Summa sidvisningar

tisdag, maj 04, 2010

Nu marscherar vi åter på bred-bandet.

Efter närmare 6 dygn utan funkande internet, har nu det välsignade bredbandet åter börjat rulla under vår tillvaro.
I lugn takt marscherar vi åter i den värld som, utan den, känts näst intill avskuren och isolerad.
Allt skall ju skötas via datorn, läsas via datorn, kollas, bokas, testas, skrivas och hittas via datorn.
Mina år till trots så är it-revolution större än det mesta jag upplevt under livets gång.

Bilden togs för några veckor sedan, mitt under en matta av isländsk aska, på Hamburger Bahnhof i Berlin, muséet för nutida konst.
Isa Genzkens spegelskulptur återkastar onekligen en klonad tillvaro.

Foto: Olle Q @

måndag, maj 03, 2010

Är ett förbud rätt väg?

I Belgien har ett förbud mot burka och niqab (heltäckande klädesdräkter) införts på offentliga platser, på transportmedel, banker, skolor och andra samhälleliga inrättningar.
Fler europeiska länder diskuterar ett förbud, frågan lär komma upp i Nederländerna, Frankrike, England, Danmark och eventuellt i Tyskland.
I princip är jag också för ett förbud av all slags maskering, alltså även i denna, men frågan återstår - hjälper det de hårt trängda och förtryckta kvinnor som tvingas av hävd, tradition och religion - att bära sina beslöjande klädesplagg?
Blir de genom ett förbud i själva verket inte ännu mer isolerade och hänvisade till hemmets otrygga vrå?
För hur skall de kunna vistas utomhus nu, när de inte får bära heltäckande slöjor?
Ingen tror väl att de genom ett förbud skulle kasta sina täckande plagg och komma ut som vilken fri kvinna som helst?
Never ever, you can forget that. Sorgligt nog.
Jag tror inte att någon kvinna ställd inför det absolut fria valet att bära burka eller inte bära burka skulle välja det förstnämnda alternativet, om det inte vore för trycket från man, familj, klan, tradition och den förlegade del av sin religion som placerat dem i stora svarta heltäckande tygstycken.
Det är ett grovt kvinnoförtryck de är utsatta för, en förnedrande syn av kvinnan, ett förnekande av kvinnans rätt att få bestämma över sitt eget, liv, klädsel, yttrandefrihet, sexualitet, vilja och val av skola, yrke, man och bostadsplats - helt enkelt de mänskliga rättigheter som vi själva erkänner oss till - kvinnor som män.
Varför skall vi tillåta en symbol som kränker i stort sett halva vår jords befolkning?
Heltäckande burka, niqab är förtryck - men kan bli till ett än värre förtryck om ett förbud införs - så vad gör vi?
Att vädja om diskussion, från berörda och förtryckande parter, kring ämnet är lika otänkbart att det skulle bära frukt, som att det finns intelligenta varelser på månen.
Nej, sätt alla män på skolbänken för att lära sig lite om jämställdhet, respekt och framför allt kärlek till sin kvinna och att stening, misshandel, förtryck, skolförbud inte gagnar dem själva som män, för för eller senare kommer den dag då även de förtryckta kommer att vara fria.
Hur det skall gå till vet jag inte, jag bara lider med dem och hoppas på att någon förstår att detta är ett allvarligt problem i vårt land, likväl som runt om i världen.
En sista vädjan - ett mångkulturellt Sverige mår bäst av kvinnors frihet, rättigheter och frihet från religiösa brott.


söndag, maj 02, 2010

Utan fanor på första maj.


Alla demonstrerade inte igår. Utan plakat och fanor i den hårda vinden är detta två individer vi möte samtidigt som demonstrationstågen rörde sig i Sveriges alla hörn.
Ute i norra Ängby på 4H-gården finns en idyll mitt i villaområdet. Djur för alla de små och även stora, en lekpark. En lunga för att koppla bort storstadslivet och dess brus.
Viktigt att de mindre får veta att ägg exempelvis inte görs på fabrik utan av levande tvåbenta varelser. Några mjölkproducerande kor fanns inte, men väl getter, får och ponnyhästar.

Foto: Olle Q @

lördag, maj 01, 2010

600 och 1 maj

Ett litet jubileum idag, detta är det sexhundrade inlägget som publiceras under Diversehandelns rubrik.
Det hela startade i slutet av maj 2008. Så nästan ett om dagen, nästan.

Sitter fortfarande med lånad dator - inga bilder, men de kommer, när det hela fungerar som det skall igen.

