Ryder Hesjedal den förste kanadensare att vinna Giro Italia.

Så skrevs det historia i Italien igår, då Ryder Hesjedal i den sista tempoetappen in till centrala Milano (Piazza Duomo) slog knock på övriga och tog in 31 sekunder på ledande Joaquin Rodriguez och spädde på med ytterligare 16 sekunder, som också blev segermarginalen.
Denne kanadensare vållar stora rubriker i hemlandet idag, från Victoria så långt västerut du kan komma i Kanada på Vancouver Island, har visat framfötterna och framhjulet under hela Girot.
Stödet från Garmin-laget och landsmännen har fått honom att prestera över förväntan.

På ett långt etapplopp som Giro Italia är avståndet 16 sekunder ner till tvåan som en fjärt i rymden, Roberto Vacchi bedömde avståndet som upploppets längd vid domen i Milano.
Detta är inte ett sätt att förringa Ryders insats, den har varit sensationellt bra, kul också att en ickeurope få buckla och rosa tröja.
Rosa tröjan han bär i actionbilden är från sjätte etappen då han låg i täten.

Ryder har haft en mycket samlat uttryck under hela Girot, men när han stod högst på pallen och
O Canada, nationalsången, spelades kom tårarna.

Grattis Ryder Hejsedal.

Luftskeppet Hindenburg

Det är i dagarna 75 år sedan det gigantiskt (det största som någonsin byggts) stora luftskeppet Hindenburg fattade eld och på några sekunder mer eller mindre slukades i ett eldhav.

Detta skedde i Lakehurst, strax utanför New York i New Jersey, en plats dit Hindenburg kom på sin jungfrufärd i mars 1936 och som var luftskeppets nav i Nordamerika. 

I juli samma år satte Hindeburg hastighetsrekord då det flög sträckan Lakehurst - Frankfurt am Main på 5 dagar 19 timmar och 51 minuter. Förvånansvärt långsamt.

En båt tog bara något lite mer än ett dygn längre tid och färdbiljetten var bara hälften så kostsam som att färdas luftvägen.

Hindenburg var byggt i en ny aluminiumkonstruktion, var 245 meter långt, 41 meter i diameter och rymde ofattbara 211 890 kubikmeter gas, fördelat i 16 sektioner.

Denna koloss kunde lyfta 112 ton och drevs av fyra 1 100 hk starka motorer som kunde ge en maxhastighet på 135 kilometer i timmen, men då måste det ha solen i ryggen och medvind - minst.

Av aerodynamiska skäl placerades besättning och passagerare inuti skeppet i stället för i korgar under.

Titta på bilderna och håll med om att det såg mer ut som en restaurang än ett luftskepp.

Maximalt kunde det ta 72 passagerare och 61 besättningsmän.

Dagen då katastrofen skedde hade det 97 personer ombord, lyckligtvis räddades de flesta mirakulöst ett detta eldhav, "endast" 35 omkom, varav en var markpersonal.

Vittnen uppger att ett elektrostatiska "sken" direkt följt av gnistbildning synts på styrbord sida strax innan lågorna slog ut, lågor som berodde på att Hindenburg var fyllt med mycket brandfarlig vätgas. Den var avsedd att fyllas med helium, men på grund av ett amerikanskt embargo blev det vätgas istället. 

Embargon leder sällan till något gott eller att det "goda" syftet uppnås.

Titta på den översta bilden, Hindenburg var försett med hakkors på fenorna bak och Tyskland började grymta, morra, hota och skramla.

Men zeppelinaren Hindenburg var vid den här tidpunkten inte tänkt att användas militärt.

Två illustrationer ur boken Peeking at Peak Oil

Om mindre än tio dagar släpps så äntligen boken Peeking at Peak Oil under en offentlig tillställning i Wien. Författaren Kjell Aleklett är där, bokförläggaren David Packer från Springer Verlag Inc, New York likaså. Som illustratör deltar även jag, med tillåtelse att sola sig i glansen.
Det är nu närmare två år sedan jag började fundera kring mitt deltagande i detta stora bokprojekt.
Någon tvekan rådde aldrig, kanske om man med facit i hand ser tillbaka på all den tid det tagit, men nej, det har varit värt varenda minut med pennor, akvarellfärger, kritor, scannrar och datorer som hjälp.
Den lärdom jag dragit är obetalbar och så berikande att min bild av morgondagen förändrats radikalt.


