Badriya al-Bishr och den svenska feministiska rörelsen.

I dagens Aftonbladet på Kultursidan står ett av de bättre reportagen jag läst på år och dag. 

http://www.aftonbladet.se/kultur/article15963842.ab

Läs den!! Utmärkt skriven av Nedjma Boucheloukh. Tack!

Badriya al-Bashrs bok Hind och soldaterna ligger till grund för artikeln, Badriyas bok har berett henne oerhört mycket obehag, motstånd och t o m dödshot.

AB:s artikel handlar om männens totala dominans över den rättslöse kvinnan, i ett av världens rikaste länder - Saudiarabien.

Tänker inte upprepa vad som skrivs i den utmärkta artikeln, men det hänsynslösa mansväldet gör att jag mår illa av att själv vara man, jag blir förbannad och skulle vilja stå högst på barrikaderna, i kampen mot det meningslösa, hänsynslösa och förnedrande våld som kvinnorna i detta, i övrigt moderna land, utsätts för.

Min fråga till Gudrun Schyman, FI och andra kvinnorättskämpar, aktivister och grupper för kvinnans jämställdhet här hemma - gäller inte denna fråga även internationellt?

Spelar det någon roll var diskrimineringen sker, i vilken religiös miljö den döljs, under vilket politiskt ledarskap den är som värst, under vilka traditioner den frodas, under vilken kung, president eller diktator den smygs undan?

Är inte denna orättvisa behandling av kvinnan lika orättfärdig var den än finns och florerar?

Jag personligen har länge väntat på en liten glipa i den totalsvenska tolkningen av feministisk kamp, ett ord om solidaritet, omtanke och knutna nävar. 

Kära ni, omvärlden ligger runt knuten. 

Och den sträcker sig runt jorden in i minsta samhälle och by, omtanken är gränslös.

Varför hörs ni inte?

Måste det till en 74-årig man på sörmländsk landsbygd för att få Aftonbladets angelägna fråga att spridas ut över vårt land?

Tydligen!

Bl a i detta fall är jag feminist, men kommer nu naturligtvis att stämplas som rasist, eftersom det jag och AB tar upp handlar om Saudiarabien och islamsk intolerans.

Men det ger jag fullkomligt sjutton i, det handlar om något helt annat - om kvinnans rätt att inte vara ett verktyg, slippa en förmyndare, få sin frihet utifrån sina egna önskemål.

Anledningen till att ledande feminister i Sverige inte rör vid denna heta potatis är just rädslan för att inte stämplas som rasister, denna feghet är ett svek mot era systrar.

Våga protestera, våga riskera import av elektronik, olja, mineraler, frukt o likn, stå upp och slåss för era förtryckta systrar varhelst på jorden de befinner sig, är det inte viktigare än att kvotera till bolagsstyrelser, vilket tycks vara ert primära mål idag?

Ordet är ditt Gudrun Schyman!