1 maj -arbetarrörelsens dag, dagen då de braskande apellerna skall mana till kamp mot orättvisor och snedfördelningar av alla de slag.
Så är det valår - LO har säkert skäl att slå ner lite extra på regeringen för att få sina medlemmar att masa sig till valurnorna i september och kanske framför allt att få dem att lägga rösterna på "rätt block". Och kanske för att undvika SD.
Mitt eget engagemang har sedan Vietnamkrigets dagar svalnat, åtminstone vad gäller demonstrerandet. Men då var jag dess då aktivare, med de de stora tågen vänster om socialdemokraternas som en större magnet.
Den stora och egentligen enda frågan för min del då var att få ut USA ur Vietnam.
Något liknande finns inte idag - nej inte ens Irak eller Afghanistan, där FN har ett mandat och demokratin står på spel.
Bristen på engagemang är inte så allvarligt som det låter.
Med mognad och ökad insikt om samhällets komplexitet, har jag funnit att det egentligen inte finns några enkla lösningar på problem som berör de flesta av oss i Sverige.
Därför är det inte i min mening, någon mening med att gå ut och demonstrera för något, eller mot något, som jag vet att även andra politiska partier kämpar för eller är emot.
Jag kan helt enkelt inte ställa in mig i något partis fålla längre, politiken är för bred och djup för att finna alla svar hos en, då flera partier oftast har de bättre svaren på sådant som rör oss människor.
Men ingen skugga över er under fanorna idag - upp till kamp bara.

fredag, april 30, 2010

Internet igen

Farit som en skottspole med datorn idag, nya minneskort, förhoppningar, grusade förhoppningar, förnyat hopp, samtal hit och dit.
Att komma ihåg allt. Att försöka förstå sammanhang och kopplingar. Inte helt lätt. Men man försöker.
Nu är datorn i min ägo igen, får se om det trådlösa bredbandet funkar vid hemkomsten i morgon.
Och flis kostar det, servicen på Macoteket i Sumpan förträfflig. Trots Valborgsmässoafton och allt.

Hoppas Sverige håller sig någotsånär nyktert, framför allt alla ungdomar som har drick-kravet hängande över sig. Vuxenvärldens tvångströja i unga år är inte så bra.

torsdag, april 29, 2010

Internet är inte i form

Vill bara informera er som tittar in på den här sidan, det är bekymmer med internet och kanske även datorn.
Inga bilder på några dagar.
Tack och lov ingen krasch, men bekymmersamt. Får se i morgon på Valborg, kanske det brinner till i datorn då?
Hur har jag fått ut det här då? En gammal burk kickades igång, telefonmodem och lite mer tidskrävande.
Vi hörs.
Håll ut and stay tuned.

tisdag, april 27, 2010

En luftens jätte

Nu måste vi alla få en stund att njuta.
Här susar, tyst som en katt, en jättelik A380-842 in för landning på Los Angeles International (LAX). Den har just tillryggalagt hela Stilla Havet, från Melbourne i Australien.
VH-OQD är rego-numret, Qantas Airways flygbolaget.
Inte vackrast, men imponerande stor.

Foto: Matthew Wallmann

måndag, april 26, 2010

Berlinare och Bajare.

En kall kväll på dragiga Alexanderplatz i Berlin, det är sent, vi är på väg hem. Inte hungriga, ändå upptäcker jag denne man, försäljaren av currywurst och andra goda korvar.
Han var tämligen ensam, ingen kö precis och inget ville han i betalt för att jag tog bilden.
Det är lite skillnad på dagens ambulerande och skyddutrustade korvförsäljaren och de i min ungdom med en låda på magen och vit rock.

Några dagar senare, varmare och inomhus. Caféet på Hamburger Bahnhof, konstmuséet. En servitör av den gamla goda stammen, med professionen lysande i en stor aura runt sin varelse. Överblick, lugna rörelser, vänlig röst, noterande vad man vill ha så glider han tyst iväg för att med säker hand och arm föra sin bricka till vårt bord, servetten vikt över armen. Rörelserna kontrollerade och vana, man njuter av en man som ut i fingerspetsarna kan sitt yrke.
Åldern spelar roll i sådana här sammanhang - ju äldre ju bättre.

Hemma igen, kall men solig kväll, en Bajare. Ja en som håller på Hammarby IF i en annorlunda outfit, skotsk, men i de rätta färgerna. Långt, långt bak i den stora marschen mot Söderstadion. Och med cykel, hoppas att däcken höll, massor med krossat glas längs vägen och att kilten inte blåste upp när han cyklade hem efter matchen.
Hur det gick i matchen? Jo Hammarby vann med 2-1. Vad annars trodde du?

Foto: Olle Q ©

söndag, april 25, 2010

Uppåt väggarna!


Det är inte så lätt att i vimlet på trottoarerna kunna vända blicken uppåt och se det man vanligen inte ser. Men kan man, utan risk att kollidera med en mötande barnvagn eller shoppingfull rullator, hinna att kasta en blick uppåt kan man se ett och annat.
Som jag försöker visa med dessa två bilder, bägge tagna på soliga dagar.
Den övre föreställer en kille i pyamasbyxor med en laptop i knät på fönsterbrädet i stadsdelen Mitte i Berlin lördagen den 17 april, ljuvligt varmt. Surfandes hej villt. Ganska tomt på gatorna så han var lätt att upptäcka.
Den undre mannen stod högt upp på sin balkong längs Götgatan på Södermalm i Stockholm i tisdags den 20 april. Isande kallt i skuggan nere på gatan. Klockan var närmare 18 och Götgatan var fylld med närmare 10 000 Hammarbyfans i sin traditionella marsch från Medborgarplatsen till Söderstadion. Folkmassan rörde sig sakta framåt så jag hann med att titta i alla riktningar.
Han visade sin sympati med den grönvita halsduken virad runt balkongräcket.
Med rak rygg och höjd blick upptäcker man mycket här i världen.

Foto: Olle Q ©

Newcastle United firas.

Här tar Newcastle United under konfettiregn emot pokalen som bekräftar att de överlägset vunnit the Championship i England, efter bara ett år är de tillbaka i Premier League igen.
De har inte förlorat en enda match på hemmaplan under hela säsongen, det har spelats 23, inget dåligt facit.
52.211 personer hyllade dem och deras avancemang igår på St James Park, förväntningarna är stora och optimismen tillbaka. Skillnad mot förra året då klubben befann sig i kris, främst ekonomiskt, som naturligtvis även orsakade det sportsliga debaclet med degradering som följd.
1892 bildades klubben, den kommer att leva i evigheter, i mitt hjärta också.
Mannen i blått? Steven Harper målvakten med 13 år i klubben.

lördag, april 24, 2010

Hamburger Bahnhof - Museum für Gegenwart - Berlin

Hamburger Bahnhof, Berlins första järnvägsstation, är numera Museum för nutida konst / Museum für Gegenwart.
Stationen uppfördes i mitten av artonhundratalet, redan i början av nittonhundratalet blev stationen ersatt av andra stationer i staden och blev då ett museum för transport och konstruktion.
Exteriört har huset behållit sin historiska arkitektur med de två tornen.
1996 öppnades muséet i sitt nuvarande modernare skick, efter att 1960 ha återöppnats som konstmuseum efter nazisterna stängde ner 1937.

Anselm Kiefers rum, den tyske konstnären gjorde kanske, åtminstone i mitt tycke, under åttitalet upp med Tysklands krigshistoria, med en serie verk i den dystrare skalan. Men det är inte grälla färger som gör en stor konstnär stor, det är innehållet. Uttrycket. Själ och tanke.

Andy Warhol finns representerad med för mig, några nya verk. Robert Rauschenberg likaså.

I ett av rummen finns en jättelik spegelkub som gav oanade spegeleffekter. Isa Genzken och Wolfgang Tillmans står för glas och måleri.

Cy Twombly har gjort några nedslag och klottrat lite texter på tre stora dukar. Kanske var jag ensam om att finna dessa synnerligen "enkla" målningar som en befrielse av enkelhet och djärvhet? När det inte skriks och väsnas är det skönt.

Konstnären bakom denna nedtyngda gamla dam missade vi, men damen blev kanske hela muséets stora magnet i sin näst intill perfekta realism, från vårtor till rosor på kinden och slitna skor.

Den stora järnvägshallen är ett konstverk i sig självt, vackert välvda bågar av stål, ljusinsläpp gav rymd och en känsla av att vara utomhus.
Jag och vissa av oss hann inte/orkade inte med Walton Fords jättelika djurmålningar, inte Paul Pfeiffers ljudinstallationer "The Saints", men såg Joseph Beuys som också ingick i Erich Marx enorma samling som visas här. Allt kan man, som nämnts, inte ta till sig, allt hinner man inte med, men upplevelsen blir inte mindre för det. Fyllda av intryck ger vi dagen fem av fem penslar.
Vill ni se samlingarna så åk till Hauptbahnhof, snett över gatan på Invalidenstraße ligger Hamburger Bahnhof.

Foto: Olle Q och överst Bildarchiv Preußischer Kulturbesitz ©

fredag, april 23, 2010

Jag flög Germanwings Bearbus.

Ibland skall man ha tur att få åka med, ofta det enda exemplaret, som flygbolag i allmänhet har i specialmålade färger. Som denna Airbus A319 på Arlanda, dagen innan askmolnen vällde in, destination Schönefeld flygplatsen i sydöstra Berlin.
Den kallas the Berlin Bearbus, björnbussen, med tuffa solglasögon, nos, glad mun, öron och björnfärgad. Texten ovan fönsterraden lyder "Berlin, be part of it" "SXF" förkortningen för Schönefeld.
Special Livery på engelska, det finns flera hemsidor, speciellt på www.airliners.net där man kan ta del av alla specialmålade fåglar världen över.
För min del, var detta tur, har alltid längtat efter att få färdas av den unika maskinen i ett av våra flygbolag.
Lågprisbolag Germanwings betalde tillbaka kostnaderna för returbiljetten dagen efter vi bokade av och tog tåg, båt, buss hem igen.
Inget knot och snyft som hos Ryanair, som först efter mycken medial uppmärksamhet kröp till korset och ersätter resenärer även för deras hotellkostnader och vissa andra utgifter, men "inom rimliga gränser" som deras presstalesman säger.

Foto: Olle Q ©

torsdag, april 22, 2010

Välkomna till den stora Jubileumsutställningen.

Klicka på bilderna om du vill se dem större.
Välkomna alla som kan, till utställningen med stort U som pågår ända fram till den 30 maj. Vernissage har redan varit, nu i lördags den 17 april, då vi inte kunde närvara.
I bägge de stora hallarna på Edsvik visas det mesta och delvis kanske det bästa inom konsten. Här har Mia och jag hamnat i riktigt fint sällskap, spana in listan med namn.
Mer information hittar du på www.edsvik.com

onsdag, april 21, 2010

Hur mycket flyger vi inom Sverige?

Kjell Aleklett, professor i Uppsala. Global Energy Systems, Peak Oil. Skriver följande i sin blogg Aleklett´s Energy Mix:

"Detta ger mig anledning att diskuterar hur vi svenskar brukar resa. Om vi förflyttar oss 100 kilometer så använder vi i medeltal bilen för 82 km, vi åker buss i 9 km och tåg i 7 km och vi flyger i 2 km. Det finns politiska krafter för att vi skall stänga ner flyget i södra Sverige och det kan på sin höjd förändra resvanorna med en procent. Vi ser nu vilka samhällskonsekvenser det skulle få om det blev en snabb omställning. Fördubbla tågtrafiken finns med på de flesta partiers agenda i någon form. Låt oss anta att de 7 procent som detta medför tar bort motsvarnade vad det gäller bilåkning. Faktum kvarstår att vi skulle vara helt beroende av bilen.

För den bilindustri som vi försöker rädda är det naturligtvis bra, det finns en stabil kundkrets även i framtiden. Det betyder inte att vi skall använda lika stora bilar som nu. En liten elbil skulle vara perfekt för de flesta. Hybrid och andra alternativ kommer också att behövas och även om vi nu har Peak Oil så tar ju produktionen int slut utan den minskar så sakta.

Flyget kommer att få de största problemen och vi ser nu hur beroende vi är av flyg. För vissa resor finns det inget alternativ. Ett stort problem är att alla flygplatser runt om i världen måste ha identiskt lika bränsle för att garantera att de olika flygmotorerna skall fungera. Vi kan introducera alternativa bränslen för en begränsad mängd bilar, men det är mycket svårt att göra det för en begränsad mängd flygplan."

Ett inlägg värt att ta till sig för MP som vill lägga ner all flygtrafik söder om Sundsvall, ni borde kanske landa och begrunda era högtflygande planer.

Fast i Berlin

Som så många andra så fastnade vi utomlands när den isländska askan spred sig över Europa.
Mia och jag och kompisarna Helena, Ola, Aino och Jussi var i trevliga Berlin i fyra dagar, några av oss står här på Berlin Hauptbanhof, fotograferade av Berliner Kurier som gjorde ett reportage om alla köande till en tågbiljett. Pelle och Li-Lo träffade vi på Schönefeldflygplatsen och de gav oss tipset om att skippa Danmark och välja Sassnitz.
Det blev alltså en artikel i tidningen, när fotografen skulle ta bilder ville han att vi inte skulle se så glada ut - utan tvärtom arga och förbannade. De trodde att tre timmar i en biljettkö skulle göra oss rasande, när vi i motsats till det var glada att hitta en korridor hem igen.
Det var svårt att se arg ut, men en allvarlig min kunde vi väl alltid visa. Vår hemresa tog 30 timmar längre än den skulle, småpotatis i jämförelse med många andra som slagits om biljetter, mat och toalettpapper Europa över.
I Tyskland fungerar saker och ting, vi kom med tåget till Sassnitz, fick dock stå utanför båtterminalen i cirka två timmar och huttra, båten skulle gå 02.15, det är mest lastbilar och gods som trafikerar sträckan till Trelleborg. Plus oss strandsatta flygresenärer.
Med hjälp av en kompis hemma fick vi bokade platser med Swebuss halvåtta från Malmö.
Problemet var att båten skulle angöra Trelleborg först klockan 07.00.
Men Susan, en mycket tillmötesgående intendent på Scandline, så fick hon kaptenen att köra fortare, vi klev i land 06.40, kastade oss i en taxi och svängde in framför Swebuss buss EN minut innan avgång. Scandline ska ha ett tack för sin förståelse.
Hem efter att hämtat bilen på ett öde Arlanda 30 timmar sena, trötta men glada och uppfyllda av alla minne från ett Berlin som rekommenderas, en världsstad med lugn och vänlighet som signum.

tisdag, april 13, 2010

SSK rivstartar Silly Season.