Resultatet publicerades på Springers hemsida idag, där kan man se de första sidorna av alla kapitlen, nitton till antalet.

http://www.springerlink.com/content/978-1-4614-3423-8#section=1072756&page=1&locus=28

Jag tycker att de två illustrationerna du ser här ovan betyder mer än andra, ur en lekmans ögon sett,

för forskaren, kanske en del tabeller och kurvor är mer direkta och talande.

Men som en grov sammanfattning säger de här bilderna mycket.

Det svenska boksläppet av denna engelska utgåva sker i Uppsala den 11 juni, då översättaren Michael Lardelli från Australien kommer på celebert besök och denna gång representeras Springer Verlag av Liesbeth Mol från det holländska kontoret. 

Författaren själv är givetvis huvudattraktionen. Illustratören är också på plats.

Lyckan är kapitalismens problem.

Jag sitter med vårens nummer av tidskriften Balder framför mig.
Att inte läsa en artikel av Göran Rosenberg vore tjänstefel, som jag ser det i alla fall.
Gott, jag läste den och tillåt mig käre Göran att citera inledningen av din av ord under rubriken "Kapitalismens lyckoproblem."

Kapitalismen drivs av vår otillfredsställelse. En tillfredsställd människa, ja en människa som rentav är lycklig med sin lott, är en nitlott för kapitalismen.
Kapitalismen bygger på en ständigt ökad efterfrågan på ständigt nya produkter, vilket förutsätter ständigt nya mänskliga behov som måste tillfredsställas och därmed en nivå av otillfredsställelse.
Många av de behov vi anser oss ha idag fanns inte igår och ganska säkert är att vi i morgon kommer att ha behov som vi inte ens kan föreställa oss idag.
Dessutom finns det några miljarder människor som fortfarande inte har kunnat tillfredsställa de behov vi hade igår; rinnande vatten, elektricitet, en tvättmaskin, ett kylskåp, för att inte tala om en bil........"


www.baldersforlag.se där finns mer av vårens nummer och Görans text.
Men visst är det tänkvärda ord han serverar oss till frukost.

Jaha, frågar sin vän av ordning - vad är alternativet?
Nja fråga inte mig, jag vet bara att Lenins experiment med en kommunistisk marknadsekonomi inte fungerade, sidoskott från den ideologin fanns och finns och de som fortfarande finns fungerar inte särskilt väl.
Socialdemokratin då? Ja, i viss utsträckning, men då blir de socialdemokrati-light-varianten som Löfwen är på väg att styra sitt parti mot, ståendes axel mot axel med moderaterna.
Det vete katten.
Här du något svar?

Malaysia Airlines första A380 är redo...

A380-familjen växer, om någon månad si så där, så är Malaysia Airlines första A380 redo för högtidligt mottagande i Toulouse och sedan den första leveransen/flygningen hem till Kuala Lumpur.
Den 9 maj kom hon från Hamburg till Toulouse för slutlig kontroll av av alla system, i Hamburg inreddes hon och allt som rör kabinens olika system gicks igenom där.
Hon är knubbig och tung, men tystare än någonting annat, när man sitter ombord hörs luftkonditioneringen mer än motorerna. Anmärkningsvärt.
Alla som har en chans, åk till en flygplats där hon regelbundet lyfter ifrån och se henne i ett lyft, i en mycket flack bana stiger och värdigt mot skyn, inga hingsthopp som andra småkryp ägnar sig åt.
Hon är drottningen i luften.

Måleri i akryl på duk.

Utan titel -grå.
Det är titeln på denna akrylmålning i formatet 92 x 140 cm på duk uppspänd på en kraftig kilram.
Personligen tycker jag att detta är en av de bättre abstrakta målningarna jag gjort.
Det finns en balans i den, en balansrörelse, en diagonal rörelse.
Färgerna är aningen dämpade, med några mörka partier som ger kontrast.

Det underliga är att den kom till som en övermålning, samt dessutom under en period då jag jobbade med såväl teckning, blandteknik som grafik.
Som en liten avstickare, det brukar aldrig lyckas speciellt väl, men den här gången blev det en fullträff.

Translating "Peeking at Peak Oil"

Michael Lardelli har i en artikel/essä i Online Opinion i Australien beskrivit sin roll som översättare till boken Peeking at Peak Oil.
Den har även idag publicerats i Energy Bulletin, från vilken denna länk är hämtad:

http://www.energybulletin.net/stories/2012-05-15/translating-peeking-peak-oil

Michaels insats har varit smått heroisk, att följa med i alla turer och hinna med att snabbt som ögat översätta det som hamnat i mejlboxen, samtidigt som han skall sköta sitt ordinarie forskarjobb på universitet i Adelaide och sin familj, det kräver en person med både vilja och ork.
Tålamod och uthållighet är andra viktiga faktorer  som Michael visat prov på.
Michaels förmåga att även strama upp, ifrågasätta och komma med kompletterande fakta till Kjell har förvånat mig, ett bevis på hans mångsidighet och sina breda kunskaper.

Läs hans essä och döm själva, ödmjukt och vänligt berättar han om sin del i tillkomsten av denna bok som just nu rullar i tryckpressarna i Chennai, Indien. Den släpps officiellt i Wien den 30 maj under en ASPO-konferens där.
Hoppas nu bara att Michael får en chans att komma till Uppsala den 10-12 juni, vid en tillställning med prominenta föredragshållare, boksläpp och middagsfestligheter.

Boken är snart här, köp den.

Hittat efter 70 år. En Kittyhawk P-40.

En näst intill helt bevarad Kittyhawk P-40 har hittats efter 70 år!!
I en avlägsen del av öknen i västra Egypten, en polack som arbetar för ett polskt exploateringsföretag i oljebranschen hittade maskinen, som låg orört där den nödlandade, utan att vara täckt av sand efter stormar.
Ett unikt fynd, nu finns det planer på att frakta maskinen till England och återställa den för att sedan visas på RAF:s flygmuseum i Hendon.
Just detta plan som tillhörde RAF:s 260 skvadron skulle tillsammans med en systermaskin, den 28 juni 1942, bägge lätt skadade, flygas till en brittisk flygbas i norra Egypten, när sergeant Dennis Copping tappade orienteringen och helt enkelt flög vilse i det oändliga ökenlandskapet.
Efter nödlandningen återstod inget annat än att försöka ta sig till bebodda trakter igen.
Intill flygplanskroppen har man hittat delar och bevis på att Sgt Copping övernattat under sin fallskärm.
Sedan vet man inget mer om hans öde.
Man har sökt i ett område med en radie på cirka 30 km och avståndet till närmaste stad är runt 320 km, då kan man lätt förstå att han inte klarade av den strapatsen.
Hans namn finns på en krigsminnesplats i El Alamein.
Egyptisk militär personal har säkrat kulsprutor och ammunition och det finns farhågor att en väl bevarade cockpit och andra delar kan komma att plundras, därför är det bråttom att rädda planet innan det är helt borta.
Denna amerikansktillverkade Kittyhawk P-40 som hittades i Egypten har rönt ett stort intresse bland flygintresserat folk runt hela vårt klot.
Jag bidrar med mitt lilla strå.
För detta är ett unikt fynd, som bara kan så väl, ha bevarats på en plats och i ett torrt klimat som det i öknen i västra Egypten.

No same-sex marriages in Australia.

Julia Gillard the Prime Minister of Australia is not ready yet, still opposed to gay marriage, despite the fact that Barack Obama becoming the first US president to declare his backing of gay marriages.
From an American point of view, it is indeed a historic moment in the civil rights history.
All are equal, at last - almost.

Ms Gillard says that her views have not changed and she remains opposed to same-sex marriage in Australia.
One Australian senator says "The majority of Australians support marriage equality, yet our Prime Minister doesn´t. It´s time for our political leaders to accept that the Australian people have it right on this one, and currently Julia Gillard and Tony Abbott (who would guess otherwise?) are on the wrong side of history."

From my standpoint in Sweden, I find it difficult to understand, that Australia is on the wrong side of the fence.
Australians to me, seems far more liberal and less in the hands of conservative bible-believers, than the Americans does.

Australiens premiärminister Julia Gillard är inte redo, fortfarande motsätter hon sig samkönade äktenskap, detta trots att Barack Obama blev den förste amerikanske president att förklara sitt stöd för homo-äktenskap. Ur ett amerikanskt perspektiv, ett, sannerligen, historiskt ögonblick i dess kamp för lika rättigheter. Där alla har samma rättigheter - nästan.


Julia Gillard förklarar att hennes åsikter inte har förändrats och står fast vid sitt motstånd mot samkönade äktenskap i Australien.
En australisk senator säger följande: "En majoritet av australierna stöder lika rätt vad gäller äktenskap, trots att vår premiärminister inte gör det. Det är dags för våra politiska ledare acceptera att det australiska folket har rätt i den här frågan och att, för närvarande Julia Gillard och oppositionsledaren Tony Abbott, båda befinner sig på fel sida av historien"


Som jag ser det ur ett svenskt perspektiv, är det svårt att hitta Australien på fel sida stängslet.
Australien i mina ögon, verkar så mycket mer liberala och mindre i händerna på de de konservativa bibeltrogna än vad amerikanerna gör.

Tierp får skyskrapa? Och en till planeras.

Tierp i Norduppland tycker att det är dags att bli ett "brofäste", en pulserande länk mellan storstäderna Uppsala och Gävle.
Ortens identitet är odefinierbar hos svensken i allmänhet, få vet ens var Tierp ligger.
Men att Tierp förvånansvärt nog även är ovanligt anonymt bland upplänningen i allmänhet har skrämt de styrande i kommunen.

Det här har de styrande i kommunen beslutat att de skall råda bot på.
Långt gångna planer på att uppföra en skyskrapa ser ut att kunna bli verklighet, om kommunstyrelsen har modet att fatta ett sådant beslut.
Majoriteten, spridd över block- och partigränser lutar åt ett ja, i så fall kommer bifallet att klubbas innan sommarens inträde.
Det kan blir några tioöringar i skattehöjning, annars skall kommuninnevånarna inte drabbas.

Så här kan det komma att se ut. Ett trettiovåningars hus med djärv arkitektur skall ge norduppland det utropstecken de länge saknat.
Huset är tänkt att det skall placeras i kilen mot Sveaplan mellan Norra Esplanaden och Bryggargatan.
Upphandlingsförhandlingar pågår som mest intensivt inför KS-mötet, varför arkitektkontor, byggherrar och andra informationer hålls hemliga tills det definitiva beslutet fattats.
Så mycket kan sägas att huset får en grön profil, mycket växtlighet inomhus skall göra att de som bor här kommer att bli mer eller mindre självförsörjande vad gäller grönsaker och frukt.
På taket är det tänkt att två vindkraftverk skall försörja huset med energi.
Vidare kan yppas att arkitekten är amerikan, men med många års sommarboende strax söder om Älvkarleby, vilket gör honom mer bekant med den norduppländska naturen.

Planer på att bygga en fyrtiovåningars systerskyskrapa finns redan, den kan komma att hamna över Bangårdsgatan nära Övergången, vilket ger alla passerande tågresenärer en signal om att Tierp är en progressiv och expansiv kommun, inte i skuggan av vare sig Gävle eller Uppsala - utan snarare tvärtom.

Boken Peeking at Peak Oil i Södermanlands Nyheter.

Klicka på atikelbilden så blir den något lite mer läsbar.
Eller klicka på denna länk: http://www.sn.se/kulturnoje/1.1428632


Boken Peeking at Peak Oil ligger just nu i pressarna och kommer om några veckor att fresta intresserade på bokdiskarna världen över.
USA, England, Australien, Kanada blir först ut. Sedan späds det på i alla andra länder.
På näthandeln ligger den redan ute.
Och googlar man på boktiteln får man 301 000 träffar.
Det är den engelska versionen vi talar om här, den svenska är på gång, den spanska påbörjad.

Mitt aktiva deltagande har varat i cirka 18 månader från första pennstreck, skiss och idétänk till slutfasen för några veckor sedan, med diverse småändringar, tillägg och förbättringar.
Det blev 111 illustrationer till sist, varav 110 i färg.
Alla tecknade för hand och även textade för hand!!
Det var Kjells önskan och så fick han det. Inte mig emot - tvärtom.

Nu väntar vi på mottagandet från World Oils stora artikel i majnumret, dels på nätet och sedan i deras vanliga papperstidskrift, som har cirka 45 000 prenumeranter.
World Oil Magazine vänder sig till folk i oljebranschen, där skeptikerna till begreppet Peak Oil är i flertal, artikelförfattaren har efter att ha läst Kjells bok, en i stora drag, en lite mer modifierad uppfattning än tidigare och ger Kjell Aleklett rätt i det mesta.
Ledande tidningar i framför allt de engelsktalande länderna kommer att granska boken och recensera den, mindre tidningar brukar då följa upp och delge sina läsare samma recension.
Vi pratar även i detta sammanhang i första hand om England, USA, Kanada och Australien.
Vad Indien, Kina, Brasilien, Sydafrika, Ryssland, Tyskland och andra tunga nationer snappar upp och publicerar, återstår att se.

I det kommande månadsskiftet blir det ett boksläpps-kickoff med förläggare och författare och undertecknad på en kongress i Wien.
Den svenska motsvarigheten sker i Uppsala runt den 10-12 juni, då förhoppningsvis även med översättaren himself, Michael Lardelli från Australien närvarande i egen hög person.

Peeking at Peak Oil har öppnat dörrar hos mig.
Världen ligger där utanför, den möter ingen väntad undergång, bara lite knaggliga tider som kan slätas ut om kloka beslutsfattare tänker längre än sina fyraårs-näsor räcker.

Enterprise - en sista överflygning

Här stånkar en tungt lastad Boeing 747 med rymdfärjan Enterprise på ryggen över Hudson River i New York City för någon dryg vecka sedan.
En hälsning och ett avsked till rymdprogrammet med rymdfärjorna Atlantis, Challanger, Columbia, Enterprise m fl.
Tack för alla spektakulära resor, en del som slutat i tragedi, men de flesta med lyckligt återvändande astronauter.
Vi ses i rymden snart igen.

Foto: AFP

NBJ 19, efter tio års letande.

Så hittade jag äntligen damen jag sökt i dryga tio års tid, NBJ 19. Ett fd litt N-lok från SJ.
Tack vare Mats Areskougs artikel i DN "Ge järnet på järnvägen" som handlar just om Bergslagens järn en gång i tiden och speciellt då hur det transporterades via vattendrag och järnväg.
Nora Bergslags Järnväg var en av många olika järntransportleder med olika spårvidder, till sist blev dock NBJ herre på täppan och, bör det tillägga,s var också den första normalspåriga järnvägen i Sverige med sträckan Nora-Ervalla.
NBJ 19 var en särling bland de stora svarta dragloken på NBJ, hon var minst, hon saknade löpaxel längst fram, vilket i folkmun på 40-50-talet betydde att hon var en notorisk urspårande dam, vilket inte alls stämmer med verklighetens statistik.
Hon gick av nå´n gång, men då på en raksträcka.
Bland fotfolket på NBJ gick hon under namnet Lump-Lotta, något jag inte riktigt fått klarhet i varför, men för mig var hon "favoriten" för hon såg mobbad ut när hon utan löpaxel nästan gungande fram med sitt släp. Skillnad från stadiga och trygga nr 16, 17 eller 18, vid något enstaka tillfälle även nummer 20, som utan gung, men med stånk och pys kom banan fram.
Sedan dess har nr 19 alltid, och för evigt, varit mitt favoritnummer och när jag (om jag) kommer till Las Vegas så var så säkra på att jag lägger en stapel på nummer 19 vid roulettebordet.
Tack Mats för att du med blixtens hastighet ledde mig fram till skönheten, som här på bilden troligen står på vändskivan vid Nora station.

Foto; Roger Lundberg NBJ samling och Järnvägshistoriskt Forum

Konstnärligt utsmyckade flygplan

Det finns en rad flygbolag jorden runt som ger något eller några plan i sin flotta en specialmålning inför ett  evenemang eller jubileum.
Vårt eget SAS hade ett plan för många år sedan (tyvärr har jag ingen bild och minnet sviker mig även i övrigt), men i samband med det nya designprogrammet så försvann den gobiten.

Här ovan har vi Swiss som firar det nya resmålet San Francisco med en specialmålad Airbus A340, den ser glad och sprallig ut, rörelse präglar denna konstnärliga utsmyckning.

Och under Air New Zealand i svart. Den maskinen ger mig känslor som är blandade, lite otäcka, ett svart flygplan ser hotfullt ut men samtidigt är det vackert och sobert. Rent av grafiskt.
Denna Boeing 777-300 är ägnad det nya zeeländska rugbylandslaget the All Blacks som vann VM hemma i Nya Zeeland i höstas, så därav färgen.

Vi flyger högt ovan molnen, vi som ser skönhet även i flygplan.

The world´s fastest toilet

This is fun.
Canadian stunt woman Jolene Van Vugt was flushed with pride after setting a new world speed record for the fastest motorized toilet on four wheels.
Motorized? I have never visited a place where I could choose between a motorized and a non-motorized toilet, but never mind.
She flew in to Sydney, and the day after at the Olympic Park she did it.
She broke the world record, speeding at 75 kilometers per hour over 100 meters and then back again at the same speed. A few early wobbles but no worries further on.
Jolene is a former Canadian motocross champion and is visiting Australia also to perform at the Nitro Circus stunt show.