Gott Nytt År - Happy New Year

Gott Nytt År alla trogna besökare på denna blogg.

Vad kunde vara bättre än att visa en bild från firandet i världens nyårsfirar-huvudstad Sydney?

Happy New Year dear visitors to my blog. What could be better than showing a picture from the celebrations in the New Year Capital of the World - Sydney?

Cheers

Olle

Hugo Chavez - yrar

Den cancerdrabbade Hugo Chavez, Venezuelas hetlevrade ledare är inte känd för att sticka huvudet i sanden, inte heller för att använda huvudet som det passar omvärlden.

Kompis in i det sista med Khadaffi är väl hans senaste merit, nu visar han sitt USA-hat igen genom att anklaga USA för att sprida cancersjukdomar till latinamerikanska ledare.

Lite väl grovt av en statschef.

Tänk er Fredrik Reinfeldt anklaga en statschefskollega för att låta sitt land sprida livsfarliga sjukdomar. Tänk bara tanken.

Eller tänk dig tanken att någon anklagade vårt land för samma sak.

Men Chavez ser inga hinder eller diplomatiska tabun för att slunga ur sig dessa anklagelser.

Nu senast är det Argentinas president Cristina Fernandez som igår uppgavs ha cancer (smittad av amerikanska CIA?) i sköldkörteln. Utöver henne är det en rad ledare i Latinamerika som drabbats under de senaste åren.

Ja du käre Chavez, du borde kanske inse att diplomati inte är en dum idé att använda sig av, såna här naiva barnsligheter vinner du inga nya proselyter med.

Inte ens på hemmaplan.

Foto:AP

Western Maryland Scenic Railroad 734.

On December 11, 2011, WMSR 734, steam 2-8-0 makes a lot of noise and puts on a big plume of visable steam, working it´s way up the stiff grade close to Frostburg, Maryland.

I can hear it and I can smell it and I am getting goosebumps, thanks to...

...Photographer Ed Mullen and his magnificent picture.

When Elvis got hungry.

This is Elvis, guarding his "food".

Or, it could also be that he got disturbed by the noisy mower.

Elvis is a nasty croc at Australian Reptile Park at Gosford, close to Sydney.

When a fellow was lawnmowing the park Elvis jumped up and got a bite of the machine, he then dragged it down into the water, dispite losing two of his teeth, he hold on to for a long time.

Later the staff distracted him with more tasty food, kangaroo meat, which gave a worker at the park the opportunity to recover the mower.

But Elvis is Elvis, going after everything that moves.

Good on´ya Elvis.

Julaftonsfyrverkeri

Det var julaftonskväll strax söder om Melbourne, i Selby, när åskan lyste upp kvällsmörkret.

Elektricitet i kittlande nervbanor ner mot jordytan.

Ett skådespel fångat av Val Rees.

God Jul önskas er alla.

Ni trogna, eller ni som bara snubblade över denna sida, no worries, ni önskas samtliga en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.

All of you loyal visitors, or if you just stumbled over my blog, no worries, I wish you all a very Merry Christmas and a Happy New Year.

Nästa år blir spännande, nästan i överkant, då kommer boken Peeking at Peak Oil som tomtarna här kommer kånkande på, då kommer den ut. Först engelska, sedan på svenska, sedan spanska och troligen som nummer fyra - franska.

Next year will be exciting in many aspects, the book Peeking at Peak Oil, which the two Santas are carrying will be released. First in English, then Swedish, after that Spanish and as number four - French.

Ojmjakon - i kallaste laget

Det lilla samhället Ojmjakon i Sibirien anses jämte grannorten Verchojansk vara de två kallaste platserna på Norra halvklotet.

Dygnsmedeltemperaturen i januari pendlar runt -50 C.

Anledningen till att man under långa perioder har extremt låga temperaturer beror på att Ojmjakon och Verchojansk ligger i en dalgång mellan två bergskedjor, därmed blir den kalla luften liggande kvar och påverkas sällan av väderomslag.

1926, närmare bestämt den 26 januari slogs ett icke så behagligt rekord i Ojmjakon, då uppmättes den hittills lägsta på norra halvklotet -71,2 C.

En sommardag händer det att tempen stiger till över 30+, en extrem skillnad på närmare 100 grader Celsius. Skapligt.

Men ingen av dessa orter lockar mig, inte en chans att röra sig utomhus under några månader avgör definitivt, men ändå, 800 tappra bor i Ojmjakon och cirkus 1300 uthärdar i Verchojansk.

Tappra människor, värda ett köldtillägg på lön och pension.

Ryugyong Hotel, Pyongyang.

Efter Kim Jong-Ils död har Nordkorea kommit i medias ljus, inte utan förundran konstaterar jag att inte bara världens största stadion finns i stan.

Utan även ett av världens högsta hotellbyggnader !!

Detta är Ryugyong Hotel som är 330 meter högt, 105 våningar och tog närmare 25 år att bygga, man började 1987. Bygget stod still i närmare 20 år i brist på det mesta.

3000 rum, 7 roterande restauranger högst upp, casinos och nattklubbar (man häpnar!!).

Det beskrivs som världens fulaste skyskrapa.

Inte är den vacker - men annorlunda.

Melbourne 1959 and today

This is how I remember Swanston Street in 1959, with Flinders Street Station on the very left. This is where Swanston and Flinders cross.

If you click on the image you can see one of the classic greens trams a bit further down the street.

From the Botanical Garden side of Yarra River, this is what the skyline looked like in 1959.

And this is what it looks like today. Last year 2010 rather, it has changed a lot, eahh?

The bright and sunny day of December 14th last year shows Yarra River and the new skyline. Rod Laver Arena and the MCG are to the right.

Melbourne you are always next to my heart.

Paris 2004 - men Teheran 2012?

Året är 2004 och i Paris är Eiffeltornet insvept i röd rök, rödfärgad av den röda belysningen, man firar, storskaligt det kinesiska nyåret.

Skulle det kunna ske i exempelvis Teheran, där Azhadi Tower är som gjort för ett firande, eller Damascus, Islamabad, Jerusalem, Jeddah?

Förvisso är antalet kineser i dessa städer färre procentuellt än i Paris, men ändå? Sekulariseringen hur står det till med den?

Vad tror du?

Kim Jong-Un och Kim Jong-Il

Fader och son, sida vid sida, på samma tribun, men till synes med distans. Vincent Yus bild är talande, fadern undrar kanske rent av: "vad kommer nu att hända efter mitt frånfälle?"

Det får vi se, någon större skillnad i maktbalans med Syd blir det troligen inte, Nordkorea provsköt en missil bara timmar efter Kim Jong-Ils död, bara för att visa omvärlden att garden på inte sätt var nere.

Denna bild är så bra att den tål att tittas på fler än en gång.

Detta mysterium till land får oss att fundera mer än vad det hela egentligen är värt att "offra tid" på, just därför att vi inte vet något än mindre får reda på något.

En ny Kim kommer

Detta är Nordkoreas nye ledare.

Kim Jong-Un, son till Kim Jong-Il som dog i lördags av en hjärtattack.

Denne son är faktiskt utbildad i Schweiz och lär enligt media därmed ha lagt sig till med diverse västerländska olater - vin, baseboll mm mm.

Hans farfar kallades den Den store ledaren, hans far Den käre ledaren och redan i dag skriver nordkoreanska media om den Den store efterträdaren.

Varför Sydkoreas armé skulle sättas i alarmberedskap har jag svårt att förstå, en gråtande nation är inget bra avstamp för en gråtande armé om man nu ville anfalla Syd.

Vi får se vad som händer.

En sjutusende Airbus

Världens största operatör av Airbus, US Airways fick den 12 december sin sextiotredje Airbus A321. Den maskinen råkade också bli flygplan nummer 7000 som lämnat fabriken i Toulouse.

