Fast i Berlin

Som så många andra så fastnade vi utomlands när den isländska askan spred sig över Europa.

Mia och jag och kompisarna Helena, Ola, Aino och Jussi var i trevliga Berlin i fyra dagar, några av oss står här på Berlin Hauptbanhof, fotograferade av Berliner Kurier som gjorde ett reportage om alla köande till en tågbiljett. Pelle och Li-Lo träffade vi på Schönefeldflygplatsen och de gav oss tipset om att skippa Danmark och välja Sassnitz.

Det blev alltså en artikel i tidningen, när fotografen skulle ta bilder ville han att vi inte skulle se så glada ut - utan tvärtom arga och förbannade. De trodde att tre timmar i en biljettkö skulle göra oss rasande, när vi i motsats till det var glada att hitta en korridor hem igen.

Det var svårt att se arg ut, men en allvarlig min kunde vi väl alltid visa. Vår hemresa tog 30 timmar längre än den skulle, småpotatis i jämförelse med många andra som slagits om biljetter, mat och toalettpapper Europa över.

I Tyskland fungerar saker och ting, vi kom med tåget till Sassnitz, fick dock stå utanför båtterminalen i cirka två timmar och huttra, båten skulle gå 02.15, det är mest lastbilar och gods som trafikerar sträckan till Trelleborg. Plus oss strandsatta flygresenärer.

Med hjälp av en kompis hemma fick vi bokade platser med Swebuss halvåtta från Malmö.

Problemet var att båten skulle angöra Trelleborg först klockan 07.00.

Men Susan, en mycket tillmötesgående intendent på Scandline, så fick hon kaptenen att köra fortare, vi klev i land 06.40, kastade oss i en taxi och svängde in framför Swebuss buss EN minut innan avgång. Scandline ska ha ett tack för sin förståelse.

Hem efter att hämtat bilen på ett öde Arlanda 30 timmar sena, trötta men glada och uppfyllda av alla minne från ett Berlin som rekommenderas, en världsstad med lugn och vänlighet som signum.