Oryxantiloperna vilar bevämt.

Mitt i planteringen i en park i Oranjemund, Namibia ligger fem oryxantiloper fridfullt och vilar eller kanske idisslar.
Bilden dök upp härom dagen från en bekant i Swakopmund och jag tyckte den såg så härlig ut att jag måste visa den, utan så många fler kommentarer än dessa.
Oranjemund är staden som ligger vid Oranjeflodens mynning i Atlanten, en flod som också utgör gräns mellan Namibia i norr och Sydafrika i söder.

Qantas Airways och Qvennerstedt Illustration

Visst är detta fåfängt, tycker ni?

Men en gång i tiden, kanske för 25 år sedan hamnade Qantas Airways och mitt Olle Qvennerstedt Illustration AB, sida vid sida i Stockholmdelens Gula sidorna.
En liten marginell händelse, som säkerligen bara upptäcktes av mig och ingen annan.
Men stolt som en reslig grizzly lägger jag ut detta klipp, lika stolt sparat i alla dessa år.

Vad är det med Qantas Airways?
Jo, det är Australiens stora internationella flygbolag, som jag/vi alltid flugit med så mycket vi kunnat på våra resor österöver eller ner till Australien. Nu var det fem år sedan sist.
Ett bolag som är säkert, tryggt med god service och inget tjafs och gnet.
Glada, rutinerade och humoristiska australier tjänstgör ombord, alltid med en glimt i ögat - om man själv slänger en liten kommentar.

Kul va?
För mig i alla fall!

Miljöpartisten som i fem år försökt hitta sig själv.

Det är inte alltid lätt att leva som man vill lära.
Många sätter sig fördömande och mästrande på höga hästar, för att sedan när verkligheten, som de velat predika, kommer ifatt dem, ja då sitter man själv i det klister som man pekat på.
Det räcker att läsa SvT Nyheters för att förstå vad det handlar om.
Jag tänker för ovanligten inte orda mer, utan läs bifogade länk och döm själva.

Min slutpoäng är följande, jag avstår gärna några hundralappar av min låga pension till denne man som tycks ha det så svårt stackarn.

Melbourne - världens bästa stad att bo i.

Jo visst, jag är svensk och har bott här den största delen av mitt liv. Jag trivs här, är lyckligt gift, har barn och barnbarn och har det bra, har det bättre än kanske någon annanstans på jorden.

Jag har också bott cirka 18 månader i Melbourne, Australien, som nu för andra året i rad valts till den bästa staden i världen att bo i.
Min längtan tillbaka har alltid funnits där, min känsla för staden och landet Australien är mångomvittnad. Barnsligt naiv tycker kanske många. Men så är det.
Nu bor jag här och tänker inte byta.
Men glädjen är stor hos mig. Melbourne toppar listan igen.

I Svenska Dagbladet idag står det en intressant artikel om topp fem. Där Australien och Kanada totaldominerar.
Livskvalitetens kriterier i the Economist globala ranking, har varit bla infrastruktur, trygghet, boende, välfärd över huvud taget.

Härligt Melbourne, grattis.

IndiGo storhandlar.

I Toulouse gnuggar man händerna dessa dagar.
Det största indiska inrikesbolaget IndiGo slog den 15 augusti, på Indiens Independence Day, plånboken i bordet och beställde 250 (tvåhundrafemtio) plan av typen A320neo.
Det sägs att det är ett rekord, i antalet beställda flygplan på ett bräde, gällande både Airbus och Boeing.

Jag lyfter på hatten för europeisk ingenjörsteknologi och att Airbus klarar den tuffa fighten med Boeing. Bägge beskyller, då och då, varandra för att vara mer eller mindre "statsunderstödda", det må råda delade meningar om vad som är att betrakta som statsunderstöd eller ej, men en tuff kamp om kunderna dem emellan är det.
Den gynnar givetvis bägge två, ingen kan slå sig till ro, utan innovationer och på-tå-tänkande är säkert ett måste för att överleva.

IndiGo, vilket lyckat namn, är ett ungt bolag, nio år på nacken, icke dess då mindre är de störst på den stora inhemska flygmarknaden i Indien.
A320neo har lanserat något som lite svulstigt heter "new engine option" innebärandes den senaste generation av motorer plus Sharklet wing-tip devices.
Resultat 15% mindre bränsleförbrukning hos de första av maskinerna som levereras, 20% på senare modeller, då motorerna utvecklats att bli ännu snålare.

IndiGo har med denna order beställt totalt 530 ur Airbus A320-modeller. Inte kattdynga precis.

Gotländska go´bitar.

Har man lite tur, vilket vi hade, kommer man till Gotland när det är som varmast, vackrast och mest njutbart.

Det är säkert femtonde gången vi var på ön sommartid. I början, de fyra-fem första åren på Fårö, som vi lärde känna utan och innan genom dagslånga cykelsafaris.

De senaste tiotalet år har det blivit södern. 

Sudret. Eller Storsudret som det kallas.

Alltid då en vecka upp till tio dar på det anrika Pensionat Holmhällar.

Halvpension med middag prick kl 17.00, lugn och ro, närheten till havet, raukar, kalksten, blommor som trotsar den torra stengrunden, fartygens dunk-dunk i horisonten, stränderna, tånglukten, de spektakulära molnformationerna, Heligholmen, den stora himlen, rabbisarnas guppande vita bakdelar - allt detta gör Holmhällar till vårt paradis.

Till saken hör att jag gjorde min militärtjänst uppe i norr, i Fårösund på KA3.

Brukar man inte då får en livslång avsmak för "öjn"? Jo vissa får det.

Inte i mitt fall dock, tvärtom, efter att ha stationerats längs kusten på ostsidan i bästa tänkbara miljö.

Afrikas vilda djur

Den senaste veckan har vår värld varit i uppror mot en troféjägare från Minnesota.
Jag tillhör de som omedelbart delade en länk om lejonet Cecils grymma död på Facebook, så visst, jag blev liksom de flesta andra, både berörd och bestört.
Nu försöker vissa förringa denna händelse, genom att peka på all död, förföljelse och orättvisa som drabbar oss människor i olika delar på vår jord.
Det förringar ingalunda Cecils död.
Det pekar tvärtemot ytterligare på ett hot mot oss som alla är djur, med olika många ben och med eller utan vingar eller gälar.
Jag var i Sydafrika och Namibia 2013 under en månad, i Namibia reste vi runt i Goche Ghanas stora öppna viltpark, liksom uppe i norr i Etosha.
Mitt vapen? Ett par kameror.
För varför skulle jag lägga en förmögenhet på att få skjuta ett oskyldigt djur?
Vissa anser sig behöva troféer hemma, kanske är det i brist på något annat som de måste hävda sig?

Jag vill visa några bilder, mina lyckade avtryckningar.

Så får de skutgalna troféjägarna slicka sina sår ett tag, skämmas och sticka ner sina huvuden ännu djupare i sanden.