Bloddränkta IS i Libyen.

Jag försöker smita undan alla de obehagliga, motbjudande och avskyvärda händelser som dagligen hamnar i våra datorer och mobiler. I media över huvud taget.
Men jag kommer inte undan, jag vill inte egentligen komma undan. För att sticka huvudet i sanden hjälper inte mig eller de stackars krakar som ses på denna bild. Vad jag, med viss framgång, lyckats hålla utanför denna blogg under årens lopp är just denna typ av inlägg.
Men jag är en människa av kött och blod, jag måste få dela med mig av det som gör mig så illa att jag nästan kräks - då oskyldiga människor skall slaktas bara för att de har fötts med en annan tro än mördarna själva tror sig besitta.
Här på denna bild har 21 egyptiska kopter, kristna kopter, gästarbetare från en fattig by i norra Egypten, precis beordrats på knä, för att i nästa ögonblick få sina halsar avskurna.
21 oskyldiga, unga familjefäder, underbetalda gästarbetare, i ett en gång rikt land - Libyen. Ett land som idag är på gränsen till kollaps, ekonomiskt, strukturellt, administrativt och rättsligt.
Klaner härjar och bekämpar varandra, regioner, städer byter "herrar". Industrin, infrastrukturen är nästan helt i spillror. Laglösheten har inga gränser, fanatism, religiös och annan vidskepelse får fritt spelrum.
IS eller ISIS har etablerat sig här, lokala "förmågor" vad jag kan förstå ligger bakom.

De citat som finns här ur Koranen 8:12 har jag inte läst, är inte något jag "står bakom", förmodligen stämmer citaten, men inte min åsikt om Koranen. Jag kan den inte.

Lider med de anhöriga i den nordliga lilla byn i Egypten som förlorat 21 familjefäder.
Ett par ord till IS; om ni tror att vi skräms till tystnad - glöm det.