Vattenpolo? Nej fotboll.

Fotboll kan ibland bli till en fars, en fråga om fotboll eller vattenpolo.

Här är det mer så att man tycker spelarna skulle ha tagit sig ett dopp i Tyne River (om den nu är badbar?)

I lördags träningsspelade Newcastle United och Fiorentina på St James Park och matchen avbröts, klokt nog, efter 64 minuter.

Det stod då 0-0.

Celebrations of Lights, lights up Canada.

I går kväll avslutades Celebration of Lights i Kanada. Här bilder från ett storslaget fyrverkeri vid English Bay i Vancouver.

Här hemma firade vi ljuset vid midsommar med sill och "nu tar vi den, nu tar vi den...".

Last night Canada put on spectacular fireworks, like this one above English Bay in Vancouver, for the final night of the Celebration of Lights.

Over here, we celebrated the Light during the Midsummer festivities, in late June.

Landet som tappade en tand.

USA fick i går sitt kreditbetyg sänkt, Standard & Poors ryckte ut en tand ur det alltid så blänkande dollargrinet AAA till AA+.

En mycket kännbar nedgradering inte bara för världsekonomin utan även för den amerikanska självbilden som nu får sig en knäck, förhoppningsvis inleds en period av självrannsakan.

Det kanske vore tid för ett samarbete över partigränserna, det finns ju bara två partier, så skall det vara så förbajat svårt?

Men det är svårt, vad jag förstår har den republikanska teapartyrörelsen ett finger med i spelet, deras uppenbarelse förra året radikaliserade hela partiet med följden att det nu är svårt att komma överens med demokraterna.

Kina trampar oroligt i kulissen, de har dollarinvesteringar på närmare två tredjedelar av sin valutareserv, det gäller för USA att värna sin kära greenback, sitt anseende och sitt tandgarnityr.

Tecknare Lindström om hundar.

Klicka på bilden om du vill se den större

Klicka på bilden om du vill se den större

Tecknare Lindströms hemsida: http://bonton.se/ är alltid värd att besöka, gör det du också, han är slagfärdig med en robust, bastant eller rå humor som är rak och direkt.

Plus att han som tecknare är briljant, hans ord och bild sitter ihop.

Ryanair - the high cost and no service airline.

Alla som läser denna blogg känner till min inställning om Ryanair.

Innan jag tar itu med dem, vill jag ändå ge dem ett erkännande - deras lågpriskoncept har tvingat fram lägre priser hos konkurrenterna.

Deras flygplansflotta är modern och lågprisanpassad med stolar som inte går att fälla och utan stolsfickor att stoppa tidningar i. Helt OK.

"The high cost and no service airline."

Ryanair 66,32 öre/km inklusive alla tillägg t o m kostnader för att själv skriva ut boardingkortet, otroligt!

Ingen sittplatsbokning möjlig, långa köer. 30 minuters väntan vid hemkomsten i ett flygplan utan luftkonditionering påslagen, detta kl 23 på natten.

Sträcka: Nyköping/Skavsta-Mallorca.

Bokad tre månader i förväg. Högsäsong.

Bränslepris i genomsnitt under vår bortavaro 89,18 US dollar per fat.

Service ombord: Allt kostar, mat, dryck, ingen underhållning. Hemresan fanns inga mackor att köpa, bara nötter. 15 kg bagagevikt kostar.

"The low cost and good service airlines."

Lufthansa-Qantas-British Airways 47.32 öre/km inklusive skatter och annat, boardingkort skrivs ut gratis vid incheckningen (tänka sig).

Sträcka: Sverige-Australien.

Bokad två månader i förväg. Högsäsong i Australien.

Bränslepris i genomsnitt under vår bortavaro 92,08 US dollar per fat.

Service ombord: Inga kostnader, mat och dryck ingår. Sittplatser bokade vid bokningstillfället. 23 kg fri bagagevikt. Förträfflig underhållning på långflygningarna.

Sammanfattning.

Kanske kan denna jämförelse kritiseras, men priserna är exakta, liksom antalet flygkilometer som är grund till den uträknade kilometerkostnaden.

Mitt agg mot Ryanairs nonchalanta attityd har inte minskat - tvärtom ökat.

Jag må vara boskap, men vill slippa få det skrivet på näsan när jag flyger.

Never again Ryanair.

20 års jubileum idag.

Mia och jag under en av ekarna vid kapellet på Gotska Sandön, dagen var varm - ja het, nästan 30 grader och att bära kostym var inte det bästa valet.

Men stunden, som är så speciell och viktig, bör och skall äras med det finaste du har att bära.

Blommorna i Mias händer fick vi specialtillstånd att plocka, det får man inte annars i en nationalpark, som ju Sandön är.

Bröllopsakten inne i kapellet var minnesvärd, prästens ord minns jag inte så mycket av idag, men dess då mer hur svetten rann ner för ryggen och längtan efter något att dricka, tyvärr höll det på att ta över hela denna vackra ceremoni.

Ringarna hade svårt att passa på våra lätt svullna fingrar.

Väl ute lät vi oss fotograferas.

Maj Wennerdahl kom över från Fårö med rökt fårfiol och champagne, sedan åt vi vår bröllopsmiddag sittandes på stranden, med en europapall som bord.

Ombytta i hettan för att ta ett dopp istället för en bröllopsvals.

Erik, Anna, Maj och så Mia och jag.

Tropisk stämning, ett stilla hav, vit sand, tallar i bakgrunden. Sveriges Tahiti, fast färre folk.

Till Gotska Sandön reser man som äventyrsturist, med lätt packning och all mat man behöver för sin vistelse där, inget finns (fanns då) att köpa.

Att då dyka upp i klänning och kostym med slips väckte en viss förundran, minst sagt hos de andra besökarna på ön.

Nu har vi varit lyckligt gifta i tjugo fina år, en tid vi ser tillbaka på med ett stort leende och varma känslor, vi hoppas på tjugo till.

Älskar dig Mia.

Friendship Highway

Från Lhasa i Tibet till Kathmandu i Nepal sträcker sig Friendship Highway.

100 strapatsrika mil får man räkna med, speciellt de som väljer cykel och det är många som gör - äventyrare och utmanare av livet, t o m vadhållare ger sig på denna tuffa uppgift.

Bil är inte heller någon lätt uppgift att ta sig fram med.

Tänk er bara, snitthöjden är runt 4000 meter, med en syrehalt på 40 procent!

Högsta punkten ligger på 5650 meters höjd, Kebenekaise är som en av Uppsala högar i jämförelse.

Precis innan man når den imponerande höjden, har man nästan femtio hårnålskurvor att knixa sig igenom.

Inte nog med detta, efter att ha passerat Pang La-passet väntar en annan utmaning, kanske värre än alla hårnålskurvor - världens längsta utförsbacke (se grafen här ovan).

160 kilometer lång och med en fallhöjd på 4400 meter!

En utförsbacke på 16 svenska mil!

Ta in det, fundera på det och tänk tanken att stå där uppe med din cykel eller bil.

Funkar bromsarna hela vägen? Vad blir farten utför om jag vill eller måste, vila eller spara mina bromsar en stund?

Friendship Highway är ingen enkel turistled, det är en transportväg för allehanda varor och fordon, en väg som genomkorsar Tibet. Du blir garanterat inte ensam.

Köp en MTB och börja träna, gäller inte mig, är aningen för gammal!

Amfibien Alshammar

Detta är ett fenomen, detta är Therese Alshammar.

Är det någon idrottspersonlighet som jag beundrar är det just Therese. Hon är med sina 70-talet mästerskapsmedaljer i OS, VM och EM den simmare i Europa som tagit flest medaljer!

Hon är i denna sport, där man inte så sällan blir stjärna redan under 20 års ålder, idag med sina 34 år, remarkabelt snabb.

Hon vann 50 meter frisim i VM i Shanghai igår, snacka om snabbhet.

Hade det varit 800 meter skulle jag inte skrivit dessa rader, men här fajtas hon med unga snabbsimmande fiskar och slår dem. Starkt.

Dessutom, Therese har visat vad skåpet skall stå, hon råkade i ungdomen ut för glåpord och mobbning, nu får dessa mobbare huka i sina radhus och lägga tidningar åt sidan och undvika tv:n så fort det handlar om simning, för då står hon där - Therese på prispallen och ler, lycklig och nöjd med sitt simmarliv. Hon har själv kallat det för "revansch", ett ord som måste kännas för de som bar sig illa åt mot henne i ungdomligt oförstånd.

The longest 747 flight in the world.

The airport fire brigade salutes the first Qantas jet to land at Dallas-Fort Worth Airport

This isn´t exactly breaking news, it´s 747 news.

Qantas started on May 15 this year their longest Boeing 747 route in the world.

Their flight QF 7 takes you from Sydney to Dallas-Fort Worth in Texas, a massive 13,804 kilometres to be precise and the scheduled flying time is 15 hours and 25 minutes.

This is the third longest flight across the world, only Newark to Singapore (15,327 km) flown by Airbus 440-400 and Singapore to LA (14,090 km) are longer, also this flight is an Airbus 440-400.

Qantas decided to cease their flights to San Francisco in favour of the Texas big cities.

Qantas operates Boeing 747-400 ER (Extended Range) on this route.

Om terrordåden i Oslo i Carl Bildts blogg den 24 juli.

Detta skrev Carl Bildt.

Detta skriver vi alla under, för här handlar det inte om politik hit eller dit, här är det vår demokrati, vår tolerans och öppenhet som är i fokus.

Det öppna samhället

24 juli 2011

VID MEDELHAVET: När jag avslutade mina reflektioner i mitt bidrag till Sommar i P1 för inte så länge sedan sade jag att jag fruktade att den stora kraftmätningen framöver skulle gå mellan oss som tror på och vill se ett öppet samhälle och de som på ett eller annat sätt vill stänga oss inne och allt annat ute.

Det kunde handla om invandring, om gränser, om globalisering, om toleransen mot oliktänkande eller de som på ett eller annat sätt är annorlunda än oss själva.

Våra samhällen står mitt uppe i ett skede av stark förändring, och ofta möter allt detta reaktioner.

Oftast grunded i okunskap och kanske inte onaturlig skepsis mot det som är nytt och främmande. Ibland i form av en mer eller mindre grumlig politisk reaktion. Då och då i form av en mer eller mindre genomtänkta ideologier.

Och dessa slår då och då över i ett hat som ibland t o m accepterar våldet som ett instrument.

I dag vet vi betydligt mycket mer om de vansinninga terrordåden i Oslo. Hatet mot det främmande ledde till ett hat mot de egna medmänniskorna som ledde till ett besinningslöst, massivt och brutalt dödande.

För detta är bara den ansvariga individen själv ansvarig.

Men det hindrar inte att vi nu med än större tydlighet måste föra diskussion om allt det som äventyrar eller t o m hotar vårt öppna samhälle, dess värderingar och principer.

Den diskussionen är inte alltid lätt.

I den bok som etablerade begreppet det öppna samhället skrev Karl Popper om hur ”the strain of civilisation” ibland kan bli så krävande att människan och samhällen faller tillbaka till stammens primitiva reaktioner mot allt som är främmande, krävande och annorlunda.

Och det är i en tid när vår civilisation med alla rimliga mått mätt tar betydande steg framåt som vi också ser hur ”the strain of civilisation” leder till framväxten av en extremism som stundtals med hat och ibland t o m med våld och terror vill föra oss tillbaka till stammens kollektiva trygghet och enkla lösningar.

Vi ser detta i åtskilliga delar av vår värld.

I de hatfyllda skrifter som terroristen i Norge producerat predikas våld mot allt det annorlunda, nya och avvikande som närheten och kontakt med andra kulturer också mitt uppe i våra egna samhällen medför.

Och i de extrema marginalerna av en muslimsk värld som öppnar upp, moderniseras och utvecklas ser vi de som från grottor predikar hat och terror mot allt det som begreppet västerlandet identifieras med.

Nytt är det dessvärre inte.

Intoleransen har dessvärre djupa rötter i vårt eget Europa.

För inte så länge sedan var det allt judiskt som var främmande och måste stötas bort. I vår djupt protestantiska kultur kunde katoliker under århundraden bli föremål för regelrätt förföljelse. Och nu är det den tredje av de religioner som leder sitt utsprung tillbaka till vår Abraham som på samma sätt får primitivism att välla fram hos de som skräms av det annorlunda.

Kontakten mellan kulturer och traditioner leder historiskt till kreativitet snarare än till kollision – även om det finns risker för att primitivismen slår över också i det senare.

Och det är detta som i grunden är det öppna samhällets fördel. Att genom möten mellan idéer, individiver och impulser stimulera och frigöra den kreativitet som för civilisationen ständigt framåt.

Visst kan allt detta vara krävande. Karl Poppers beskrivning av hur de krav som civilisation ställer har sannerligen inte mindre relevans i vårt nya århundrade och i denna den accelererande globaliseringens era.

Men valet mellan det öppna och det slutna samhälle är mer än bara så.

Det är i grunden valet mellan ljus och mörker när det gäller vår, vår kulturkrets och vår civilisations framtid.

Det bestialistiska vi upplevt dessa dagar av djup tragedi kommer förhoppninsvis att göra os än starkare i övertygelsen om det öppna samhällets värde.

Strax läggdags.

Kvällen kryper över mig, jag gäspar och är trött.

Eftersom vi bor i ett stort hus, med sovrum och ett par gästrum med plats för några till, så funderar jag på vilken säng jag skulle valt för natten, om jag nu inte hade den intill min kära Mia?

Vilken skulle du välja?

Den säkra eller den bekväma?

Fundera och återkom med ditt förslag.

Suss gott!

Evans tog Touren!

Överst gör Cadel Evans en av de grymmaste tempoloppen i Tour de France historia, han äter upp Andy Schlecks ledning på 56 sekunder och drygare ut den med ytterligare 1 minut och 34 sekunder. Urstarkt.

Under drar han på sig den gula ledartröjan för första gången under loppet.

Cadel Evans är en blygsam person, tyst, nästan lite vek, men ändå i dag världens bästa cyklist, näst intill otroligt.

Just nu har den sista etappen avslutats inne i grandiosa Paris, det skulle till en olycka för att Cadel Evans inte skulle vinna. Hans team BMC såg till att han fick en säker resa fram till mållinjen.

Bara att gratulera denne åkare som behärskar det mesta inom cykelåkningen. Efter tre veckor och 84 timmar och 22 minuter i sadeln behöver nog inte bara Evans vila, utan även alla de andra tappra ryttarna.

Tillåt mig tro att cykelsporten i år är renare än tidigare säsonger, EPO-dopningen, sägs det, är inte lika självklart att man skall klara sig undan med. Hoppas de som påstår det har rätt.

Och givetvis tycker jag - kul för Australien att få sin förste Frankrike runt-segrare.

Wet suits in Wollongong

New South Wales har upplevt sin regnigaste juli under de senaste 60 åren.

Sydney har fått 259 mm, detta är att mäta med 1950 års rekord på 336 mm.

Terrey Hills fick 130 mm på ett dygn.

Det är inte på bara på våra breddgrader vi ibland upplever extrema vädersituationer, utan även Australien som detta år 2011, upplevt en rad naturkatastrofer.

Här är det en grupp unga i wet-suits som sitter på vågbrytaren i Wollongongs hamn och låter sig dränkas i vågornas kaskader.

Aventador

Inte ofta jag pratar bil på denna sida, men nu måste jag lyfta lite på det locket.

När man ser denna skönhet, en Lamborghini Aventador blir man både stum, matt och svettig.

En skönhet, ett kraftpaket under ett och samma skal.

Jag känner "att gud tänk om man fick sätta sig bakom ratten och riva loss", ja vecka asfalt och låta som ett tjutande tåg, en gång för alla.

Aventador blir deras nya flaggskepp.

Drygt 2 miljoner beroende vad du köper den. Kronor alltså.

Boka en provtur vet´ja.

Ögonbryn som man, ja, höjer på ögonbrynen för.

Ögonbryn är väl inget man lägger märke till i första hand hos en person man möter eller samspråkar med, de bara finns där, naturligt och utan att väcka uppmärksamhet.

Men när man hajar till är när någon tagit bort sina naturliga och tatuerat in ny helt opassande bryn, det händer och det märks mer än vad bärarna av de nya brynen tror.

Ofta ser det störande ut. Titta på de här personerna.

Hur lyckliga tror du den översta och understa är när de närmar sig pensionsåldern och vill leva ett lugnt och stillsamt liv bland andra seniorer? Eller när de söker det där nya jobbet som innebär kundkontakt? Får du jobb som reporter på tv? Blir du flygvärdinna?

Knappast, de har sålt smöret och tappat mackan.

Sothönan i Cleland Park, Adelaide SA.

Sothönor finns jorden runt, den här storfotade pippin heter på dessa breddgrader Eurasian Coote, med ett e på slutet av Coote i Australien.

Vi hittade den i exotiska Cleland Park på kullarna nordost om Adelaide i South Australia.

Arten sothöna finns förmodligen jorden runt (fråga inte mig, är inte ornitologiskt bevandrad).

Tycker bara att den här bilden är spännande, nästan som en utsmyckning, skulptur?

Foto: Mia Jarnsjö-iPhone ©

Klickla på bilden om du vill se den i större format.

Ibland blir resultatet mesigt i överkant.

Klicka på bilden om du vill se den större.

Föreningsbanken i salig åminnelse, men när dess annonsbyrå för ett stort antal år sedan gav mig uppdraget att illustrera en slags "nystartsbok" så tackade jag ja.

Ibland är betslet mer åtdraget, direktiven mer direkta och den egna självbilden i förarsätet.

Inget illa i och för sig, men som mottagare av uppdragsgivarnas tämligen smala förutsättningar, blir ofta resultatet därefter - det blir snällt!

Här har vi ett exempel på näst intill mesigt inställsam snällhet från min sida, för att slippa göra om, ja helt enkelt jag har gjort som jag "blev tillsagd".

Föreningsbanken, då det begav sig, ville framstå som den bank som hade ork, drivkraft och vision att passera den andra bankerna, här ses SEB oroligt se sig åt sidan, Handelsbanken obekymrad trippandes vid sidan, Sparbanken och Nordbanken har passerats.

Ja, som illustratör har man alltid haft olika uppdrag med mer eller mindre frihet att tolka deras önskemål i bild.

Det ingår i illustratörens roll, annars får man tacka nej.

Jag tackade inte nej, men i backspegeln, kan jag tycka att jag borde ha övervägt ett sådant beslut.

Nu är det historia, Föreningsbanken finns inte kvar, inte ens som sammanslagen med Sparbankerna.

Livet som illustratör har dock varit och är ett privilegierat liv.

Tack för det.

Ill. Olle Q @

We all live in the abstract world of art?

It´s abvious and clear to all of us, that the world around us and the daily life we live - in most parts is abstract and unknown.

When you look at it in details. Or even at a larger scale.

If you don´t recognize what you see, don´t understand what you hear or if your other sences reacts negative or holds, what you smell or feel, at arm lenghts distance - you are at the same level as the rest of us.

It´s new, it´s not known to you before.

Everything takes time to accept or at least understand that it´s there and exsists as a reality.

Look at these images above.

Are they a result of art by graphic printing, or computer designed patterns?

Or perhaps very neatly, very realisticly done drawings?

I´ll let you scratch your heads and think.

When you come up with an answer, just let me know.

Photos: Olle Q @

Donna hoppas på att nå 300 kg!

Detta är Donna Simpson som idag väger, väl tilltagna - 272 kilo!

Inte illa, men hon vill bli tyngre, 300 kg eller tom upp till 450 kg säger hon själv, hon får en del mat betald och levererad till dörren från en grupp som kallar sig "Fat admirers" eller något i stil med "Fettbeundrarna" på svenska?

Hon stoppar i sig ca 12000 kalorier per dag, matkontot rör sig runt 5 000 kronor i veckan och hennes man undrar ni - han väger 67,5 kg.

En enkel sushilunch kan bestå av 70 bitar. Svälj.

Man häpnar knappast över detta fenomen..

Den amerikanska tvåbarnsmamman Donna varnas av hälsoexperter för faran i att bli så här fet, hjärta, lever ja hela kroppen far väldigt illa, men Donna svarar bara "alla har vi vår tid utmätt" och fortsätter därför att proppa i sig för att i första hand nå 300 kilo.

Ja, vi har alla, mål och meningar med våra liv, men den här donnan kanske valt en tämligen ohälsosam väg att nå sin önskan med livets mening.

A380 lyfter tung och mäktig.

Mitt i vintern, i Sydney, landar och lämnar flyg som om ingenting har hänt och det har det ju egentligen inte gjort heller.

Inga ving-avfrostningar, inga snöplogar, utan mot bakgrunden av gröna träd och en låg sol lyfter Qantas A380 VH-OQH från runway 25 på Sydney International Airport mot London i lördagskväll.

En stämningsbild värd att begrunda.

Dessa mäktigaste av alla mäktiga maskiner, smyger upp på en flackt stigande bana, tysta som möss, de är bara stora, jättestora.

Jag lyfter på hatten.

Europeiska Centralbanken samlade?

Igår satt ECB (Europeiska Centralbanken) med Eurozonens finansministrar och dess staber, samlade hela dagen för att diskutera Greklands katastrofala ekonomiska kris och även Italiens svajiga ekonomi.

För att inte tala om Portugal, Spanien och Irland.

De länders bekymmer sköt man åt sidan för att inte stumna totalt.

De här länder är alla i gungning, ekonomer ser oroligt på framtiden.

Nya jättelika krislån diskuteras, länders ekonomier klassas som skräp och eländet ser ut att tära på Eurozonens anseende som en världs-stabiliserande faktor.

Som alltid är ekonomer, investerare, långivare och ekonomiska risktagare känsliga som kajorna här på bilden, minsta tecken på fara - så flyr man.

Flocken flyr i ett samma vingslag, ingen tänker efter före, alla ger sig av.

Mot sina foderbord med dignande kassakistor.

Det känns som vi befinner oss i en situation då hela ekonomin är på väg att drabbas av flykt och rädsla, Greklands rörelser avgör.

Skall flocken lyfta och ge sig av?

Vad händer då här hemma, exportberoende som vi är?

Går vi helskinnade ur en sådan kris.

Knappast.

Glada miner i Canberra.

Här sitter Australiens premiärminister Julia Gillard i mitten, leende liksom övriga i the Multi-Party Climate Change Committee.

Varför är de så glada - jo Australien inför from den 1 juli 2012, utsläpps-skatter på koldioxid, eller Carbon Taxes.

Alla utsläpp, utom de från bilisterna och lantbruket, kommer att beskattas i en stegrande skala fram till 2015, då marknadspriser skall gälla fullt ut.

Genomsnittsfamiljen i Australien drabbas naturligtvis, en genomsnittlig ökning mellan motsvarande 70-80 kronor i veckan.

Ett sk Carbon price package har också förhandlats fram, dvs ett utsläppspaket, de som drabbas av ökade kostnader kompenseras, majoritet av de australiska inkomsttagarna "får tillbaka" de ökade kostnaderna i form av skattesänkningar. Höginkomstagarna får ingen kompensation alls och de i mellanläget pendlar mellan att "få eller ge".

I paketet ingår även ekonomiskt stöd till de nedsmutsande stål-, aluminium-, zink- och pappers-industrierna, så att de kan ställa om till en renare energiförbrukning.

Den förnybara energisektorn får närmare 20 miljarder.

Som jag skrev så är lantbruket undantaget, liksom som sagt privatbilismen och lättare företagstransporter, medans tyngre biltransporter beskattas from 2014.

Cy Twomblys måleri. För och emot.

En konstskribent skrev att 99% av all icke förställande konst är "crap or a waste of time".

Det är hans åsikt.

Min är den rakt motsatta, i den icke föreställande konsten är man som konstnär fri, helt fri som svalans flykt i skyn.

Man kan kasta alla ok av tvång, gyllene snitt, förväntningar, motivexakthet och inte minst kraven hos sig själv.

Och man är inte bunden till ett motiv, ett ämne eller sitt eget väl inarbetade manér (som, jag håller med, för vissa konstnärer innebär en ekonomisk grund att stå på), det säljer ju.

Det gjorde Cy Twombly också, men han gav bokstavligen sjutton i vad andra tyckte och tänkte, de som gillade det och fortfarande gillar det han gjort, de gör det.

Andra gör det inte.

Precis som i alla andra konstformer. Litteratur, musik, teater, dans osv.

En helt annan sak är att för att våga släppa taget och kasta sig ut i abstraktionens fria rymd, krävs i stort sett undantagslöst en gedigen konstnärlig grund att stå på.

Alla har vi, så även Cy Twombly, kämpat med kroki, dräktstudier, stilleben, perspektiv, färglära, porträtt och en rad andra dicipliner.

När vi väl kommit igenom den utbildningen, den läran, då är vi alla föreställande i vår konst.

Sedan sker utvecklingen i helt individuella riktningar hos var och en av oss, vissa stannar och känner sig trygga i verkligheten eller letar sig tillbaka som Odd Nerdrum gör så suveränt, andra ger efter och känner med andra sinnen, låter lusten och glädjen ta över på ett mer spontant sätt.

Inget är rätt, inget är fel. Eller varför inte - allt är rätt?

Vi är ju alla individer med många strängar på vårt instrument.

Tillbaka till Cy Twombly, jag har sagt det förut, jag upprepar det igen, kommer man in i en sal ovetandes om vad man skall ställas inför och Cy finns där - då grips man av hans konst oavsett om man hunnit se den - det räcker med att den finns i rummet.

Den känns innanför huden. Som en fläkt från svalans flykt.

Det är konst.

And it´s not "crap" like that guy said, it´s the opposite to "a waste of time", it´s a commitment for life.

Thank´s Cy, be good up there in heaven and we´ll hopefully meet same day, perhaps discussing your art and the fellow who dumped you completely - but I guess you don´t mind or care any longer.

Rest in Peace.

Cy Twombly is dead. R.I.P.

Cy Twombly, amerikan född 1928 är död.

Konstvärlden, i mitt högst personliga tycke, har förlorat en av de större konstnärerna som vår tid haft nöjet att uppleva, en tröst, hans bilder finns kvar och lever i högsta grad.

I höst kommer han till Moderna Museet i Stockholm.

Jag har sett hans verk i Berlin och Sydney, nu Stockholm, det är stort.

Cy Twombly studerade i Boston på Museum of Fine Arts inspirerades av den tiden expressionism, surrealism och dadaism.

I New York fortsatte hans studier och hans kontakter med the big boys Jackson Pollock, Mark Rothko och Barnett Newman gav honom kraft och konstnärlig näring.

Hans kontakter med Robert Rauschenberg var talrika och likaledes utvecklande, för båda.

Hans konst kan synas både som hafsigt och oengagerat tillkommet, men tvärtom, kära vänner, han målar med sin själ och sitt hjärta, inte hjärna.

Därför är han stor, i mitt fall, griper han tag i mig, i ett rum med många konstnärers verk, dras min blick omedvetet och omedelbart till honom, oavsett om jag har honom i fokus eller i ögonvrån, han lever, han pulserar, han visar känslor och spontanitet. Jag känner att han är i samma rum.

Cy du lever vidare, vi ses i höst på Moderna.

See you around mate.

Överst en triptyk från Berliner Gallerii, Berlin vid ett besök 2010. Vet inte tillkomståret, men ett sent verk.

Under en bild från tidigare år, 1987.

Det är inte bara att ställa in skorna på plan Norge.

Norge behövde slå Australien för att gå till kvartsfinal i dam-VM i Tyskland.

Tämligen enkelt har det låtit.

Precis för några minuter sedan så grusades deras hopp, Australien vann med 2-1 och the Matildas är vidare. Underbart tycker naturligtvis jag.

Men för Norge var det som sagt "Bara att slå Australien" för att nå kvarten.

Pyttsan, det krävs med kära grannar, det krävs respekt för nationer som inte varit lika framgångsrika i fotboll som ni varit, annars går det åt fanders.

Nu kan ni plocka in skorna från plan igen och packa dem snyggt i era väskor.

Trist för er, men sånt är fotbollslivet.

Smålebbigt jobb.

I Hunanprovinsen i Kina, byggs en dryga metern (!?) bred bergsvägbro, nittio graders vertikal lutning utan hyllor stupar Shifouberget flera hundra meter rakt ner.

Träbron byggs först, sedan skall en lika smal vägbro gjutas, till vilken nytta frågar ni.

Man hoppas locka turister upp på vägen/bron, då försedd med räcken förstås. De skall då få njuta av utsikten sägs det.

Dom här killarna som jobbar mer eller mindre utan säkerhetsanordningar behöver inget räcke.

Herre jösses.

Jag får ont i magen bara att titta på bilderna.

Tack Nanne

Tack Nanne Grönwall för ditt fantastiska Sommarprogram i SR P1 som just avslutats.

Du berättar öppenhjärtigt om din uppväxt, i en alkoholistmiljö, med många flyttar och trånga stökiga bostäder, där ofta bråk och uppslitande kontroverser uppstod.

Du var kanske 6 eller 8 år, då du räddade din mormor och dig själv från ett allvarligt hot om rån och kanske ännu värre saker i er lilla lya.

Frälsis blev din räddning, där mötte du en annan miljö av sång och glädje, din kärlek till din mormor och mamma bestod livet ut trots att, kanske mest din mamma inte fanns vid din sida under långa missbruksperioder.

Du fick alla oss andra som haft liknande erfarenheter från barndomen att verkligen förstå och vara tacksamma för att du i programmet gav oss känslan att vi är inte ensamma med våra minnen.

Tack Nanne.

Du som älskar katter, ta en titt här.

En katt är en katt, en katt är en individ - med eller utan päls.

För alla kattälskare vill jag presentera denna hårlösa varelse som ett varnande exempel på att alla kurrande små mjuka varelser där hemma i din vardagsrumssoffa, långt ifrån, är det enda kattsläktet har att erbjuda dig, som nu ev funderar på att skaffa katt.

Längre bort från en randig bondkatt, kan man knappast komma.

Men som sagt - en katt är en katt - med eller utan päls.

"Erasmo" åkte dit efter blodbad.

Detta är kanske en av Mexicos alla värsta knarkligors ledare - Abraham Barrios Caporal alias "Erasmo" gripen efter en fem timmars eldstrid mellan knarkligan Zeta och mexikanska styrkor ur flottan.

En herre med mycket blod på sina fingrar och tusentals mord på sitt samvete.

Femton personer fick sätta livet till i just den här skottväxlingen och många skadades.

Detta är näst intill dagliga händelser, djupt tragiska, men de är allt för vanliga. Knarkkartellerna inte bara bekämpar varandra, de slaktar också oskyldiga.

Knarkkartellen Zeta lär ha stått för den värre arten av brutalitet, extremt brutala och inblandade i kidnappningar, tortyr, halshuggningar utöver knarkhandeln då.

Vad sägs om att Barrios och hans gangstergängs inblandning i slaget om San Fernando i april då 193 människor sköts och begravdes av Zeta.

Man tror inte sina ögon och öron.

Men nu sitter han där, efterträdare kommer naturligtvis att utses och ligan kör nog vidare på sin blodiga bana, våldet i Mexico tycks aldrig avta än mindre ta slut.

"Den lite äldre och pengarna."

Jaromir Jagr, aningen till åren kommen för att vara ishockeyspelare, men ändå inte slut.

Han tar steget över Atlanten igen och har signat ett kontrakt med Philadelphia Flyers värt 3,3 miljoner dollar. Inte fy skam.

Det här gör han fullkomligt rätt i, den ryska KHL-hockeyn och storklubben Avangard Omsk i all ära, det kan ändå inte vara något för Jaromir som är van att stå i de nordamerikanska rinkarnas strålglans. Han har ändå spelat 1 273 matcher i NHL, det drar nog minst lika mycket som slantarna.

Förvisso, pengar är inte allt, men betyder en del för hockeylirare med relativt kort karriär.

39 år och jag ger honom titeln Den lite äldre, då föll pengarna in automatiskt.

Ni vet "Den gamle och havet."

Lycka till där borta, i VM senast var du en blek skugga, men du reser dig säkert.