Den gamla gården uppe på Bleckbacken återvänder jag gärna till och tänker en stund på de vedermödor som de boende då hade att brottas med. En gång stod allt snyggt, rakt i ryggen, putsat och fejat. Nu är det raka motsatsen.
Tankar är omöjliga att komma undan, lite vemod lägger sig över ens axlar, trots att jag inte har någon som helst slags relation till de som tidigare bodde här. Annat än känslomässiga.
Ett bostadshus, tre uthus. Väderbitna, fyllda med röta och fukt. Inga lukter kvar som minner om människor och djur. Tidens tand tär obönhörligen.
Foto: Olle Q @
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar