Stationen uppfördes i mitten av artonhundratalet, redan i början av nittonhundratalet blev stationen ersatt av andra stationer i staden och blev då ett museum för transport och konstruktion.
Exteriört har huset behållit sin historiska arkitektur med de två tornen.
1996 öppnades muséet i sitt nuvarande modernare skick, efter att 1960 ha återöppnats som konstmuseum efter nazisterna stängde ner 1937.
I ett av rummen finns en jättelik spegelkub som gav oanade spegeleffekter. Isa Genzken och Wolfgang Tillmans står för glas och måleri.
Cy Twombly har gjort några nedslag och klottrat lite texter på tre stora dukar. Kanske var jag ensam om att finna dessa synnerligen "enkla" målningar som en befrielse av enkelhet och djärvhet? När det inte skriks och väsnas är det skönt.
Konstnären bakom denna nedtyngda gamla dam missade vi, men damen blev kanske hela muséets stora magnet i sin näst intill perfekta realism, från vårtor till rosor på kinden och slitna skor.
Den stora järnvägshallen är ett konstverk i sig självt, vackert välvda bågar av stål, ljusinsläpp gav rymd och en känsla av att vara utomhus.
Jag och vissa av oss hann inte/orkade inte med Walton Fords jättelika djurmålningar, inte Paul Pfeiffers ljudinstallationer "The Saints", men såg Joseph Beuys som också ingick i Erich Marx enorma samling som visas här. Allt kan man, som nämnts, inte ta till sig, allt hinner man inte med, men upplevelsen blir inte mindre för det. Fyllda av intryck ger vi dagen fem av fem penslar.
Vill ni se samlingarna så åk till Hauptbahnhof, snett över gatan på Invalidenstraße ligger Hamburger Bahnhof.
Foto: Olle Q och överst Bildarchiv Preußischer Kulturbesitz ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar