Något kort nu till att börja med när det väl blivit solig fredag.
70 kor låg och solade, idisslade eller kanske funderade på livet eller nästa mjölkning.
De bredde ut sig precis nedanför vår veranda under vår fikastund där, på sin andra dag ute efter en vinter inomhus.
Muuuu vilket liv.
Firade, om man så vill, igår Bajens triumf genom att tillbringa eftermiddagen mestadels på Södermalm.
En del hade skrudat sig i grönvitt. Kändes rätt att vara på rätt sida Slussen, tvingades dock in i Gamla Stan vid ett par tillfälle, dels med bilen fylld med skulpturer och sedan till fots.
Men via Järntorget når man Slussen kvickt och Götgatsbacken känns som en befrielses stigning trots att man blir tungandad på väg upp.
Sen alla dessa jäkla ungdomar som cyklar, åker bräda, står i vägen, sörplar latte och lever ett herrans liv... tänk om ändå vore en av dem, visst avundas man dem ungdomen och livet som väntar dem alla.
Undrar bara hur det kommer att se ut - ja livet, världen ser något lite mörkare ut nu än när jag var i deras ålder, eller är det bara en inbillning från min sida - som tröst??
Bara kulturen får spira så finns det hopp, så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. Oasen till allt mänskligt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar