Vår eget evighetsbegrepp är det jag vidrör, inte universums.
Men min bild av något så abstrakt som evigheten skulle kunna te sig som denna. Att inte veta vad evigheten är, ens kunna föreställa sig den, så tror jag denna nästan kosmiska bild faller in i mitt evighetspussel.
Men min bild av något så abstrakt som evigheten skulle kunna te sig som denna. Att inte veta vad evigheten är, ens kunna föreställa sig den, så tror jag denna nästan kosmiska bild faller in i mitt evighetspussel.
Vad menar man med ordet? Vad vill man med det egentligen? Varför använda det? Finns det någon evighet, allt måste väl ha ett slut?
Ordet evighet?
Är kanske hitta en förklaring till det som kommer efter livet?
Visst vill jag se det så, att ha något att hänga upp resten av ens tillvaro, efter döden, på.
För inte tar det väl helt abrupt slut då?
Uppenbart blir begrepp som evighet, hädanfärd, förgänglighet och förlängning, en dag som denna, då jag och många som stod Ove nära följde honom till hans sista vila, verkliga och nakna.
För visst fortsätter allt, med oss eller utan oss.
Hur vi färdas vidare, om vi nu gör det, in i det eviga, oändliga, vet vi intet om. Vi vill tro att slutet av tillvaron som människa inte är definitiv när döden hämtat oss, utan bara är slutet på en, av många, etapper av något evigt levande.
Låt oss tro det, det inger hopp och förtröstan.
Foto: Olle Q ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar