Motiven skiftar, tekniken varierar, ändamålen är olika. Konstnären ställs ideligen inför tuffa utmaningar och problem, något som den yrkesskicklige alltid bör bemästra.
Det handlar inte om någon foxtrot-träff, utan snarare om en grafiktryckar-träff. 
Jo, det stämmer, detta är en detalj ur en stor bild, gjord i blandteknik - på bibelpapper.
Äntligen, Nya Zeeland kvalificerade sig för några minuter sedan till VM i fotboll, de slog Bahrain med 1-0 hemma i Wellington. Där det som vanligt blåste småspik och var buskallt.
John Pugh, en fantastisk muralmålare i Kalifornien, som använder tekniken Trompe Lòeil Art, där man helt enkelt lurar ögat, en platt vägg förvandlas till en tredimensionell "verklighet".
Lekte lite i Photoshop, trevande som alltid för en nybörjare, hittar några korn här och där, som går att plantera för kommande utmaningar. Jag som gammal utbildad grafisk formgivare har aldrig riktigt haft tid, eller känt för att prova den snabba digitala formgivningen som är gränslös. Men nu pockar det. Känslan att bild och typografi hör ihop har aldrig svikit mig.
Det sista gula ville jag fånga för en vecka sedan. Precis innan gråheten blir total, lyser träden upp i gult, nästan som en hägring på håll, vissa av dem i alla fall. Ett litet svep av gult innan det är för sent. Senhöstgult. Innan snön.
Jo visst är det så, det var förra fredagen som Anna tog denna bild, men det ser lika dan´t ut idag, en vecka senare.
Jag hade hellre sett våra barn som glada spralliga ungdomar på väg till stranden än dem som uniformerade och beväpnade. Redan indoktrinerade och okritiskt tänkande individer. Vad säger och tycker deras föräldrar? Skrämmande bilder. 
Evigheten kan inte illustreras.
Tittar ut genom fönstret från övervåningen, Anna är här, hon plockar fram sin Nikon D300 och trolleriet är ett faktum - det vi ser i verkligheten ser ni här på nätet. Just nu.
Vad som är himmel - vad som är vattenyta, kan ibland vara svårt att se.
Alla grönvita Hammarbyiter gråter, himlen gråter, gu´vet om inte den allsmäktige själv fällde en tår när Bajen en mörk höstkväll i Trelleborg mötte sitt öde.
...för dessa levnadsglada varelser. Julbordsannonserna, jämte KGB och Jan Guillou, dominerar i tidningsspalterna och då leds man oundvikligen in på tankar kring grisar och deras betydelse för våra djupt rotade jultraditioner.
Passerade för någon timme sedan Aspa mellan Nyköping och Blacksta. Denna vy kunde vi inte bara åka förbi. Blygrå himmel mellan björkstammarna, höstfärger när de är som mest betagande.
.jpg)
Isla Robinsón Crusoe är huvudön och största ön i ögruppen Juan Fernandezöarna som ligger ungefärligen 660 km utanför Chiles kust, rakt västerut från Santiagos hamnstad Valparaiso. Här ser man västerut mot San Juan Bautista, den största orten på ön.
Tidigare hette ön Isla Más A Tierra - ön närmare land. Ser man på kartan här att ön ligger närmare 7 mil ut från kusten, så förstår man att den "lilla" del av sydöstra Stilla havet är stort.
Så lätt vi har att bli hänförda inför allt nytt och stort inom flyget, inte minst jag själv, som gapat stort och brett om Airbus nya A-380.
Ja kanske, har något skett under historiens gång, vi tvåbenta varelser har blivit lite klokare och vårt språk är tydligare än förr. Vi tänker mer logiskt, kan addera och subtrahera. I övrigt står vi kanske i stort på samma stadie. 
Den gamla gården uppe på Bleckbacken återvänder jag gärna till och tänker en stund på de vedermödor som de boende då hade att brottas med. En gång stod allt snyggt, rakt i ryggen, putsat och fejat. Nu är det raka motsatsen.
Den engelske fotografen Martin Parrs "Parrworld" visar ofta färger och motiv i kombination. Som här, "Abstract painting with abstract shirt United Arab Emirates" Gulf Art Fair, 2007 som hölls i DIFC (Dubai International Financial Centre), var annars?
Spelet mellan färger, kontraster, ljus och mörker, okända bilder och saknaden efter horisont, blått och grönt för att orientera sig, kan för många vara svårt att riktigt "ta in."
Denna fjäril, vars namn jag inte kan, hittade jag på golvet i min ateljé, när jag städade under senare hälften av augusti. Den låg död. Det kändes inte rätt att sopa upp den på skyffeln, utan jag la den på ett vitt pappersark, där ligger den fortfarande.
Dimman lyfter så sakta över Nyckelsjön, det har varit frost i natt.
I trä´gårn är det frostigt och solens strålar är mycket starka, bränner ut alla färger där den når fram.
Uppe vid Köttsjön (förskräckligt oaptitligt namn på en sjö), ser vinden några dagar tidigare till att vrida vassen i sydostlig riktning.
På sina ställen skulle man nästa önska sig att det gallrades, men egentligen sköter naturen det själv, om nu inte EU bestämmer annorlunda?
Igår, under tre timmar stod Mia i de konstintresserades mittpunkt. "De hotelser, tillmälen och rop på 'dödsstraff' som når mig är kanske inte bokstavligt menade men jag kan inte blunda för dem", skriver Thorsell, och fortsätter:
"Hotfulla personer som dyker upp i mörkret sent om kvällen när jag är på väg hem från ännu ett Hammarbymöte och skriker ut anklagelser mot klubbens styrelse skrämmer mig. När min fru är rädd för att möta någon i trappan på sin väg till hissen gör det mig bestört och förbannad på samma gång."
I samband med matchen mot Gais på Söderstadion den 23 september fick Thorsell och styrelsen lämna sina platser på läktaren efter att en del supportrar uppträtt hotfullt. Efter bråken vid samma match skrev Thorsell senare ett öppet brev där han kallade bråkstakar i supporterskaran för ”falska fans”.
"Det är visserligen sant att jag gillar Hammarby sedan barnsben. Men jag älskar min fru, som jag varit gift med i 43 år, långt mer och vill inte utsätta henne och mig själv för mer av det vi upplevt de senaste dagarna".
Thorsell hann bara vara ordförande i tre månader.
Tecknare Lindström är en frisk vind, hans bilder får man använda så här, men inte kommersiellt förstås.
De sprider en sådan glädje, de får ens varsamhet och omtanke att bli oändligt stor, koncentrationen på deras närvaro på högsta nivå, allt annat ovidkommande.
