Mia och jag under en av ekarna vid kapellet på Gotska Sandön, dagen var varm - ja het, nästan 30 grader och att bära kostym var inte det bästa valet.Men stunden, som är så speciell och viktig, bör och skall äras med det finaste du har att bära.
Blommorna i Mias händer fick vi specialtillstånd att plocka, det får man inte annars i en nationalpark, som ju Sandön är.
Bröllopsakten inne i kapellet var minnesvärd, prästens ord minns jag inte så mycket av idag, men dess då mer hur svetten rann ner för ryggen och längtan efter något att dricka, tyvärr höll det på att ta över hela denna vackra ceremoni.
Ringarna hade svårt att passa på våra lätt svullna fingrar.
Väl ute lät vi oss fotograferas.
Maj Wennerdahl kom över från Fårö med rökt fårfiol och champagne, sedan åt vi vår bröllopsmiddag sittandes på stranden, med en europapall som bord.
Ombytta i hettan för att ta ett dopp istället för en bröllopsvals.
Erik, Anna, Maj och så Mia och jag.
Tropisk stämning, ett stilla hav, vit sand, tallar i bakgrunden. Sveriges Tahiti, fast färre folk.
Till Gotska Sandön reser man som äventyrsturist, med lätt packning och all mat man behöver för sin vistelse där, inget finns (fanns då) att köpa.
Att då dyka upp i klänning och kostym med slips väckte en viss förundran, minst sagt hos de andra besökarna på ön.
Nu har vi varit lyckligt gifta i tjugo fina år, en tid vi ser tillbaka på med ett stort leende och varma känslor, vi hoppas på tjugo till.
Älskar dig Mia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar