Vandraren i Vadstena.

Detta är Vandraren, på väg mot Galleri Curt Friman i Vadstena, där skall han och andra figurer visa upp sig med början den 16 april och tre veckor framåt.

Möt Vandraren i Vadstena när vårsolen lyser.

© Olle Qvennerstedt, Vandraren, teckning/blandteknik.

Ritz-Carlton om du vill visa att du är på topp.

Hongkong stoltserar nu med världens fjärde högsta byggnad. 484 meter högt.

Här har man varit smart och placerat från våningsplan 102 och upp till 118 det femstjärniga Ritz-Carlton Hotel med sina 312rum, lyxiga restauranger och barer med vidunderlig utsikt och en pool på plan 118. Tänk att vakna på morgonen och titta ut över stan...

Skall det vara så skall det vara. Inga kompromisser.

Ett rum? Från 2 900 SEK och uppåt per natt. Inte så himla farligt. De hade ju kunnat vara skyhöga.

Vårsolens rännilar

När gamla fula snödrivor smälter i vårsolen och rännilarna sipprar över asfalten ner mot vår garageinfart, då kan det i starkt ljus se ut så här, med den blå himlen speglande sig i det tunna vattnet.

Abstrakt om det vore en målning skulle de flesta tycka, men i högsta grad en realitet och föreställande "naturkonst".

Foto: Olle Q @

Delstatsvalet i NSW, Australien

På lördag går innevånarna i New South Wales till val.

Lars-Erik rapporterar att det sägs att det är obligatoriskt att rösta i Australien, men det är inte riktigt hela sanningen.

Man måste visserligen infinna sig vid vallokalen för att bli avprickad, om man sedan kliver in och avger sin röst är upp till var och en.

Därför får vi inga öststatssiffror som 99,89% eller liknande.

Den här teckningen tycker jag är underbar, när valet är motbjudande och få partier eller kandidater lockar som Lars-Erik tycker, ja då kanske man måste ta till drastiska metoder, som tecknaren här ser framför sig.

I Libyen har man ingen rösträtt alls, inte i Jemen, Syrien, Bahrain, Nordkorea, Kuba... skall jag fortsätta?

Att schamponera en tjur.

Denne 1200 kilo tunga bjässe till tjur, tvättades och ansades noggrant i går på Davista Gård.

Det började med att hans päls klipptes jämn och snygg, sedan vidtog badet, först schamponering sedan en varm dusch, som han egentligen inte var så förtjust i.

Efter det klipptes hår i öron och på andra ställen som inte en tjur med klass och stil skall ha.

Så 6637 blev till slut skinande blank, idag står han (jor´å det finns liggplats också plus mat och dryck) tillsammans med tre andra stora grabbar i en speciell djurtransport på väg till Malmö och en stor lantbruksmässa där.

Där skall han visa upp sig med stolt ägare som heter Kurt Rehnström.

Lycka till bägge två.

iPhone-foto av Olle Q.

In the air

Everett-flygfältet i söndags, Boeings största skapelse hittills, den större varianten av den gamle klassikern och trotjänaren 747, nu döpt till 747-8 Intercontinental, lättar här på sin jungfruflygning i ny skrud.

Några siffror bara, 467 passagerare i tre klass-figuration. 11 300 kilometers räckvidd imponerar, men bara 114 order.

Härligt med denna stora nyhet för oss som gillar flyg.

Absurd verklighet.

I Panmunjon, på gränsen mellan Syd- och Nordkorea går som bekant den 38:e breddgraden.

Här står, stela som pinnar, två nordkorenska vaktsoldater, notera obeväpnade, precis några centimeter in på nordsidan, medans officeren till höger står några steg in, man ser tydligt gränsen strax bakom honom.

Vad den strame som är riktad mot norr har för uppgift vet jag inte, men bilden i hela sin absurda verklighet är verkligen för mycket för att man skall ta den på allvar.

Sydkoreanerna på andra sidan verkar något med avspända.

Men här har sedan krigsslutet bara rått en vapenvila, detta i dryga 55 år.

Vore det inte bättre att sluta fred och slappna av lite?

Kata Tjuta

Denna vackra bild visar ett av undren i Australien, Kata Tjuta.

Några mil nordväst om den röda klippan Uluru ligger det lite mer böljande och bulliga Kata Tjuta. De är "förbundna" under den i övrigt platta marken, berget löper sedan vidare österut mot Mount Conneur, som har en platt topp men i övrigt liknar Uluru.

När vi var vid Kata Tjuta för ett antal år sedan regnade det i denna annars så torra del av Northern Territory, vi klädde oss i svarta platssäcker och gjorde intressanta vandringar in mellan klipporna.

Magiskt.

Exotiskt.

Kata Tjuta är det aboriginska namnet, det engelska var the Olgas, besöker ni centrala Australien ta en tur ut till dessa klippor som sticker upp ur den röda jorden.

Foto: Lukas Ratay

Saltlandskap inte snö!

Två meter tjockt ligger detta salttäcke i Lake Eyre i South Australia.

Mig lockar det att utveckla skidor som glider lika lätt på salt som snö, där vare sig valet av klistervalla, tövalla, fästvalla är avgörande för glid eller fäste, utan samma förutsättningar skulle gälla för alla.

En femmil i 40 graders värme är ändå mer än tillräckligt.

Trött på solsemestrar?

För dig som verkligen tröttnat på sand i håret, sololja som kletar, solglasögon som bara trampas sönder av någon idiot intill där du ligger och ungar som kastar frisbee i nacken på dig.

Jag har ett alternativ, ett exotiskt sådant. Hawaii!

Men inte Waikiki Beach, utan upp på Mount Waialeale på Kaua´i ön. En icke aktiv vulkan.

Där kan jag nästan garantera dig att slippa solskyddsfaktor 30 eller skydda dig med silvertejp mot den frätande solen.

Här är det regn i genomsnitt 335 dagar om året, tänk att få stå i regnet och njuta, klimatet är ljuvligt varmt och fuktigt. Du svalkas, men slipper sanden och skrikande ungar.

Här kommer i genomsnitt mer än 10 800 mm regn årligen, vissa hade tur som var där 1982 då det kom modiga 17 300 mm.

Gör grannen torr i munnen av avund, gör något annorlunda - boka en regnsemester på Hawaii.

Sopkorg med hög status.

Design omger oss, omsluter oss, slukar oss. Allt vi tar i, ser och hastigt förnimmer är designat av någon.

Så även en simpel sopkorg, som man tycker inte skulle behöva få något extra uppseende, den skall bara finnas där, att kasta skräpet i.

Sundbybergs kommun, bland många andra, har haft klokheten att tänka annorlunda, de satsar på att även sopkorgarna skall se tuffa ut, en skräppelle med status.

Och inte blir saken sämre när jag säger att min kusin Bo Qvennerstedt gjort designen.

Foto: Olle Q ©

Hur man tvättar sina händer.

Vem vill inte få en repetition på hur man på ett rätt och riktigt sätt skall tvätta sina händer?

Efter ett toalettbesök gäller detta. Förmodligen även i andra sammanhang.

På Her Majesty´s Market i Melbourne hittade jag denna informativa skylt.

Stay germ free and healthy.

Att Australien är världsmästare på offentliga toaletter skall de ha all heder av, om vårt land hade en tiondel av deras ambition att förse medborgare som har trängande behov med nödvändiga avträden, skulle jag vara stolt.

Att de Down Under dessutom håller toaletterna (de vi besökte) rena och snygga, klotterfria och hela är ytterligare en fjäder i hatten för landet med stort A.

Foto: Olle Q ©

Ordning och reda på jyckarna

Vandrar man längs Cook River i Canterbury, ja Hurlstone Park i Canterbury i Sydney närmare bestämt, ja då vandrar man i områden där inga hundar kommer rusandes för att sätta sina käftar i ens vader eller där man halkar omkring i nylagda hundlämningar.

Nej, man vandrar, som nämnts, i områden där hundägarna hålls i tukt och förmaning och de som tillfälligt släpper på disciplinen och inte håller sig i tukt och förmaning stöter både här och där på skyltar som gör att de snabbt återgår till tukt och förmaning.

Å hundarna skiter väl i vad skyltarna säger bara matte eller husse gör det.

Foto: Olle Q ©

Tankar och misstankar kring Fukoshima

Den allvarliga explosionen i kärnkraftverket Fukoshima visar att den värsta jordbävningen i Japans långa historia, faktiskt lyckades rubba, rucka och skapa ett näst intill katastrofalt läge för de annars så jorbävningssäkra japanska kärnkraftverken.

Skrämmande bilder som nådde oss i morse.

Nu verkar det enligt japanska experter som att en befarad härdsmälta inte är ett hot längre.

Den japanska myndigheten för strålskydd och säkerhet säger att "olyckan är utan betydande risk för omgivningen."

Jag personligen gläds åt att explosionen, i nuläget, inte ledde/kommer att leda tll en allvarlig katastrof.

Men, tycker mig ha snappat upp att alla gamla halvsovande kärnkraftsmotståndare plötsligt började andas optimism och morgonluft igen, sannolikt är många mer eller mindre besvikna över att det inte blev ett radioaktivt utsläpp, vilket skulle ha hjälpt att blåsa luft i motståndet igen.

Här menar jag blodigt allvar.

Kosta vad det kosta vill, resonerar vissa, dock långt ifrån alla, såväl gamla som nya linje 3-are.

Nu hoppas jag att detta mycket hotfulla och allvarliga tillbud visar att, japansk kärnkraftteknologi, även lyckats bemästra det allra värsta scenariot.

Reaktorerna, det finns 55 stycken, stänger av automatiskt när skalven når en viss magnitud.

Det värsta scenariot inträffade för Japans del igår.

Nästa gång ett lika kraftigt skalv skakar Japan är förmodligen kärnkraftsparantesen över och ersatt med andra ofarligare energikällor?

Bilder från mer än en förort.

Inte klingar det speciellt lockande - en förort.

Men det finns undantag, ta denna, Glenelg en underbar förort, sydsydost om Adelaide, på 30 minuters spårvagnsavstånd.

Underbart belägen vid havet, grönskande och lockande, förförisk och inbjudande. Här finns allt. Allt du behöver som bekväm västerlänning. Ingen lyx, men allt.

En dag försvinner i ett skimmer av lycka och välbehag.

En vecka blir som att sväva på ett moln.

Förort eller ej, här är livet värt att leva - på fullaste allvar och livligaste lek.

Här finns värmen, här finns lugnet, här finns drömmen om en tillvaro långt, långt bort från snö, is och höga elräkningar.

Glenelg, på spårvagnsavstånd, som sagt, från Adelaide.

Värt ett besök, vi återvände dit efter 15 år, lika övertygade om att här skulle vi tillbringa våra långa vintrar om våra plånböcker eller portmonnäer så tillät.

45 minuter till Barossa Valley, med sina prunkande vingårdar och förföriska shirazviner.

South Australia är min önskeretreat numer ett.

Glenelg punkten att där slå sig ner.

Riv-av-affischer

Väldigt vanligt att vi på anslagstavlor möter allt från små annonser till affischer med riv-av-lappar, att ta hem, dessa är försedda med kontaktuppgifter för att kunna nå annonsören.

Den här affischen, om den nu är riktig, är träffsäker, näst intill lyteskomik.

Men den är värd att beskåda, trots mina dubier.

En pensel från himlen.

I Jönköping kommer mycket från himlen, som igår när HV mötte AIK i första slutspelsmatchen.

Plötsligt mitt under pågående spel i andra perioden hissas en jättelik pensel ner från taket, naturligtvis avsedd som en reklamgrej i en paus, men nu kom den ända ner till isen vid fel tillfälle.

Ganska unikt.

Men reklam fick dom.

Matchen? Jo HV gick ut ställde sig på isen och trodde matchen var vunnen, AIK tyckte annorlunda och vann med 4-2.

HV, inga tidigare meriter räcker till himlen, även om man hör hemma i Jönköping.

En långnosad japansk Falk

Detta, mina damer och herrar, är Japans senaste skapelse på snabbtågsfronten - Hayabusa.

Eller Falken översatt, den här falken är snabb, pilsnabb, 320 km/h är topphastigheten, 300 på den första officiella provturen.

Mumma för den som vill slippa incheckningsdiskarna på flygplatserna. Tåget har bla, även en vagn inredd som flygets business class.