Här lyfter den i ett regndis (överst) och under, en diskret påminnelse till höger om dörren som alla passerar igenom på väg ombord, en påminnelse om planets betydelse rent statistiskt.

US Airways flotta av Airbus imponerar:

93 A319, 72 A320, 63 A321 och 16 A330.

I orderböckerna ligger ytterligare 58 A320, 8 A330 och 22 A350XWB.

Smått imponerande av ett bolag baserat i Arizona, inte så långt från Boeingfabrikerna i Seatlle.

Black and white stripes.

It´s all written in black and white when you are a true fan of Newcastle United.

Like this fellow, artistically painted and dressed in the Magpie colours of Northeast.

A follower in all weathers and ups and downs. Always supporting his team.

Money is not all in this world, without the fans in Newcastle, England and all around the world this club would be nothing.

Today it´s a proud pillar on Tyneside, with Toon Army singing all the way to St James Park (named something else nowadays), how could the team miss a point.

I keep my black and white heart, fingers and feelings crossed today, when Swansea are visiting Newcastle.

HWTL

Robert Motherwell - inspiratören!

Några korta rader om denna storartade konstnär.

Robert Motherwell, född i Aberdeen, i staten Washington USA 1915, kom 1940 till New York.

Han slog sig samman med en grupp andra konstnärer, för att nämna några - Jackson Pollock, Mark Rothko, Willem de Kooning och Franz Kline - vars mål var att förändra bilden av amerikanskt måleri. Eller från engelskan: "...set out to change the face of American painting."

Det tycker jag personligen de gjorde fullkomligt rätt i.

Dessa herrar plus flera ur Popkonstnärerna blev mina ledstjärnor under min egen uppbyggnad som bildskapare, både som illustratör, grafisk formgivare och fri konstnär.

De har levt med mig sedan dess, de har varit mitt skapande skelett utan att jag egentligen tänkt på det. Men alltid där, grundbulten för mina uttryck i bildernas värld.

Alltnog Motherwell och hans kollegor satte sitt verk i sjön, de omdanade den amerikanska målerikonsten till att börja med genom att ifrågasätta det realistiska uttrycksätt som varit förhärskande i konsten under decennier.

De menade helt enkelt att den bara visade ytan av det amerikanska livet, de ville visa den djupare innebörden av verkligheten, bortom den igenkännande bilden.

Influerade som de var av surrealisterna, många av dem emigrerade i samband med andra världskriget från Europa, förföljda och oönskade.

De abstrakta expressionisterna sökte ett sätt att skapa viktiga bilder av den emotionella sanningen och känslornas verklighet, som de lite kryptiskt uttrycker det.

Motherwell spelade även en avgörande roll i skapandet av konsten i New Yorks underground värld.

Motherwells stora målningar har kraft, men även ljus och lätthet.

Med målare som honom, Cy Twombly, Jackson Pollock, Willem de Kooning och Mark Rothko som inspiratörer sover jag tryggt om natten och arbetar fritt om dagen.

Tack för det.

Sand och frost

Spelet mellan det varma och kalla blir som mest spektakulärt så här års, innan snön raderar ut allt. En uppgrävd sandhög kan bli hur spännande som helst med sina frostigt blå skuggpartier.

Var så goda och fantisera själva, detta är naturens eget sätt att visa vad abstraktioner innebär.

Det föreställande har blivit icke föreställande, precis som i konstens värld.

Härligt uppkäftigt!

Dornier Wal - ful eller bara fult fascinerande?

Här är Dornier Wal, I-DIAR, italienregistrerad. Byggd i Marina di Pisa av ett dotterbolag till tyska Dornier.

Denna skapelse, flygande skapelse, en amfibiemaskin tar inte plats i flygets skönhetssalonger.

Snarare tvärtom. Skamvrån när det gäller formgivning och design.

Men fullt flygduglig i många år, så ingen skugga över ingenjörskonsten, däremot, designfolket var säkert på dåligt humör under dess tillblivelse.

Dornier Wal byggdes i drygt 20 olika versioner och utföranden.

I Italien fram till 1932, detta då tyskarna genom Versaillesfördraget var förbjudna att bygga inom sina egna gränser.

Totalt byggdes cirkus 300 flygplan.

Dornier Wal flög från 1925 Stockholm-Danzig, med mellanlandning, av alla ställen, i Slite på Gotland. Det tog 8-10 passagerare i två kabiner, en framför- och en bakom de vingliknande pontonerna. Mitt emellan i öppen kabin satt piloterna, bakom propellern, i luftdraget.

Hur kul var det?

Redan 1926 fick Luft Hansa alla rättigheter till utlandsflygningarna från Tyskland, så Deutsche Aero Lloyd var kvickt ute ur bilden. Alla Wal-kärror fick LH-beteckning från det året.

Wal sägs vara föregångare till Junker F-13 och blev populär inte bara i Europa utan även i Sydamerika.

Tyska flygpionjärer med post i lasten valde också Walmaskinen när de korsade Sydatlanten.

Jösses att sitta 1,5 meter bakom en propeller i vinddrag och oljud över Atlanten, de måste förutom hörselskador och lung-/andningsproblem även blivit rikligt uppskattade och belönade - hoppas man.

Som sagt, i mitt tycke är nog detta historiens fulaste passagerarmaskin, det är dock av mindre betydelse, den gjorde sitt jobb trots utseendet.

Och det var det som räknades.

Den lever vidare i minnet hos många.

Jag inkluderad.

Ansiktstatueringar har inget med åldern att göra -tydligen.

Nähh, tvärtom, det spelar ingen roll om man är ung och kanske lite för impulsiv och mindre framåttänkande när det gäller tatueringar - man kan lika väl vara till åren kommen och ändå vilja väcka uppmärksamhet sommar- som vintertid.

Några exempel här, a star sprangled young lady and an old man with a maorilooking tatoe and a nosering.

It´s not my cup of tea.

Giant dog and a tiny one.

-Hi biggie! Is the air thinner up there?

-Nope, but clearer.

-By the way, how did you get to grow so big?

- I have eaten steaks and burgers all my life.

-....with French fries?

-No way, too salty.

-Eaah, I am five, and you?

-18 months old.

-And so big!

-Size doesn´t matter old boy.

-So they say.....

Robert Motherwell - kompromisslös konst!

Ännu en av alla dessa häpnadsväckande amerikanska konstnärer, som efter kriget skakade om världen med sin djärvhet, sitt sökande efter nya utryck, fria från damm och påtvingad tradition. Vad hade de egentligen att falla tillbaka på, den amerikanska konsten var ju helt influerad av den europeiska, i Motherwells och hans efterkrigskollegors fall rörde de sig i Picassos fotspår.

Men ändå befriade, i min mening, av den tunga traditionen.

De verkade i ett USA som inte var pulvriserat av krig och därför kunde ge sig ut fritt svävande i nya rymder, medans Europa kravlade sig ur sin vånda, sina skador och oförmåga att känna den konstnärliga friheten, den skulle komma, men i början var den obefintlig.

Det var då, de på andra sidan Atlanten, gick loss med alla krafter de hade, Robert Motherwell inget undantag. Jag vill tolka hans verk som helt kompromisslösa, d v s fria.

Motherwell levde åren 1915 till 1991 och tillhörde det som kallades the New York School, som också inkluderade Pollock, Rothko, de Kooning med flera.

Bara att ha undervisat storheter som Cy Twombly, Robert Rauschenberg och Kenneth Noland på Hunter Colleger i New York, men också på Black Mountain College i North Carolina säger en del om det inflytande som Motherwell haft på efterkrigstidens amerikanska konst.

Hans stora verk visades på museer världen över.

Det här verket gjorde Robert Motherwell 1971 och heter "Elegy to the Spanish Republic No.110."

En stor konstnär, men verk som berör, skakar om och lämnar få om någon oberörd.

Robert Motherwell va´namnet.

New delivery.

Here she is, number eleven of the Airbus A380´s that Qantas have ordered.

In the beautiful evening of November 27th she´s approaching Sydney Airport, proudly named

John Reginal Duigen and registered as VH-OQK.

She started her delivery flight as all the other A380´s in Toulouse France, only to stop at Changi Airport, Singapore.

Rent igen efter Rena

Sitt inte hemma å deppa för att det är mörkt och rått och kallt. Packa väskan och res till Bay of Plenty på Nya Zeelands nordö om du vill ha ljus, sol och värme, lägg därtill fantastiska badstränder. Jo addera också ett fint boende och god mat i överflöd i detta lilla paradis på andra sidan jorden.

När fraktfartyget Rena gick på grund här i Bay of Plenty för ett par månader sedan och läckte olja, var det många som befarade att badsäsongen skulle vara förstörd, men som ni ser på bilden är det fritt fram för ett härligt strandliv.

Packa väskorna och res, du lever bara en gång och vad sparar du till?

8 december 2011

Klockan är 08.47.56 när denna bild togs, solen har precis kravlat sig upp ur ett lågt liggande molntäcke och sent om sider gryr dagen.

Nere på sjön denna morgon med några minusgrader, syns tydligt hur istäcket bildas fläckvis, för att någon timme senare bindas ihop mer och mer, ett fascinerande skådespel att följa, precis lika mycket som när isen viker ner sig i vattnet på vårkanten.

Lämnar man horisonten och tittar ner på marken, finner man mönster man är ovan vid, som här fruset vatten på svart plast! Svart plast som har lindats runt 6 meter långa limträbalkar.

En dräneringstrummas refflade yta kan också vara vacker och spännande garnerad med iskristaller.

Den 8 december 2011 ännu en vacker dag. Naturen - så livsgivande i tider av allmän dysterhet runtom.

Jumping rat?

No, it´s a small ´roo.

A young fellow on the move, in the air. Look at his face, so childish, so sort of ratty if you excuse my comparison.

I like.....

Charterpionjärer i Rimini 1961. Fritidsresors första år.

Här står Håkan Hellström (närmast) och Bengt Bengtsson, två av landets pionjärer på charterfronten. Håkans dotter Eva tog bilden sommaren 1961, för 50 år sedan, i Rimini som var ett av Fritidsresors första resmål.

Egentligen började man i Sitges, strax söder om Barcelona, med semestervåningar, de kallades från första dagen för Fritidsvåningar, ett koncept som många andra researrangörer tog efter, när de i charterns begynnelse ploppade upp som svampar ur jorden.

Men Håkan och Bengt var tidigt ute, de lämnade gruppreseavdelningen på Nordisk Resebyrå och tog steget till Drottninggatan 31, fem trappor upp, där det första kontoret och även en butik i gatuplanet, kom att ligga.

Deras erfarenhet av att organisera gruppresor var betryggande, Nordisk Resebyrå var störst i hela Norden, även på gruppresor av alla tänkbara slag.

Jag hade nöjet att jobba på gruppresorna när den överraskande utbrytningen skedde, Åke Wärngård rekryterades tidigt till nya Fritidsresor och jag kom inte långt efter.

Utöver Sitges blev även Arma di Taggia strax öster om San Remo på den italienska Rivieran ett resmål med fritidsvåningar. San Remo och Rimini var hotell-resemål.

Släktresor till USA ingick också i utbudet.

Första året hade Fritidsresor runt 4.500 resenärer, kan tyckas blygsamt, men chartern var ung och svenskar ovana vid resor utomlands.

Fritidsresor fyller alltså 50 år i år. Dess historia är brokig, men de finns kvar, de är stora och känns fortfarande som en trygg arrangör.

Jag känner mig stolt och glad över att ha fått vara med om något som idag är både verklighet och historia. I bygget av Fritidsresor har även jag lagt en och annan sten, tack Bengt och Håkan för att ni plockade in mig i Frittegänget.

Promenix den 5 december.

Hängde kameran på axeln och tog en liten runda i solen, den 5 december.

Vi närmar oss dagen då det vänder, ett par veckor och några dagar bara. Men idag tänker man inte på att dagen är kort, utan att den är rik.

Skönheten finns överallt, det finns kontraster efter en frostig natt, mest på marken då. Få tittar ner, men har man en kamera, söker blicken överallt.

Dagens fotoskörd resulterar i fem bilder, håll till godo. Visst finns det skönhet, trots årstiden, nästan så att motivutbudet är större när man "slipper" det evigt gröna.

Carry on...

An amizingly creative image that I received minutes ago on Facebook.

It reads: "Sometimes you have to pick yourself up and carry on!"

I could not have said it better myself.

Ljuv musik i Woodstock.

Här kommer två CP rail-lok släpandes på några kilometer vagnar, i kanadensiska Woodstock, Ontario i maj i år.

Ja detta är alltså två lok tillhörande dotterbolag till CP Rail, det främsta är från leasingbolaget CEFX med nummer 1002, det röda är SOO lines 6059, ett dotterbolag på andra sidan gränsen i USA.

Musiken är den samma, ljuvligt dån och dunka-dunka till toner av dova sirener.

Woodstock lever.

Kakaduan -en trevlig (?) varelse.

Kakaduan är en papegojfågel som man stöter på lite här och där, i fångenskap om de är utan för Australien och närområdena därnere.

Vid domkyrkan i Visby satt en på en pinne, intill husse som sålde något, inte var den kakaduan kedjan inte, utan satt där snällt och lydigt.

Den lyssnade på mitt gnällande jams när jag försökte få till stånd en dialog.

Annars som sagt, finns det drygt 20 arter, 11 av dem lever enbart i Australien, övriga finns i Indonesien, Nya Guinea och öar i Stilla Havet.

Tofsen som den reser upp ibland är väl det mest kännetecknande för kakaduan, den är vit eller gul.

Det finns hos vissa arter även de som har stora delar av näbben täckta med fjädrar.

Kakaduan är inte enbart vegetarian, utan kan om smaknerverna så kräver, med behag sätta i sig mjölmaskar och andra mindre insekter.

Så populära är dom inte i vetedistrikten i Australien, där de kommer i stora flockar och mer eller mindre plundrar fälten.

Om man nu har dem som husdjur får man räkna med att de kräver ständig uppmärksamhet, annars blir de aggressiva och kan skrika oupphörligt tills de får någon som bryr sig.

Möbler och heminredning i största allmänhet kan få skador när de går lös på den. Och näbben är stark nog att slita ut all fyllning i en soffa om det inte passar.

Så fundera innan du skaffar en kakadua, men får den sitta på din axel under hela din vakna tid, så är det bara att styra stegen mot zoo-affären.

Krig? Nej bara vädret.

Kvällsdraken som vill skrämmas.

Men det handlar det nog mest om att kränga lösnummer.

Hur som haver, kvällsdraken drar gärna till med extrafeta rubriker då en storm närmar sig vår skandinaviska halvö.

Men Expressen, där är inget tredje världskrig som kommer, det är bara lite hårdare vindar och med dem svättande nederbörd som det handlar om.

Några får strömmen snöpt i ett antal timmar, andra ett träd in över gårdsstaketet, värre än så är det inte.

Resten klarar vi själva, anpassar hastighet, stannar hemma, plockar fram värmeljus och trangiakök. Vi grejar det Expressen.

Varför hålla på att skrämma folk för normaliteter som en och annan storm och några portioner underkylt regn?

Vi är vana och redo - no worries!

Twombly, Monet och Turner på Moderna.

Twombly. Utan titel. 2007.

Twombly. De fyra årstiderna. 1980-talet.

Twombly. Titel ???. 2007.

Det pågår en fantastisk utställning på Moderna Museet i Stockholm just nu. Bara säger - missa inte den.

De tre storheterna Monet, Turner och Twombly är samlade och blandade under vissa teman som Atmosfär, Skönhet, kraft och rymd, Årstiderna mfl.

I Atmosfärdelen som man först möter finns flera av den 1851 bortgångne J M F Turner, där atomsfären fortfarande vibrerar i målningarna. Att han bemöttes med kalla handen av många är lät att sätta sig in i, för hans bilder "föreställde ju ingenting" och då är man ingen konstnär. Då som nu.

Här flyter de tre konstnärernas verk från tre olika epoker ihop mer tydligt och påtagligt än under de andra olika teman som är grunden för hela utställningen.

T o m den nutida Cy Twombly skulle kunna "förväxlas" med den näst intill 200 år äldre kollegan Turner.

Turner är lätt att känna igen, liksom Monet, som med vissa målningar från 1907-1910 måste ha stött på samma oförstående kommentarer som Turner gjorde 70 år tidigare.

Den mer moderna Twomblys naturbilder ligger nära sina kollegors, ja allt är ju relativt.

Men många var tvungna att gå fram och läsa vem som gjort den målning de just tittade på.

Twombly är dock mer oförutsägbar.

Han är friare, spretar lite mer, blir vildare med åren, de sista åren av sin levnad (han dog sommaren 2010) var han mer vild än tam.

Visar några exempel tagna med en enkel iPhonekamera.

Överst: från 2007 vid 78 års ålder målade han denna jättemålning "Utan titel", den ingick under temat "En flytande värld".

Bilden under: en svit på fyra målningar på temat "Årstiderna", Cy kallar dem "De fyra årstiderna".

Underst: ser ni en bild som jag missade titeln på, men den är målad under Twomblys sista levnadsår, vid 82 års ålder.

Här så fri, så obunden, glad och sprallig. Med barnasinnet kvar, glädjen sprudlande i hans inre.

Det är bara att ge sig och inse att vissa har modet och viljan kvar.

In i det sista.

Som sagt - missa inte dessa tre mästare på Moderna i Stockholm.

Redbacks flyttar gärna till England.

En av Australiens många dödliga spindlar, the Redback, tycks vilja flytta på sig och söka sig sig till andra kontinenter, för några år sedan spred den panik i Japan, när den oförskyllt hamnat i några förpackningar som exporterats dit.

Nu är de mer intresserade av England, den nätta vackra släktingen till svarta änkan, är en av flera insekter som hamnar i resenärers väskor eller i internationellt fraktat gods.

The Redback med en röd rand i sicksackmönster på den glänsande bak-kroppen är inte speciellt uppskattad som invandrare i England, men det kan man kanske förstå, för att biter den så åsamkar den svår smärta, svullnad, bröstsmärtor, obehag och feber.

I värsta fall om man har nedsatt motståndskraft så kan man stryka med.

You don´t push a Redback around, not even if you are an immigration officer.

So keep your boxing gloves on.

Blå morgon - Blue morning

En morgon i slutet av November innan soluppgång, morgon är grafitgrå och blå i olika kyliga nyanser, Paynes Grey är den dominerande färgen.

Vackert så att man nästan blir stum. Och detta efter en avslutning av gårdagen som var stormig, regnig och med inslag av snöglopp, ja då möts man av stillhet och en skönhet som ger livet de där extra kryddorna för att känna välbehag och mening.

Senare idag tog vinden i och det blev snålt runt knutet igen.

Men morgonen var andlös.

Ta del av den.

It is late November, just before dawn. Nature is coulered in grey and cold blue shades. Paynes Grey is the dominant coulor.

The beauty makes you breathless. After last nights storm, rain and even sleet it´s a wonder to meet the calmness and beauty which adds so much to your senses of pleasure and meaning of life.

A little later the wind picked up again to become almost painfull.

But the morning is still on my mind.

Please let me share this with you.