...för dessa levnadsglada varelser. Julbordsannonserna, jämte KGB och Jan Guillou, dominerar i tidningsspalterna och då leds man oundvikligen in på tankar kring grisar och deras betydelse för våra djupt rotade jultraditioner.En gäng feta och glada grisar springer runt uppe hos Arne, de dom inte vet är att deras tid som pigga fyrbenta varelser är ytterligt begränsad.
Tycker mig med vedmod, se att det finns en viss ängslan i deras frågande blickar.
Sedan vänder man på klacken och klarar sig ur frågan om man skall bli vegetarian eller ej, med tanken att - de hade ju ett bra och fritt liv så länge det varade.
Foto: Olle Q ©
3 kommentarer:
Kloka är de små liven också...och renliga. När jag var tonåring hade vi en tam gris...blands alla hundra som fanns på gården. Nasse var otroligt social och lätt att prata med. Fast man fick ligga på mage i "prathöjd" med honom.
Ullared är det lätt att bli vaccinerad mot. När vakterna frågade mig om jag ville ha en stämpel på handen så jag kunde gå in igen kunde jag inte låta bli att svara:
-Jag kommer aldrig, i hela mitt liv, att komma hit igen. Jag är ledsen, men sätt stämpeln på någon annan villig själ.
Jag brukar inte vara surmulen, men just då var jag försatt i chocktillstånd.
Jag har fler bilder på grisarna, tycker alla uttrycker att de kommunicerar med en själv, lite läskigt.
Olle
Skicka en kommentar