Södertälje SK har gjort klart med den finske stjärnbacken Markus Seikola. Seikola kommer närmast från Ilves i den finländska ligan där han vunnit poängligan för backar de två senaste åren. Den 27-årige rightskytten har gjort sig känd för sina fina passningar, fina puckkontroll och tuffa närkampsspel. Markus Seikola har skrivit ett tvåårskontrakt med SSK.
En bra och nödvändigt snabb start för Södertälje SK i bygget av ett nytt starkare lag för kommande säsong, det gäller att markera inför de spelare som omförhandlar sina kontrakt i klubben eller för de som är ute "och fiskar" efter nya klubbardresser. Mats Kilströms rivstart är ack så viktig och det napp han fick var ingen liten sutare utan en riktig bamsing. Grattis SSK.

måndag, april 12, 2010

Ålder och skönhet



Det som utsatts för vind och vatten, för sol och regn, där tidens tand nött och skavt är ofta något som vi tycker är fult och kanske skall slängas, målas om eller ersättas.
Men inte alltid, rost, skavd färg, slitna eternitplattor är vackra ting, värda sin plats i tillvaron. Precis som människan när hon på ålderns höst inte längre får så många poäng.
Ålder är skönhet, ålder är respekt och aktning.

Foto: Olle Q ©

söndag, april 11, 2010

Alla gör vi våra misstag.

Titta nog på denna annons, eller del av en helsidesannons för en butik på Götgatan i Stockholm som säljer elektronik.
Ungefär samma misstag som Köp 2 Betala för 3. Nu tror jag inte så många upptäcker det här, men en groda händer så lätt.

fredag, april 09, 2010

Vernissage i Västervik

I morgon lördag den 10 april smäller det i Konstrum Järnet på Södra Varvsgatan 50 i Västervik. Portarna slås upp klockan 12.00 och förblir öppna till 15.00.
Ni som är i närheten eller känner er lockade - välkomna.
Ni kommer att mötas av Mias koloristiska målningar i kontrast till mina lite mer sparsmakade teckningar och blandtekniksbilder.

torsdag, april 08, 2010

Changi - airport of the year.

Så har 9,2 miljoner flygresenärer gjort sina val, här kommer listan över världens bästa flygplatser enligt deras bedömningar.
Jovisst, kan man stanna hemma och inte skita ner i luften, men risken är att man inte är Co2-ren även om man sitter på Sulitelma och äter rötter - det blir lätt gaser av rötter.
Arlanda? På tredje plats efter Helsingfors och Oslo för norra Europa, jag tvivlar på mätningar som dessa när Kastrup inte är med. Trevlig, inte supermodern, men gemytlig mitt i all röra av folk och butiker med överpriser.
Notera av de tio i topp är det sju från Asien-Oceanien och tre europeiska. I vanlig ordning.
Och Nord-och Sydamerika lyser med sin frånvaro, Afrika, Mellanöstern och Östeuropa likaså.


AIRPORT OF THE YEAR

1. Singapore Changi Airport (3)
2. Incheon International Airport (1)
3. Hong Kong International Airport (2)
4. Munich Airport (5)
5. Kuala Lumpur International Airport (7)
6. Zurich Airport (4)
7. Amsterdam Schiphol Airport (8)
8. Beijing Capital International Airport (17)
9. Auckland Int'l Airport (10)
10. Bangkok Suvarnabhumi Airport (16)

(Siffran inom parentes anger förra årets placering)

Trendknutten Kim Jong-Il

Nu är det fastslaget för gott, precis vad jag misstänkt länge: Balmain, Coco Chanel, Louis Vitton, Christian Dior, Yves Saint-Laurent, Nina Ricci och resten - släng er i väggen.
Och det med besked. För så här ska man se ut om man styr världens moderiktningar.
Det nordkorenska partiorganet Rodong Sinmun citerar en fransk modeexpert: "Kim Jong-ils mode, som nu sprider sig snabbt över världen, är något som aldrig tidigare inträffat i världshistorien", säger experten.
Tidningen säger vidare att "det vördnadsbjudande intryck som den store ledaren ger i sina anspråkslösa kostymer är en stor inspiration".
Kostymen består av en blixtlåsförsedd jacka med matchande byxor, vanligen i en beige färg eller i blågrått.
Modevågen kommer, var så säkra och var beredda, när den kommer blir det utslag på Richterskalan.

tisdag, april 06, 2010

Jag gillar folks nyvunna optimism.


Vi bor i Janteland, där folk tjurar lite mer än annorstädes, där ett halvtomt glas går före ett halvfullt. Ja ni vet hur vi alla är. Eller är det inte alls så?
Därför ler jag med ett stort brett leende när jag ser att det finns optimister efter denna långa och kalla vinter, folk som redan sjösatt. Och det rejält.
Både båtar och hus. Vill man bo strandnära, som på den undre bilden, ja då flyttar man diskret sin lilla stuga närmare i skydd av vintermörkret och vips så har man bara att kliva rakt ut från furstukvisten ner i vattnet.
Och båtarna i sjön innan någon annan jäkel kommer och snor de bästa båtplatserna.
Det är häftiga tag här i trakterna, folk med framåtanda har varit i farten.
Folk som lärt sig av framgångsrika asiater och deras lyckosamma satsningar.
Vårt land, eller är det bara denna del av Sörmland, ser genast mycket mer förhoppningsfullt ut att bo i.

Foto: Olle Q ©

NUFC upp via PUFC och SUFC

En stor eftermiddag och kväll igår den 5 april 2010. TV4 Sport sände, det tackar jag för.
Newcastle United tog efter ett år i andra divisionen steget upp till The Premiership.
Efter segern mot Peterborough United FC (PUFC) på påskaftonen och Sheffield United FC (SUFC) igårkväll så är det nu klart att NUFC nu är tillbaka där vi tycker att de hör hemma - på det översta planet av fotbollens höga skapelse.
Chris Houghton skall, som "inhoppad" tränare i väntan på ett "namn" ha all heder av att ha fört laget till detta lyft. Spelare, stab och fram för allt alla supportrar likaså.
Tänk dig tanken, att med en snittsiffra på 44,000 åskådare hemma i andradivisionen, först då kan man tala om stöd, support och vilja att lyfta.
Grattis och tack Newcastle United, efter att ha börjat med ett besök hos Lasse på Ersta Hospice, så lättade ni på lite dämpade känslor och fick dem att svalla.
Jag vet att du Anton hemma på Södermalm gladde dig lika mycket.
Sport är långt ifrån allt, men en krydda i tillvaron.

måndag, april 05, 2010

Ny hundras?

Ja, man kan undra om det är en för tidigt född valp i en för oss obekant hundras.
Det är ett konstverk, en liten skulptur av en av Australiens mest kända konstnärer med nutida konst på sin meny, hon heter Patricia Piccinini. Hennes konstnärliga inriktning är bred med måleri, skulptur, video, ljudinstallationer och digitala tryck på paletten.
Är du intresserad av mer? www.patriciapiccinini.net
Värt ett besök!

söndag, april 04, 2010

Dagen idag

Idag är det den 4 april, påskdagen.
Vi styr kosan hemåt nu, hörde från Bengt i Ullsta när han ringde att tranorna hemma trumpetat och saluterat idag på morgonen. Vattnet stiger med en decimeter per dygn, det kan bli en riktig vårflod.
Alltnog den 4 april är den 4 april, förr hade Ambrosius namnsdag denna dag, jag kan förstå att de tog bort det namnet och ersatte det med Marlene och Marianne.
Hej då skånska nejder och konstrundeutställare, så intressant och så många besökare ni har.

lördag, april 03, 2010

Glad Påsk

Glad Påsk alla som hamnar på denna sida och tack för att ni tittar in då och då, min strävan är alltid att leva upp till begreppet diversehandeln - man skall aldrig riktigt veta vad som är dagens ämne.
Idag dock ett undantag - är det Påskafton så är det. Men, hönan är spräcklig och inte vit.

torsdag, april 01, 2010

Äntligen! Bostäder i Barsebäck.

Kävlinge kommun har beslutat att bygga nya seniorbostäder i de två reaktorerna som togs ur drift 1999 resp 2005.
"Ett fantastiskt läge vid Öresund, i rejäla huskroppar som tål både storm och oväder skall ge våra äldre en trygg och fridfull ålderdom i den vackraste av miljöer" förklarar den ansvarige för Byggnadsnämnden i kommunen.
Han förklarar att på taket kommer en Penthouse-liknanden anläggning, delvis under tak, att anläggas med trädgårdar, ett café och ett mindre zoo med hundar, katter och kaniner.
Vilken fantastisk nyhet, där bostäder, för de som vill känna kvalitet i boendet, blivit en kärnfråga för Kävlinge kommun.

tisdag, mars 30, 2010

To me -there´s only one United.

This picture was on March 29, after Jose Enrique had scored to make it 2-0 against Nottingham Forest. Team first - there´s no doubt about that. Magpies in a heap.
Lag går före jag.

For all of you, whos native tongue isn´t Swedish I want to make this clear.
It´s simple - there´s only one United when it comes to football. And that is Newcastle United.
No matter if you mention the other United´s such as West Ham, Scunthorpe, Leeds,
Manchester, Sheffield or you name them all - there´s still only one United and that is Newcastle United.
They´ve been my team for over 50 (yes... fifthy) years! I´m black-n-white for the rest of life.
They´re bouncing back to the Premiership quicker than anyone would dare to speculate on. After serious trubulence in late 2008 and the whole of 2009 that effected the whole club including the lads on the pitch, they went down "one stair" with their heads bowed and minds in turmoil last May.
Now it seems they will return again, quicker than expected. 13 points clear of Nottingham Forest in third place, makes me convinced they´ll make it.

De flesta hänger med i min engelska lovsång, jag vill bara bita huvudet av en del som pratar om United som om det vore en självklarhet att man då menar Manchester, men inget kan vara mer fel, för mig är och har alltid United varit liktydigt med Newcastle United.

Take a trip to La Triple Frontera - Tríplice Fronteira.


På spanska La Triple Frontera eller Tríplice Fronteira på portugisiska.
Det är namnet på en skön mötesplats där tre länder strålar eller flyter samman. Paraguay, Argentina och Brasilien.
Här flyter Paranáfloden samman med Iguazúfloden. Den största staden i närheten med dryga 250,000 innevånare är Ciudad del Este i Paraguay, en stad som försöker locka turister med skattefria varor, elektronik och en massa krimskrams.
Dessutom finns med 30,000 innevånare och minst i trion av städer Puerto Iguazú på den argentinska sidan, en riktig lillebror till den mäktiga turistmagneten Foz do Iguaçu på den brasilianska delen av floden med sina drygt 200,000 människor.
Märkligt är att i denna hörna av tre länder är lite drygt 10% av de nära 500,000 innevånarna av asiatiskt eller arabiskt ursprung. Alltså drygt 50,000!
Detta har lett till vissa kontroverser, som anklagelser att islamistiska grupper planerar och opererar härifrån och dessutom ekonomiskt stöder terrorgrupper som Egyptens Gama´a Islamiyya, islamska Jihad, Hisbollah och Al Qaida.
Detta kanske främst gäller den paraguayanska sidan som anses hysa många terrorister, då landet saknar antiterroristlagar.
Men, turismen i sin fridfulla skepnad är ändå det viktigaste för den här regionen. Vattenfall, den vackra Trancredo Neves-bron som förbinder tvillingstäderna är sevärda, liksom de tre obeliskerna som utgör landmärken, var och ett i sin nations färger placerade så nära som möjligt den punkt där länderna möts.

måndag, mars 29, 2010

If you don´t know how to fix it, then stop breaking it...

Då trettonåriga Severin Suzuki från Vancouver i Kanada talade på FN:s miljökonferens i Rio de Janerio 1992, för arton år sedan, tystnade världen, delegaterna satt stumma och lyssnade på vad denna remarkabla tjej hade att säga dem som vuxna och ansvariga för tillståndet i världen, då som nu.
Det verkar dessvärre inte som att de tog henne på allvar mer än för stunden, för i stort sätt så ser det värre ut nu, än när hon höll sitt berömda anförande i Rio.
Lyssna på detta, begrunda vad hon säger och försök tänka på vad du gör som kanske skulle få miljön att må bättre om du gjorde det på ett annat sätt.
Små steg kan bli många små steg på väg till en uthållig framtid. Låt oss hoppas.
Severin Suzuki är tretton år här. Dags för oss att ta de unga på allvar.

lördag, mars 27, 2010

The wandering albatross - en miljövänlig flygare

The wandering albatross är verkligen en enastående fågel. Till och börja med kan vi prata storlek, upp till fyra (4) meter mellan sina mörka vingspetsar - de´du kolibrin.
Sen åldern, det är inte ovanligt att de blir 80-85 år!
Medelåldern för kvinnor i Sverige är 83,2 år. Männen knappt 81.
När den unga, efter ca 12 månader och då ca 12 kilo tunga, albatrossen lämnar sin "vagga" och sina för evigt trofasta föräldrar, så återvänder den inte till sin uppväxtplats på land förrän efter 7 till 10 år.
Det sägs att om en sjöman dödar en albatross, som enligt sägen anses bära döda sjömans själar, så kommer den sjömannen att drabbas av evig olycka.
Albatrossen, i detta fall the wandering albatross, sveper med hjälp av de ständiga vindarna i de södra oceanerna till synes helt utan att anstränga sig. Sällan slår de ett slag med sina vingar.
Jag har själv, under veckor, skådat dem i Indiska oceanen och längs hela den södra kusten av Australien hur de med någon decimeters marginal parerar vågornas brytning med en finess och en perfektion som är - ja enastående.
Det finns nog inget fartyg i dessa farvatten som inte har minst fyra-fem, ofta betydligt fler, albatrosser "hängande" runt båten, eller rent av precis intill en mast, skorsten, livbåt och det i timmar.

Fördelen med albatrossen, som jag ser det, är att de aldrig tar sig norr om ekvatorn, de håller sig på rätt sida - den södra.


Legomonster i allvarstider



Dave Degobbi heter mannen bakom detta mästerverk Crawler Town, det rörliga samhället ungefär, men det låter inte riktigt lika bra.
Den här skapelsen har egentligen ett riktigt allvarligt och skrämmande ursprung.
I en tänkt värld efter att vi förstört vårt klimat och förutsättningarna till liv genom ett allt för stort utsläpp av CO2 framför allt genom koleldning, rullar flera sådana här monster runt undvikandes områden där det är farligt att vistas.
Samtidigt letandes efter en plats där man kan överleva och starta ett nytt liv.
De som överlevt finns alltså ombord och njuter av de rester som återstår, exempelvis lyxartiklar som pizza, öl, färska grönsaker och andra självklarheter.
Ett skrämmande mästerverk är det. Ett monster.
I lego.
Och tack och lov i fantasin.

fredag, mars 26, 2010

Sam, en sanslös skulptör.


Är ni i Stockholm de närmaste dagarna, missa för guds skull inte Sam Westerholms underbara utställning på Galleri Cupido i Gamla stan. Pågår fram till den 28 mars, på söndag. Så skynda.
Den är värd ett besök, Sam är en känd skulptör med hemvist i Nynäshamnstrakten.
Han har gjort många utsmyckningar och fått uppdrag av både stora och mäktiga personer.
Sams skulpturer är både allvarliga, många lite svala i sin vita marmor, eller de små huvuden som är härligt sprudlande och humoristiska i terracotta.
Sam är, om man kan säga så i skulptörsammanhang, en virtuos.
Han har det så lekande lätt, han behärskar människans anatomi, positioner, rörelser, uttryck, väsen och pulserande blodomlopp som få andra.
Adressen i Gamla stan är Svartmannagatan 27. www.gallericupido.se
Hinner du inte in, så återkommer Sam Westerholm på Galleri Astley i Uttersberg strax norr om Köping mellan den 15 juli och 18 augusti. Då i spännande sällskap med Ulla-Carin Winter.

Foto: Olle Q @. Sam har samtyckt till publiceringen av dessa bilder.

onsdag, mars 24, 2010

Att sköta bil i Kil


Snön kom till Kil i Värmland runt den 15 december 2009, de här bilderna tog jag den 11 mars 2010, nästan tre månader senare.
Var? Parkeringsplatsen utanför Willys. Som mer eller mindre ser ut som en central bilskrot, även när snön inte ligger meterdjup.
Här stod säkert tiotalet bilar helt igensnöade, inte körda en meter sedan i december, inga böter ingen bortforsling, bara frid och fröjd. Det ska va´Värmland.
Nu när det töar kan det vara dags att försöka starta de frusna krakarna, om det nu går. Lycka till.

Foto: Olle Q @

tisdag, mars 23, 2010

Jag stöder Australiens ansökan om fotbolls-VM 2018-2022

Jag stöder Australiens försök och ansökan om att få fotbolls-VM år 2018 eller 2022, självklart skall den här delen av jorden få stå som arrangör.
Både Australien och Nya Zeeland är med i årets VM i Sydafrika.
Så när det blir dags om två eller tre VM så står jag som stöttepelare här uppe i högan nord. Vill du också stödja deras ansökan? För visst vill du det. Bara några klick och du är en av många med glimten i ögat och en motsatt och mer avspänd syn på det som jag uppfattar som ett europeiskt blodigt allvar inom fotbollen. För guds skull det är ju bara sport.
Visa ditt stöd här:
www.australia2018-2022.com.au
Sverige har nog när det blir dags att spela down under repat sig efter Lagerbäcks hängsel- och bältes fotboll och är med på plan igen.

Bilden överst visar Qantas Boeing 747-400 den 18 mars i år på väg att lyfta från Sydney på en flygning över Stilla Havet. Den stora dekalen visar att också Qantas stöder ansökningen.

Viggo möter djuren på landet.

Viggo, ganska nyligen fyllda två år ville träffa djuren på landet, den första riktigt milda vårdagen i lördags. Han parkerade för säkerhets skull på pappa Eriks arm.
Lite distans vill man ha så här i början av nya bekantskaper. En viss avvaktan hör också till.

Det första mötet blev får nr 570, som tittar upp, inte heller fåret ler men visar visar klart och tydligt en viss nyfikenhet.

I solgasset tittar den snart fullvuxna kvigan 976 fram och studerar besökarna, här tror jag Viggo noterade en viss frånvaro i kvigans blick, inte likgiltighet, men ungefär..."ska´re va´nått att titta på?"

Katten tassade försiktigt fram, kryssade mellan vatten, snö, is och barmark och gav blanka sjutton i Viggo med sällskap. Bra! Katter skall vara självständiga och nu kanske Viggo lärt sig att de inte kommer på kommando.

Vad Viggo inte fick se var den olyckliga fågel, en rovfågel av något slag som fastnat i nätet i gluggen uppe på skullen. Den kan inte ha hängt där så länge.

Viggos dag bland djuren tror jag ändå var lärorik, han visade tydligt att han ville hålla avstånd, de "okända" i verkligheten ingav respekt, de var ju så stora, inte alls så små och söta som i böckerna mamma och pappa läst för honom. Nästa gång är de mer bekanta och inte så skrämmande.

Foto: Olle Q ©