För ca 2.100 enkel resa till Aomori får du i GranClass, som på flyget värdar/värdinnor som passar upp med drinkar och mat i bekvämt tillbakalutade fåtöljer, tyst med tjocka ullmattor på golvet.

Tåget gör fn två turer dagligen från Tokyo till Aomori på norra Honshu ön.

Detta mintgröna-silver-under till tåg gör de 675 kilometrarna på tre timmar och 10 minuter med en toppfart på 300 km/h.

Kina vore kanske en marknad, men det kan jag knappast tänka mig att kineserna skulle gå med på, "att importera japansk teknologi?".

De gör nog sitt bästa för att efterlikna en egen motsvarighet till sitt egna snabbt växande kinesiska snabbtågsnät. Allt annat vore ett under.

Canon ball trains är här för att stanna - nähhh? Det låter fel - men är i sin andemening rätt.

Vårt Holmenkollen, vårt Vasalopp.

Det här är inte illa, kan man ha det bättre? Spåren leder över sjön till andra sidan, sedan en krok hemåt, upp över åkrar och ängar. Lite svettig blir man.

Men vi slipper ha en tickande klocka som hetsar. Ljuvligt.

Att klä sig rätt för ett maratonlopp

Tokyo Maraton med 36 000 deltagande löpare hade en del som utmärkte sig lite extra.

Att klä sig rätt (för uppmärksamheten) är uppenbart lika lika viktigt som att, i övrigt, ha förberett sig rätt och riktigt.

För min del väljer jag nog "Jesus med korset" som den som får min röst för bästa utstyrsel.

Herre jösses, vilken extra börda att släpa runt drygt 42 kilometer.

Men "Rislampen" är en svår konkurrent.

Hur trovärdigt är det?

Titta noga på denna bild, en fryst bild från Canal+.

Nummer 16 i Brynäs IF Sebastian Lauritzen skjuter ett skott som träffar stolpen på målvakten i SSK, Pontus Sjögrens vänstra sida.

Pucken studsar inte via målvakten ut igen!

Ett stolpskott, ett vanligt simpelt stolpskott.

Pucken studsar den enda väg den kan ta efter en stolpträff, snett ut på isen igen.

Men icke i Gävle, där bedömer måldomaren det som mål, att hela pucken efter stolpträffen gör en liten lov in över mållinjen och sedan letar sig ut igen. På egen kraft och utan att studsa på något!

Och utan att träffa nätet bakom!

Eller träffa mittstolpen bakom målvakten.

Hur i hela friden kan detta gå till?

Förklara det den som kan.

Jag förstår att Södertälje SK är ursinniga på att en lokal måldomare kan få det till mål när det rent fysiskt är omöjligt att det var mål.

Varför inte presentera en stillbild, då köper jag målet. Men inte som denna bild från Canal+ förklarar "målet".

Nu är det inget ovanligt att SSK får lida poängförluster, dels för dåligt spel, ibland bristande motivation - men också för att de ligger där de ligger. Långt ner i serien.

Inte skulle detta ske om the Fat guys, Färjestad, HV eller Linköping varit på besök i Gävle.

Aldrig i livet.

Är man mobbad så är man.

Men kom igen SSK, mal ner Timrå och HV på torsdag och lördag och visa att orättvisor inte biter på er.

Tvärtom!

De tänder.

Det var då det!

Den här gamla gulnade affischen hittade jag nyss i mina gömmor.

Jag utbildade mig till illustratör och grafisk formgivare på Berghs Reklamskola för runt femtio år sedan.

Mina första uppdrag, där bla den grafisk formgivningen ingick, var på Fritidsresors "reklamavdelning", då Fritidsresor bara var något år gammalt. Adressen var Drottninggatan 31 i Stockholm.

Reseledare behövdes till resmålen i Sydeuropa, jag gjorde formgivningen, gnuggade typografin till affischen, som jag idag ärligt talat inte har en aning om var de sattes upp.

Men det är inte utan stolthet jag tycker att resultatet fortfarande har en viss bärighet, rent typografiskt, layoutmässigt sett.

Valet av reseledaresymbol kan ni väl också ge mig ett extra plus för?

Morbid humor

Tecknaren, den energiske, Lindström har under rubriken Vapen en serie teckningar om just vapen och vapnets användning.

Hans arsenal (ursäkta) av teckningar inom alla områden är beundransvärd, hans humör är outtömlig, träffsäkerheten oöverträffad.

Ett geni den gode Lindström.

En huvudstad lika liten som Trosa

SvT kör just en serie om jordens megastäder.

Det finns faktiskt en motsats - ministäderna.

Trosa har lite drygt 11 000 innevånare, Trosa är ingen huvudstad, långt därifrån.

Men det är, dvs huvudstad, Basseterre i ögruppen Saint Kitts och Nevis i Centralamerika. Basseterre är ungefär lika litet som Trosa, men är trots sin ringa storlek - huvudstad.

Den lilla ögruppen har totalt 40 000 innevånare och består som namnet avslöjar två öar, den större är Saint Kitts och nere på den sydvästra delen av den ön ligger alltså Basseterre.

Vid havet som Trosa, lite mer kuperat och öppnare än Trosa.

Och landet är liksom Sverige en monarki, men inom samväldet med Elizabeth II som statschef, på ön företrädd av generalguvenören Sir Cuthbert Sebastian.

Kommunalrådet i Trosa heter heter Daniel Portnoff och är moderat. Statschefen i Sverige heter som bekant Carl XVI Gustaf.

Här slutar vi jämförelserna.

Naturens under i Kanada.

Mer än tusen ord sammanfattade i tre bilder.

Bara några ord - det är inte bara vi som har en vacker vinter - Kanada har både kyla och snö.

Överst en bild från Peters Stillwater i Nova Scotia.

Sedan två bilder från närheten av Timmins i Ontario.

Naturens under här hemma.

En bild säger mer än tusen ord, en klyscha som stämmer vissa dagar.

Två kompisar på besök i Sydney.

Cunard Line har två flaggskepp, jättarna Queen Elizabeth II och Queen Elizabeth, på denna bild kommer de tillsammans in i Sydneys hamninlopp. Maffiga saker. Det blev säkert trångt i the Rocks, runt Cirqular Quay och ute vid Operahuset när alla kryssningsresenärer fick lite landkänning igen. Shoppingnerverna spändes säkerligen till bristningsgränsen och en och annan pava vin och några bärs tömdes lika säkert på barer och restauranger också.

Djalu Gurruwiwi, en mästare.

Djalu är som sagt en mästare att tillverka blåsinstrumetet didgeridoos, eller yirdaki.

Kanske den mest kände tillverkaren av detta speciella instrument i hela världen?

Ödet för Djalu är att han tidigare drabbades av en svår halsåkomma som gjorde honom mer eller mindre oförmögen att sjunga och tala.

Men en gudabenådad musiker är han, folk vallfärdar till nordöstra Arnhems land där han bor och tar del av hans kunskaper.

Djalu föddes 1931 i Millingimbi i norra delarna av Arnhems land.

Han har en egen hemsida: http://www.djalu.com/djalu.html

På Youtube finns flera korta inspelningar med honom, värda att lyssna till.

Tufft hårmode bland gamarna.

Visst är den tuff, en riktig tonåring med mycket revolt och protest i kalufsen.

Den här vithövdad rebellen lever söder om Sahara i Afrika.

Fjärdrarna på halsen och undre delen av buken är vita, annars är den brunsvart till svart.

Reslig längd på cirka 80 cm och ett imponerande vingspann på runt 220 cm imponerar säkert på tjejerna.

En tuff flygspanare som inte skyr vare sig hyenor eller schakaler i kamp om godbitarna på marken. Den här gamen är lite kräsen i sin diet, väljer med fördel färska kadaver och undviker det som leget och sörjat till sig ett tag.

Apropå födan måste jag nämna att gamarna över lag har begåvats med extra stora mjältar, det organ som motverkar infektioner. Smart.

Dessutom har gamen ett extra bra immunförsvar, kanske också beroende på deras val av föda?

Till slut: en brittisk forskare som studerat och dokumenterat mycket kring gamars liv har konstaterat att gamen, även nu med hänsyn till matintaget, "har en betydligt bättre andedräkt än exempelvis en katt har".

Det känns väl betryggande, men viktigast för den här gamen är nog att man sticker ut från de andra med en frisyr som är djärv och ovanlig bland gamar.

Olles Galleri V

Vi tar en till ur Postens lilla broschyr.

Rubriken här att illustrera löd: "Vi ska fördubbla vår marknadsandel i paket".

Ill: Olle Q ©

Meekatharra, vad är det för någonting?

Jo, Meekatharra ligger i Western Australia, största samhället i the Murchinson, med bra vägförbindelse till Perth i söder och Geraldton västerut och längre norrut in mot Pilbara.

Ungefär halvägs mellan Perth och Port Hedland uppe på nordvästkusten.

Lite under 800 personer bor här, nästan hälften är ursprungsbefolkning.

Namnet Meekatharra betyder på det aboriginsk språket "Platsen med lite vatten".

En gruvort som en gång hade en järnväg, den lades ner för fyrtio år sedan, men med tanke på järnmalmsfyndigheterna som upptäcktes för tiotalet år sedan så kanske järnvägen uppstår igen.

77 svenska mil från Perth är orten idag ett centrum för får- och nötkreaturs transporter, som sker med långa sk roadtrains.

Meekatharra är en gammal guldrush-stad, de första som kom för att leta och prospektera kom i slutet av 1890-talet. Två större guldfält fanns då det begav sig, senare på 1980-talet kom en ny guldboom i samband med den allmänna gruv- och mineral eran. Den fortsatte fram till 2004 bara för att återupptas igen 2005.

Men Bluebird Gold Mine slog igen för gott för några år sedan.

Klimatet är torrt och hett. Med en årlig nederbörd på mellan 200 och 500 mm är det ett under att man kan ha boskapsskötsel i dessa trakter.

Jag har tyvärr inte varit i denna ort, skulle gärna vilja besöka lite avlägsna platser som denna, slåss med flugor och kanske akta sina steg något, det finns gott om varelser man inte vill trampa på. Men det kan det vara värt.

Meekatharra, watch out, one day I´ll be knocking at you door.

Mia x 2

Två.

2 är ordet.

Det är 2 månader exakt på dagen mellan bilderna.

Det är 2 olika årstider.

Det är 2 väsentligt olika temperaturer.

Det är 2 olika världsdelar.

Men...

Det är samma härliga Mia på bägge bilderna.

Det är samma ljuvliga sol på bägge bilderna.

Det finns samma optimism, spänst, nyfikenhet och glädje i bägge bilderna.

Den övre bilden är från dagens skidtur hemma i Blackstaby, med vårt hus i bakgrunden.

Den undre bilden är från en promenad i härliga Botanical Garden i Melbourne, Australien.

Foto: Olle Qvennerstedt ©

Union Pacific 844. The big one.

Året var 1960, då skulle Union Pacific 844, klassad som FEF-3, gå till skroten, med ynka 16 år på nacken, ett av tio liknande lok som beställdes 1944.

En koleldad jätte, ursprungligen beställd som dragare till de stora passagerartågen som Overland Flyer, Los Angeles Limited mfl, redan 1957 överfördes hon till godstrafiken.

Stor är ordet, 16 hjulpar 4-8-4 som det skrivs, dryga trettio meter långt och en imponerande vikt 412 ton. Idag körs hon på eldningsolja.

Hon är stationerad i Cheyenne Wyoming där UP 838 också finns kvar som ett reservsdelslok för 844.

Som utflyktståg, chartertåg, veterantåg och alla möjliga andra tjänster sysselsätts UP 844 idag.

Det finns mängder av Youtube-snuttar med hennes frustande och lite hesa vissla.

Spana in den här: http://www.youtube.com/watch?v=Zt8S5DIzDmo

En sk doubleheader med Southern Pacific 4449 och Union Pacific 844 i Castle Rock Washington den 12 maj 2007.

Vernissage idag. Saltskog Gård i Södertälje.

Ett grafiskt blad som jag kallar "Diktaren"

Mias stora fina målning "Rymd" 100x125 cm, finns också på plats.

I morgon lördag är det vernissage på vår utställning på Saltskog Gård.

Carl Fredrik Liljevalchs vackra och berömda hem.

Under morgondagen är det dags för Buss på Konsten, besökarna bussas runt mellan de olika gallerierna. Mycket omtyckt genom åren.

Vår utställning pågår fram till den 6mars. Öppettider lör- och söndag 12-16.

Välkomna!