Att vandra i Sveriges Silicon Valley, Kista, är en sak.
Att dessutom skjuta en barnvagn i 27 gradig värme och brännande sol, är en speciell upplevelse. Mia och jag tog del av den idag.
En alldeles speciell upplevelse, må sägas igen.
Nybyggen överallt, frånvaro av trottoarer men med mycket kullersten på de som fanns (som väckte lilla Viggo i vagnen) gjorde vandringen på 90 minuter lite extra strapatsrik.
När sedan Viggo, efter cirka 80 minuters rullande, började gny bakom solgardinen, hungrig efter mammas mjölk, så stötte vi på nästa hinder.
En flodvåg av lunchhungriga kontorsmän i svart och kvinnorna i mer sommarglada färger. De kom utvällande ur kontoren i riktning mot restaurangerna och gallerian.
Vi var på väg åt andra hållet. Vi kom fram till till Johannas Ericsson-hus svettiga och beredda att flaskgöda Viggo som naturligtvis var törstig i värmen. Minuten efter vi gjort en uppmärksammad entré ringer Johanna och säger att hon är klar med sitt möte, ni ska veta att det är inte tänkt att en person och en barnvagn skall kunna klämma sig in i svängdörrarna, inte samtidigt i alla fall. Johanna kom och gav Viggo sitt bröst, han blev nöjd och trött. Vi bilade hem,
tillbaka i Sumpan konstaterar man att tiden då man själv var rushig, ung och på hugget i den tidens pop-yrken, definitivt är förbi.
Men Viggo har sitt kvar, han kanske möter någon av de idag så it-involverade tjänstemännen skjutandes en barnvagn med sitt barnbarn när han är i karriären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar