Vi är inte ett dugg bättre...

...än de vi hela tiden rackar ner på i totalitärt styrda länder, inte om vi får tro de rapporter som når oss från London och det stundande G-20 mötet där.

Jag blir stelfrusen av skräck när jag hör och läser om att folk som arbetar i centrala London under de närmaste dagarna då mötet pågår skall "dress down" - klä ner sig - för att slippa bli attackerade och misshandlade!?! Att gå klädd i kostym, att bära dräkt och högklackat går inte, det provocerar demonstranterna till angrepp.

Detta påminner om hur vissa människor, i länder som vi stämplar som diktaturer eller styrda av religiösa grupperingar, angrips för att de på något sätt ser annorlunda ut, tycker olika eller genom sin klädsel avviker.
Vi är alltså inte ett dugg bättre. Vissa av oss, kvar på stenåldersstadiet eller på ruta ett, utan förmåga till självkritik, empati eller insikt.
Att angripa folk pga av deras klädsel, arbetsgivare eller yrkesutbildning är lågt, riktigt lågt.
I Europa? Jag ryser och kokar av ilska.

Får inte ledarna för världens 20 största länder mötas för att diskutera de problem vi har och som de till viss del kan anklagas för att vara orsak till, kan de inte få mötas för att återupprätta förtroendet, att lätta på kreditflödet, att återge folk en gnutta hopp om framtiden, utan att mötas av en mobb som hotar och förstör?

Demokrati är ett vackert ord, som jag värnar och vill bevara till mina barn och barnbarn.
Hur illa det än ser ut i världen så måste demokratins fana vaja högst, det fria ordet, dialogen och viljan till samförstånd vara ledstjärnan.
Inte våld, hot och vandalism, inte besinningslösa vildar som hotar oskyldiga på väg till sina arbeten. Vart är vi på väg?

Svajig fastighetsmarknad.

Att sänkta räntor lockar tillbaka en del till visningar och köp av fastigheter kan aldrig skymma det faktum att branschen befinner sig på ostadig mark.

Många håller i sina plånböcker, för man vet aldrig när man dras med i ett nytt ras, en kollaps någonstans och ens besparingar och köpförmåga krymper.

Lars-Erik i Hurlstone Park, Sydney försåg mig med denna illustrativa bild tagen i en ort som heter Whistler någonstans, kanske i blivande OS-byn utanför Vancouver? Måhända, iså fall, att det ryska skidskyttelaget bokat huset redan nu, de brukar ju falla offer vid dopingstester inför stora mästerskap och kanske har garderat sig här?

Pile O´Bones, Saskatchewan.

Runt 1880 då denna bild togs var staplarna, ja högarna av buffelben fortfarande både långa och höga. Platsen där dessa ben samlades kallades fram till 1862 för Benhögen, Pile O´Bones. Järnvägen drogs fram här och ett samhälle började växa fram. För att blidka den engelska överhögheten så byttes Pile of Bones mot det mer royalistiskt klingande Regina (drottning på latin). England förvärvade hela Saskatchewan år 1869, men redan året därpå blev det Canada men som en del av Northwest Territories. Sask. blev egen självstyrande provins i den federala nationen Canada år 1905.
Idag ser Regina i Saskatchewan ut så här, huvudstad i den jättelika provinsen som är näst intill dubbelt så stor som hela vårt land- Sverige!!!


Regina är centrum för handel, framför allt det jordbruksrika slättlandskapet förser järnvägsknuten med vete, två tredjedelar av Kanadas totala produktion, dessutom oljeväxter som raps, plus havre och korn. Boskapsskötseln är också viktig för området.
Den adminstrativa centralorten i Saskatchewan fick sitt universitet grundat 1974.
Här syns de ofantliga slätterna runt Regina, lite längre norr ut finns naturgas, olja, uran och stora tillgångar på pottaska, kanske de största i hela världen.
Utöver den ursprungliga befolkningen med majoriteten från First Nation- och Mestis indianer är faktiskt de flesta europeiska invandrarna från Tyskland, följda av England, Skottland, Irland, Ukrania, Frankrike, Polen och Norge!!!
Men även svenskarna har hittat hit, det finns en stad som heter Stockholm, den återkommer jag till.
Stadens enda sport med nationella mått mätt är Saskatchewan Roughriders som spelar en form av amerikansk fotboll men i Canadian Football League.
Kalla vintrar, rekordet är -49,9C är 1880 och sommarna varma, med plus 43,0C under fyrtitalet som högst uppmätta.

Saskatchewan är cree-språk. Kommer från Kisiskatchewani sipi (den mycket snabbt flytande floden), dvs Saskatchewan River.
Största stad i Sask. (officiell förkortning SK) är inte Regina utan Saskatoon, vid Saskatchewan River med ca 250.000 innevånare mot Reginas ca 200.000. Hela provinsen har ca 1 miljon innevånare.

Till sist, kanske bra att de inte behöll sitt ursprungliga namn på Regina, då hade vi ständigt påmints om hur ytterst nära vi invandrande européer var att utrota den nordamerikanska buffeln.

Det syns

Ja verkligen, det börjar synas lite här och där att den ekonomiska krisen är här och kanske djupare än vi befarat. Lite till mans och kvinns så ser vi med vemod tillbaka på tider då flotta butiken utövade en avsevärt starkare dragningskraft än både Myrorna och Läkarmissionen.

Tokyo är dyrt och smalt.

Att det är dyrt i Tokyo vet vi alla, oavsett om vi varit där eller ej. Att köpa tomtmark, om det nu finns någon, är som dessa bilder visar riktigt, riktigt dyrt.
Nu undrar jag som bor i 340 kvm hur det känns att klämma sig in i dessa smala tårtbitar och hur ser trappan ut och hur är hissfunktionen utformad? En säng eller soffa kan inte stå på tvärs i huset, badkar likaså. Nä, jag bor nog kvar i Blackstaby med tranor, tofsvipor, sångsvan och sånglärkor i högform under dessa dagar, har har vi alla rum att bre´ut oss.

Vad ska man säga?

Detta är ett klipp ur SvDs kulturdel den 22 mars.
Höstmöte heter ett helt uppslag som handlar om det kommande höstmodet.
En modeskapare heter Marc Jacobs hos Louis Vuitton, han bjuder här enligt bildtexten, på "80-talsextravaganza."
Ingen kommentar till de modeller som bär Jacobs extravaganza stod att läsa, vare sig från SvD-reportern Susanna Strömquist eller i övrigt.
Ni ser säkert det jag ser, och jag tycker inte om det jag ser.
Och jag pratar nu inte om kreationerna.
Vi är nog några få som reagerar, man blir med tiden allt mer avtrubbad av alla dessa anorektiska stackars fotomodeller som lever på vatten och skorpor.

Men de här får mig att reagera.
Det är så jädrans tråkigt att sitta och gnälla om sånt här, rena rama gubbgnället, men jag måste, har en sondotter som är 17 snart, vilka intryck tar inte tjejer i den åldern?

Inte alla, men många, inte Jessica men andra.


Vad tycker du?

Allianser

Japan Airlines med frisk Oneworld dekor

Qantas Airways med torftig Oneworld dekor

Oneworld är världens tredje största flygallians efter Star Alliance där bla SAS ingår och Skyteam Alliance där bla KLM/Air France ingår och så Oneworld.
I Oneworld ingår bla Qantas, American Airlines, British Airways, Cathay pacific, Japan Airlines, Finnair plus ytterligare några bolag.
I varje allians har varje ingående flygbolag minst en maskin målad i alliansens färger.
Som här ovan, Qantas Boeing 747-400, VH-OEB, "Phillip Island".
I samma veva som denna maskin målades även en Airbus 330-300 i Onworld-skrud, den flyger medeldistans för QF.
Star Alliance har enhetligt målade maskiner i de olika flygbolagen, medans Oneworld bara håller sig till själva logon.
Jag tycker att Qantas i det här fallet gjort ett halvtaffligt jobb, lite mer krut hade man kunnat lägga ner, när man ändå fullgjorde "sin plikt" med ommålningen, här har man blaffat på med en logga och flyttat lite på sin egen profil.
Överst ser man ett exempel på motsatsen, Japan Airlines Boeing 777-246 ER på Capital Airport i Beijing i en vacker Oneworld utsmyckning. Motsatsen till blaffa.

Vintern gör sina försök

I går kväll försökte den igen - vintern - i ett nytt försök att pudra vår tillvaro med snö.
Men ack va´illa tajmat det blev, solen, och plusgraderna har nu lite drygt tolv timmar senare smält bort det mesta, det är bara på sjön och i dikesrenarna som nattens snö ligger kvar.
Några minnen innan det började rinna smältvatten hann det dock bli, varsågoda.

Foto: Olle Q ©

Djupkyssen på hög nivå.

Ja säga va´man vill, men visst var det härligt på den gamla hederliga tiden också? Då var öst öst och väst väst, alla visste vad skåpen stod. Man strök sina egna medhårs, stack till dom lite robotar och kanoner, trygga i sina pakter.

Den här bilden tycker jag är häpnadsväckande faktiskt, titta på den noga. Observera på sättet de kysser varandra, en riktigt tung-slask variant, deep throat nästan.
Och det är inte vilka homosnubbar som helst, det är Sovjetunionens mäktige ledare Leonid Breshnev tv som tungkysser DDR:s Erich Honecker. Detta skedde inför hänförda ledare från övriga delar av östblocket, aningen upphetsade som de som åskådare säkert blev, hittade dom inget annat sätt att uttrycka sitt gillande än att energiskt applådera de båda turturduvorna.
Den som tittar noga ser att inte en enda kvinna finns bland de uppradade. Detta i ett av jämställdhetens och socialismens paradis, DDR.
Året är 1979 och DDR firade sitt 30-års jubileum som nation. Tio år senare, då det var dags för jubileum igen, kramades Honecker och Gorbatov, på hösten 1989 föll muren och en dyster period i Europas historia var över.

Kanadagåsen i Wawa.

På åkrarna utanför vårat hus ner mot sjön, betar, vaggar, sjunger och flyger hundratals och åter hundratals kanadagäss och grågäss, med ett övertag för grågässen, i antal räknat.
De äter upp sig, samlar energi för vidare färd till sina häckningsplatser.

En jättelik kanadagås möter man om man kommer Trans Canada Highway 17 norröver från Sault St. Marie mot Marathon i Ontario, då har man färdats 20 mil längs Lake Superiors ( Stora sjöns) östra strand, med, på höger sida en näst intill obeskrivbart vacker natur, vattenfall, skogar, berg och den vida öppna horisonten ut över sjön, där vatten och himmel möts, hela tiden på vänster sida.
I Chinookindianernas nationer här uppe ligger Wawa, och den jättelika gåsen är symbolen för alla på highway 17, att nu är Wawa nära, den lilla staden på cirka 5.000 ligger på en avstickare från väg 17, men gåsen lockar in folk till en bit mat och kanske en titt på det magnifika Magpie waterfalls (Skatfallet) i Michopicoten River.
Ytterligare en bit bort ligger Hawk Junction, med en bar som jag minns med stampat jordgolv, skogshuggare i rutiga skjortor och gott Labatt´s Blue öl.
Något mer än baren, en bensinstation och en korsning var det nog inte Hawk Junction kunde bjuda på, men minnesvärt var det. Jo, ett motell, där jag övernattade, det blev osäkert att köra tillbaka till Michopicoten nere vid Stora sjön, efter alla öl och oförglömliga samtal med öppenhjärtiga kanadensare. I Michopicoten jag hade min bas för några dygn.
Sedan bil till Sault St Marie och flyg tillbaka till Toronto.
Wawa va´namnet.

Koo Wee Rup

Koo Wee Rup är Bunurong-aboriginska för "plenty of blackfish", ungefär många svartfiskar.

Den lilla staden med ca 2.800 innevånare ligger lite drygt 60 km sydväst om Melbourne i delstaten Victoria, Australien.

Hela området där nu Koo Wee Rup ligger var från början sumpmark, men under 1880-talet när Great Southern Railway drogs fram här byggdes broar, det dikades ut, en kanal byggdes och man bestämde sig för att dränera delar av de stora sumpområdena.

Men två svåra översvämningar åren 1891 och 1893 försenade "återtagandet" av land.

Nya immigranter, främst från Holland och Italien erbjöds land och möjligheterna att odla marken. De lyckades, för idag är det ett mycket bördigt och rikt område med rotfrukt- och grönsaksodlingar. Fram till för några år sedan hade man en begivenhet här som kallades Potatisfestivalen, men potatisens betydelse har minskat och festivalen fick vika ner sig för bl a sparris. Precis som närbelägna Lang Land (se inlägg nedan) ligger Koo Wee Rup i Australiens största sparrisodlings distrikt. Här kan den som vill få en guidad tur under säsongen september till februari för att se och höra berättelsen om sparrisens förträffligheter.

Som sagt det finns delar av den ursprungliga sumpmarken kvar, i ett utsiktstorn kan man beskåda den.

Koo Wee Rup har ett Australian Rules fotbollslag, två skolor och ett gymnasium, ligger intill South Gippsland Highway, nära järnvägen och nära till storstaden Melbourne med sina 3,5 miljoner innevånare.

Har jag varit i Koo Wee Rup, svaret är ja.

Udda är nog rätta ordet

En enhjulig motorcykel tillhör nog det mer udda jag stött på, den finns uppenbarligen, här serverad dig i sin prydliga utrustning och kanske kryddat med frågan hur man klarar balansen.

Ön

Ön - fler ord än så kanske inte behövs, bilden togs för cirkus en vecka sedan. Sjö? Nyckelsjön.

Några minnesbilder

Det har varit mest grått och ljusfattigt under den senaste tiden, visst dagarna blir längre men utan sol blir det ändå murrigt och tämligen kontrastlöst. Här är några minnen från dagar som gått, speglandes de motiv som inbjöd till närkontakt. Det undre fotot är medvetet lite oskarpt och bör bjuda in till mer funderingar då, liksom att den övre bilden kanske få någon att rynka pannan.

Foto: Olle Q ©

Vilket klubbmärke

Skrev om denna lilla staden Lang Lang (nedan). Nämnde också att de har ett fotbollslag (Australian Rules Football). Här är deras fina klassiska klubbmärke, tyvärr har någon klåpare varit inne och stylat upp märket, med tassar och klor och ett slutresultat som jag inte ens vill visa. Detta märke däremot är i det närmaste ett perfekt grafiskt verk. Håll med om det.

Hundliv

Lars-Erik, den trogne bildfinnaren i Hurlstone Park, skickade mig denna bild, hämtad ur en bok med fotografier av den amerikanske fotografen Elliott Erwitt betitlad "DOGS".
Sammanlagt finns det 820 bilder på hundar i boken enligt L-E, med tillägget "den här från Kyoto är nog den roligaste".
Visst är den kul, lagom loppig och fint kornig.

Lang Lang

Lasse här är Lang Lang från luften. När du min käre bror i går undrade vad jag skulle ägna mig åt när öarna söder om ekvatorn var slut, svarade jag bestämt - geografi - ex Lang Lang och andra udda, okända små orter, men nu på bägge sidor ekvatorn.
Lang Lang besökte jag 1958, för att se den årliga begivenheten där - rodeon på annandag påsk.
Då var det fullt kring den arena du ser på bilden (den ovalt formade ringen), rodeontraditionen lever vidare och snart är det dags igen den 13 april närmare bestämt, arenan används också av stadens Australian Rules fotbolls-lag som håller till i Ellingbank & District Fotball League.
En liten stad med idag ca 1.500 innevånare ungefärligen 75 km sydost om Melbourne i Victoria, Australien. Ett rikt jordbruksdistrikt med köttdjur, mjölkdjur och en av landets största sparrisodlingsfält ligger runt just Lang Lang.
Ordet Lang Lang är aboriginskt och betyder Trädsamling eller Clump of Trees. Postkontoret i staden öppnades 1878 samtidigt med järnvägslinjens öppnande.
GM:s australisktillverkade bil Holden har testbanor för sina bilar förlagda hit, uthållighet- säkerhet- och utsläppstester genomförs på dessa banor.
Helt nära löper South Gippsland Highway som snabbt för dig till centrala Melbourne om du nu inte föredrar tåget.
För bara någon vecka sedan rasade nya bushfires i området (Gippsland), då hettan var hög och vinden stark, men någon ny katastrof hann de inte utvecklas till, då vädret slog om.

Nästa Kerguleanöarna

Detta är "huvudstaden" Port aux Francais på Iles Kerguelen i södra Indiska oceanen. Verkar det inbjudande för ett besök? Nja, dels är det en hårdvaluta som gäller här, nämligen euron.
Och sedan har vi klimatet, ögruppen ligger i the raoring forties, det är blåsigt, ständigt blåsigt, regn och snö och årets medeltemperatur kanske håller många borta : 7,9C, plus.
Ögruppen har många glaciärer och har därför som nämnts ett kallt klimat.
Huvudön heter Grand Terre och omges av nästan 300 mindre öar.
Från öarna är det ungefär lika långt till Sydafrika, som Australien och Antarktis. Det kallas Franskt översjöiskt territorium och har tillhört Frankrike sedan 1772. Ögruppen är 7215 km2 stor, dvs lika stort som Uppsala län, det är lätt att förledas att tro att den skulle vara mindre, så okänd som ögruppen är. Högsta berget heter Mont Ross och når 1850 möh.
Ön nämndes i samband med Volvo Ocean Race tidigare, då man seglade en etapp från Kapstaden till Fremantle, men i år går VOR längre norröver.
Kergulean är idag en fransk forskningsstation med runt 40 innevånare över vintern och ca 100 under sommarhalvåret. Bäst att tillägga är att det inte finns någon inhemsk befolkning. Sedan sextiotalet skjuts det regelbundet upp forskningsraketer i atmosfären.
Tidigare skeppskatter har landstigit, förökat och spritt sig, de lever på fåglar. Likaså finns en ganska stor grupp får, som blivit kvar från tider som svunnit.

Underskatta aldrig SJs vilja.

Vi tittade på alternativ för en tågresa Gnesta station - Karlstad C.

Det går ett Intercitytåg direkt kl 19.52, restid 2,23 timmar. Låter bra, snabbare än bilen, mer avslappnat och bekvämare.

Men titta här, SJ vill allas bästa, skulle vi missa 19.52-tåget så finns det en chans 20.45. Genröst med avgångar kan tyckas, men här är det inte direkttåg - utan:

Tåg Gnesta - Södertälje, byte till annat tåg Södertälje- Upplands Väsby, byte till nytt tåg Upplands Väsby - Arlanda C, byte till buss Arlanda terminal 5 - Örebro C med ankomst 02.15, här väntar nu en två och en halv timmes härlig vila på en bänk på busstationen innan ny buss avgår kl 04.45 Örebro C - Karlskoga busstation, sedan buss Karlskoga bstn - Karlstad busstation.

Ankomsttid 06.55, dagen efter avgången från Gnesta kl 20.45!!!!!

SJ vill väl, men här är det nog lite för mycken vilja och mindre omtanke. Restiden blir 10 timmar och 10 minuter. Dessutom dubbelt så dyrt som med direkttåget som tog en femtedels så lång restid.

Men miljövänligt är det? Eller? Mycket bussresande, kanske bättre med den egna bilen då.

Jungfruflygningen

Här taxar V Australias VH-VOZ, en Boeing 777-300ER ut från Sydney Airport för att strax lyfta mot Los Angeles på sin jungfruflygning.

Bilden togs av Chris Primmer på SAMB den 27 februari i år. Sydneys skyline i bakgrunden imponerar.

Ombord på denna flygning fanns bland andra Richard Branson högsta höns i Virgin-bolagen, där Virgin Atlantic, Australia Blue och V Australia ingår.

Njut av synen, det gör jag.

Våld på agendan.

Med anledning av att det planeras demonstrationer mot att Israel spelar tennis mot Sverige i Malmö den stundande helgen gick jag in på AFA:s hemsida för att se deras uppfattning om våld i samband med demonstrationer.

AFA betyder Antifascistisk Aktion med den högprofilerade devisen För Socialism mot Fascism.

AFA brukar i de flesta demonstrationer ha en militant grupp som bryter sig loss och får en fredligt menad manifestation att spåra ur. De flesta under de svartröda fanorna uppträder ofta maskerade, kastar sten, brandbomber, krossar fönster och bilar, sprejar och vandaliserar och inte minst misshandlar meningsmotståndare.

AFA är vidare kända för att resa runt, inom- som utomlands, där oroshärdar kan förväntas uppstå i samband med en olika manifestationer, för att där skapa kaos och allmän vandalism som slutresultat.

Så här står det på deras hemsida om begreppet våld:

"Våld kan vara mycket. Olagliga aktioner är ibland nödvändiga då dagens lagar ofta skyddar just det vi kämpar emot. Staten upprätthålls med våld från polis och militär och vi ser en rättighet i att försvara oss mot detta. Fascisterna är också mycket våldsbenägna och det kan vara nödvändigt att möta detta vid vissa tillfällen."

Vad är det de säger? - "... fascisterna är också mycket våldsbenägna..."

Med andra ord, lika våldsbenägna som vi (AFA).

Vidare: - "...staten upprätthålls av polis och militär...",

Man tar sig suckande för pannan och undrar vad det är de egentligen säger?

Staten, som vi medborgare i demokratiska val röstat fram hur den skall styras, upprätthållas och skötas, är i AFA:s ögon fascistisk där polis och militär försvarar dess makt och överhet.

Vår demokrati skall bekämpas, är den konklusion jag kan dra ur dessa citerade rader.

Även om organisationen Stoppa Matchen fått Malmö stad att agera politiskt genom att tvinga spelarna att spela inför tomma läktare, är jag i detta stadie naiv nog att tro att de vill genomföra en demonstration utan våld...men AFA kommer säkert som amen i kyrkan att finnas med i dess släptåg, maskerade och beväpnade, risken är överhängande att de får det hela att i sedvanlig ordning spåra ur och skapa rubriker som vi inte vill möta.

Till sist ett råd till Per Garthon, du som närboende skåning bör inte ta bilen tilldemonstrationen, det finns rondeller i Malmö också.

Åk miljövänligt - ta tåget Per.

Mias måleri

Titta på detta verk, ett mästerverk. Så mycken energi, sådan glädje och spontanitet som Mia har i denna temperamålning betitlad Fåglar. Visst är det härligt att känna kraften i en målning, de där direkta nedslagen, antydningarna och det bestämda - det som sitter där det ska.

© Mia Jarnsjö, tempera "Fåglar".

Masstarter

Vasaloppet pågår just nu. Här är masstarten en förutsättning för att kunna genomföra loppet, dessutom är sträckan direkt avgörande, få kan enbart agera frimärke och hänga med de dragvilliga fram till Mora. Här avgör uthålligheten i första hand och spurtförmågan kan vid något enstaka tillfälle vara bra att ha.
Personligen är jag ingen vän av masstarter, där ett enda långt tåg hänger ihop i 29 km för att sedan avgöras på ett upplopp. Femmilen kan vara ok, men knappast kortare sträckor, mer än som udda inslag för att få omväxling.
Jag tycker att den riktigt gode skidåkaren visar sig i individuella starter, där både psyke och fysik sätts på hårdast tänkbara prov. Lite mindre taktik, mer slit - hör skidåkningen till.