Uppskjutningen av Nordkoreas raket -inte alls- uppskjuten.

Ja, så kan det gå, 5-6 timmar efter att jag skrev inlägget här under, så passade de på att flytta fram den till den 29 december uppskjutna uppskjutningen och redan idag den 12 december under världens protester testa sin långdistansrobot.
Den käre ledaren (Kim Jong-il) dog den 17 december förra året och enligt CNN nu på morgonen lär hans sista önskan på dödsbädden ha varit att landet skulle skaffa sig en sköld med raketer och robotar.
Sonen tycks nu ha levererat.

 Denne soldat står vakt vid avskjutningsplatsen West Sea Satellite Launch Site, tidigare i år när den förra raketen gick till väders för att minuten senare explodera över kinesiska sjön.
Nu är det dags igen, för detta land som kanske borde lägga lite mer av raketforskningspengarna på att återplantera träd, så nytt spannmål på tidigare översvämmade åkrar, se till att barn och gamla får mat på borden och vård på sjukhusen.
Meningen att uppskjutningen skulle ske under perioden 10-22 december, till minne av årsdagen då den förre ledaren Kim Jong-il gick bort, men tekniska problem har uppstått och nu är uppskjutningen planerad till den 29 december.
Nordkorea hävdar att raketen har fredliga syften och målet är att placera en satellit i omlopp runt vårt klot.
Jaha, lyckas de, kanske vi får en portion i våra tv-rutor av hur man lär sig marschera i perfekta fyrkanter och med preussiskt sträckta ben.
Asean-länderna, den sydostasiatiska sammanslutningen, varnar Nordkorea för att skapa "fruktan och spänningar" i regionen.
För att inte prata om hur sydkoreaner och japaner skulle känna det med nordkoreanska raketer surrande i skyn, jo jag vet, den andra sidan har också sina missiler svischande över det nordkoreanska himlavalvet, men det är bara det att nordkoreanerna är lite mer oberäkneliga, stingsliga och hotfulla när det kommer till konfliktsituationer.
Man skulle hoppas att den nye ledaren Kim Jong-un inte behövde bevisa för världen vilken karlakarl han är, han har ju en strålande vacker fru som han kan tuppa upp sig inför, det borde väl räcka?

Vad gäller världens upprördhet så har jag lite svårt att förstå den i perspektivet Indien-Pakistan och Iran-Israel. Väldigt få fördömanden hörs om deras rakettester, kärnvapenprogram, jo lite muttras det om Iran, men ganska tyst ändå.
Nordkorea hotar inte att utplåna Sydkorea som Iran hotar Israel, Pakistan och Indien har en styrkebalans som känns "betryggande."