521 och passade på att titta på Checkpoint Charlie, en säker turistfälla för de som inte var med när det var verklighet. Och det var jag åren 1962, 1971, 1981 och 1988. Då var det inte utan hjärtklappning man kollades av stränga östtyska folkpoliser, man kunde ju ha en 10 marks DDR-sedel kvarglömd i fickan.

Alltnog tillbaka till 2010, vi traskade via en loppis vidare till Berliner Museum, ett museum för modern konst, passerade även det polisbevakade judiska muséet.

Väl framme hamnade vi i en riktig gottebod med konst. Flera våningsplan, öppet, ljust varvat med mer slutna intima rum med konst som passade det återhållsamma.

Vi började med en god lunch, varm soppa och en Berliner Pilsner. Prisnivå? Ja lite drygt hälften av vad Moderna Muséet i Stockholm tar.

Ett woooaaaawww....... hördes från samtliga när vi upptäckte italienaren Emilio Vedovas unika verk från 1964!

Japp, 1964 var året. Han kallade sin samling för "Absurd Berlin Diary 1964".

Efter sitt besök i Berlin då, redovisar han här sina dagboksmålningar i vilt abstrakta verk uppsågade i olika formar, dels hängande i taket, stående på golvet eller stickandes ut från en vägg högt som lågt.

Det var som att vandra i en labyrint av målade dukar, inne bland dem, tredimensionellt så det sjöng härligan om det.

Vi tillbringade lång tid här inne, en upplevelse som man bara kan känna på plats.

Aino betraktar, eller ska vi säga utbyter blickar med kvinnan på en av Michael Schmidts foton.

Lägg till Berlinische Museum på din besökslista om du besöker Berlin. Och glöm inte Hamburger Bahnhof, scrolla ner en bit här så hittar du våra intryck från besöket där.

Foto: Olle Q @

High five sprider sig

Att ge en high five har varit och är vanligt bland oss människor, nu har det spritt sig till djurvärlden också. De måste ju också få fira med en riktig klapp när det finns anledning till det.

En liten påminnelse om att vi står varandra ganska nära.

Ett minne - Minneskyrkan i Berlin.

Kaiser Wilhelm I Gedächtniskirche såg ut så här, då knappa 10 år gammal på ett foto från runt 1900, kyrkan byggdes åren 1891-1895, till minne av Kaiser Wilhelm I.

Efter dåtida mått, nådde kyrkan högre än de flesta andra byggnader i Berlin - 113 meter.

Under andra världskrigets andra fas, närmare bestämt den 23 december 1943 bombades kyrkan och förstördes till stora delar och har sedan dess bevarats som en ruin, besökt av tusentals turister dagligen.

Som genom ett mirakel räddades delar av det vackra mosaiktaket, restaurerat och lappat, men i sin prakt väldigt vackert att skåda upp mot.

I en del av kyrkan finns minnes-skärmar med bilder från åren före, under och efter det senaste världskriget. Bilder som berör. Berlinarna i gemen kunde knappast beskyllas för att Hitler rullade in i Polen och därmed startade det andra världskriget.

De fick lida svårt även de, något som känns när man står här inne i den "ihåliga tanden" som kyrkan kallas i folkmun.

Arkitekten Egon Eiermann skapade den nya moderna kyrkan intill, i skarp kontrast till den gamla. Han gjorde det tidigt, den stod klar 1961.

Den har också fått smeknamn "puderdosan" och "läppstiftet". Bägge dessa kyrkor fylls dagligen av turister, den har dessutom placerats som nummer åtta bland världens mest unika kyrkor, för sin åtta-kantiga form. Det blå ljuset är verkligen kännbart in i själen.

Här syns orgelläktaren och en del av alla tusentals kvadratiska små fönster, med infattade glas, varje ruta med sin egen "mosaikutforming".

Här inte sänker sig, som sagts, en frid och ett lugn, en rofylld stund, med den bullrande storstadens alla ljud utestängda. Vi tände ett ljus för alla de civila och soldater som omkom i denna stad under kriget.

Kommer du till Berlin, besök Minneskyrkan och minns.

De som i denna stad, för tidigt i livet slutade sina dagar i skräck och förtvivlan, är värda det.

Foto: Olle Q @

Inte vackert, men dyrt.

En av flera våningar där casinots spelbord lyser som swimmingpools i prålig guldfärgad miljö.

I Singapore öppnas snart (ja det invigdes den 27 april) Marina Bay Sands. Inrymmer bla ett casino och när det blir klart och befriat från damm och byggkranar också en teater, ett shoppingcenter (vem kunde tro något annat?) och ett museum.

Tillkommer närmare 2600 rum och förmodligen en och annan svit.

Casinot lär få 500 spelbord och 1600 slotmaskiner. Detta är ett av Singapores två casinon som förväntas dra in 26 miljarder kronor under nästa år då detta också är i full kommers.

Den båtformade ovala delen ovanpå husen är någonting som arkitekten Moshe Safdie kallar Sky Park, en grön, prunkande oas på si så där

12 400 kvadratmeter. Pool och restauranger finns också däruppe i grönskan.

Kostnad cirka 42 miljarder.

Ja du Thomas Östros & Co, här har du de rika som spenderar sina pengar på annat sätt än genom skatter.

De som du, här hemma, klassificerar som förmögna kanske bara har en villa i ett attraktivt område.

Sätter du dig på Anders Borgs stol i september, lär de få flytta då såväl fastighets- som förmögenhetsskatten skall skjuta i höjden igen.

Så förbli där du är Thomas.

I Singapore mjölkar man de rika på ett lite trevligare sätt, men mjölkade blir de.

Nu marscherar vi åter på bred-bandet.

Efter närmare 6 dygn utan funkande internet, har nu det välsignade bredbandet åter börjat rulla under vår tillvaro.

I lugn takt marscherar vi åter i den värld som, utan den, känts näst intill avskuren och isolerad.

Allt skall ju skötas via datorn, läsas via datorn, kollas, bokas, testas, skrivas och hittas via datorn.

Mina år till trots så är it-revolution större än det mesta jag upplevt under livets gång.

Bilden togs för några veckor sedan, mitt under en matta av isländsk aska, på Hamburger Bahnhof i Berlin, muséet för nutida konst.

Isa Genzkens spegelskulptur återkastar onekligen en klonad tillvaro.

Foto: Olle Q @

Är ett förbud rätt väg?

I Belgien har ett förbud mot burka och niqab (heltäckande klädesdräkter) införts på offentliga platser, på transportmedel, banker, skolor och andra samhälleliga inrättningar.

Fler europeiska länder diskuterar ett förbud, frågan lär komma upp i Nederländerna, Frankrike, England, Danmark och eventuellt i Tyskland.

I princip är jag också för ett förbud av all slags maskering, alltså även i denna, men frågan återstår - hjälper det de hårt trängda och förtryckta kvinnor som tvingas av hävd, tradition och religion - att bära sina beslöjande klädesplagg?

Blir de genom ett förbud i själva verket inte ännu mer isolerade och hänvisade till hemmets otrygga vrå?

För hur skall de kunna vistas utomhus nu, när de inte får bära heltäckande slöjor?

Ingen tror väl att de genom ett förbud skulle kasta sina täckande plagg och komma ut som vilken fri kvinna som helst?

Never ever, you can forget that. Sorgligt nog.

Jag tror inte att någon kvinna ställd inför det absolut fria valet att bära burka eller inte bära burka skulle välja det förstnämnda alternativet, om det inte vore för trycket från man, familj, klan, tradition och den förlegade del av sin religion som placerat dem i stora svarta heltäckande tygstycken.

Det är ett grovt kvinnoförtryck de är utsatta för, en förnedrande syn av kvinnan, ett förnekande av kvinnans rätt att få bestämma över sitt eget, liv, klädsel, yttrandefrihet, sexualitet, vilja och val av skola, yrke, man och bostadsplats - helt enkelt de mänskliga rättigheter som vi själva erkänner oss till - kvinnor som män.

Varför skall vi tillåta en symbol som kränker i stort sett halva vår jords befolkning?

Heltäckande burka, niqab är förtryck - men kan bli till ett än värre förtryck om ett förbud införs - så vad gör vi?

Att vädja om diskussion, från berörda och förtryckande parter, kring ämnet är lika otänkbart att det skulle bära frukt, som att det finns intelligenta varelser på månen.

Nej, sätt alla män på skolbänken för att lära sig lite om jämställdhet, respekt och framför allt kärlek till sin kvinna och att stening, misshandel, förtryck, skolförbud inte gagnar dem själva som män, för för eller senare kommer den dag då även de förtryckta kommer att vara fria.

Hur det skall gå till vet jag inte, jag bara lider med dem och hoppas på att någon förstår att detta är ett allvarligt problem i vårt land, likväl som runt om i världen.

En sista vädjan - ett mångkulturellt Sverige mår bäst av kvinnors frihet, rättigheter och frihet från religiösa brott.

Utan fanor på första maj.

Alla demonstrerade inte igår. Utan plakat och fanor i den hårda vinden är detta två individer vi möte samtidigt som demonstrationstågen rörde sig i Sveriges alla hörn.

Ute i norra Ängby på 4H-gården finns en idyll mitt i villaområdet. Djur för alla de små och även stora, en lekpark. En lunga för att koppla bort storstadslivet och dess brus.

Viktigt att de mindre får veta att ägg exempelvis inte görs på fabrik utan av levande tvåbenta varelser. Några mjölkproducerande kor fanns inte, men väl getter, får och ponnyhästar.

Foto: Olle Q @

600 och 1 maj

Ett litet jubileum idag, detta är det sexhundrade inlägget som publiceras under Diversehandelns rubrik.
Det hela startade i slutet av maj 2008. Så nästan ett om dagen, nästan.

Sitter fortfarande med lånad dator - inga bilder, men de kommer, när det hela fungerar som det skall igen.

1 maj -arbetarrörelsens dag, dagen då de braskande apellerna skall mana till kamp mot orättvisor och snedfördelningar av alla de slag.
Så är det valår - LO har säkert skäl att slå ner lite extra på regeringen för att få sina medlemmar att masa sig till valurnorna i september och kanske framför allt att få dem att lägga rösterna på "rätt block". Och kanske för att undvika SD.
Mitt eget engagemang har sedan Vietnamkrigets dagar svalnat, åtminstone vad gäller demonstrerandet. Men då var jag dess då aktivare, med de de stora tågen vänster om socialdemokraternas som en större magnet.
Den stora och egentligen enda frågan för min del då var att få ut USA ur Vietnam.
Något liknande finns inte idag - nej inte ens Irak eller Afghanistan, där FN har ett mandat och demokratin står på spel.
Bristen på engagemang är inte så allvarligt som det låter.
Med mognad och ökad insikt om samhällets komplexitet, har jag funnit att det egentligen inte finns några enkla lösningar på problem som berör de flesta av oss i Sverige.
Därför är det inte i min mening, någon mening med att gå ut och demonstrera för något, eller mot något, som jag vet att även andra politiska partier kämpar för eller är emot.
Jag kan helt enkelt inte ställa in mig i något partis fålla längre, politiken är för bred och djup för att finna alla svar hos en, då flera partier oftast har de bättre svaren på sådant som rör oss människor.
Men ingen skugga över er under fanorna idag - upp till kamp bara.

Internet igen

Farit som en skottspole med datorn idag, nya minneskort, förhoppningar, grusade förhoppningar, förnyat hopp, samtal hit och dit.
Att komma ihåg allt. Att försöka förstå sammanhang och kopplingar. Inte helt lätt. Men man försöker.
Nu är datorn i min ägo igen, får se om det trådlösa bredbandet funkar vid hemkomsten i morgon.
Och flis kostar det, servicen på Macoteket i Sumpan förträfflig. Trots Valborgsmässoafton och allt.

Hoppas Sverige håller sig någotsånär nyktert, framför allt alla ungdomar som har drick-kravet hängande över sig. Vuxenvärldens tvångströja i unga år är inte så bra.

Internet är inte i form

Vill bara informera er som tittar in på den här sidan, det är bekymmer med internet och kanske även datorn.
Inga bilder på några dagar.
Tack och lov ingen krasch, men bekymmersamt. Får se i morgon på Valborg, kanske det brinner till i datorn då?
Hur har jag fått ut det här då? En gammal burk kickades igång, telefonmodem och lite mer tidskrävande.
Vi hörs.
Håll ut and stay tuned.

En luftens jätte

Nu måste vi alla få en stund att njuta.

Här susar, tyst som en katt, en jättelik A380-842 in för landning på Los Angeles International (LAX). Den har just tillryggalagt hela Stilla Havet, från Melbourne i Australien.

VH-OQD är rego-numret, Qantas Airways flygbolaget.

Inte vackrast, men imponerande stor.

Foto: Matthew Wallmann

Berlinare och Bajare.

En kall kväll på dragiga Alexanderplatz i Berlin, det är sent, vi är på väg hem. Inte hungriga, ändå upptäcker jag denne man, försäljaren av currywurst och andra goda korvar.

Han var tämligen ensam, ingen kö precis och inget ville han i betalt för att jag tog bilden.

Det är lite skillnad på dagens ambulerande och skyddutrustade korvförsäljaren och de i min ungdom med en låda på magen och vit rock.

Några dagar senare, varmare och inomhus. Caféet på Hamburger Bahnhof, konstmuséet. En servitör av den gamla goda stammen, med professionen lysande i en stor aura runt sin varelse. Överblick, lugna rörelser, vänlig röst, noterande vad man vill ha så glider han tyst iväg för att med säker hand och arm föra sin bricka till vårt bord, servetten vikt över armen. Rörelserna kontrollerade och vana, man njuter av en man som ut i fingerspetsarna kan sitt yrke.

Åldern spelar roll i sådana här sammanhang - ju äldre ju bättre.

Hemma igen, kall men solig kväll, en Bajare. Ja en som håller på Hammarby IF i en annorlunda outfit, skotsk, men i de rätta färgerna. Långt, långt bak i den stora marschen mot Söderstadion. Och med cykel, hoppas att däcken höll, massor med krossat glas längs vägen och att kilten inte blåste upp när han cyklade hem efter matchen.

Hur det gick i matchen? Jo Hammarby vann med 2-1. Vad annars trodde du?

Foto: Olle Q ©

Uppåt väggarna!

Det är inte så lätt att i vimlet på trottoarerna kunna vända blicken uppåt och se det man vanligen inte ser. Men kan man, utan risk att kollidera med en mötande barnvagn eller shoppingfull rullator, hinna att kasta en blick uppåt kan man se ett och annat.

Som jag försöker visa med dessa två bilder, bägge tagna på soliga dagar.

Den övre föreställer en kille i pyamasbyxor med en laptop i knät på fönsterbrädet i stadsdelen Mitte i Berlin lördagen den 17 april, ljuvligt varmt. Surfandes hej villt. Ganska tomt på gatorna så han var lätt att upptäcka.

Den undre mannen stod högt upp på sin balkong längs Götgatan på Södermalm i Stockholm i tisdags den 20 april. Isande kallt i skuggan nere på gatan. Klockan var närmare 18 och Götgatan var fylld med närmare 10 000 Hammarbyfans i sin traditionella marsch från Medborgarplatsen till Söderstadion. Folkmassan rörde sig sakta framåt så jag hann med att titta i alla riktningar.

Han visade sin sympati med den grönvita halsduken virad runt balkongräcket.

Med rak rygg och höjd blick upptäcker man mycket här i världen.

Foto: Olle Q ©

Newcastle United firas.

Här tar Newcastle United under konfettiregn emot pokalen som bekräftar att de överlägset vunnit the Championship i England, efter bara ett år är de tillbaka i Premier League igen.

De har inte förlorat en enda match på hemmaplan under hela säsongen, det har spelats 23, inget dåligt facit.

52.211 personer hyllade dem och deras avancemang igår på St James Park, förväntningarna är stora och optimismen tillbaka. Skillnad mot förra året då klubben befann sig i kris, främst ekonomiskt, som naturligtvis även orsakade det sportsliga debaclet med degradering som följd.

1892 bildades klubben, den kommer att leva i evigheter, i mitt hjärta också.

Mannen i blått? Steven Harper målvakten med 13 år i klubben.

Hamburger Bahnhof - Museum für Gegenwart - Berlin

Hamburger Bahnhof, Berlins första järnvägsstation, är numera Museum för nutida konst / Museum für Gegenwart.

Stationen uppfördes i mitten av artonhundratalet, redan i början av nittonhundratalet blev stationen ersatt av andra stationer i staden och blev då ett museum för transport och konstruktion.

Exteriört har huset behållit sin historiska arkitektur med de två tornen.

1996 öppnades muséet i sitt nuvarande modernare skick, efter att 1960 ha återöppnats som konstmuseum efter nazisterna stängde ner 1937.

Anselm Kiefers rum, den tyske konstnären gjorde kanske, åtminstone i mitt tycke, under åttitalet upp med Tysklands krigshistoria, med en serie verk i den dystrare skalan. Men det är inte grälla färger som gör en stor konstnär stor, det är innehållet. Uttrycket. Själ och tanke.

Andy Warhol finns representerad med för mig, några nya verk. Robert Rauschenberg likaså.

I ett av rummen finns en jättelik spegelkub som gav oanade spegeleffekter. Isa Genzken och Wolfgang Tillmans står för glas och måleri.

Cy Twombly har gjort några nedslag och klottrat lite texter på tre stora dukar. Kanske var jag ensam om att finna dessa synnerligen "enkla" målningar som en befrielse av enkelhet och djärvhet? När det inte skriks och väsnas är det skönt.

Konstnären bakom denna nedtyngda gamla dam missade vi, men damen blev kanske hela muséets stora magnet i sin näst intill perfekta realism, från vårtor till rosor på kinden och slitna skor.

Den stora järnvägshallen är ett konstverk i sig självt, vackert välvda bågar av stål, ljusinsläpp gav rymd och en känsla av att vara utomhus.

Jag och vissa av oss hann inte/orkade inte med Walton Fords jättelika djurmålningar, inte Paul Pfeiffers ljudinstallationer "The Saints", men såg Joseph Beuys som också ingick i Erich Marx enorma samling som visas här. Allt kan man, som nämnts, inte ta till sig, allt hinner man inte med, men upplevelsen blir inte mindre för det. Fyllda av intryck ger vi dagen fem av fem penslar.

Vill ni se samlingarna så åk till Hauptbahnhof, snett över gatan på Invalidenstraße ligger Hamburger Bahnhof.

Foto: Olle Q och överst Bildarchiv Preußischer Kulturbesitz ©

Jag flög Germanwings Bearbus.

Ibland skall man ha tur att få åka med, ofta det enda exemplaret, som flygbolag i allmänhet har i specialmålade färger. Som denna Airbus A319 på Arlanda, dagen innan askmolnen vällde in, destination Schönefeld flygplatsen i sydöstra Berlin.

Den kallas the Berlin Bearbus, björnbussen, med tuffa solglasögon, nos, glad mun, öron och björnfärgad. Texten ovan fönsterraden lyder "Berlin, be part of it" "SXF" förkortningen för Schönefeld.

Special Livery på engelska, det finns flera hemsidor, speciellt på www.airliners.net där man kan ta del av alla specialmålade fåglar världen över.

För min del, var detta tur, har alltid längtat efter att få färdas av den unika maskinen i ett av våra flygbolag.

Lågprisbolag Germanwings betalde tillbaka kostnaderna för returbiljetten dagen efter vi bokade av och tog tåg, båt, buss hem igen.

Inget knot och snyft som hos Ryanair, som först efter mycken medial uppmärksamhet kröp till korset och ersätter resenärer även för deras hotellkostnader och vissa andra utgifter, men "inom rimliga gränser" som deras presstalesman säger.

Foto: Olle Q ©

Välkomna till den stora Jubileumsutställningen.

Klicka på bilderna om du vill se dem större.
Välkomna alla som kan, till utställningen med stort U som pågår ända fram till den 30 maj. Vernissage har redan varit, nu i lördags den 17 april, då vi inte kunde närvara.

I bägge de stora hallarna på Edsvik visas det mesta och delvis kanske det bästa inom konsten. Här har Mia och jag hamnat i riktigt fint sällskap, spana in listan med namn.

Mer information hittar du på www.edsvik.com

Hur mycket flyger vi inom Sverige?

Kjell Aleklett, professor i Uppsala. Global Energy Systems, Peak Oil. Skriver följande i sin blogg Aleklett´s Energy Mix:

"Detta ger mig anledning att diskuterar hur vi svenskar brukar resa. Om vi förflyttar oss 100 kilometer så använder vi i medeltal bilen för 82 km, vi åker buss i 9 km och tåg i 7 km och vi flyger i 2 km. Det finns politiska krafter för att vi skall stänga ner flyget i södra Sverige och det kan på sin höjd förändra resvanorna med en procent. Vi ser nu vilka samhällskonsekvenser det skulle få om det blev en snabb omställning. Fördubbla tågtrafiken finns med på de flesta partiers agenda i någon form. Låt oss anta att de 7 procent som detta medför tar bort motsvarnade vad det gäller bilåkning. Faktum kvarstår att vi skulle vara helt beroende av bilen.

För den bilindustri som vi försöker rädda är det naturligtvis bra, det finns en stabil kundkrets även i framtiden. Det betyder inte att vi skall använda lika stora bilar som nu. En liten elbil skulle vara perfekt för de flesta. Hybrid och andra alternativ kommer också att behövas och även om vi nu har Peak Oil så tar ju produktionen int slut utan den minskar så sakta.

Flyget kommer att få de största problemen och vi ser nu hur beroende vi är av flyg. För vissa resor finns det inget alternativ. Ett stort problem är att alla flygplatser runt om i världen måste ha identiskt lika bränsle för att garantera att de olika flygmotorerna skall fungera. Vi kan introducera alternativa bränslen för en begränsad mängd bilar, men det är mycket svårt att göra det för en begränsad mängd flygplan."

Ett inlägg värt att ta till sig för MP som vill lägga ner all flygtrafik söder om Sundsvall, ni borde kanske landa och begrunda era högtflygande planer.

Fast i Berlin

Som så många andra så fastnade vi utomlands när den isländska askan spred sig över Europa.

Mia och jag och kompisarna Helena, Ola, Aino och Jussi var i trevliga Berlin i fyra dagar, några av oss står här på Berlin Hauptbanhof, fotograferade av Berliner Kurier som gjorde ett reportage om alla köande till en tågbiljett. Pelle och Li-Lo träffade vi på Schönefeldflygplatsen och de gav oss tipset om att skippa Danmark och välja Sassnitz.

Det blev alltså en artikel i tidningen, när fotografen skulle ta bilder ville han att vi inte skulle se så glada ut - utan tvärtom arga och förbannade. De trodde att tre timmar i en biljettkö skulle göra oss rasande, när vi i motsats till det var glada att hitta en korridor hem igen.

Det var svårt att se arg ut, men en allvarlig min kunde vi väl alltid visa. Vår hemresa tog 30 timmar längre än den skulle, småpotatis i jämförelse med många andra som slagits om biljetter, mat och toalettpapper Europa över.

I Tyskland fungerar saker och ting, vi kom med tåget till Sassnitz, fick dock stå utanför båtterminalen i cirka två timmar och huttra, båten skulle gå 02.15, det är mest lastbilar och gods som trafikerar sträckan till Trelleborg. Plus oss strandsatta flygresenärer.

Med hjälp av en kompis hemma fick vi bokade platser med Swebuss halvåtta från Malmö.

Problemet var att båten skulle angöra Trelleborg först klockan 07.00.

Men Susan, en mycket tillmötesgående intendent på Scandline, så fick hon kaptenen att köra fortare, vi klev i land 06.40, kastade oss i en taxi och svängde in framför Swebuss buss EN minut innan avgång. Scandline ska ha ett tack för sin förståelse.

Hem efter att hämtat bilen på ett öde Arlanda 30 timmar sena, trötta men glada och uppfyllda av alla minne från ett Berlin som rekommenderas, en världsstad med lugn och vänlighet som signum.

SSK rivstartar Silly Season.

Södertälje SK har gjort klart med den finske stjärnbacken Markus Seikola. Seikola kommer närmast från Ilves i den finländska ligan där han vunnit poängligan för backar de två senaste åren. Den 27-årige rightskytten har gjort sig känd för sina fina passningar, fina puckkontroll och tuffa närkampsspel. Markus Seikola har skrivit ett tvåårskontrakt med SSK.

En bra och nödvändigt snabb start för Södertälje SK i bygget av ett nytt starkare lag för kommande säsong, det gäller att markera inför de spelare som omförhandlar sina kontrakt i klubben eller för de som är ute "och fiskar" efter nya klubbardresser. Mats Kilströms rivstart är ack så viktig och det napp han fick var ingen liten sutare utan en riktig bamsing. Grattis SSK.

Ålder och skönhet

Det som utsatts för vind och vatten, för sol och regn, där tidens tand nött och skavt är ofta något som vi tycker är fult och kanske skall slängas, målas om eller ersättas.

Men inte alltid, rost, skavd färg, slitna eternitplattor är vackra ting, värda sin plats i tillvaron. Precis som människan när hon på ålderns höst inte längre får så många poäng.

Ålder är skönhet, ålder är respekt och aktning.

Foto: Olle Q ©

Alla gör vi våra misstag.

Titta nog på denna annons, eller del av en helsidesannons för en butik på Götgatan i Stockholm som säljer elektronik.

Ungefär samma misstag som Köp 2 Betala för 3. Nu tror jag inte så många upptäcker det här, men en groda händer så lätt.

Vernissage i Västervik

I morgon lördag den 10 april smäller det i Konstrum Järnet på Södra Varvsgatan 50 i Västervik. Portarna slås upp klockan 12.00 och förblir öppna till 15.00.

Ni som är i närheten eller känner er lockade - välkomna.

Ni kommer att mötas av Mias koloristiska målningar i kontrast till mina lite mer sparsmakade teckningar och blandtekniksbilder.

Changi - airport of the year.

Så har 9,2 miljoner flygresenärer gjort sina val, här kommer listan över världens bästa flygplatser enligt deras bedömningar.

Jovisst, kan man stanna hemma och inte skita ner i luften, men risken är att man inte är Co2-ren även om man sitter på Sulitelma och äter rötter - det blir lätt gaser av rötter.

Arlanda? På tredje plats efter Helsingfors och Oslo för norra Europa, jag tvivlar på mätningar som dessa när Kastrup inte är med. Trevlig, inte supermodern, men gemytlig mitt i all röra av folk och butiker med överpriser.

Notera av de tio i topp är det sju från Asien-Oceanien och tre europeiska. I vanlig ordning.

Och Nord-och Sydamerika lyser med sin frånvaro, Afrika, Mellanöstern och Östeuropa likaså.

AIRPORT OF THE YEAR

1. Singapore Changi Airport (3)
2. Incheon International Airport (1)
3. Hong Kong International Airport (2)
4. Munich Airport (5)
5. Kuala Lumpur International Airport (7)
6. Zurich Airport (4)
7. Amsterdam Schiphol Airport (8)
8. Beijing Capital International Airport (17)
9. Auckland Int'l Airport (10)
10. Bangkok Suvarnabhumi Airport (16)

(Siffran inom parentes anger förra årets placering)

Trendknutten Kim Jong-Il

Nu är det fastslaget för gott, precis vad jag misstänkt länge: Balmain, Coco Chanel, Louis Vitton, Christian Dior, Yves Saint-Laurent, Nina Ricci och resten - släng er i väggen.

Och det med besked. För så här ska man se ut om man styr världens moderiktningar.

Det nordkorenska partiorganet Rodong Sinmun citerar en fransk modeexpert: "Kim Jong-ils mode, som nu sprider sig snabbt över världen, är något som aldrig tidigare inträffat i världshistorien", säger experten.

Tidningen säger vidare att "det vördnadsbjudande intryck som den store ledaren ger i sina anspråkslösa kostymer är en stor inspiration".

Kostymen består av en blixtlåsförsedd jacka med matchande byxor, vanligen i en beige färg eller i blågrått.

Modevågen kommer, var så säkra och var beredda, när den kommer blir det utslag på Richterskalan.

Jag gillar folks nyvunna optimism.

Vi bor i Janteland, där folk tjurar lite mer än annorstädes, där ett halvtomt glas går före ett halvfullt. Ja ni vet hur vi alla är. Eller är det inte alls så?

Därför ler jag med ett stort brett leende när jag ser att det finns optimister efter denna långa och kalla vinter, folk som redan sjösatt. Och det rejält.

Både båtar och hus. Vill man bo strandnära, som på den undre bilden, ja då flyttar man diskret sin lilla stuga närmare i skydd av vintermörkret och vips så har man bara att kliva rakt ut från furstukvisten ner i vattnet.

Och båtarna i sjön innan någon annan jäkel kommer och snor de bästa båtplatserna.

Det är häftiga tag här i trakterna, folk med framåtanda har varit i farten.

Folk som lärt sig av framgångsrika asiater och deras lyckosamma satsningar.

Vårt land, eller är det bara denna del av Sörmland, ser genast mycket mer förhoppningsfullt ut att bo i.

Foto: Olle Q ©