Southern Cassowary - hört talas om den?

Cassowary, kasuar på svenska, är en fågel som inte kan flyga, världens tredje största efter struts och emu.

Hört talas om den? Jasså inte.

Den lever i de tropiska skogarna på Nya Guinea, några närliggande öar och i nordöstra Australien eller norra Queensland för att vara lite mer precis.

Den lever mest på olika sorters frukter, men som vegetarian äter den också gräs oh annat grönt, är väldigt skygg och svår att upptäcka i den täta regnskogen, men blir den störd vid olämpliga tillfällen kan den bli riktigt farlig, den angriper och har skadat både hundar och barn. Det finns faktiskt ett rapporterat dödsfall då en 16 årig pojke år 1926 dödades, men det skedde i självförsvar av kasuaren som attackerats av 16-åringen, hans yngre bror och deras hund.

Så när du kommer upp till den norra kusten av Queensland och vandrar i den underbart svalkande skogen med alla klingande och klara fågelljud, håll ögonen öppna, ser du en southern cassowary är du en riktig lyckoost. Den sjunger inte, men kan höras trampa i den knastrande torra undervegetationen.

I Queensland finns det risk för att den kan vara nära försvinna som art, ofta dödas den av bilar eller hundar. Man tror idag att endast 25% av den ursprungliga stammen finns kvar i NQ.

Låt oss hoppas att den unika och rara fågel får leva kvar

Den gröna muren

Hör man ordet mur blir man inte direkt munter och uppiggad, det räcker väl med att minnas Berlin eller att se Israels mur runt Jerusalem och Egyptens mur mot Gaza, murarna runt gettona i Polen väcker också en bitter smak i sinnet.

Men den gröna muren är hoppets mur, ett hopp som nu i första steget står till ledarna för de elva länder som gränsar mot Saharaöknen.

De träffades i Tchads huvudstad N´Djamena för sitt första toppmöte kring projektet "Den gröna muren", som är ett försök att återskoga (!?!) kontinenten.

I första skedet gäller det att skapa ett 15 kilometer brett skogsbälte från Dakar i Senegal vid Atlantkusten till Djibouti vid Afrikas horn där Röda havet börjar - en sträcka på 710 mil.

Det är helt enkelt ett omfattande försök att stoppa öknens fortsatta spridning söderut.

Må alla tänkbara makter som finns vara med dem så att detta kan bli verklighet.

Sahara är 9,06 miljoner kvadratkilometer stort. De länder som detta berör är Algeriet, Egypten, Libyen, Marocko, Mauretanien, Mali, Niger, Sudan, Tchad, Tunisien och Västsahara.

Jag tycker detta är värt att skriva om, det är ett positivt tecken från en kontinent som oftast får mörka rubriker.

Humor på fullt allvar.

Sydafrikas mest populära lågprisbolag heter Kulula Airlines, kända för sin humor i marknadsföringen, man behöver bara besöka deras hemsida för att finna att bla finna en bostonterrier i förarsätet.

Titta på dessa bilder (klicka så blir de större) där "varje" del på flygplanet finns beskriven i text. "Landningsställ, framdörr osv".

Måste vara idealiskt för den flygrädde, att få en tur runt maskinen eller titta på bilder, innan man går ombord och slippa valium och whisky.

Kulula har fem Boeing 737-800 i trafik.

Håll ändå med om att detta är humor, på fullt allvar

Hur var det nu man gjorde?

Här står ett av Green Cargos T44:or i Kil, intill den gamla vattenhästen som försåg ångloken med vatten en gång i tiden.

De två som sitter och grubblar undrar nog hur det gick till när man fyllde på, eller så är de bara lite nostalgiska i största allmänhet, kanske till och med ovetande om vad det är för manick som de har intill sig?

I ärlighetens namn skall erkännas, så gjorde de inga försök att fylla dieselloket med vatten. Alltid något.

Foto: iPhonebild av Olle Q

Anton och Eddie

Midsommaren för med sig tankar, ett visst vemod mitt i allt ljus, glädje och känslor av olika slag blandas. Det är ju en tid då vi just passerar zenit.

Jag tänker på min son Anton och sonson Eddie, plus alla andra nära och kära naturligtvis.

Här sitter de två under en halvtidsvila på Söderstadion i Stockholm, en sval kväll i juni, lite bekymmrade över Bajens kräftgång.

Men inte dess då mindre är de nära och kära, i vått och torrt. Fina killar, ärliga och raka, något att vara stolt över.

Glad Midsommar på er och alla oavsett var ni än befinner er.

Missa inte denna dråpliga sketch...

...även om det är sommar och sol och VM-fotbollen rullar vidare.

Foster Brooks och Dean Martin är obetalbara.

Bland det bättre jag sett, tack Lars-Erik i Sydney som förmedlade en så´n gobit.

Cheers mate.

Säpo joggar

När kortegen med Victoria och Daniel rullade genom Stockholm i lördags stod Säpo på tak, bevakade fönster och spejade där man minst anade dem.

Några ur Säpos styrkor som inte skydde vare sig tv-kameror eller allmänhetens blickar var de fyra som joggade, två på varje sida om den hästdragna vagnen.

De tre männen i kostym och slips, på fötterna svarta joggingskor med lite tjockare sulor än vanliga tysta spaningsuppdragsdojor. Tjejen utan slips, hon syns främst av de två på vagnens högra sida, observera att de spanar åt var sitt håll, på Strandvägen precis innan Djurgårdsbron efter dryga fyra kilometer.

Mannen till höger är en Säpojoggare, slips, slipsnål. Under skjortorna syntes tydligt den skottsäkra västen guppa i otakt med löpstegen, säkert hade samtliga pistoler instoppade under sina kavajer, kanske i byxlinningarna?

Kul att se Säpo spela med öppna kort för ovanlighetens skull.

Foto: Med mobilkamera direkt från tv-skärmen, Olle Q.

The Italian took a dive...

2006 års världsmästare i fotboll är också världsmästare i att falla, dyka eller virvla som asplöv tills de träffar markytan - detta efter minsta möjliga kroppskontakt med en motståndare.

Teaterkonster som det tar år att lära.
Men det gäller att dyka på rätt ställe för att få rätt effekt ut av det, som Daniele De Rossi i en närkamp om bollen inom Nya Zeelands straffområde fick Tommy Smiths arm runt bröstet och ett ögonblicks grepp i tröjan av Smith. När Smith släppt greppet som varade mindre än en sekund så tvärdyker De Rossi och domaren blåser straff.

Det var ingen tröjdragning det var ett ytterst tillfälligt grepp, en spontan reaktion av en hand för att man själv skall hålla balansen är min egen högst personliga tolkning.

Allt nog Italien gör 1-1 vilket står sig tiden ut.

Detta påminner mycket om vad som hände i Berlin 2006, när Fabio Grosso, gissa från vilket land - jo Italien, på övertid snubblar över en liggande och helt oskyldig Lucas Neill i Australien också inom straffområdet och Italien tilldöms en straff på vilken de går vidare i turneringen.

Detta är iaktagelser, de små nationerna i dessa sammanhang får oftast domsluten mot sig utan att domaren egentligen är partisk, det sitter i ryggmärgen hos dem att störst går först.

Italienarna går alltid först på öronen, den saken är säker.

Två sidor av Gnesta.

Visst kan Gnesta spegla sig i glansen och visa upp en fin sida, även om det är nybyggt bostadsområde så ser det inbjudande ut. Frönäs speglar sig här förföriskt i ... ja just det Frösjön. Idyllen är total.

Gnesta har absolut sina fördelar, här finns inga uppnäsor, det är avslappnat, vänliga människor på gatan och i butikerna, som några av flera exempel.

Tittar man Gnesta lite närmare i sömmarna finns det sådant som man skulle vilja rätta till för att göra det ännu mer attraktivt att stanna till en stund.

Bland annat denna sida av Gnesta som möter besökare och boende när kommer in från Södertälje/Nyköping.

Industriområdet ser ut som en bombhärjad del med skräp, skrot, rester spridda över ödsliga ytor.

Ett och annat industrihus, en mack och lite verkstäder på höger sida, annars öken...hur skall folk överhuvud taget kunna tänka sig att stanna för att se mer, njuta av småstadens alla hemligheter? Äta en bit, eller bara ta en fika.

Nähä, jag skull köra rakt igenom och sprida ryktet att Gnesta verkar misshandlat och efterblivet.

Att ingen inom kommunen reagerat mot grava stavfel som på denna gatuskylt förvånar mig storeligen.

Terrassvägen skall det förståss stå, terrass kommer från terra eller jord på grekiska.

Enkelt som en plät. Eller stavas det plätt?

Foto: Olle Q ©

Dagen B

Vill bara instämma och lyckönska de tu, när de idag under pompa och ståt vigs i Storkyrkan.

Medvetet har jag inte skrivit något om dem och deras förberedelser, det har det gjorts i överflöd av andra, till den grad att synen på vårt kungahus tycks ha blivit lite dimmigare, fler skulle välja bort det än tidigare, men de som vill behålla kungligheterna är fler.

Skvallerpress och kvällstidningar har säkerligen varit en del av den svängningen.

Jag har inget emot att vi har dem kvar, tvärtom, ser hellre vår nuvarande kung med familj representera Sverige i vissa sammanhang än exempelvis en president som Per Nuder, Lars Tobison, Birger Schlaug, Birgitta Dahl, Birgit Friggebo, Bosse Ringholm, Per Gahrton eller Ola Ullsten (ska jag fortsätta med ännu fler otänkbara?)

Gu´bevare mig, de kostar ju också pengar med en apparat runt sig, folk som skall skyffla papper, förbereda och skriva tal.

Nä häng i du Victoria, bättre ansikte utåt kan Sverige aldrig få.

Ockelbo har jag besökt, min saligen hädangångne kusin Lennart bodde där i ett hyreshus innan han flyttade till en annan fashionabel ort - Skutskär.

Amerikaner varnas för att resa till Toronto?

The US State Department har utfärdat en varning till amerikaner för att resa till Toronto i Kanada under den 26 till 28 juni, om en dryg vecka alltså.

Varför? Fredliga Toronto där folk lämnar dörrarna olåsta när de går ut för att handla eller valla hunden, där kan väl inget hända amerikaner med puffrorna laddade innanför bältet?

Jo, visst kan det hända obehagligheter.

När världens tjugo mäktigaste länder möts till ett G8/G20 möte under dessa dagar är risken stor för att inte säga överhängande för att delar av fredliga demonstrationer urartar.

Protesterande små grupper brukar dras till dessa möten för att få tillfälle att krossa fönster, bränna bilar och utsätta polisen för stenkastning - några politiks syften har de inte, det är alldeles för avancerat för dem att sätta sig in i och/eller tänka i sådana banor.

Hoppas Torontos fina stadskärna inte vandaliseras av huliganer.

Lars Vilks, har du något uppslag?

Det kom en bild, rubriken från Kexi var frågande "Fyndig installation eller en billig rondell?"

Vilket som helst är det fyndigt, varför skulle kundvagnar alltid stå uppradade som en militärkolonn?

Nä, använd dem under icke affärsöppna tider som installationer eller trafikdelare, rondeller eller va´tusan som helst.

Det enda jag saknar här är en rondellhund i mitten, det räcker inte med två ynka träd.

Lars Vilks kanske har något förslag, en hund med karaktärsdrag av andra religiösa profeter, gudar eller frälsare än den som vållade sån´t rabalder nyligen är att önska.

Vattnet kommer!

Äntligen efter år av torka kommer vattnet sipprande i strida och talrika strömmar genom den torra marken i South Australia, det är Cooper Creek som fått nytt liv sedan det efterlängtade regnet kom.

Vattnet här sprider sig mot Innamincka för att till slut nå den stora Lake Eyre.

Visst är det fantastiskt, livet återvänder med vattnet.

Foto: ABC

Världens lugnaste land? Och oroligast?

Australiska Global Peace Index har rankat världens lugnaste och mest oroliga länderna. Det fanns 149 nationer, kämpande för heder och ära, att välja bland för GPI.

Index har tagit hänsyn till interna och externa konflikter, militär- och polisväsendet, politisk stabilitet, brottsstatistiken och mänskliga rättigheter bl a.

Thailand ett ofta av svenskar besökt land hamnar på plats 124 av 149. Inte speciellt hedrande.

Nu till listan över världens tio lugnaste länder:

1 Nya Zeeland

2 Island

3 Japan

4 Österrike

5 Norge

6 Irland

7 Danmark

8 Luxemburg

9 Finland

10 Sverige

Världens tio mest oroliga länder:

140 Demokratiska republiken Kongo

141 Chad

142 Georgien

143 Ryssland

144 Israel

145 Pakistan

146 Sudan

147 Afghanistan

148 Somalia

149 Irak

Inga kommentarer please.

Nämnde igår att the Socceroo´s dvs Australien låg mig varmt om hjärtat även i fotbolls-VM, det gör de fortfarande, trots sitt tafatta uppträdande mot Tyskland igår.

Så inga pekfingrar eller bitska kommentarer är ni snälla, än finns det tid att återhämta sig för kämparna med känguru och emu på bringan.

De berövades en straff (solklar hands inom straffområdet) och Cahill blev lite väl hårt åtgången (utvisad) när han gled ner en tysk utan att dobbarna först.

Men bättre lag har alltid ett lite extra företräde i de kvicka bedömningar som domarna har att göra. Bättre fria än fälla i deras fall.

Livet går vidare för de australiska fotbollsspelarna.

Och för mig.

C-17 Globemaster i Linköping

Till helgen firar det svenska flyget hundraårsjubileum och i morgon invigs det nya flygvapenmuséet i Linköping. Festligheter med andra ord.

Honoratiores, excellenter, ministrar, statsråd och hövdingar av alla de slag närvarar.

Dessutom kommer en av de transportflygplan som Sverige nu är delägare i, en Boeing C-17 Globemaster III på besök.

Den har vi stor nytta av, exempelvis i samband med den svåra jordbävningen på Haiti fraktades stora mängder förnödenheter dit, en möjlighet vi inte haft utan denna C-17.

En fyrmotorig militär transportmaskin pratar vi om, en uppföljare av tidigare varianter från Douglas som C-74 Globemaster och C-124 Globemaster II.

Lastkapaciteten är intressant: 77 500 kilo eller 154 soldater eller 36 liggande och 54 sittande patienter.

Räckvidd: 5 200 km på maxhöjd 13 700 m i en maxhastighet av 830 km/h.

Passerar du Linköping, bromsa in och beskåda denna laståsna.

Stalinismen står fortfarande staty.

På Foreign Policy´s sajt hittar man under rubriken "Världens hemskaste statyer" bla dessa två.

Något mindre upphetsande i statyväg, eller annan väg heller för den delen, har jag sällan skådat.

Kim Il Sung rör i alla fall armen, men verkar ändå stelopererad i hela kroppen. Han står i Pyongyang, Nordkorea och monumentet heter Mansudae.

Alla passiva åskådare verkar dock inte bli underhållna av politisk agitation utan står bara hänförda och beskådar den allsmäktige ledaren.

Befriad från nyfikna åskådare är däremot en annan gammal kommunistisk hedersknyffel, nämligen Josef Stalin på den undre bilden. Här i sin gamla hemstad Gori i Georgien får han fortfarande stoltsera på torget under epitetet nittonhundratalets värsta massmördare.

Ja stalinister var, är och förblir stalinister, en sak är säker - deras politik var, är och förblir lika stel och stendöd som dessa statyer.

Foto: www.foreignpolicy.com /inga namngivna fotografer.

Bilden av en fotograf?

Tillhörande den skara människor som ofta bär omkring en kamera är det bara att konstatera - man ska ha tur för att få den där riktiga bilden.

Ofta missar man tillfället, jag förstår Mattias Klum och andra proffs som tillbringar timmar i väntan på det rätta ögonblicket, då kommer ögonblicket till en, då blir det bra. Annars är det sällan.

Den översta bilden här är bra, men killen som fotograferar kravallpolisen kanske inte har rätt motiv i fokus.

Bild två är kanske ingen porträttfotografering precis, mer ett sätt att fotografera svart-vitt eller är det maskerade rånare innan kuppen?

Pingvinen på undre bilden är redo, men inte fotografen som antagligen fryser som en besatt och inte hör den lille krabatens halsljud.

Stor brist på nordkoreaner i Sydafrika.

I Sydafrika kommer Nordkorea att sakna sina egna fans, få nordkoreaner har råd, möjlighet eller ens får resa ut ur sitt land för att heja på sina spelare i fotbolls-VM.

Hur löser man problemet? Jo nordkoreanerna är fiffiga, de skickar 1000 gratisbiljetter till fotbollstokiga kineser som inte har något eget lag att heja på och ber dem att flagga för Nordkorea.

Jag hör redan nu inrepeterat, taktfast handklappande som tack för biljetterna.

Om Nordkorea betalar resan är jag osäker på, men det finns tillräckligt många kineser som har råd att resa speciellt nu när de får heja på grannen.

Lagets store stjärna Jong Tae-se är hör och häpna - född i Japan av sydkoreanska föräldrar, men gick i nordkoreansk skola i Japan och har alltid velat spela för Nord, men hindrats av Syd. Fifa beslöt dock år 2006 att ge honom en nordkoreansk spelarlicens. Detta fick honom att blomma ut på allvar.

Han har gjort många mål i kval- och vänskapsmatcher under det senaste året.

Med Kim Jong-Il i ryggen lär Nordkorea med Jong Tae-se vara självklara för finalen, egentligen borde de inte behöva spela, men kör till då..... för att den kinesiska supporterskaran inte skall känna sig svikna.

Botten upp - Storbritannien

Snuskigaste hotellen - Europa

(baserat på TripAdvisors medlemsomdömen)

• 1.Grosvenor Hotel, Blackpool, Storbritannien
• 2.Villaggio Club Porto Ainu, Budoni, Italien
• 3.Park Hotel, London, Storbritannien
• 4.Boston Court Hotel, London, Storbritannien
• 5.Cromwell Crown, London, Storbritannien
• 6.Dam Hotel, Amsterdam, Nederländerna
• 7.Corbigoe Hotel, London, Storbritannien
• 8.Earls Court Gardens Hotel, London, Storbritannien
• 9.Blair Victoria & Tudor Inn Hotel, London, Storbritannien
• 10.Minster Hotel, York, Storbritannien

På TripAvisors hemsida hittar man denna föga, för Storbritannien, hedrande ranking över de snuskigaste hotellen i Europa. Att publicera bilder är inte att tänka på, det är bara att notera ner var du inte bör bo om du styr kosan över kanalen.

Vill du ändå prova på att bo i skiten klicka bara på hotellets namn och gotta in dig redan hemma i soffan.

90 kilos burgare!

I Randwick, en del av Sydney finns det ett café som heter The Ambrosia on the Spot.

I lördags började fyra killar att tillreda vad som troligen är världens största hamburgare?

Jämför med colaflaskorna vid sidorna.

Denna jätteburgare väger 90 kilo. Nittio kilo. Den står på en våg som visar tyngden. Det gamla rekordet låg på 84 kilo, amerikanskt naturligtvis.

Bara att vända denna burgare krävdes det fler än en person att göra. En specialhållare i metall låste hamburgaren när man vände den.

Innehåller förutom köttet 120 ägg, 150 skivor ost, 1,5 kg rödbetor, 2,5 kg tomater och nästan 2 kg sallad med en specialsås.

Vem åt den? Det gjorde personalen och supportande- bröd och köttleverantörer.

Syftet? Att samla in pengar till välgörenhet, det inbringande 2500 australiska dollar, cirkus 17-18000 svenska kronor.

Guiness World Records är informerade och kommer säkert att bekräfta det som ett rekord.

Jessica, nu börjar livet...

...på riktigt.

Men först. Efter en hektisk fredag med utspring, firande, flakåk och kanske vemodiga avsked av studiekompisar som kom Jessica slutligen, med visselpipan runt halsen, till Stockbegsvägen i Älvsjö för att bli firad. Där väntade släkt och vänner, kompisarna droppade in en efter en.

Är man student är det lika bra att bära högt huvud, ja man ska visa sig reslig och stolt, höja sig ur mängden och lysa som den stjärna man är.

Paketöppning tillhör traditionen, Jessica Qvennerstedt fick många presenter, fina presenter. Något att plocka bland när dagen blir vardag igen. En klocka, en halsband, en resa, pengar och mycket annat som gör dagen minnesvärd.

Grattis Jessica, livet utanför skolans värld börjar nu, vad din framtid har att bjuda på vet bara du, kanske inte exakt, det tar sin tid att landa.

Men fjorton dagars ledigt blir det innan du börjar jobba, sen blir det nog en resa om vi inte missförstått det hela...det nya livet har börjat.

Vad vi vet är att du kommer att klara dig i den värld som nu öppnar sig, grip chanserna som dyker upp, det är aldrig fel att ångra ett beslut däremot dumt att inte greppa tillfället.

Foto: Olle Q ©

Hatt och keps på plats.

Signe och Viggo, med en hel del år som skiljer, 86 år närmare bestämt, de enas och möts dock under huvudbonaderna. Skönt på sommaren, klädsamt och definitivt frambringande personligheterna hos dem.

Foto: Olle Q

Vädrets makter

Tidigare idag, när det fortfarande nästan var midnatt här, 07,30 lokal tid drabbades innevånarna i Lennox Head längs kusten i norra New South Wales i Australien av en elakartad tornado som löpte amok i deras lilla samhälle. Här flyger skräp och splitter i luften som efter en bombkrevad. Överst syns förstörelsen efter att tornadon passerat.

Ja vi människor har tack och lov ingen förmåga att rå på väder och vind, utan det är bara att trycka ner hatten och krypa in under skrivbordet.

Ross Tuckerman tog den undre och Tom Berry den övre bilden, thank´s mates.

Ingen risk för att Operahuset i Sydney stängs...

...om man nu får tro the New South Wales Premier Kristina Keneally.

När delstatens budget skall tas i nästa vecka (den 8 juni) förväntas regeringen anslå 130 miljoner australiska dollar till underhåll och reparationer.

För när man talar om ett räddningspaket som skall åtgärda de fel och brister som den åldrande pärlan i Sydneys hamn har, då är det allvarligt.

En intern rapport visar på att risker för att flertalet fel kan få hela scenmaskineriet att haverera med stor skaderisk för såväl scenfolk som åskådare.

Delstaten NSW har sedan 2002 lagt tvåhundra miljoner dollar på operahuset, vilket mer än väl bekräftar att ingen vettig människa i ansvarig ställning låter en av världens mest kända och vackra byggnader slå igen för rasrisker, om man inte vill lämna politiken med omedelbar verkan förstås.

Det här står att läsa i Sydney Morning Herald.

Det här med konst?

-Ja, jag vet inte vad jag ska säga, det är ju nästan abstrakt, jag förstår egentligen inte vad målningen föreställer, gör du?

-Inte det blekaste, men färgerna är fina.

-Kanske tur att ni inte hängde med in på galleriet, det var ganska svår konst, även om målningarna placerats i rätt höjd för oss.