Vissa personer tycker man mindre om......

Jag är nu så gammal och erfaren att jag tänker vädra mitt missnöje med en person, utan att jag ens har träffat mannen i fråga.

Det skall man inte göra säger Jantesvensken.

Visst kan man göra det, visst ska man göra det, säger jag.

Om personen är en offentlig person som yttrat sig i olika frågor eller framträtt på annat sätt i offentligheten, kan man mycket väl ge både beröm och kritik, ris eller ros.

Droppen som fick bägaren att rinna över, för mig, var när mannen i fråga, Per Morberg, som för ett år sedan ungefär, marknadsförde ett skärbräde, som vanliga Svenssons skulle förväntas köpa?Inspirerade av hans matlagningskonster i tv, där han bollar och jonglerar, kastar och skvätter med mat och knivar och gu´vet vad.

Detta skärbräde var ett skärbräde, vare sig mer eller mindre, kan ett skärbräde bli mer än ett skärbräde? 

Ett skärbräde man skär, slafsar och ex hackar sin gräslök på. Enkelt, eller hur.

Men skärbrädet marknadsfördes, av den girige herr Morberg till det facila priset av 3.995 kronor (om jag inte minns fel), nästan 4.000 bagis var det i alla fall.

Fyra tusen för ett skärbräde.

Samtidigt stod det travar med öl och drycker, snyggt exponerade, med Morbergs namn på i våra lokala matbutiker, främst Hemköp.

Eftersom min aversion mot denna man redan innan var så stor, så köpte jag inte en flaska av hans produkter för att ge det en chans. 

Jag hade dömt ut det från början!!

Inte heller hans vin som säljs på Systemet, har jag gett en chans, att slänga 70 spänn på något som jag vet, oavsett vad det smakar, ändå, i min inbillning, smakar blask och blä, bara för att Morbergs etikett sitter på, är ännu en av de här grejerna som gör att en person kan klassas ner och dömas ut, utan att jag vet varför, bara fel kemi och signaler? 

Nu fick jag, tack och lov, idag se att även den eminente satirtecknaren Lindström hade en teckning där ett grupp attackplan närmades sig "machofjollan Per Mobergs hus". 

Så inte heller i Lindströms ögon är Per Morberg någon person man ser upp till eller än mindre beundrar.

Gu´va skönt det var att få skriva dessa rader, få vädra ut, detta obehagliga förakt som kan rida mig, misstron mot personer, i detta fall Per Morberg, som jag aldrig träffat eller ens pratat med.

Att jag skulle vara  ensam om detta fenomen är inte troligt, ser dagligen på Facebook hur vissa offentligheter kölhalas av personer, ja t o m vänner, som jag annars hyser aktning och respekt för.

Tack för ordet.

Melbourne - mina drömmars stad.

Jag bor och lever lyckligt gift med underbara Mia i Blacksta, bland kossor, grågäss och en bedårande utsikt över åkrar, skogar och Nyckelsjön.
Så vad mer kan man begära? Inte mycket....

Men ändå gnager den ständiga längtan tillbaka till alla mina drömmars stad - Melbourne.
Hit kom jag som, inte så lite, söndertrasad i de övre tonåren, ensam, osäker och långt, långt från det hem som jag lämnat frivilligt och utan att sakna det, bortsett från min mor, som fick vara kvar i en miljö som jag helst inte vill beskriva och riva upp här.

Men här stod jag i Melbourne. På kajen.
Ett pendeltåg kunde ta mig till Flinders street station, en station du ser på den allra översta bilden, bevarad genom åren, trots att det mesta i övrigt bytts ut mot stål och glas.
Tåget tog mig till Flinders street station.
Hade fått adressen till The Swedish Church på St Georges Road. Hoppade in i en taxi med min väska och mitt ynka handbagage, 19 år ung.
Taxichauffören kanske lurade mig, men körde till fel St Georges Road, när han förstod styrde han mot Toorak som stadsdelen heter där den svenska sjömanskyrkan låg och fortfarande ligger.

Efter ankomsten dit löste sig allt, på ett par dagar, bostad, jobb och en ljus morgondag.
Svenskar boende i stan, på besök för att fika eller läsa en svensk tidning hjälpte mig.

Jag hyser som ni kanske förstår en djup tacksamhetens känsla till dem och till Melbourne, det är därför längtan tillbaka för att få bjuda igen med lite av min tacksamhet, alltid funnits och alltid finns där. Alltid.

I denna stad återfann jag en stor del av mitt självförtroende, mitt egna jag som varit jagat på flykt, min skamsenhet över tillvarons grå vardag skingrades här, Melbourne blev porten till ljuset, till mitt skrynkliga tonårslivs utveckling till en man med självaktning.
Arbete, bostad, vänner, trevligheter, fria lördagar, 40 timmars arbetsvecka (långt före Sverige) gav mig tillsammans med sol, värme, sköna bad, ytterligare påfyllning till det egna jaget.

Men, och det är viktigt, det fanns naturligtvis här, liksom överallt, svackor, men långt ifrån så djupa och destruktiva som i hemmet på Södermalm i Stockholm. Vintrarna här nere var kyliga, värmen inomhus obefintlig näst intill. Men man uthärdade och flyttade norröver för säsongsjobb när det blev lite för kyligt i Melbourne.
Men den historien återkommer jag till.
Melbourne är staden i mitt hjärta, såg ett tv-program med snuttar från denna stad härom kvällen, gråten var nära, känslorna gick i vågor.

Jag vet att det är långt att resa, det är dyrt att bara vistas i Melbourne och Australien i sin helhet, Mia och jag har provat på i tre resp två månaders tid, med besök i stad och på land.
De månaderna bär jag närmast mitt hjärta.

Utan mina år i Australien och Melbourne, hade jag kanske aldrig nått dit hän jag gjorde efter min hemkomst (för att göra lumpen). Kanske rentav blev det så att det var tur att jag kom hem och världen, som en ny Olle, öppnade sig ännu vidare här än den skulle ha gjort där nere?
Därom vet ingen, inte ens jag.

Titta på bilderna här ovan.
De är från världens bästa stad att leva i - det omdömet har den fått i flera år.
Trettiotalet kriterier; som säkerhet, infrastruktur, utbildning, sjukvård mm mm mm har räknats in.
Och Melbourne fick det högsta betyget.

Alla dessa meningslösa matlagningsprogram...

Naturligtvis har det med åldern att göra.

Mättnaden har inträtt, man tycker allt är flamsigt, löjligt och infantilt.

Och det är det, skittramsigt.

Tror även yngre tycker så, men saknar "styrkan" att säga ifrån när det blir för fjantigt.

Den här gubben får väl illustrera en kategori dumprogram - de matlagningshysteriska.

Jag är intresserad av mat, vi äter gott, vi lagar nyttig mat, vi lagar vacker mat, vi njuter av den, dricker ömsom vin, ömsom vatten ömsom öl till.

Men där får det stanna, att slå sig ner framför tv:n och inmundiga ytterligare mat i form av banala uppsättningar av kändisar som bakar, kokar ägg eller vanliga svenssons som jagar livet ur sig för att hinna med en rätt på 30 minuter, det är mer än vad vi orkar med.

Gnällspiken har talat, jag har fått ur mig vad jag ville säga.

Matprogramen får mig att må illa.

Därför kommer min tecknade gnällgubbe att få fortsätta raljera över dumheter han upptäckt.

Tack för idag. 

Årets viktigaste bok? Ja!

Jo, jag vågar ta dom orden i min mun och dessutom skriva dom här.
Boken jag talar om heter "En värld drogad av olja" skriven av professor Kjell Aleklett vid Uppsala universitet. Visserligen har han hunnit bli emeritus, men huvuddelen av den forskning som ligger till grund för den svenska upplagan, har Kjell bedrivit under sin mer aktiva tid på universitetet.
Och förresten, vad är det som säger att man inte kan fortsätta sitt värv efter en nådd åldersgräns?

Varför då "..årets viktigaste..?"
Därför att den berättar om dagen, morgondagen och övermorgon.
Om dagens och morgondagens problem med att oljan inte räcker i all oändlighet och att den dessutom orsakar problem för vår jord och dess innevånare.
Människor, som djur, natur, hav, luft och miljö.
Kjell vill säga att vi måste ställa om vårt fossila slöseri, spara på oljan, använda den vettigare, till att vara med i processen att framställa alternativa energikällor. För där behövs mycket olja vid tillverkning och transporter.
Vi behöver oljan till den bensin som vi även efter 2030 måste använda i våra hybridfordon av alla de slag.
Och vi behöver oljan precis som vi använder den idag, men i betydligt mindre mängder.
Kjell tror inte på något fossilfritt samhälle 2030, det är helt orealistiskt säger han.
Vi hinner inte, det finns proppar, dörrhål som är för trånga, processer som är för saktfärdiga, forskning som inte nått i mål, industritillverkning som inte ställt om i tid.
Allt detta måste tas med i beräkningarna innan man rabblar årtal och presenterar ogenomtänkta drömmar.
Läs och lär, läs boken "En värld drogad av olja", där finns det svar från en forskare som står med bägge fötterna på jorden och inte megafonerar ut plakatretorik.
Kjell Aleklett är vare sig pessimist, domedagsprofet, klimatförnekare eller drömmare - han är realist med ett brett seende och med ett perspektiv långt, långt bortom nästa mandatperiod eller räkenskapsår.
Läs boken, jag repeterar, läs boken.
I den avslöjas också en smutsig byk eller kanske rent av en rak affärsöverenskommelse mellan två länder, men som ändå är hemligstämplad, med dubbla lock på.
Inte vilken överenskommelse som helst, utan världens största byggprojekt efter pyramiderna. Med Sverige i en av huvudrollerna. 1985 var året. 100 miljarder var kalkylen på.
Läs boken.
FN:s klimatpanel IPPC, har enligt Kjell, begått den största, kanske största forskningsskandalen i vår moderna historia, genom att vid klimatmötet i Paris presentera siffror på västhuseffekter som aldrig kan nås eftersom det inte finns fossila resurser under vår jordskorpa så de räcker.
IPPC har förväxlat reserv och resurs i sina kalkyler och inte tagit hänsyn till Peak Oil.
I sanning en forskningsskandal.
Läs boken.
440 sidor fakta, stödda av 150 av mina illustrationer.
Boken beställs genom: exergena@gmail.com
Eller så finns det mer fakta på Aleklett Energy Mix https://aleklett.wordpress.com
Köp boken uppmanar

Olle Q

When someone leaves.....

Yes, ....a dear friend of ours, passed away two days ago.
When the news, the sad news hit like lightning, your world becomes numb, blocked from the outside everyday life, noises and activities.
You stare at your partner,, you try to find the words, but don´t know what to say...
...until one says "...wonder what happened to him?"
Was it his bad heart?
Or even worse, did he feel so bad that he had chosen to end on his own?
You4 thoughts are just tumbling around, you can´t think clearly and you only see the worse cause of your friends sudden death.
After a while, you pick yourself together, picks up the phone and call his closest neighbor.
And, thank´s goodness, it was a natural reason behind his unexpected death.
His heart failed him while driving his car, he had hit a wall at low speed, two nearby bystanders rushed to the scene to pull him out, hopefully to assist and give first aid.
They had called an ambulance and he was driven to the nearest hospital, where he died after arrival.
Yesterday the news reached us, we lit candles and stayed quiet for a long time.
It was difficult to go to sleep last night.
Now when we know that he has come to peace and don´t have to suffer from being lonely and feeling down, we have accepted that Bengt is gone for ever.
On a long and endless journey.
We miss you.
Safe travel and we´ll meet again.

Your dear friends
Olle and Mia