Kusiner och aningen till åren komna....

Det är sällan jag poserar på bild här på bloggen, men kunde inte låta bli, när jag väl fick sällskap. En ett år gammal alt ung bild, då vi precis firat min käre kusin Bo Qvennerstedt på en krog i Stockholm. Han fyllde jämt, för att få mig i följe fem månader senare, likaledes jämt och samma årtal. Men som det sägs, eller sas i ett ordspråk förr i tiden - det växer inte mossa på diamanter. Nej sannerligen inte. Bosses och mina öden gjorde att vi inte lekte ihop, eller växte upp i närheten, utan träffades lite längre fram i livet. Det är ca 40 år sedan. Sedan dess har vi haft kontakt, träffats och delat öden och händelser som vi bägge fått erfara, mestadels positiva öden - men väl värda att kallas - öden. Bara för några veckor sedan var Bosse och hälsade på hos oss med sin Karin, trevligt och familjärt. Varför skriver jag om min kusin? Jo det är inte så många länkar i egen ålder som fortfarande håller sig ovan jordytan, så varför inte. Viktigt att värna de jämnåriga kontakter som finns. Sedan har vi bägge barn, barnbarn, bonusbarn och bonusbarnbarn, på olika håll i världen. Lättare och fler blir det då. Men Bosse är en glad man, nära till garvet, klok och intelligent som få, arkitekt med offentliga möbler som specialitet. Rönt stor framgång både här i Sverige och utan för vårt lands gränser. Hans yrke, kreativt och med funderingar kring formgivning, funktionalitet, färg och den breda publikens mottagande påminner om mitt eget yrke som illustratör och konstnär. Det är bl a där vi möts. Bosse ha det gott, möjligen, men bara möjligen läser du detta? Och ni alla andra, vi hörs och ses igen här på bloggen. Bästa från Olle och Bosse Q.

Kändisviner är näst intill odrickbara....

Kändisviner står mig upp i halsen. Hur kan man tro att ett vin skall bli mer än ett engångsköp, om det inte håller en bra kvalitet? Tror man, är man så naiv, som känt ansikte att man innerst inne tror att folk oavsett smak köper box efter box bara för att att det står ett bekant namn eller en känd nuna pryder etiketten? Vissa tycks tro att det räcker, men blir snabbt besvikna. Jag tycker det är ganska kul att ironisera över detta fenomen, en som fått flera kängor är Per Morberg, denna gång lät jag honom vila. Hans vin har dömts ut av så många att jag tror han får ägna sig åt annat. Då passar det mig utmärkt att introducera ett annat namn - Per Gessle - som också försöker sälja rödvinsslattar i flaska. Leif GW säger att kändisviner (naturligtvis inte hans eget) inte ens duger att tvätta ens det ena eller det andra med, jag nöjer mig med fötterna. Alltså gott folk, Per Gessle kan vara värt att prova, men beräkna avståndet till slasken innan ni höjer era glas. Skål och goder afton.

NBJ 16 och NBJ 19 ångandes....

NBJ - Nora Bergslags Järnväg på den tiden det begav sig. Malmbrytningen i gruvorna runt om i denna del av västra Västmanland var som intensivast, året är 1938. På linjen Ervalla till Nora i riktning Nora kommer här ett av NBJ:s fem stora ånglok med olika littera ångandes med ett blandtåg på släp. Ofta kördes det malmlastade vagnar i den andra riktningen mot Ervalla, Örebro. Men icke denna. Bilden är fin och får mig att rysa lite lätt, liksom jag som ung grabb i sju-åtta års åldern gjorde när de stora kom till Klacka Lerbergs station vid 17-tiden flera kvällar i veckan. Med dagens post bland annat, men även med passagerare i den enda personvagnen, passagerare till vilohemmet Vita Bandet några hundra meter upp för backen från stationsbyggnad och plattform. Men rös gjorde jag alltid. Och har sedan dess gjort när tågen kommer. De är ostoppbara, mäktiga och för människor och varor från en plats till en annan, man kan drömma sig bort. Mitt favoritlok bland de fem stora var det minsta i den samlingen, nummer 19. Mycket dåligt med bilder på det, knappast möjliga att hitta på nätet. Men här är en bild på henne. NBJ 19.

Detta var allt för dagen, med varma minnen av NBJ i mitt hjärta. Vi hörs igen/ Olle

Gamla, mer eller mindre, blir vi alla.

Vill man se det hela negativt så är denna illustration oroväckande nära verkligheten på många äldreboenden idag, inte alla - men ganska många. Och det är inte personalens fel, de gör oftast vad de kan och mäktar med, det är de beslutsfattare som fördelar slantar från kommun och/eller landsting/stat, som sitter med tumskruvarna åtdragna på de stackars ställen dit äldre orkeslösa "förpassas", när de inte kan bo kvar hemma. Själv har jag under flera års tid varit åsyna vittne till hur det står till på ett äldreboende, dit en anförvant förflyttats från en ohållbar hemmiljö. Jag har sett, hört och noterat förändringar upp och ner, förbättringar och dess motsats. Som jag skrev några rader upp, personalen är inte de som tvingas lägga de boende tidigare och tidigare, som serverar mat som transporterats långa sträckor och är mindre aptitlig i sitt ljumma och mjuka tillstånd. Blöjor, katetrar, piller och åter piller är vad som bjuds, tyvärr. Skattehöjningar är nog inte svaret heller, privatiseringar knappast, utan vad som krävs är rätt kompetens på rätt stol inom de förvaltningar som bestämmer. Lön som lockar till att stanna kvar. Inga stafettsköterskor eller outbildad extrapersonal. Att ha barnen boende inpå knuten gäller inte längre, i få fall fungerar det, men långt ifrån alla. Sobril som gubbarna pratar om, nattning klockan 16, blöjor av modell större - är vad jag hade att bjuda på i denna cartoon. Håll till goda och ursäkta mitt bludder, tusen ord ocm något som kunnat beskrivas med hundra. Vi hörs /Olle

Donald Trump, watch your tounge

President Donald Trump, you are not the only creature on this planet, manners among us human beings, is regarded as a must when you have reached the position like you have. But yesterday, you lost your temper, behavior and manners, and pointed finger at a journalist from CNN and called him "mean" and some other bad words. I regard that as that you Donald Trump can´t take any form of criticism, am I not right? Journalists are there to question you about what you have said and are about to say, question your decisions made and proposals presented to the public. What kind of a society would we have if criticism and questioning should be stopped at the doors to the auditorium you are to be you are to be appearing in? Yes a dictatorship. So Mr Trump, behave, show the world good manners and remain disciplined even if you are under fire of questions.

Gloomy weather, blame it on the Greens?

Yes it´s grey, gloomy and dull times up here in Sweden, the same every year in November. These two gentlemen in the cartoon are discussing why it´s so grey and foggy and on that question the reply from the one to the right is "blame those bloody Greens for not wanting it to be summer all year around". In social media today, many, if not the most, threads are about the climate, so I thought it might come in handy to joke a little about climate change. Stir up the stiff and politically perfect attitude when someone question PC standpoints. I don´t question it, but it´s fun to make a cartoon, hopefully to annoy a few out there. Now you all understand what I mean. You don´t? Well, I can´t express myself more detailed in English. Back soon...enjoy this in the meantime //Olle

Sunny but tough day.

Hello everyone, yes the weather changed to the better, rather warm, sun´s out and no wind. Nice, real nice. But as I mentioned, tough. Some hard decisions has been made, taken under absolutely no pressure from anyone, but still hard to take. My engagement in certain questions have been very filled with heart and feelings, and when you have to step down and take new facts into perspective, it feels. Makes you wonder, makes you doubt why you in the first place had to engage yourself so deeply into it. Well, decisions have been made. Finally. And I´m looking forward to the day when the opportunity, like the rising sun, appears again above the horizon. Hope you get what I mean. Pardon my stumbleing English. See you tomorrow mates.